Den förlorade sonen som kom hem igen

 

 

 ³¹ Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. ³² Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

Förlåtelse – upprättelse är inte att sopa problem under mattan. Fortsätter vi att göra så kommer vi förr eller senare att snubbla på alla ojämnheterna i mattan.

I Guds rike finns inga sådana mattor. Där behöver allt komma upp i ljuset för att livet ska kunna fortsätta så som det är tänkt. Guds rike är platsen där Guds vilja råder och Han vill ge oss frihet i Hans son, Jesus.

Verserna ovan, de sista i Jesu liknelse om ”den förlorade sonen” är ett av många exempel Jesus visar oss hur förlåtelse till upprättelse fungerar. Vi kan se samma tanke i berättelsen vid Sykars brunn eller äktenskapsbryterskan ( Joh.4 och Joh.8)

Återigen, vill jag säga: det som vi lämnat i bekännelsen finns inte kvar, Jesus har tagit det en gång för alla. Vi är själva problemet genom att vi har svårt att släppa taget och gå vidare.

Den förlorade Sonen var död, men är nu återfunnen och fylld av liv. Vi bör påminna oss om att den sonen som ville ha sitt arv var det samma att ”önska sin fars död”. Ser man hela bilden kan vi lättare förstå även den äldre sonens reaktion.

Texten är inte BARA en text att läsa, utan vi ska använda den i det dagliga livet. Den fungerar utmärkt i ett själavårdsamtal eller under en förbönsstund för någon. Ja, även i vår brottningskamp i vår egen kammare.

Den hemmavarande sonen och hans sätt att utrycka sig var som att lägga ännu mer skuld/skam och synd på sin bror. Hans problem var att han inte kunde se allt som fanns för honom, därför påminner deras far honom med orden: ”Allt mitt är ditt”.

Nyckelpersonen i berättelsen är inte den förlorade sonen, eller den hemmavarande sonen. Det är DERAS FAR som är bärare av berättelsen. Varför är det viktigt att vi ser det? Det är en berättelse om vår himmelske Far och hur Han ser betydelsen av hela relationer.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Luk.15:20

 

 

Vi kan nästan ana att fadern gick och väntade på att han, den förlorade sonen skulle komma hem.

 ²¹ Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.

Sonen gör sin bekännelse och faderns svar och hans glädje går inte att ta miste på!

 ²² Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 

Jesu berättelse/liknelse är en kraftfull och välsignad vägledning för att våra liv ska få en helt ny inriktning. Framför allt ska vi se berättelsen i hur vi ska se på andra människor som kommer i vår väg på olika sätt.

 

Sluta mäta ditt värde i prestation och jämförelse

 

Praktiskt vardagsliv i Gal.3:26-29

Paulus skrev inte det här för att det bara skulle bli fina ord – utan för att det skulle forma hur man faktiskt lever.

Här är hur Gal 3:26–29 kan bli konkret vardag:

1. Sluta mäta ditt värde i prestation och jämförelse

Om du är Guds barn genom tro – då är ditt värde redan fast.

I vardagen: när du misslyckas, skäms eller jämför dig med andra – påminn dig: “Jag är redan accepterad i Kristus.” Det ger både ödmjukhet och trygghet.

 

2. Se människor först som syskon – inte som etiketter

Paulus säger att de gamla etiketterna inte längre definierar oss inför Gud.

I vardagen: på jobbet, i skolan, i kyrkan – försök möta människor som personer, inte kategorier. Mindre “de där” – mer “min nästa”.

 

3. Behandla alla med samma respekt – även när det kostar

Jämlikheten i Kristus är inte bara en tanke, den ska bli handling.

I vardagen: stå upp för den som körs över, ignoreras eller ses som “mindre värd”. Det kan vara så enkelt som vem du väljer att lyssna på.

4. Lev ur din nya identitet – inte din gamla roll

“Ni har iklätt er Kristus.” Det betyder: du bär hans karaktär i vardagen.

I vardagen: fråga dig ibland: “Hur skulle Kristus bemöta den här personen?” – och agera därefter, även när det är obekvämt.

5. Tänk familj, inte konkurrens

Om vi är ett i Kristus, då är kyrkan (och kristna relationer) tänkt som familj – inte tävling.

I vardagen: gläd dig över andras framgång i stället för att bli hotad av dem.

 

6. Ditt liv pekar på något större än dig själv

Du är inte bara “du” – du tillhör ett löfte, ett arv, en större berättelse.

I vardagen: när livet känns litet eller tungt, påminn dig: “Mitt liv är en del av Guds större plan.”

Kort vardagsregel:

Jag är accepterad → därför kan jag leva öppet, ödmjukt och modigt.

Att leva i pånyttfödelsen

 

 ¹⁹ Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud. ²⁰ Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. 

Som alltid behöver vi läsa hela avsnittet, om vi inte gör det är risken stor att vi missar vad Petrus vill berätta för oss i sitt brev. Lösryckta bibelverser ur sitt sammanhang utgör alltid en fara för missuppfattningar.

Versen beskriver ”att lida oskyldigt.” Vi glömmer alldeles för ofta att Jesus är vårt föredöme och vår Frälsare i alla livets olika situationer och omständigheter. Jesus dog inte för att Han gjorde fel, utan Han dog för våra brister och våra synder.

Han var oskyldig, vi däremot, är skyldiga. När vi bekänner allt vårt bråte och låter Jesus ta hand om alltihop får vi del av Hans rättfärdighet. Detta innebär att vi är helt fria och kan gå in i Hans frihet.

Vi ska alltid påminna varandra om att när vi bekänt en synd eller lämnat annat till Jesus är det förlåtet – utplånat. Vår uppgift är att inte ”hålla kvar något som är överlämnat.”

När vi på olika sätt får lida för något, ska vi alltid ha Jesus som vår förebild. När vi tappar modet har vi tappat bort vår blick på Honom. Jesus är alltid där, oberoende av HUR det känns. Känslorna ljuger, men Jesu löfte till oss står ALLTID KVAR, de förändras aldrig.

Vad innebär det att få lida oskyldigt? Det är nog lätt att göra den listan lång, men det går att sammanfatta i begreppet KRÄNKT. Kan man som kristen bli kränkt? Både ja och nej. I min pånyttfödda natur kan jag inte bli kränkt – jag har dött.

Situationen blir en annan om jag lever ett ”religiöst liv” utan pånyttfödelse då är risken stor att man kan känna sig kränkt.

 ³ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt^[a] kan inte se Guds rike." ⁴ Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?" ⁵ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. ⁶ Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Joh.3:3-7

Petrus var mycket medveten om och levde i detta med pånyttfödelsen!

Allt sker genom gudsfruktan, att visa vördnad

 

 

⁶ Genom nåd och sanning sonas skuld,
genom Herrens fruktan undflyr man det onda. Ords.16:6

Författaren till de här orden har fångat hela evangeliet, nåd, sanning fri från skuld och att frukta Herren (vördnad, tillit) Detta är goda nyheter för oss alla. Det finns ”medicin” som kan behandla vår synd och vår skuld/skam.

Vi har en barmhärtig Gud som vill vårt absolut bästa. Han ger oss nåd, för Han är, och har HELA SANNINGEN! Hur?

Allt sker genom gudsfruktan……att vi visar Honom vördnad, respekt och inser Hans storhet. Vi ska alltid ha i våra tankar att det är Gud som skapat himmel och jord och allt annat.

Denne store Gud, alltings skapare, Han vill ha relation med oss alla. Så har det varit ända sedan lustgårdens tid med Adam och Eva som innevånare. Gud kommer ALDRIG med hot, utan hela Hans budskap till oss är ett välsignat erbjudande.

Han är helt annorlunda, det finns inte någon som är som vår himmelske Far. Varför älskar Han oss? Han har skapat oss!

När allt detta får landa i oss, skapas en frid som övergår allt förstånd. Han älskar och bryr sig om oss var och en, var vi än befinner oss.

Vårt gensvar blir vår tillbedjan – tacka Honom för den Han ÄR – inte bara det Han gör!