Här kommer första delen av den långa versionen av Rom.8:26-39, resten delar jag i morgon.
Romarbrevet 8:26-39
Helsingborg 3 november 2020
Att läsa Rom.8:26-39 fungerar som en landningsbana och som
sedan leder till nya upptäckter genom den helige Ande. Detta ska inte läsas som
en teologisk utläggning utan mer som en bibelutläggande undervisning. Den är
inte fullkomlig på något sätt, utan är bara en nedskrivning av min inre
upplevelse.
26 Så
hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men
Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. V.26
Detta är ett löfte till oss alla. Vi är ofta och med fog
medvetna om våra fel och brister. Men här skriver Paulus, att Anden alltid ska
komma och vara till vår hjälp när vi ber. Det innebär att när vår bön är
”stupplig” och vi famlar oss fram, då vädjar den helige Ande för oss. Vi
kan alltså tryggt vila i att vår bön når fram till Guds tron och närvaro, trots
vår otillräcklighet. Min ande och den helige Ande samverkar. Vilken nåd och
kärlek! Mitt hjärta fylls av stor tacksamhet.
27 (W) Och han som
utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så
som Gud vill. V.27
Han som utforskar, måste vara Gud själv, för jag kan inte
utforska mitt eget hjärta som Gud kan. Jag känner mig inte orolig över detta,
utan snarare mycket trygg. Det är Guds vilja att Anden vädjar (ropar) för
de heliga (avskilda) som är borttagna från världen, men ändå i världen! Jag
uppfattar detta som ett stort löfte till oss.
28 (X) Vi vet att allt
samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans
beslut. V.28
Återigen ett starkt och underbart löfte! Gud kallar oss att
komma till Honom, och detta är möjligt genom Jesus Kristus – till en livgivande
evig relation. När vi älskar Gud kommer allt att samverka till det bästa, inte
utifrån mig, utan hur Gud ser på sammanhanget.
Att älska Gud är inte något vi kan prestera i oss själva,
utan allt bygger på relationen, som är en gåva till oss! Återigen är det Guds
nåd vi får del av – genom Jesus Kristus.
(Noter till v28 1Mos.50:20, Ps.139:12, Jes.38:17, 2Kor.4:16,
Fil.1:12)
. 29 (Y) Dem som han i
förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans
Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. V.29
Den längtan som finns hos Gud är att vi ska formas efter
Hans son, Jesus Kristus. Han är själva mönstret för våra liv. Det blir som en
mall, på hur Gud vill att vi ska leva och hela den gudomliga förutbestämmelsen.
Alltså har något funnits i Guds tankar för oss var en genom alla tider. Han
bara väntar på att vi ska överlämna oss till Honom. Det är vi som ska formas
till att bli som Jesus. Gud längtar efter lärjungar till Jesus – till att bli
Jesu avbilder – en reflektion av Honom.
(noter till v29 Ef.1:15, v11, Fil.3:21)
30 (Z) Och dem som han
har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också
förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också
förhärligat. V.30
Här finns förklaringen! Det låter som bästa poesi. Detta har
alltid funnits i Guds tankar. Förutbestämda – kallade och då kallade till –
rättfärdighet, till ett förhärligande av Honom till evig tid. Dock sker
inte detta annat än genom överlåtelse – efterföljelse – lydnad i kärlek till
Jesus. Allt är möjligt genom Honom och i Honom.
Vi påminns om Jesu ord till oss:” Följ mig.”
22 Och den härlighet som du gett mig
har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: 23 (R) jag i dem och
du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att
du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig. Joh.17:22-23
Jesus berättar här om betydelsen av enhet i Honom. Paulus
vill att vi ska uppfatta detta på rätt sätt för att se hela sammanhanget i det
som vi just nu läser.
Vi läser nästa vers!
31 (AA) Vad ska vi nu
säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? V.31
Här gör Paulus en mäktig sammanfattning, samtidigt som det
är ett påstående och en fråga! Han vill att vi ska stanna till lite och fundera
över det som han tidigare har skrivit, annars är risken att vi tappar bort
tråden. Paulus intention är att orden ska gå in i vårt innersta, och bli kvar
där.
Det är alltid bra att ställa frågan till sig själv över vad
jag läst – och vad det innebär för mig! Går vi vidare i texten upptäcker vi ett
påstående som är tröst, trosstärkande och som skapar visshet i hjärtat. För om
vi vet att Gud är för oss – vem kan då vara emot oss och påverka oss negativt!
Ingen! Skulle det då ändå finnas någon som är emot oss, så är det av mindre
betydelse.
Vi behöver ta in detta djupt i vårt hjärta att vår himmelske
Fader alltid är för, oss när vi är i Kristus. Gud vill att det osynliga blir
en verklighet för oss.