Visionens brister
Bilden är tagen vid Degeberga /egen bild)
En märklig rubrik och en vacker bild. Jag börjar med att
berätta om bilden. Jag minns när jag tog den. Vi hade varit och tittat på Ale
stenar. Behållning av vandringen var att se alla som seglade runt i sina
glidskärmar. De bars av vinden. Skickligheten att bemästra vindarna var
spännande att se. Några behärskade vinden mer, andra hade uppenbara problem.
På väg ner mot Degeberga tog jag bilden. Där stod jag länge
och njöt av utsikten. Himmel och hav möts i horisonten, som skapar en vacker
förening. I horisonten finns inga mellanting, utan allt är himmel och hav.
Färgerna bildar en fond och berättar om Guds skaparglädje!
(A) Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden,
du som satt ditt majestät
på himlen!
3 (B) Av barns och
spädbarns mun
har du berett en makt[b]
för dina fienders skull,
för att förgöra fiende och hämnare.[c]
4 (C) När jag ser
din himmel,
dina fingrars verk,
månen och stjärnorna
som du har skapat –
5 (D) vad är då en
människa
att du tänker på henne,
en människoson
att du tar hand om honom? Ps.8:2-5
Glidflygarna var beroende av vinden för att kunna
flyga och manövrera. Utan vinden hade inte flygningen varit möjlig. Jag kunde förnimma
en stor glädje bland glidflygarna, över att få uppleva den friheten.
13 (J) Ni är kallade till frihet, bröder.
Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i
kärlek. 14 Hela lagen uppfylls i ett enda
budord: Du ska älska din nästa som dig själv.[c] 15 (K) Men om ni biter
och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra. Gal.5:13-15
Paulus skriver till galaterna och påminner dem om att de är
kallade till frihet. Han är också noga med att berätta att friheten kan föra
oss i fel riktning. För att friheten ska bestå, är den beroende av att vi är
ledda av den helige Ande. Friheten är bland de dyrbaraste gåvor Gud vill ge
oss.
Nu ska vi komma in på rubriken som kan verka kryptisk! Min
fråga är: ”Kan frihet, mognad, självständighet och vision gå hand i hand?” Det
är med bävan som jag svarar: ”Nej!”
Jag tror att visionsbeskrivningar kan vara ett stort hinder
i församlingar/gemenskaper. Mitt svar bygger jag på att visionerna oftast är
skrivna ur ett mänskligt perspektiv. Visionen blir en ständig längtan att nå
fram till ett mål, och då begränsar vi Guds handlande med oss. Jag tror inte
att Gud handlar i våra visioner, utan han vill att vi ska förstå hans väg för
oss. Visioner skapar en situation av jämförelse och prestation detta ha en
tendens att skapa fördömelse. Hindret ligger också i att det saknas en
bekännelse. Skillnad på mänsklig vision och hjärtats bekännelse är stor.
9 (G) Från den dag vi
hörde det har vi därför inte upphört att be för er. Vi ber att ni ska bli fyllda av kunskapen om hans
vilja, med all andlig vishet och insikt. 10 (H) Målet är att
ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt
i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud. 11 (I) Då ska hans härlighets makt styrka er och ge er all
kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. 12 (J) Med glädje
ska ni då tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som de
heliga har i ljuset. Kol.1:9-12
Texten ovan är ingen vision, utan är baserad på Sanningen.
Paulus vill att vi ska inse betydelsen av kunskapen om hans vilja, att vi
ska få en andlig vishet och insikt och att vi ska bli fyllda av denna
välsignelse. Vi kan alltså inte ta oss detta i oss själva. Vi är beroende
av att den helige Ande ständigt korrigerar oss i rätt riktning i vår vardag.
Vi kan skriva en vision med 32 punkter, men är det så vi ska
uppfylla lärjungaskapet? Jag blir mer och mer tveksam till detta. Som jag skrev
tidigare kan detta leda till en inre jämförelse, som i sin tur skapar stor
förvirring.
Vad är det då som bygger församlingens/gemenskapens liv och
verksamhet? För mig är det bara bekännelsen som kan förena oss till att
förmedla Guds kärlek. Den gemensamma bekännelsen har mycket större kraft än
alla visionens punkter. Vad är då bekännelsen?
22 (N) Låt oss
därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från
ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 (O) Låt
oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss
löftet är trofast. 24 (P) Låt oss ge
akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Hebr.10:22-24
(F) Nu ser vi en
gåtfull spegelbild[c],
men då ska vi se
ansikte mot ansikte.
Nu
förstår jag bara till en del,
men då ska jag
känna
fullkomligt,
så som jag själv blivit
fullkomligt känd.
13 (G) Så består nu
tro, hopp och kärlek,
dessa tre,
och störst av dem är kärleken. 1Kor.13:12-13
Bekännelsen bygger på att det finns ett hopp. Detta hopp ska
vi ge till alla människor. Hoppet skapar en längtan till att söka efter
innebörden av livets mening. När vi har fått del av Guds kärlek dras vi in i en
helt ny livssituation med mening och innehåll. Alla människor är mer eller
mindre ”religiösa” men få har hittat fram till Jesus, av olika skäl. När vi som
församling/gemenskap kan berätta i kärlek och sanning om att det finns hopp, då
föds en längtan.
14 Kristi kärlek driver oss[b], för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla
dött. 15 (K) Och han dog
för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för
honom som har dött och uppstått för dem.
16 Därför känner vi inte längre
någon på ett ytligt[c] sätt. Även om vi har känt Kristus på
ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre. 2Kor.5:14-16
Här har vi mycket av det som skiljer ”visionen” från bekännelsen!
Det blir lättare att upptäcka den sanna ”varudeklarationen” hos den
bekännande gemenskapen! Här finns ett annat mål och det är att ge hopp till
människor och berätta om Jesus. Visionen kan vara hur vacker och välskriven som
helst, men den saknar hopp och allt bygger på prestation. Jag tror inte
människor längtar efter de stora orden, utan efter människor som berättar om
hoppet; Jesus Kristus.
Det finns så mycket ”flashighet” och stora scener med stora
ord. Frågan är hur det ser ut bakom kulisserna? Är det liv, hopp, kärlek och
sanning eller är det bara ett stort tomrum. Vi får nog av allt det flashiga i
världens nöjesformer. Jag tror att människor längtar efter enkelheten. Det
är förvisso sant att vi söker upplevelser. Men när de bleknat bort måste vi
söka efter en ny. Till slut blir det en ond cirkel och ett tvång efter nya
upplevelser
16 (K) Men när någon
omvänder sig till Herren tas slöjan bort. 17 (L) Herren
är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 (M) Och alla vi
som med obeslöjat ansikte ser[d] Herrens härlighet som
i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till
härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
2Kor.3:16-18
Att leva i frihet och ta eget ansvar, blir ett starkt
vittnesbörd och genom denna kamp synliggör vi hoppet. Det handlar hela tiden om
trovärdighet. Människor vi möter och som vi pratar med ska uppleva oss som
sanna. Våra ord ska stämma med vår person. Precis på samma sätt ska det vara
med församlingen/gemenskapen. Mindre av visioner och mer av bekännelsen. Att
vara helt beroende av Jesus är den starkaste bekännelse som vi kan avge till
oss själva och vår omgivning. Det skapar trovärdighet och trygghet, även här
finns en kamp som också skapar hopp.
En församling/gemenskap som säger sig veta allt, lever ett
farligt och respektlöst liv. Den församling/gemenskap som lever i bekännelsen
och längtar efter mer av Jesus behöver ingen vision.
5 Tomas sade: "Herre, vi vet inte
vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" 6 (C) Jesus sade till
honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom
genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också
lära känna min Far[c]. Nu känner ni honom och har
sett honom." Joh.14:5-7
Med verserna ovan ständigt framför sitt hjärtas ögon blir
alla stora ord och visioner helt onödiga. Risken finns att visionen blir det
bärande i församlingen/gemenskapen och de består av mänskliga ord. Det ord som
bär är Guds ord till oss genom Hans Ande.
Följ mig, säger Jesus!
