Ordet
Liksom regnet och snön
faller från himlen
och inte återvänder dit
utan vattnar jorden
så att den blir fruktbar och grönskar
och ger säd till att så
och
bröd till att äta,[b]
11 (I) så ska det vara med
ordet
som går ut från min mun.
Det ska inte komma tillbaka
till mig förgäves
utan att ha gjort vad jag vill
och utfört vad jag sänt det
till. Jes.55:10–11
Guds ord är Jesus Kristus. Det står fast och kommer att stå
fast i evighet och det kommer aldrig att förändras. Trots att vi vet detta
förekommer det debatter om Ordet. Så har det skett från tidens begynnelse och
tyvärr kommer det att fortsätta till tidens slut.
Jag ställer mig frågan: ”Har dessa debatter inneburit
något gott?” Den frågan är lite klurig att svara på. Jag måste erkänna att
jag inte är någon teologisk kunnig person, men jag kan utläsa resultatet av
alla dessa debatter. Det som jag tydligt kan utläsa, är att det bildats en
mängd olika grupperingar bland Guds folk. En del av dessa grupper kan prata med
varandra, men tyvärr inte alla.
Tänker på alla gånger som jag varit på gudstjänst. Ofta har
det slagit mig hur förkunnaren ”predikat över huvudet på församlingen!” Förkunnarens
ord har varit ”glasklart” för honom själv, men lyssnarna har varit helt
främmande för budskapet! Församlingen har inte varit redo för förkunnarens
budskap. Det har blivit ett ”han och dom!”
Kommentarerna har ofta blivit ungefär så här: ”Det var en
vacker predikan pastorn höll idag, men vad menade han?” Den kommentaren
föds i lyssnaren, men frimodigheten saknas att ställa frågan till pastorn. Väl
hemma upplever lyssnaren en stor förvirring! Nästa kommentar blir: ”Jag är
nog en dålig kristen som inte förstår!”
Stopp, stopp och åter stopp!
I denna situation måste vi stanna till och fundera över
ordet ”ansvar” och förstå dess innebörd. Vi har fått Guds ord, Bibeln, som en
hjälp, för att förstå och lära känna Gud och Hans väg med oss. Jesus har dött och
uppstått för oss och vi har fått den helige Ande som vår hjälpare. Detta är
själva fundamentet, vår klippa att hålla fast vid. Gud vill att vi ska vara
frimodiga inför Honom och inför människor.
Hoppas ni kan stå ut med lite dårskap från min
sida. Visst står ni ut med mig, 2eftersom jag
brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er[a] med en enda man, Kristus, och
vill föra fram en ren jungfru till honom.[b] 3 Men
jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen
förföras[c] och vändas bort från
den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. 2Kor.11:1-3
Paulus var mycket väl medveten om situationen som jag
beskrivit ovan. Vi får erkänna att Paulus brev ibland kan vara svåra att
förstå! Ska vi då bara hoppa över hans brev? Det är ingen bra väg! Med den
helige Andes ledning ska vi be om hjälp att förstå Paulus texter.
Åter till mitt resonemang förkunnaren och lyssnaren. För att
vi ska kunna vandra med förkunnaren som är vår herde, behöver vi ställa frågor
till honom, när vi undrar över undervisningen eller predikan. Vi ska komma ihåg
att herdens uppdrag är kommunikation och vi har samma uppdrag till honom.
Återigen ska vi fästa blicken på Jesu ord till oss genom
evangelierna. Jesus var fantastisk på att lyssna. Han lyssnade först och främst
till sin Faders ord, han lyssnade på folket frågor. Han tog sig mycket tid till
att lyssna på sina lärjungars frågor. Fariséerna, de skriftlärda och
sadducéerna ställde frågor och han lyssnade även då.
Genom hela GT längtar Gud efter att hans folk ska lyssna på
honom, men de valde ofta att inte lyssna, utan gick sin egen väg. Resultatet av
denna brist på lyssnande ser vi tydligt. Det blev katastrof, folket gick helt
vilse.
Lyssna
och hör min röst,
ge akt och hör mina ord.
24 (M) När bonden vill
så,
plöjer han då ständigt
och hackar upp och harvar sin åker?
25 När han har fått marken jämn,
strör han då inte ut svartkummin
och kryddkummin,
sår vete i rader
och korn på dess plats
och
spältvete[h] i kanten?
26 För hans Gud har undervisat
honom
och lärt honom det rätta sättet. Jes.28:23-26
Här har vi principen för sådd och skörd. Bonden har fått
undervisning i hur jorden ska bearbetas, hur utsädet ska hamna i marken och att
Gud ger växten. Ganska enkelt när man kan hela proceduren och noga följer hela
kedjan.
Jag vet själv alla gånger som jag lyssnat på förkunnelse och
inte haft frimodighet att ställa frågorna. Alla andra har sett så nöjda ut! Men
var det bara ett sken eller hade de leende samma tankar som jag? Resultatet av
hela situationen blev en enda stor obesvarad fråga och församlingens utveckling
stannade av. Tyvärr tror jag att vi har det på detta sätt i många
församlingar/gemenskaper idag.
Varför är det då så här? Frågan på detta har många svar, men
avgörande är påverkan av”Jantelagen” och ”du ska inte tro att du är något!”
Denna osanning söker sig in i oss på alla möjliga och omöjliga sätt. Jag tror
att detta är vårt livs största hinder, men tack Jesus att du är svaret och den
som kan förändra hela vår syn på oss själva.
7 Då sade Jesus än en gång: "Jag
säger er sanningen: Jag är porten till fåren. 8 (C) Alla som har
kommit före mig[a] är tjuvar och rövare,
men fåren har inte lyssnat till dem. 9 Jag är
porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut
och finna bete. 10 (D) Tjuven
kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.
Joh.10:7-10
Jesus längtar efter att få ge, inte bara gåvor, utan hela
sig själv och det kan vi se utifrån Jesaja profetia i texten vi började med.
Här är det viktigt att vi stannar till i Jesajas text, för den beskriver hela
syftet med att Jesus skulle komma till vår jord. Han är Ordet!
Nu ska vi knyta ihop alla mina tankar!
Gud har ett syfte med att vi blev födda till denna värld.
Han gav oss en fri vilja. För att denna vilja skulle komma i rätt perspektiv
behöver vi lära känna Jesus och ta emot den helige Ande. När vi väljer en annan
väg blir vi våra egna bärare av livet egen kraft utan gudomlig närvaro.
Församlingen, där Jesus ska vara huvudet, är platsen där
ledarskapets ansvar, ledda av den helige Ande ska skapa förutsättningar för
följande:
·
Grundläggande bibelundervisning i dialog
·
Mognad
·
Självständighet
·
Förmåga att kunna pröva allt.
·
Gemenskap i den helige Ande
7 (E) Men
var och en av oss har fått nåden så som Kristus fördelade gåvan. 8 Därför heter det: Han steg upp i höjden,
han tog fångar och gav människorna gåvor.[a] 9 (F) Det att han steg upp, vad innebär det om inte att han också
steg ner till jorden[b]? 10 (G) Han som steg ner är också den som
steg upp över alla himlar för att uppfylla allt.
11 (H) Och han gav några till apostlar,
andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och
lärare, 12 (I) för
att utrusta de heliga till att
fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp 13 (J) tills
vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en
fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. Ef.4:7-13
Det finns mycket viktigt och avgörande i denna text som
Paulus skriver till oss. Här finns både Jesaja profetia och Jesu egna ord till
oss. Det vilar ett stort ansvar på det andliga ledarskapet i församlingen som har
till uppdrag att leda oss in i det ansvar vi alla har i Kristi kropp. Här finns
inga genvägar, utan samspelet måste vara totalt och komplett. Bägge
ansvarsområdena är beroende av varandra för Guds rikes utbredning.
Basen för allt detta ansvar ligger i vår längtan att ta del
av Guds ord, inte bara på söndagen, utan så ofta det finns tillfälle. Jag
gillar inte ordet prioritera och anledningen till det är att det förlorat sin
innebörd. Jag tror att det är bättre att fråga: ”Vad ligger det på ditt
hjärta för mig just nu” och våga vara beredd på svaret. Mobilen, plattan
och andra störande faktor får komma i andra hand.
18 (N) Vi vet att
ingen som är född av Gud syndar[d]. Han som är född av Gud
bevarar honom[e] så att den onde inte
kan röra honom. 19 (O) Vi vet att vi
är av Gud och att hela världen är i den ondes våld. 20 (P) Men
vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den
Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden
och det eviga livet. 1Joh.5:18-20
Vi kan avsluta genom att ännu en gång läsa Jesajas profetia,
men nu kanske i ett annat ljus än när vi läste texten innan. Guds ord vill göra
verkan i oss, till förändring och fördjupning i vår Guds relation. Gud vill ha
en levande relation med oss till ömsesidig glädje. Våga också fördela din tid
så att den får ett evighets värde.
9 Alltså kvarstår en sabbatsvila för
Guds folk. 10 (C) Den som går in
i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från
sina. 11 Låt oss därför sträva efter att komma in i
den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
12 (D) Guds ord är
levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger
tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats
uppsåt och tankar. 13 (E) Inget skapat är
dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat[f] för hans ögon. Och
inför honom måste vi stå till svars. Hebr.4:9–13