Våga vara stilla: februari 2022

lördag 19 februari 2022

Lärjungarna möter Jesus på stranden

Funderingar kring Johannes kap 21

Helsingborg 16 februari 2022

Sedan visade sig Jesus en gång till för lärjungarna. Det var vid Tiberiassjön, och det gick till så här: ²Simon Petrus och Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner^[^a^] och två andra av hans lärjungar var tillsammans. ³Simon Petrus sade till dem: "Jag går ut och fiskar." De andra sade: "Vi följer med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. Joh.21:1-3

Efter att Jesus sökt upp lärjungarna i det låsta rummet och hälsat dem med: Frid vare med er och att de tagit emot den helige Ande, bestämmer sig Petrus för att ge sig ut och fiska. Petrus tar på sig ”ledarrollen igen” och de andra lärjungarna följer efter honom.

Samtidigt kan man förvånas över Petrus val att gå tillbaka till ”fiskeriet”. Vi vet inte tidsspannet mellan dessa händelser. Men vi vet att den uppståndne Jesus visat sig för dem, talat till dem och gett den helige Ande till dem. Hade jag varit med om allt detta hade jag nog inte i första hand begett mig till sjön för att fiska.

Det vi vet är att Petrus aldrig kommer att bli den samme efter denna händelse. Kan det vara så att den helige Ande leder Petrus till sjön. När jag funderar mer på det verkar detta vara det mest troliga.

Om vi tänker efter så kan vi säkert bli påminda om liknande situationer i våra liv. Vi har gjort saker efter en tanke som kommit flygande till oss och resultatet har blivit till välsignelse.

Fisket blev inte lyckat den natten, men i stället kommer det att hända mycket denna morgon av mycket stor betydelse för oss alla.

⁴⁽^A⁾ Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. ⁵Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni inget att äta?" De svarade: "Nej." ⁶⁽^B⁾ Han sade: "Kasta ut nätet på höger sida om båten, så ska ni få." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra upp det för all fisken. Joh.21:4-6

Plötsligt står Jesus där! Det första han gör är att visa sin omsorg genom att fråga dem om de har något att äta. Lärjungarna svarar att de inte har något att äta. Vi ska notera att de inte genast kände igen Jesus där han står på stranden. Jesus uppmanar då dem att kasta ut näten på höger sida.

⁷⁽^C⁾ Lärjungen som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren." När Simon Petrus hörde att det var Herren drog han ytterplagget om sig, för han var inte klädd, och kastade sig i sjön. ⁸De andra lärjungarna kom efter i båten med fisknätet på släp. De var inte långt från land, omkring hundra meter^[^b^]. Joh.21:7-8

Plötsligt går det upp för Johannes vem det är som står på stranden och han utbrister: ”Det är Herren.” Den som reagerar starkast är Petrus. Han samlar ihop sin kläder och kastar sig i sjön. Här stannar vi till liten stund. Lärjungen Petrus som lovade att följa Jesus i allt, men som trots sina stora ord förnekade Jesus tre gånger han kastar sig i sjön för att först möta Honom.

Jag blir uppmuntrad av Petrus reaktion främst hur han vill vara först att möta Jesus. Han bryr sig inte om fisken i nätet, utan allt fokus ligger på att komma till Jesus innan de andra. Han inser att han har saker att reda ut med Jesus och den insikten driver honom till Jesus. Varför?

Petrus är ett av ögonvittnena och han har sett hur Jesus handlat med människor som syndat (levt felaktigt) och han vet att Jesus förlåter och upprättar människor som kommer till Honom med uppriktiga hjärtan.

¹²Jesus sade till dem: "Kom och ät." Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren. ¹³Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. ¹⁴⁽^D⁾ Detta var den tredje gången som Jesus visade sig för lärjungarna efter att han hade uppstått från de döda. Joh.21:12-14

Jesus samlar lärjungarna runt elden och börjar dela den tidiga frukosten, fisk och bröd. För Jesus var det säkert viktigt att påminna om alla de måltider de delat under Jesu vandring på jorden. Måltiden för honom var det samma som gemenskap och detta blev som en återförening, men under helt andra villkor.

De delar måltid med Kristus Jesus, den uppståndne och förhärligade. Han var åter där med de sina och visade återigen att Han var sänd för att tjäna!

¹⁵⁽^E⁾ När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son. Älskar du mig mer än de andra?" Han svarade: "Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." ¹⁶⁽^F⁾ För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son. Älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får."

¹⁷⁽^G⁾ För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son. Har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?", och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. Joh.21:15-17

För mig är detta en av de vackraste texterna i Nya testamentet (de apostoliska skrifterna). Här kan vi se det gudomliga i Jesus i hur han själavårdar, förlåter och fullständigt upprättar Petrus.

· Tre gånger förnekade Petrus Jesus

· Tre gånger ställer Jesus frågan till Petrus

· Tre gånger svarar Petrus

· Tre gånger ger Jesus direktiv till Petrus

· Det var tredje gången Jesus visade sig för lärjungarna

Liksom regnet och snön
        faller från himlen
    och inte återvänder dit
        utan vattnar jorden
    så att den blir fruktbar och grönskar
        och ger säd till att så
            och bröd till att äta,^[^b^]
¹¹⁽^I⁾ så ska det vara med ordet
        som går ut från min mun.
    Det ska inte komma tillbaka
        till mig förgäves
    utan att ha gjort vad jag vill
        och utfört vad jag sänt det till. Jes55:10-11

²³⁽^U⁾ Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. ²⁴⁽^V⁾ Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk. 1Tess.5:23-24

Petrus hade en djup relation med sin Mästare och kände honom väl. Så länge Petrus ”gick med Herren” fungerade hans liv. När Jesus ”försvann” blev det svårt för Petrus. När Petrus blir upprättad vid stranden, ”suddas” hans misslyckande ut och han får en ny identitet i Honom.

Paulus skriver följande:

¹⁷⁽^L⁾ Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. ¹⁸⁽^M⁾ Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. ¹⁹⁽^N⁾ Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord. 2Kor.5:17-19

Det där med att ge sig i väg och fiska var inte alls någon dålig idé utan något som den helige Ande ”drog” Petrus till att göra.

Det finns ingen slump, utan allt som är fött av Gud är till välsignelse för oss, hur märkligt det än ser ut. Jag tror att vi ofta ska läsa Johannes kap 21 för att förstå upprättelsens härlighet i orden som Petrus får från Jesus. VI behöver ibland mod för att bege oss till tronen för att bekänna och ta emot förlåtelsen.

Det viktigaste är att bestämma sig för att ”behålla” upprättelsen i våra hjärtan och inte bära en massa oförrätter i vår ryggsäck. Har vi fått förlåtelse så gäller den, oberoende av hur det ser ut runt omkring mig.

²³⁽^F⁾ Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. ²⁴Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. ²⁵⁽^G⁾ Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist^[^h^] i den här världen ska bevara det^[ⁱ^] till evigt liv. ²⁶⁽^H⁾ Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom. Joh.12:23-26

Petrus hade säkert hört Jesus säga dessa ord många gånger, men inte fått uppenbarelsen av dess betydelse. Det var först vid stranden som stolthet, prestige, egenrättfärdighet och annat mörker fick ge vika och dö.

Vi avslutar med Paulus ord till oss alla:

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ²⁽^B⁾ Livets Andes lag har i Kristus Jesus^[^a^] gjort mig fri från syndens och dödens lag. ³⁽^C⁾ Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. ⁴⁽^D⁾ Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. Rom.8:1-4

måndag 14 februari 2022

Johannes såg och han trodde

Tankar kring Johannes Jesu apostel

Helsingborg 14 februari 2022

⁸Då gick även den andre lärjungen in, han som hade kommit fram till graven först, och han såg och trodde. ⁹Tidigare hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. ¹⁰Därefter gick lärjungarna hem igen. Joh.20:8–10

Att Johannes skriver så om sig själv tar inte bort trovärdigheten, den snarare förstärker vittnesbördet (berättelsen). Det är denna stund i den tomma graven som Johannes blir den Johannes som Jesus visste skulle träda fram.

Jesus hade en alldeles speciell relation till Johannes och den relationen genomsyrar allt som Johannes skriver i sitt evangelium, sina tre brev och i Uppenbarelseboken. Tittar man närmare på det som Johannes berättar upptäcker vi att det finns ett tydligt band, och det börjar med att han är den förste att inse och bejaka Jesu uppståndelse.

Uppenbarelseboken är finalen på en livslång vandring i just uppenbarelse i närheten av Jesus Kristus. Johannes är ensam kvar av alla apostlarna och han är den ende av dessa som dör en naturlig död. Alla de andra blev avrättade.

Anledningen till att han levde så länge finns det många spekulationer kring och de ska jag inte fördjupa mig i utan vi ska se närmare på några saker. Jag tror att hela Uppenbarelseboken är viktig för oss kristna att läsa med den helige Andes hjälp.

Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände sin ängel och gjorde det känt för sin tjänare Johannes, ²⁽^B⁾ som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd^[^a^], allt vad han själv har sett. ³⁽^C⁾ Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära. Upp.1:1–3

I tredje versen står det …för tiden är nära, vilken betyder att det som är nu, kommer att förändras. Därför vill Jesus att vi är förberedda och är noga med att ”läsa de olika tecken som sker i vår värld!” Men jag vill lägga in en varning, och det handlar om alla konspirationsteorier som har förekommit och alltid kommer att finnas i olika flöden.

De flesta teologer och bibelforskare är överens om att Johannes blev ca 95 år och det var i slutet av sitt liv han fick besöket av ängeln som förde honom in i denna uppenbarelse. Han får åter träffa Jesus och får se den Jesus som ska komma tillbaka för att döma levande och döda.

Ibland funderar jag på följande:

· Blev Johannes så här gammal för att ta emot rapporten över ”hälsotillståndet” i församlingarna.

· Blev rapporten om de sju församlingarna en sorts ”varning”

· Blev Johannes ”bevarad” extra länge för att som sitt sista uppdrag varna att det började gå ”utför” i församlingarna.

Det är bara mina egna tankar.

Faktum kvarstår att genomgången av de sju församlingarna inte bara gällde de då aktuella församlingarna, utan är lika mycket skrivna till vår tids församlingar. Vi närmar oss beskrivningarna på många olika sätt. Här kommer några exempel på aktuella tankar:

· Vi är verkligen inte som någon av dessa församlingar

· Vi har mer information idag och vi följer tidsandan

· Gud gör något nytt i varje tid

· Vi har inte Uppenbarelseboken som första information

Listan skulle kunna göras betydligt längre, tyvärr.

Men varför kom detta just till Johannes? Svaret finns nog i Johannes 17 och Jesu översteprästliga förbön. Här finns en direkt koppling över hur Jesus ber för sig själv, för apostlarna och för oss alla kristna (församlingen)

²⁴⁽^S⁾ Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. ²⁵⁽^T⁾ Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. ²⁶⁽^U⁾ Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem." Joh.17:24-26

Mycket av detta som Johannes skriver har gått förlorat i de 7 nämnda och beskrivna församlingarna i Uppenbarelseboken kap 2-3. Kärleken hade svalnat och annat hade tagit dess plats.

Det finns alltså en sorts logik i att Johannes var den som fick ta emot denna stora uppenbarelse och han fick även ansvaret att förmedla det vidare till de berörda församlingarna.

Det finns hur mycket som helst skrivet om dessa 7 församlingar, så det lämnar jag utan kommentarer.

Vi ska i stället se närmare på Johannes och hans roll som apostel och vad det har för betydelse för oss idag.

Jag måste bekänna att jag mycket gärna läser det som Johannes skrivit, och det har olika orsaker:

· Språket Johannes använder är som balsam

· Har skriver och berättar annorlunda än de synoptiska evangelierna

· Relationen med Jesus träder fram och lockar till efterföljelse

Det jag vill också poängtera är att all text i Skriften är lika viktig, men att det inte är fel att ha ett ”favoritevangelium.” Ibland behöver man en viss text i en viss tidpunkt i livet och för egen del hamnar jag då i Johannes evangeliet.

³⁵Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. ³⁶När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" ³⁷De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Joh.1:35-37

Detta är en situation som visar på Johannes Döparens stora hjärta. Han låter två av sina lärjungar lämna honom för att följa Jesus i stället. En av lärjungarna är Andreas, Simon Petrus bror, men vem är den andre lärjungen. För mig framstår det tydligt att det är Johannes, lärjungen Jesus älskade.

Återigen är Johannes bland de två första att följa Jesus. Vi börjar urskilja ett mönster vad det gäller Johannes.

I begynnelsen var Ordet^[^a^], och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ²Han var i begynnelsen hos Gud. ³⁽^A⁾ Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. ⁴⁽^B⁾ I honom var liv, och livet var människornas ljus. ⁵⁽^C⁾ Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit^[^b^] det. Joh.1:1-5

Texten ovan är något utöver det vanliga. Johannes beskriver Jesus som Ordet, vilket ingen annan av evangelieförfattarna uttrycker på samma sätt. Även här är Johannes först. Ur texten kan vi annan att Johannes är hemmastadd i Skrifterna. Låt oss se vad Jesaja skriver:

Det finns en samstämmighet i dessa två texter och Johannes väver ihop dem på ett mästerligt sätt till poesi som är gudomlig. Återigen visar Johannes på sin stora kärlek till sin mästare, Jesus Kristus. Kärleken flödar i texten och ger oss inspiration till att se vem Jesus är och vad han vill med våra liv.

²⁵⁽^H⁾ Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var Klopas^[^g^] hustru, och Maria Magdalena. ²⁶När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." ²⁷Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig. Joh.19:25-27

Texten talar till oss om hur omsorg fungerar. Johannes kunde aldrig ersätta Jesus som Marias son, men han ville att Johannes skulle ta hand om Maria och Maria skulle ha omsorg om Johannes. Jesus valde Johannes. Det fina i situationen var att Maria var den som visste mest om Jesus, och det ville Jesus att Johannes skulle få del av. En mycket talande text om hur Jesus fungerar i sin kärlek.

Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord^[^a^]. ²⁽^B⁾ Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. ³⁽^C⁾ Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. ⁴⁽^D⁾ Detta skriver vi för att vår glädje^[^b^] ska bli fullkomlig. 1Joh.1:1-4

Texten ovan är en sammanfattning som Johannes vill att vi ska förstå och leva efter. Det är hans ögonvittnesbeskrivning, Sanningen, och som stämmer med alla hans andra texter.

1Johannes brevet är samtidigt annorlunda, för har vi ett brev med ”varningar” och uppmuntran. Johannes ser att saker och ting börjar förändras. Det börjar komma vargar in i flocken som vill ställa till oreda. Johannes vill visa på att vi inte ska glömma vad vi fått och att vi inte ska sluta att bära det vidare.

²⁶Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker förvilla er. ²⁷⁽^Z⁾ Men smörjelsen som ni har fått av honom förblir i er, och ni behöver inte någon som undervisar er. Hans smörjelse undervisar er om allt, och den är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er. 1Joh.2:26-27

Jag tror att mycket av det som hände på förklaringsberget finns i den här texten. Upplevelsen blev en milstolpe i Johannes liv där Gud förklarade Jesus för de tre lärjungarna.

Det finns mycket mer att skriva om Johannes, men vi kan se det viktigaste och det är Jesu kärlek till Johannes och hur denna relation hela tiden blev starkare och starkare. Det är också en påminnelse för oss om betydelsen av att umgås ständigt med Jesus. Han är Vägen Sanningen och Livet och det förändras aldrig. Vandringen med Jesus förändrar oss och gör oss till nya människor. Vi kan förvandlas bara om vi tillåter den att ske. Vi behöver inte vara rädda för att hamna fel när vi vandrar med Jesus och lyssnar till Hans röst.

³⁷⁽^S⁾ På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon är törstig, kom till mig och drick!^[^g^] ³⁸Den som tror på mig, som Skriften säger^[^h^], ur hans innersta ska strömmar av levande vatten^[ⁱ^] flyta fram." ³⁹⁽^T⁾ Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. Joh.7:37-39