Markus evangelium
Dagens text: Mark.12:41-44
Helsingborg 7 juni 2021
Nyckelord v44
41 (L) Jesus
satte sig mitt emot offerkistan[p] och såg
hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Där
kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt[q], ett par ören. Mark.12:41-42
En text som många av oss är bekanta med, som vi hört vid
olika gudstjänst tillfällen. Vi som har varit mötesledare har säkert lockats
till att använda texten, för att ”pusha på” lite extra. För min personliga del
har även jag använt texten som mötesledare. Men när jag tittar i ”backspegeln
är jag inte vidare stolt över tilltaget.
Använder vi texten felaktigt skapar det dåligt samvete hos
lyssnaren, med resultatet att gåvan inte i sin fullhet blir till välsignelse.
43 (M) Då kallade han
till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen: Den
här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44 Alla
andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att
leva på." Mark.12:43-44
Jag tror att gåvan som den fattiga änka gav, hade blivit
född i hennes hjärta. Ingen hade påverkat henne utan hon var överens med sig
själv att ge. Hur hon klarade resten av dagen vet vi inte.
Det viktiga i texten är ”att hon gav mer än alla de andra!”
Hur menar Jesus då egentligen? Hon gav sig själv!
Missuppfatta nu inte min tanke över gåvor till församlingsarbete
med mera. Ibland kan jag känna en tveksamhet till denna typ av gåvor. När vi
läser Apostlagärningarna upptäcker vi att de alla delade med sig av det som de
hade! Vem/vilka fick del av gåvorna? Jo, de som behövde gåvan, utifrån att de
saknade egna tillgångar. Ingen skulle vara utan, alla skulle få av gåvorna.
Idag tänker vi annorlunda! Pengarna går till räntor,
pastorns lön, lokalhyror och diverse avbetalningar på utrustning. Givetvis ska
pastorn ha lön som anställd. Friheten har försvunnit och pengarna har tagit
makten.
13 (I) Vet ni inte att
de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet[d], och att de som tjänar vid
altaret får sin del från altaret? 14 Så har också
Herren befallt[e] att de som predikar
evangeliet ska leva av evangeliet. 15 (J) Men jag har
inte utnyttjat någon sådan förmån. Och jag skriver inte det här för att få det.
Hellre dör jag. Ingen ska ta ifrån mig min berömmelse. 16 (K) Att jag
predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för, det är ett måste för mig. Ve
mig om jag inte predikar evangeliet! 17 Gör jag det
frivilligt har jag lön, men gör jag det för att jag måste är det ett
förvaltarskap som anförtrotts mig. 18 Vad är då min
lön? Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning och inte
utnyttja den rättighet som evangeliet ger mig. 1Kor.9:13-18
Jag gläds över den stora församlingen och vad den betyder
för många. Däremot ligger mitt hjärta i den lilla gemenskapen, som kommer nära
alla deltagare. Det finns en öppenhet för ordet och försagdheten försvinner.
Alla är där på samma villkor och besluten ligger på ett annat plan. Men som
sagt, det ena utesluter inte det andra.
4 (A) Men Herrens ord
kom till honom: ”Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen
kropp ska bli din arvinge.” 5 (B) Sedan förde han
honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna
dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli.”[c] 6 (C) Och Abram
trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet. 1Mos.15:4-6
Obs! Läs gärna hela kap.15. Finns mycket som är grunden för
vår tro!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar