Relationen med vår himmelske Far är evig

 

¹¹ Ty så hög som himlen är över jorden,

så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
¹² Så långt som öster är från väster
    låter han våra överträdelser vara från oss.
¹³ Som en far förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom. Ps.103:11-13

Kung David använder bilden av hur en god far tar ansvar för sina barn. Vi vet inte hur David var som pappa, men vi vet att han fick många barn. Någon av dessa barn skulle ärva hans krona för att regera i Israel.

Hans ord påminner oss också om vår himmelske Far, och vi vet att Gud ÄLSKAR relationer. Ordet ”relationer” framkallar olika bilder i vårt inre, beroende på hur vi hanterar dessa relationer. Det levandegör även vår uppväxt, och hur relationerna på jobbet fungerar.

Relationen med vår Far är evig! Den förändras aldrig, Han är alltid där. Problemet ligger mer på vår sida i hur vi har det med relationen med Honom. Därför har Gud gett oss en gåva – sin Son, och Han har i sin tur gett oss den helige Ande – relation.

Gud, vår Far, Jesus, vår Frälsare och den helige Ande, vår Hjälpare är relation bärare. De har samma målsättning – den eviga relationen med oss. Vilken underbar kärlek och nåd vi kan få del av om vi vill!

Välsignelsen med levande relationer är att de föder relationer. När vi får en ny vän, följer hans/hennes vänner med i relationen. Ett gudomligt sätt att sprida evangeliet på ett enkelt och nära sätt.

Genom hela Bibeln kan vi se att den judiska traditionen satte familjen på första plats. Den hade en given plats, värdefull och den skulle vårdas. Allt detta börjar med barnen, precis som David skriver i sin text ovan.

Jesus säger så här om barnen:

¹³ Sedan bar man fram barn till Jesus, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna visade bort dem. ¹⁴ Då sade Jesus: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana." ¹⁵ Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån. Matt.19:13-14

Tron ÄR en övertygelse om.......

 

 

”Tron är en övertygelse om det vi hoppas, en visshet om det som ännu inte kan ses”. Hebr 11:1

 Tro, ett värdeladdat ord! När jag tänker på ordet tro så är det massor av tankar som virvlar runt i huvudet. Mycket är positivt. Tyvärr finns det en hel del negativa saker också. Jag minns när jag skulle ta ut saker i tro, att den onde skulle kämpas ner. Hade jag tillräckligt med tro, skulle allt vika. Ledordet var prestation och åter prestation. Det gick aldrig att vila, bara kämpa och strida i anden. Men tack Gode Gud, har jag fått lämna den perioden bakom mig!

 Hur gick det till?

 Bön, god undervisning, bön och genom att läsa vad som står i Guds Ord och ännu mer bön. En dag stod allt bara så klart. Allt handlar om en gåva, något som är givet till oss och att ta emot. Jag tror att alla vet hur det är med gåvor, det är lätt att ge men svårt att ta emot. Jag fick ta ett beslut, att ta emot denna gåva, trons gåva.

 ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det GAMLA är borta, och något NYTT har börjat”. 2 Kor 5:17

 Att få lämna det gamla är stort men att få gå in i det nya är mycket större. Det nya är att upptäcka att allt handlar om gåvor från Gud. Plötsligt finns den där, tacksamheten. När tacksamheten finns kan jag ta emot allt från Honom och bara leva i tro på Honom. När tron finns på Honom blir plötsligt inget omöjligt längre. Det är inte jag som ska utföra något, utan Gud genom mig. Vilken underbar skillnad och vilken ofattbar frihet.

 Det hebreiska ordet TRO har många olika betydelser. Hebreiskan är ett rikare språk än svenskan. Tro kan bl.a översättas med ”att sitta på Guds arm”. Barnaskapet, att sitta tryggt i pappas famn. Detta är verkligen en gåva, helt prestationsfritt. Bara att ta emot och glädjas i tacksamhet.

 Kommer ihåg när våra barn var små. Det kunde vara många bollar i luften. Då var det bästa sättet att ha någon av barnen på höften och samtidigt röra runt i grytorna. Trygghet för barn och förälder och härlig gemenskap. Denna gemenskap skapade också en nyfikenhet. Vad gör mamma och pappa med dom där grytorna?

 Att sitta på Guds höft och med hans arm tryggt runt mig skapar en tro. Det blir som med grytorna. Jag ser vad pappa gör, då föds min längtan efter att få göra så som Han gör.

 

 

” Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre”. 1 Kor 1:9

 

 

 

 

 

Bibelcitat från Nu Bibeln 2017

Den överflödande nåden

 

Del 2 Den överflödande nåden Ef.1:7-10

Detta är verkligen ett mäktigt avsnitt. I Efesierbrevet 1:7–10 öppnar Paulus nästan himlen framför oss och visar vad Gud redan har gjort genom Kristus — inte bara för några få, utan för alla som tillhör honom.

Det är en text fylld av kraft därför att allt utgår från vad Gud har gjort, inte vad människan försöker åstadkomma.

“I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, på grund av den rika nåd…”

Här finns tre starka grundpelare för oss idag:

 

-       1. Friköpta — vi tillhör inte längre mörkret

Paulus använder ett ord som handlar om att bli fri från slaveri. Synd, skuld, skam och bundenhet får inte längre sista ordet över människan i Kristus.

Det betyder inte att kampen försvinner, men identiteten förändras.

En kristen lever inte för att bli accepterad av Gud — utan från att redan vara älskad och friköpt.

Det ger vila men också kraft.

 

-       2. Förlåtelsen är rik — inte knapp

Paulus talar om “den rika nåden”. Gud ger inte nåd motvilligt eller i små portioner. Många troende lever fortfarande som om Gud bara tolererar dem.

Men evangeliet säger något större:

v  förlåtelsen är fullständig,

v  nåden är överflödande,

Kristi verk räcker.

Detta behöver predikas tydligt idag eftersom många människor bär på ständig självanklagelse och andlig trötthet.

 

-       3. Gud håller på att sammanfatta allt i Kristus

Vers 10 är enorm:

“att sammanfatta allt i Kristus, allt i himlen och på jorden.”

Paulus visar att historien inte är kaos utan går mot ett mål.

Jesus är inte bara personlig Frälsare — han är hela skapelsens Herre.

I en tid av oro, splittring och förvirring är detta ett hoppfullt budskap: Gud har inte tappat kontrollen. Hans plan står fast.

Det betyder också att församlingen idag måste hålla Kristus i centrum. Inte aktiviteter, inte människor, inte trender — utan Jesus själv.

Vad säger texten till oss praktiskt?

-       Lev inte kvar i det Gud redan förlåtit.

-       Bygg identiteten på nåden, inte prestationen.

-       Påminn varandra om hoppet i Kristus.

-       Våga tro att Gud fortfarande fullföljer sin plan.

-       Lyft blicken från omständigheterna till Jesus.

Paulus skriver inte detta som teori. Han skriver för att församlingen ska leva stark, trygg och fylld av tillbedjan mitt i en mörk värld.

 

Och där finns verkligen kraft — fortfarande idag.

 

När de rättfärdiga ropar hör Herren

 

¹⁸ När de rättfärdiga ropar hör Herren,
han räddar dem ur all nöd.
¹⁹ Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta
och frälsar dem som har en bedrövad ande.
²⁰ Den rättfärdige måste lida mycket,
    men Herren räddar honom ur allt. Ps.34:18-20

Psaltaren är en mångsidig bok Den är tröstande, den ger hopp och den förmedlar tro till oss. Boken är skriven av olika författare och de har det gemensamt, sin gudsfruktan och stora tillit till Herren.

Vi behöver de här texterna i livets olika passager som en motvikt till allt som vill tynga ner oss. De finstämda och enkla texterna gör att vi kan identifiera oss med dem.

Texten ovan är en sådan text, skriven av kung David, där han levandegör Guds omsorg och omtanke. Verserna är också löftesrika. Förutsättningen för att budskapet ska bli levande för oss är att vi tror vad texten säger till oss.

Ibland kan jag drabbas av tanken att de är bara ”vackra ord” till oss och det är sant, de är vackra. Problemet med den tanken är att de INTE blir levande genom att bara vara ”vackra ord”?

Orden finns inte där på det tunna bibelpappret av en tillfällighet – de har ett djupgående syfte med oss. Det finns lika mycket kraft i Psaltarens ord som i Jesu egna ord! Vi ska läsa Psaltaren i tacksamhet över dem som gått före oss.

Jesus har gett oss gåvan, den helige Ande, för att vi ska kunna ”se” texternas betydelse. När vi låter Anden leda oss när vi läser Bibeln kommer vi närmare vår himmelske Far och får ta del av Hans omsorg.

Paulus skriver:

²⁶ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, ²⁷ och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. Rom.8”6-27

Psaltaren är en lovsångsbok, men även en bönebok, som gäller även i vår tid idag. Låt oss leva med den och utforska den i Andens kraft.

Att vi ska bli frälsta genom Honom

 ¹⁷ Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. ¹⁸ Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Joh.3:17-18

När vi pratar/vittnar om Jesus bland människor hamnar samtalet för eller senare runt alla de under som skedde när Han gick här på jorden. Vi gläds över att prata/vittna om allt Han gjorde och ibland blir det en sorts rangordning av undrens dignitet.

Texten ovan vill visa på det absolut största av alla under – FRÄLSNINGEN. Att få gå IFRÅN ett trasigt eller tragiskt liv, rakt in i Jesu stora välkomnande famn. Här finns vad vi hela livet letat efter, källan som ständigt strömmar av levande kärlek – bara för mig.

Det ÄR Guds avsikt och längtan framför allt att ALLA människor ska bli frälsta. Däremot blir inte alla frälsta, trots att Gud på alla sätt visar sin kärlek. Det är så också vad gäller äktenskap, alla gifter sig inte trots möjligheten.

Gud älskar förbund och frälsningen är det största, därefter kommer äktenskapet. Guds förbund med oss borgar för trygghet och allt som Han har för oss. Jesus Kristus gjorde detta fullt möjligt för oss och det var Hans plan för sitt liv – utgivandet.

Under våra liv utan Gud söker vi olika trygghetsfaktorer, avtal, försäkringar, investeringar och för att bygga upp ett fungerande liv. Ofta kommer vi på att det ändå inte fungerar som vi tänkte.

¹⁶ Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. ¹⁷ Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Joh.3:16-17

Ända sedan syndafallet har Gud sin plan klar för att återfå relationen med oss och det var genom Hans son. Det fanns inte i Hans tanke att över ge oss, Gud älskar relationer.

Jesus säger följande till sina lärjungar:

¹⁵ Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. ¹⁶ Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. ¹⁷ Och det befaller jag er att ni skall älska varandra. Joh.15:15-17

När vi får det där ”efterlängtade” livet blir allting annorlunda. Det blir nya perspektiv och livet får ny inriktning. Det handlar inte uteslutande bara om mig, utan det jag fått vill jag ge vidare. Våra tankar, livsmönster och mycket annat förändras.

Låt det nya Livet flöda och vandra i Hans fotspår.

 

Allt är redan gjort i Kristus

 

Allt är redan gjort i Kristus Ef.1:3-14

I Efesierbrevet 1:3–14 radar Paulus upp en lång kedja av ordet har …(har välsignat, har utvalt, har förutbestämt, har benådat, har återlöst, har förlåtit, har gett oss insikt, har fått arvet, har blivit beseglade).  

Här kan vi se själva kärnan i vad Paulus menar

Paulus vill betona att allt detta redan är gjort av Gud i Kristus. Det handlar inte om framtida möjligheter, utan om fullbordade gåvor.

Här kommer alla ”nycklarna” till texten

 

1. Frälsningen presenteras som ett färdigt verk  

Alla upprepningar av ordet ”har” visar att:

- Gud redan har handlat

- grunden ligger i Kristi verk, inte i våra prestationer  

Detta ger trygghet: tron vilar på vad Gud gjort, inte på vad vi ska lyckas med.

 

2. Perspektivet är “i Kristus”

Nästan varje led är knutet till uttrycket, i Kristus, eller genom Kristus.  

Orsaken till detta är:  

Allt Gud har gjort, har skett genom Kristus och gäller dem som är förenade med Kristus.

 

3. En lovsång, inte en systematisk lista 

Texten är egentligen en enda lång lovprisning (i grekiskan nästan en enda mening).  

Paulus staplar ”har” för att väcka förundran:

v - UTVALD

v  -Adopterad  

v - -  förlåten  

v -  återlöst  

v -   del av Guds plan  

v          beseglad med Anden  

 

 

 

4. Redan nu – men ännu inte fullt ut 

Vi har fått arvet, och Anden är ”handpenningen” – garantin för det som ska fullbordas.  

Detta innebär följande för oss:

- rättsligt och andligt: redan klart  

- erfarenhetsmässigt: ännu på väg mot fullheten

 

Sammanfattning i en mening

Paulus använder alla dessa har för att säga:  

Gud har redan gjort allt som krävs för vår frälsning – helt av nåd, helt i Kristus – och därför är livet med Gud ett liv i tacksam lovsång.

 

 

Jesu innerligaste bön för oss alla

 

Jesus innersta bön Joh.17:19-26 

I Johannesevangeliet 17:19–26 kommer vi rakt in i Jesu innersta bön. Det här är inte allmän undervisning – det är vad han själv ber Fadern om precis innan korset. Det gör orden extra laddade.

 

Här är det som verkligen står i centrum:

 

1. Helgelse – att tillhöra Gud på riktigt

Jesus säger att han helgar sig själv för deras skull. Det handlar inte bara om moralisk förbättring, utan om att bli avskild för Gud och leva i sanningen.

Grundtanken: Våra liv ska formas av Guds verklighet, inte bara av yttre religion.

 

2. Enhet – inte ytlig, utan gudomlig

Detta återkommer gång på gång:

”att de alla ska vara ett… liksom vi är ett”

Jesus ber om en enhet som speglar relationen mellan honom och Fadern.

Det här är större än samarbete eller trevlig gemenskap. Det handlar om en djup, andlig enhet där Kristus är centrum.

Och han kopplar det till mission: världen ska tro genom denna enhet.

 

3. Att leva i Guds kärlek

Jesus säger att den kärlek som Fadern har till honom ska vara i oss.

Det är radikalt: vi lever inte på “egenproducerad” kärlek, utan på Guds egen kärlek i oss. Notera detta, det förändrar hur vi ser på andra – även de som är svåra att älska.

 

4. Gemenskap med Jesus – nu och i evighet

Han ber: ”Jag vill att de som du har gett mig ska vara med mig där jag är”

Målet är inte bara att “klara livet” eller ens “komma till himlen” – utan att vara med honom. Se detta som basic, kristen tro är i grunden relation, inte prestation.

Vi kan se det på följande sätt: 

Det viktigaste för Jesus här är att hans efterföljare, lever i sanningen, är förenade på djupet, bär Guds kärlek inom sig, och lever i nära gemenskap med honom.

 

Låt texten bli en utmaning för oss i vardagen!

Det här spränger ofta vår bild av vad tro handlar om för oss alla. Det räcker inte med att “tro rätt” i huvudet.

Frågan texten ställer till oss är snarare:

Syns Jesu bön i mitt liv?

• Finns det en enhet i mina relationer – eller mest distans och konflikter?

• Lever jag i Guds kärlek – eller i prestation och kontroll?

• Är Jesus någon jag verkligen lever med – eller bara någon jag vet om?