Lära känna

 

(egen bild)

Lära känna

 

Betraktelse kring relationen med Jesus

 

Helsingborg 20 mars 2023

 

En av mänsklighetens största möjligheter och även ett bekymmer, är relationer. Det är ett debattämne på sociala media, dagspress och i samhället. Vi vänder och vrider på oss i hur vi ska reda ut våra relationer. Ångesten, frågetecken och annat svårt griper tag i oss på olika sätt. Ensamheten tittar fram och vi vet inte var vi ska ta vägen!

Vad menas med en relation?

En social relation är en koppling mellan två individer, den dynamik som uppstår när människor möts och hur deras samspel påverkar varandra, genom att dela tankar och att delta i aktiviteter tillsammans. Ledarjag.se

Hela livet är en enda stor relationsresa och definitionen ovan är en bra beskrivning. Min relationsresa är inte annorlunda än andras, men det kom till en punkt då allt förändrades, och då till det bättre.

Mitt möte med Jesus är starten på hur jag förstod och såg hur en relation fungerar. Jesus beskriver på många ställen i evangelierna om sin relation med Gud, Hans och vår Far. Det finns ingen som kan beskriva en relation så bra som Jesus.

Hela Bibeln är en relationsbeskrivning. Där finns ingen skönmålning, utan allt är verklighetsbaserad. Här beskrivs hur handlingar utifrån relationer leder till olika konsekvenser.

Vi ska nu se lite närmare på vad Bibeln säger om relationer!

²⁷ Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. ²⁸ Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. ²⁹ Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. ³⁰ Jag och Fadern är ett."     Joh.10:27-30

Jesus ger oss här en relationsbeskrivning. Han berättar att de får som han har fått ansvar för lyssnar, han känner dem och de följer honom. Fåren är en omskrivning av hans lärjungar, efterföljare och andra han byggt en relation till.

Jesus säger också att han och Fadern är ett.

 

 

Att Jesus och Fadern hade en välsignad relation kan vi läsa och komma till insikt om på många ställen i Skriften. En annan som förstod betydelsen av fungerande relationer var Paulus. Hans omsorg och omtanke för de han hade fört fram till Jesus var stor. Det finns 45 olika böner Paulus ber för sina nära och kära.

Paulus viktigaste relation var med Fadern, Sonen och den helige Ande. Vi läser vad han skriver till Timoteus:

 ¹¹ Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare. ¹² Det är också därför jag får lida allt detta, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig. ¹³ Som mönster för en sund förkunnelse skall du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. ¹⁴ Bevara genom den helige Ande som bor i oss det goda som har blivit anförtrott åt dig. 2Tim1:11-14

Han hade lärt känna Fader, Sonen och den helige Ande och i den relationen var han trygg.

Som jag skrivit tidigare bygger alla relationer på att lära känna den andre. Här finns både risker och möjligheter. För att lära känna någon måste jag blotta både styrkor och svagheter. Alla människor klara inte av detta, som vi kan likna vid ett rollspel, därför att riskerna är för stora. Resultat blir då i stället ensamhet och utanförskap.

Hos Jesus finns allt som kan hjälpa oss att komma ur denna rävsax. Han säger följande:

 ²⁸ Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, ^[i] så skall jag ge er vila. ²⁹ Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. ³⁰ Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."Matt.11:28-30

Jesus vet allt om oss och väntar bara att vi ska komma till honom för att få ”avlastning” från våra tunga bördor. Men på något märkligt sätt fortsätter vi att bära tungt i våra ryggsäckar. Jesu längtan är att sätta sig ner med oss och ”sortera” det som är bra och ta bort det dåliga.

För några söndagar sedan dela Gabriella och Martin Stridhammar sina tankar för oss i Pionjär Helsingborg. När Gabriella nämnde ordet ”kalibrera” stannade tiden för mig. Här finns en stor hemlighet. Ordet betyder  bland annat att kolla en våg så att den ger rätt vikt – tillbaka till ursprungets värden och vikt.

Saliga är de som vandrar i fullkomlighet, (mognad) egen notering)
de som lever efter Herrens undervisning.
² Saliga är de som tar hans vittnesbörd i akt,
de som av allt hjärta söker honom,
³ de som inte gör det som är orätt
    utan vandrar på hans vägar.
⁴ Du har givit dina befallningar
    för att de skall hållas med all kraft.
⁵ O, att mina vägar vore rätta,
    så att jag höll dina stadgar!
⁶ Då skulle jag inte komma på skam
    när jag tänkte på alla dina bud.
⁷ Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta,
när jag lär känna dina rättfärdiga domslut.
⁸ Dina stadgar vill jag hålla,
    överge mig aldrig! Ps.119:1-8

Här kan vi texten läsa om en ”kalibrering” och psalmisten utgjuter sitt hjärta inför Gud i stor ärlighet. Gud hör när vi kommer till honom med ett uppriktigt och öppet hjärta.

Genom hela Bibeln ser vi många exempel på kalibrering. Kung David, Paulus, Petrus, Samuel och alla profeternas rop till folket att vända om – att kalibrera sig!

En av den finaste bekännelserna ser vi i Galaterbrevet:

¹⁹ Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, ²⁰ och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. ²¹ Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves. Gal.2:19-21

Här finns insikten, glädjen i att lära känna och betydelsen av att ständigt leva i kalibrering. Det finns ett annat ord som kopplar ihop alltihop och det är omvändelse. Många har den tanken att när jag bett om förlåtelse och sedan tagit emot Jesus i hjärtat är resan klar. Denna tankebyggnad är farlig och den leder ofta in på fel väg. Omvändelsen är en ständig process som leder oss djup in i Faderns hjärta. Vi kan nalka oss Jesus på ett frimodighet sätt och den helige Ande är där och påminner.

²² Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?" ²³ Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. ²⁴ Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. ²⁵ Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. ²⁶ Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. Joh.14:22-26

Jag har gjort många misstag och som blivit kostsamma. Det mest plågsamma är att jag ibland lyssnat mer på människor, än att själv ta reda på vad Guds ord säger i aktuella frågor. Jag har inte alltid haft insikten och urskiljning, därför har dikeskörning blivit ett återkommande problem.

 

 

Hade jag fått reda på betydelsen av att lära känna i hela dess betydelse tror jag att många onödiga misstag hade gjorts. Samtidigt är det bra med misstag, för ofta är det i dessa vi lär oss om livet. Men vi behöver vägledning hur vi kommer upp på vägen igen. Fördömelsen kan lätt få grep om oss då kan vi hamnar var som helst.

Något so har hjälpt mig mycket är apologetikens välsignelse – att kunna förklara och försvara kristen tro. Här får jag gå vidare i att lära känna genom att få ytterligare kunskap byggd på fakta. Jag kan rekommendera ”Apologia och Stefan Gustavsson.”

Här har många frågetecken rätats ut och blivit värdefulla argument, inte bara för mig själv, utan för alla de frågar om kristen tro som vi alla ställs inför. Att fått lära känna Jesus och utifrån den relationen få svara trovärdigt är en stor glädje och då dubbelsidig.

⁷ Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. ⁸ Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus ⁹ och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. ¹⁰ Då känner jag Kristus^[c] och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, ¹¹ i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. Fil.3:7-11

Jag avslutar med att ta med denna bibeltext som är så klargörande i betydelsen av lära känna, kalibrering och evangeliets fulla innebörd.

 

 

Aposteln Johannes, den förste som trodde

 

Betraktelse över Joh.20

 

Helsingborg 10 april 2023

För mig råder det ingen som helst tvekan om att aposteln Johannes är Johannesevangeliets författare. Hans evangelium skiljer sig från de tre andra, som kallas de synoptiska evangelierna. Jag tänker på Matteus, Markus och Lukas. Jag tror att vi är många som ofta och gärna kommer tillbaka och läser olika ”favoritställen” i Johannesevangeliet. Hans sätt att berätta fångar oss till eftertanke.

Vi ska tillsammans gå igenom kapitel 20 som jag kallar för ”Uppståndelsens kapitel”. Här finns beskrivs den stora saknaden efter långfredagens stora drama; förtvivlan, och en känsla av övergivenhet. Här finns även ilska och besvikelse. Plötsligt blir hela situationen förändrad. Allt övergår till hopp och till en livsbärande levande tro som kom att förändra hela vår värld ända in i vår tid.

Vi läser första texten:

⁸ Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. ⁹ Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. ¹⁰ Därefter vände lärjungarna tillbaka hem. Joh.20:8-10

Det är påskdagen idag och vi läser texten i de flesta kyrkor, församlingar och andra platser. Jag sitter på en mycket speciell plats och läser texten, när jag bara känner hur levande texten blir och särskilt den gulmarkerade ovan.

Jag läser den sakta igen och gör upptäckten att Johannes är den förste att tro på Jesus som Kristus eller Messias som uppstånden. Allt som Johannes har varit med om när han vandrade med Jesus, all undervisning alla Jesu ord och handlingar faller plötsligt på plats.

Då kommer frågan: ” Är Johannes den förste kristne?” Nu blir det lite svårare. Man kan svara både ja och nej på den frågan! Den korrekta beskrivningen är nog att Johannes blir den förste messiastroende juden och blir en del i den nya rörelsen som kallades ”Vägen!” Från och med nu är han Aposteln Johannes. Johannes var alltså den förste, men vem var den 2:e att tro på honom?

Maria Magdalena var den 2:e. Vi läser.

 ¹⁶ Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. ¹⁷ Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." ¹⁸ Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne. Joh.20:16-18 (läs även v11-15 för hela sammanhanget)

Vi kan nog inte riktigt greppa detta faktum att nummer 2 är en kvinna! Varför tänker jag så? På den tiden var kvinnorna lite på ”undantag” för männen hade all makt och använde den. Jesus hade en helt annan syn på detta och det kan vi läsa om i evangelierna. När vi fortsätter att läsa breven i N.T upptäcker vi att Jesu syn på kvinnorna har blivit ett mönster i berättelsen. För Jesus var det viktigt att se kvinnorna som en del av lärjungaskapet som levde sitt liv med honom.

Vi fortsätter med nästa text:

 ¹⁹ På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ²⁰ När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. ²¹ Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." ²² Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! ²³ Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden." Joh.20:19-23

Här har vi fem passager som vi ska se lite närmare på!

·         Lärjungarnas fruktan och rädsla

De har låst in sig och reglat dörren noga. De var livrädda för judarna i Jerusalem och det byggde på att de fruktade att gå samma plågsamma väg som Jesus – döden på ett kors.

Maria Magdalena hade en helt annan tanke och det var att hon ville veta mer om vad som hänt Jesus. Graven var ju tom. Vad hade hänt med honom? Lärjungarna hade inte den frimodigheten eller modet, utan de valde att låsa in sig.

Jesus såg detta och därför gick han rakt igenom dörrar och förskansningar. Han visste säkert att det skulle bli så här och hur lärjungarna reagerade.

·         Frid vare med er

Detta är det första han säger till dem där i det låsta rummet. Han använder den vanligaste hälsningen på, hebreiska-arameiska, som är en del av Shalom.

Hälsningens betydelse i detta sammanhang är att fånga lärjungarnas uppmärksamhet och få den tillbaka in i friden igen.

Vi läser vidare och noterar följande:

·         Jesus visar sina sår

Jesus identifierar sig med stor noggrannhet. Varför? För alla judar var det inte bra att träffa på andar, Det fanns en rädsla för detta, som skapade otrygghet. Jesus vet om denna rädsla och därför visar han sina sår. Han vill visa att det är han som står framför dem – uppstånden. De har Messias i rummet och i honom finns ingen fruktan.

Då bryts något och det står att lärjungarna blev glada och ett hopp börjar att flöda igen. För andra gången säger han till dem: ”Frid vare med er.” När han sagt detta säger han något mycket oväntat!

·         Han andas på dem och säger: ”Tag emot den helige Ande.”

Jesus har undervisat och talat om den helige Ande och nu blir undervisningen verklighet. Man kan kalla det ”ett skarpt läge” och de blir säkert mycket fundersamma över vad detta innebär för dem. Hur vi än ser på saken var inte den helige Ande något obekant för en jude, utifrån Gamla Testamentet. Men att det skulle ske så här är en överraskning för de samlade lärjungarna.

Samtidigt kan vi utläsa att det inte sker något i den stund som Jesus andas på dem. Innebörden av Jesu utandning kan vi läsa om när den helige Ande utgjuts på pingstdagen. Vi lämnar den punkten och läser vidare!

 ²³ Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden." Joh.20:23

·         Jesu undervisning om förlåtelse

Efter utandningen fortsätter Jesu med att återigen påminna om förlåtelsen. Jag får en känsla av att ta emot den helige Ande är kopplad till förlåtelsens välsignelse. För varför satt de inlåsta, jo av rädsla över att de skulle drabbas på samma sätt som Jesus. För att den helige Ande ska fungera måste vi leva i förlåtelsen.

En annan tanke är hur frälsningen fungerar. Vi bekänner vår synd, tar emot förlåtelsen och bekänner Jesus som vår Herre och blir döpta i den helige Ande.

Samtidigt verkar det som Jesus vill berätta att han har förlåtit alla som var inblandade i långfredagens drama och att deras uppdrag är att göra detsamma.

När Jesus träffar lärjungarna i det låsta rummet händer mycket, och många frågor föds. Lärjungarna får 40 bonusdagar med grundläggande undervisning för att de ska kunna gå ut i sitt missionsuppdrag. Jag undrar ibland hur det såg ut, hur det lät och vad Jesus undervisade om, för det måste varit världens bästa bibelskola.

Vi fortsätter att läsa Joh.20

²⁴ Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,^[a] hade inte varit med dem när Jesus kom. ²⁵ De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." Joh.20:24-25

Lärjungarna har nu kommit över sin rädsla, och de är nu uppfyllda av förväntan i glädje över att de återigen mött Jesus Kristus, Messias. De berättar med iver om detta för Thomas som inte var närvarande i det låsta rummet. Men var befann han sig? Det vet vi inte, men en sak vet vi och det är att han har rört sig i omgivningen? Frågan är då; var han inte lika rädd?

Thomas verkar fungera på ett annorlunda sätt. Det kan vi se i hans ifrågasättande och de villkor som han sätter för att tro lärjungarnas berättelse. Hade han hoppat av och börjat fiska eller jobba igen?

Jag tror snarare att denna berättelse ska bekräfta hela bilden av hur tro fungerar och olika vi reagerar på gudomliga händelser – det vi ibland kallar det övernaturliga. Thomas var annorlunda och vi kan se det i Joh.14:4-7. Detta bekräftar att vi är olika och att vi får lov att vara olika. Vi har mycket att lära av Thomas.

Vi kan läsa vad som skedde 8 dagar senare i mötet Thomas har med Jesus hur han får kärleksfullt sina ”krav” tillgodosedda. Jag tror att Thomas blev helt förändrad vid detta tillfälle, stärkt i sin tro. Vi ska se detta i ljuset av det inte är farligt eller syndigt att ställa frågor för att komma in i Guds närvaro till frid och välsignelse.

Kapitel 20 avslutas på följande sätt:

³⁰ Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. ³¹ Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn. Joh.20:30-31

Påskens budskap är inte något som vi bara firar just då. Jesus vill att vi ska ha berättelsen med oss hela livet, varje minut, timme, varje dag och året runt tills vi möter honom, och inte i ett låst rum utan i full frihet och glädje.

Jag lever ni ska också leva!

   

Frälsningen är ett verk av Gud – av nåd allena

Helsingborg 23 oktober 2020

 

^14 (H) Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. ^15 (I) Han sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!” Mark.1:14-15

 

^35 (AA) Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. ^36 (AB) Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. ^37 (AC) För:

Ännu en kort liten tid,
    så kommer han
        som ska komma,
    och han ska inte dröja.
^38 (AD) Min rättfärdige ska leva av tro.
    Men drar han sig undan,
        har min själ ingen glädje
            i honom.^[g]

³⁹ Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.

 Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om^[a] ting som man inte ser. ² Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. ^3 (B) Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. Hebr.10:35-9, 11:1-3

 

 Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet^[a]? ^2 (A) Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. ^3 (B) För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.^[b] 4 (C) Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. ^5 (D) Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet. Rom.4:2-5

 

Romarbrevet säger att den rättfärdighet Paulus beskriver, inte främst handlar om oss – utan om Gud. Det är Gud själv som ”ger” oss av sin rättfärdighet när vi kommer till honom i tro på Hans löften.

För att bli en lärjunge måste man tro på – ”att sträcka ut sin hand mot” – Gud. Se det som om man ber om något och sträcker ut en öppen hand – och tar emot en gåva!

Frälst blir man nämligen helt och hållet på Guds initiativ.

Känslan av att inte räcka till – den är inte från Gud. Det räcker inför Gud att jag säger mitt ”ja.”

Men så är det ordet ”tro” som ställer till det för oss periodvis.

Ett ord som också beskriver TRON precis som ordet EMUNAH gör. Ordet BATACH betyder följande:

982 BATACH betyder TRO och Trofasthet men även att gömma sig i någon. Word Study: Det är en överbevisning och en känsla av en total säkerhet och trygghet som kommer av att lita på någon. (Klippan: Jesus Kristus)

Det hebreiska ordet BATACH beskriver alltså att leva i trygghet innanför en uppsatt gräns eller mur. Det är precis vad som menas att röra sig i Jesus Kristus och att vara i hans vilja.

Att leva i världen är precis motsatsen till ordet BATACH. Se orden Alazon >> och Alazoneia >>

I Kristus och I världen handlar det framförallt om från vilken källa vi hämtar vår kraft till det vi tänker och handlar. Alazoneia som kännetecknar det som finns i världen hämtar sin inspiration ifrån sitt eget jag. ( citat från Elvor och Janne hemsida)

Texten är till stor hjälp för att se tydligt vad tro innebär.

Ser vi sedan på Hebr.11:1 blir allt mycket tydligt, att våga lita på det osynliga – vilket innefattar treenighetens verklighet. Vi kan inte se den, men vi tror och bekänner att den finns, oberoende hur vi känner.

– ”att sträcka ut sin hand mot” – Gud.

Detta blir trons gåva – oförtjänt precis som frälsningen.

Du öppnar Din hand

 

Blåsippor egen bild

Du öppnar Din hand

 

 De ska tala om ditt rikes ära
    och förkunna din makt,
¹² så att människors barn lär känna
    dina mäktiga gärningar
        och ditt rikes ära och härlighet.
^13a Ditt rike är ett rike för alla evigheter,
    ditt välde består från släkte till släkte.

^13b Herren är trofast i allt han säger
    och kärleksfull i allt han gör.^[g]
14 Herren stöder alla som vacklar
    och reser upp alla nerböjda.
^15 [h]Allas ögon hoppas på dig,
    och du ger dem deras mat
        i rätt tid.
^16 [i]Du öppnar din hand
    och mättar allt levande med nåd. Ps.145:11-16

 

En underbar Psalm som berättar om Herrens längtan efter en nära gemenskap med Honom. Här finns ingen prestation, utan bara relation.

Här finns några ledord och uppenbarelse över vem Herren är och det förändras aldrig. Det är vi själva som är hindret och därför kan vi frimodigt komma till Honom och få nåd och upprättelse.

Nyckelorden är:

·         Ett evigt rike som vi är delaktiga igenom Jesus Kristus

·         Herrens mäktiga gärningar

·         Herren är trofast

·         Han är kärleksfull

·         Herren stödjer och reser upp

·         Herren har en öppen hand för oss

·         Han ger oss nåd när vi nalkas Honom

När Ditt ord öppnas

 

Kaffe och en nötprincess på Bachaus 

När Ditt ord öppnas

 

Underbara är dina vittnesbörd,
    därför tar min själ vara på dem.
^130 [ba]När dina ord öppnas, ger de ljus
    och förstånd åt enkla människor.
¹³¹ Jag öppnar min mun och flämtar,
    för jag längtar efter dina bud.
¹³² Vänd dig till mig
        och förbarma dig över mig,
    så som du gör med dem
        som älskar ditt namn.
^133 [bb]Gör mina steg fasta
        genom ditt ord,
    låt ingen ondska
        få makt över mig. Ps.119:129-133

 

”När dina ord öppnas, ger de ljus och förstånd åt enkla människor” skriver psalmisten i Psalm 119:130. Tänk vilken underbar nåd att få läsa dessa rader. Orden säger oss så mycket och ger tröst, hopp och glädje till vårt innersta. Det är en bra beskrivning på den helige Ande, vår Hjälpare. I v133 kan vi se resultatet av steg som blir fasta och målinriktade på Honom som ger oss livet, Jesus Kristus.

^(C) Herrens undervisning är fullkomlig,
        den ger nytt liv åt^[c] själen.
    Herrens vittnesbörd är sant,
        det ger vishet åt enkla människor.
^9 (D) Herrens befallningar är rätta,
        de ger glädje åt hjärtat.
    Herrens bud är klart,
        det ger ljus åt ögonen.
¹⁰ Herrens vördnad är ren,
        den består för evigt.
    Herrens domar är sanna,
        de är alla rättfärdiga.

^11 (E) De är mer värda än guld,
        än mängder av fint guld.
    De är sötare än honung,
        än renaste honung.
^12 (F) Genom dem blir din tjänare varnad.
    Den som följer dem får stor lön.

^13 (G) Vem märker hur ofta han felar?
    Förlåt mig mina hemliga brister.
^14 (H) Bevara också din tjänare
        från de fräcka^[d],
    låt dem inte få makt över mig,
        så blir jag fullkomlig
            och fri från svår synd.
^15 (I) Låt min muns ord
    och mitt hjärtas tankar behaga dig,
        Herre, min klippa och återlösare. Ps.19:8-15

 

^14 (K) Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, ^15 (L) och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus. ^16 (M) Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig^[d] till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, ^17 (N) så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. 2Tim.3:15-17

 

Här har vi tre bibeltexter som har det gemensamt att de beskriver Guds ords betydelse. När vi håller oss till Bibelns grund kommer våra liv att fungera på ett helt nytt sätt. För att detta ska bli en verklighet bör vi själva läsa och be den helige Ande göra den tillgänglig för oss. Det är viktigt med undervisning från präst eller pastor, men vår personliga bibelläsning är det viktigaste eller tillsammans med någon.

 

Enhet i Kristus

 

Enhet i Kristus

Vi behöver be om enhet i Kristus. I dagsläget dras det åt alla håll och kanter, vilket skapar otydlighet och osäkerhet. Hur får vi då uppleva enhet i Kristus? Det finns bara ett sätt och det är att ständigt läsa Guds ord, Bibeln. Här finns svaren och även hur vi individuellt närmar oss Herren. Enhet skapas alltid genom att jag som individ har rätt förhållande till Jesus Kristus.

. 12 (L) Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 13 (M) Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 14 (N) Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 (O) Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 (P) Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla[f]. Var inte självkloka. 17 (Q) Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. 18 (R) Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Rom.12:12-18

 

^4 (C) Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger. ^5 (D) Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, ^6 (E) så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far.  Rom.15:4-6

 

^10 (H) I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder^[f], att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening. ¹¹ Av Chloes folk^[g] har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. ^12 (I) Vad jag menar är att ni var och en säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos^[h]" eller "Jag håller mig till Kefas^[i]" eller "Jag håller mig till Kristus". ¹³ Är Kristus delad? Det var väl inte Paulus som blev korsfäst för er? Eller var det i Paulus namn ni blev döpta?  1Kor.1:10-13 

 

¹¹ Till sist, bröder: var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er. ¹² Hälsa varandra med en helig kyss^[b]. Alla de heliga hälsar till er. ¹³ Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla. 2Kor.13:11-13 

 

^6 (E) Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus: inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet^[a]. Och Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen. ⁷ Det är tre som vittnar^[b]: ⁸ Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är eniga. ^9 (F) Om vi godtar människors vittnesbörd så är Guds vittnesbörd starkare, för detta är Guds vittnesbörd som han har gett om sin Son. ^10 (G) Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig^[c]. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd som Gud har gett om sin Son. ^11 (H) Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son. ^12 (I) Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet. 1Joh.5:6-12

 

¹² Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbatsväg^[d] därifrån. ^13 (K) När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen^[e] där de brukade vara: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Tomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon seloten och Judas, Jakobs son.^[f] 14 (L) Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria^[g] och hans bröder^[h]. Apg.1:12-14

 

^42 (U) De höll troget fast vid apostlarnas undervisning^[m] och vid gemenskapen^[n], brödsbrytelsen och bönerna. ⁴³ Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. ^44 (V) Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. ^45 (W) De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. ⁴⁶ Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. ^47 (X) De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. Apg.2:42-47

 

Gamla testamentet beskriver på många ställen betydelsen av enhet!

³⁸ Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung. ³⁹ De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel. ⁴⁰ De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, kor och får. Det rådde glädje i Israel. 1Krön.12:38-40

 

^10 (H) Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon^[c]. Men man skrattade åt dem och hånade dem. ¹¹ Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. ¹² Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord. 2Krön.30:10-12 

 

133 En pilgrimssång av David.

Se, hur gott och ljuvligt det är
    när bröder bor enigt tillsammans!

^2 [a]Det är som när den fina oljan
        på huvudet^[b]
    rinner ner över skägget,
        över Arons skägg,
    och ner över kragen på hans dräkt.

³ Det är som när Hermons dagg
        kommer ner över Sions berg.
    Där skänker Herren välsignelsen,
        liv till evig tid. Ps.133

 

Vi bör alltid ställa oss frågan: ” Vad var det som drev evangeliets framgång och spridning?” Det var den undervisning som Jesus gav till sina lärjungar, apostlarna, efter uppståndelsen. Alla som predikade/undervisade hade samma budskap! Det fanns en skärpa i budskapet – och detta budskap förändrade världen.

N.T Wright beskriver den självuppoffrande kärleken: ” Evangeliet kallar församlingen till att leva ut Guds seger i världen genom uppoffrande kärlek. Korset är inte bara ett exempel för oss att följa, det är en bedrift som måste genomföras, användas i praktiken. Korset visar oss hur vi i församlingen borde älska varandra!”