Bli Guds efterföljare

 

Bli Guds efterföljare Ef.5:1-2

I Efesierbrevet 5:1–2 skriver Paulus:

 ¹ Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. ² Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud.

Den här texten är extra aktuell idag. Vi kan se vad Gud gör bland unga människor, inte bara i USA och Europa, utan även i Sverige. De unga har tröttnat på allt ”flummeri” och sökt sig till olika församlingar. Där får vi möta denna nya generation och omsluta dem med den kärlek som Paulus beskriver i texten ovan.

1.    “Bli Guds efterföljare”

-       Ordet efterföljare är inte det enda ordet vi använder, utan även lärjunge. Den amerikanske författaren Mark Comer har skrivit en utmärkt bok på detta tema. En bit in i boken börjar han använda ordet ”lärling” istället för lärjunge.

-       När jag läste boken tog det ett antal sidor innan jag kunde acceptera hans tankar kring lärling. Desto mer jag läste desto mer kunde jag se sammanhanget. En lärling är som ett klister på sin ”mästare” och vill veta och lära sig allt.

Efterföljare betyder att imitera. Inte spela religiös. Inte försöka imponera.

Utan: spegla Guds karaktär.

-       När Jesus vandrade med sina lärjungar här på jorden var det en återspegling av Guds karaktär. Jesus känner sin Fader, de har funnits tillsammans sedan begynnelsen – de är ett!

Du är inte kallad att prestera för att bli älskad.

Du är kallad att leva som någon som redan är älskad.

Det är en enorm skillnad.

Frågan är:

Speglas Gud i mitt sätt att tala? Reagera? Behandla människor?

- Frågan ställs inte för att någon ska känna fördömelse eller skapa dåligt samvete. Vi behöver få den här typen av frågor också, för att stämma av hur vår relation med Jesus fungerar i vardagslivet.

2. “Som hans älskade barn”

Detta är grunden. Identitet före handling.

Du efterliknar inte Gud för att bli hans barn.

Du gör det för att du är hans barn

Raderna ovan förtydligar mycket av det som vi alla går och tänker på ibland. Det finns en grundfaktor och den är vår identitet i Kristus, det absolut viktigaste för oss för att gå vidare och utveckla en kristuslik karaktär.

Den bygger inte på alla goda gärningar eller bra beslut – utan i relationen med Honom.

Här behöver många kristna justera sitt tänkande.

Vi faller lätt in i prestation. Paulus säger: börja i tryggheten.

- Alldeles för många människor lever i dag i någon form av otrygghet. Det vore enkelt att göra en lång lista på alla olika faktorer. Jag vill hellre visa på att den trygghet som är bestående, den finner vi bara hos Jesus som är vår Frälsare.

3. “Lev i kärlek”

Det är inte en känsla. Det är en livsstil.

Här kanske vi upplever att det blir förenklat och orsakar tankar. En livsstil? Kanske behöver vi se punkterna nedan och då först att, måttstocken är Jesus. Han var helt annorlunda än alla andra rabbier och detta förde med sig att Han fick många efterföljare, lärjungar eller lärlingar.

Vi får inte glömma bort att Jesus kom till vår jord för att visa på ett nytt sätt att leva och vi vet att det inte var ”en bekväm luta sig tillbaka kärlek”! Vi har alla möjligheter att leva som Jesus gjorde – men det kostar! Vi gör det inte ensamma utan i Honom.

·         Måttstocken är Jesus:

·         Han älskade när det kostade.

·         Han gav sig själv.

·         Han satte andra före sig själv.

·         Det är självutgivande kärlek – inte bekväm kärlek.

Vad betyder det i vardagen?

·         När du blir missförstådd – välj mildhet före stolthet.

·         När någon irriterar dig – välj tålamod.

·         När du kan vinna en diskussion – välj att bygga relation istället.

·         När det kostar – älska ändå.

Detta är inget som vi bara fixar till i förbönsstunden efter en predikan i kyrkan. Vi är inneslutna i en livsprocess med Jesus. Blir det svårt eller vi misslyckas, och det kommer vi att göra, är den helige Ande där och uppmuntrar. Han påminner oss om att lämna våra misslyckanden och att våga gå vidare.

Det är inte svagt. Det är Kristuslik styrka. Den här versen är inte en vers att bara förstå – det är en vers att träna på. Varje dag.

Om någon är i Kristus

 

¹⁷ Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. 2Kor.5:17

Detta är verkligen evangelium – glada och goda nyheter/budskap!

Om man uppfattar att man inte är där, är Paulus text en motivationsbärare till förändring. Är du redan är där, befinner du dig i en tacksamhet, som bär genom mycket av livets svårigheter

Jesus säger följande till Nikodemus:

 ³ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt^[a] kan inte se Guds rike." ⁴ Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?" ⁵ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. ⁶ Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. ⁷ Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Joh.3:3-7

För att Paulus text ska kunna bli verklighet behövs insikt om pånyttfödelsen – själva starten till det nya livet med Jesus. Allt detta sker när vi överlämnar allt till Jesus så att själviskhet och annat som har ett grepp om oss, får ge upp.

Här finns inget krav på prestation. Bara lämna och att ta emot. Plötsligt är det inte jag som är i centrum utan Jesus.

När jag har olika samtal med människor finns oftast en stark längtan att komma i ”funktion” att ”göra något i Guds rike och det är bra. Fortsätter man samtalet kommer det snart fram att pånyttfödelsens verklighet saknas.

Paulus text i det aktuella kapitlet har rubriken ”försoningens tjänst” och denna tjänst kan inte starta förrän vi själv är försonade med Gud. Jesu samtal med Nikodemus vill visa på hur vi kan bli fullt försonade/förlåtna/upprättade för att kunna gå ut i tjänst.

Det viktigaste är att vi har fått nåd till att bara vara, umgås och se vad Jesus gör – lärjungaskapet. Vi får aldrig bli så ivriga att göra, så att vi missar det viktigaste – att vara.

Vill också påminna om att det inte finns någon automatik, utan det är en livsprocess. Det är en livsvandring, vi är två – Jesus och jag – ett team!

Se, vilken kärlek

 

Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. 1Joh.3:1 

Vi är priviligierade, utvalda och kallade av Honom och vi får del av Hans välsignelser när vi bekänner och tar emot Jesus. Vi har alltså sagt JA till Hans kallelse. Här finns även nåden utifrån att vi får LÄRA KÄNNA Honom. Inte som en främling vem som helst, utan en Far som ÄLSKAR!

Hos alla människor finns en inbyggd längtan efter frid och mening i denna tillvaro. Problemen uppkommer när vi på olika sätt försöker klara detta på egen hand. Vi kämpar och kämpar men friden infinner sig aldrig.

Som med allt annat i Guds rike behöver vi komma till insikt om att GE UPP VÅRT EGET OCH TA EMOT HERRENS VÄG. Vi behöver hjälp med allt detta för att alla möjligheter ska öppnas för oss.

Nästa passage är för många ett återkommande problem – hur når jag fram till ”hjälpen?” Vår egen väg är inte den samma som Gud har förberett för oss. Risken att komma helt fel är uppenbar och det kan vi nog alla skriva under på utifrån egen erfarenhet!

Först när vi ropar till Jesus om hjälp, nåd och en ny väg kan vår livsprocess starta till Guds frid.

Omvändelsen är fridens plattform. Uppriktigheten är nyckeln – jag vill en förändring. Då föds det livgivande teamet, det är inte längre jag, utan det är vi TILLSAMMANS – Fadern, Sonen och den helige Ande som leder processen.

Livet kan börja, precis som Johannes skriver i texten ovan…….

Se vilken kärlek Fadern SKÄNKT OSS.

Herren är min hjälpare, jag ska inte vara rädd

 

 ⁶ Därför kan vi frimodigt säga:

Herren är min hjälpare,
    jag ska inte vara rädd.
Vad kan en människa göra mig? Hebr.13:6

Författaren vill föra oss in i den trygghet som bara finns i Jesus! Han vill också påminna om ett annorlunda sätt att leva som för oss in i Guds frid. Vi ska inte heller glömma nådens närvaro i omsorg och omtanke.

Vi hör ofta detta i olika typer av undervisning och det är av stor betydelse. Däremot glöms ofta berättelsen om vårt eget ansvar för att hela processen ska fullbordas.

I vers 7-8 kan vi läsa följande:

⁷ Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er. Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro. ⁸  Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.

Dessa ord behöver ”landa” i oss, så att vi ser storheten i att Jesus aldrig förändras! I vers 7 beskrivs varför vi behöver ledare födda av Gud som levt sig igenom många av livets olika passager, det vi kallar ”erfarenhet” i positiv bemärkelse.

Här tror jag att vi ALLA behöver kalibrera ”siktet” för att vi ska kunna se målet! Det är inte farligt att misslyckas eller att göra fel. Det kan bli våra bästa erfarenheter som vi kan dela med andra.

Vi har blivit födda på nytt, befriade från att styra och ställa efter vår egen förmåga. Den helige Ande vill vara där och visa oss fram mot friheten i Kristus i stället – den framkomliga VÄGEN.

Notera att vi fortfarande har vår fria vilja kvar. Gud har ingen tanke på att vi ska förvandlas till robotar. Han vill att vi ska tänka självständigt.

För att det ska bli rätt ordning lägger vi ner våra egna ambitioner och lyssnar in vad Anden säger till oss JUST IDAG. Vi vet också att Gud aldrig tvingar oss. Han vill allra mesta ska se är följande:

. ⁸  Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.

Herrens undervisning är fullkomlig

 

 

⁸ Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger själen nytt liv.
    Herrens vittnesbörd är sant,
det gör enkla människor visa.
⁹ Herrens befallningar är rätta,
    de ger glädje åt hjärtat.
Hans bud är klart,
    det upplyser ögonen.
¹⁰ Herrens fruktan är ren,
    den består i evighet.
Herrens domslut är sanna,
    de är alla rättfärdiga.

Psalmen är en lovsång till Herren och tacksägelse till Guds eviga Ord. David lovsjunger något som ska vara det centrala i det kristna livet. Den undervisning vi får i Bibeln ÄR fullkomlig. Guds ord gör hela förändringen till att bli lika vår frälsare Jesus.

Frågan blir då: ”Vad gör Guds ord med oss”?

När vi jämför med andra utsagda ”ord” kommer vi förr eller senare upptäcka och få del av dess oerhörda kraft. Allt detta i undervisningen som finns i Guds ord skapar eftertanke, rannsakan som formar vår omvändelse. Inte nog med det, vi får också en levande relation med vår himmelske Far.

Vår relation bygger inte på godtycklighet eller egen prestation. Vi får en levande relation som sträcker sig ända in i evigheten. Gud känner mig, Han tar emot mig. Han har även tankar över vad vi kan göra tillsammans i Hans rike genom Hans son.

Guds eviga ord är den kraft som för mig vidare och leder mig in i Hans förändringsprocess, allt beror på hur villig och angelägen jag är till förändring. Guds mål med oss är att göra oss till Hans nya skapelser i Kristus.

Vi blir inte ”stöpta i en form” utan helt unika.

 

(hänvisningstexter 2Kor.5:17 och 2Tim.3:16-17)

 

Den förlorade sonen som kom hem igen

 

 

 ³¹ Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. ³² Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

Förlåtelse – upprättelse är inte att sopa problem under mattan. Fortsätter vi att göra så kommer vi förr eller senare att snubbla på alla ojämnheterna i mattan.

I Guds rike finns inga sådana mattor. Där behöver allt komma upp i ljuset för att livet ska kunna fortsätta så som det är tänkt. Guds rike är platsen där Guds vilja råder och Han vill ge oss frihet i Hans son, Jesus.

Verserna ovan, de sista i Jesu liknelse om ”den förlorade sonen” är ett av många exempel Jesus visar oss hur förlåtelse till upprättelse fungerar. Vi kan se samma tanke i berättelsen vid Sykars brunn eller äktenskapsbryterskan ( Joh.4 och Joh.8)

Återigen, vill jag säga: det som vi lämnat i bekännelsen finns inte kvar, Jesus har tagit det en gång för alla. Vi är själva problemet genom att vi har svårt att släppa taget och gå vidare.

Den förlorade Sonen var död, men är nu återfunnen och fylld av liv. Vi bör påminna oss om att den sonen som ville ha sitt arv var det samma att ”önska sin fars död”. Ser man hela bilden kan vi lättare förstå även den äldre sonens reaktion.

Texten är inte BARA en text att läsa, utan vi ska använda den i det dagliga livet. Den fungerar utmärkt i ett själavårdsamtal eller under en förbönsstund för någon. Ja, även i vår brottningskamp i vår egen kammare.

Den hemmavarande sonen och hans sätt att utrycka sig var som att lägga ännu mer skuld/skam och synd på sin bror. Hans problem var att han inte kunde se allt som fanns för honom, därför påminner deras far honom med orden: ”Allt mitt är ditt”.

Nyckelpersonen i berättelsen är inte den förlorade sonen, eller den hemmavarande sonen. Det är DERAS FAR som är bärare av berättelsen. Varför är det viktigt att vi ser det? Det är en berättelse om vår himmelske Far och hur Han ser betydelsen av hela relationer.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Luk.15:20

 

 

Vi kan nästan ana att fadern gick och väntade på att han, den förlorade sonen skulle komma hem.

 ²¹ Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.

Sonen gör sin bekännelse och faderns svar och hans glädje går inte att ta miste på!

 ²² Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 

Jesu berättelse/liknelse är en kraftfull och välsignad vägledning för att våra liv ska få en helt ny inriktning. Framför allt ska vi se berättelsen i hur vi ska se på andra människor som kommer i vår väg på olika sätt.

 

Sluta mäta ditt värde i prestation och jämförelse

 

Praktiskt vardagsliv i Gal.3:26-29

Paulus skrev inte det här för att det bara skulle bli fina ord – utan för att det skulle forma hur man faktiskt lever.

Här är hur Gal 3:26–29 kan bli konkret vardag:

1. Sluta mäta ditt värde i prestation och jämförelse

Om du är Guds barn genom tro – då är ditt värde redan fast.

I vardagen: när du misslyckas, skäms eller jämför dig med andra – påminn dig: “Jag är redan accepterad i Kristus.” Det ger både ödmjukhet och trygghet.

 

2. Se människor först som syskon – inte som etiketter

Paulus säger att de gamla etiketterna inte längre definierar oss inför Gud.

I vardagen: på jobbet, i skolan, i kyrkan – försök möta människor som personer, inte kategorier. Mindre “de där” – mer “min nästa”.

 

3. Behandla alla med samma respekt – även när det kostar

Jämlikheten i Kristus är inte bara en tanke, den ska bli handling.

I vardagen: stå upp för den som körs över, ignoreras eller ses som “mindre värd”. Det kan vara så enkelt som vem du väljer att lyssna på.

4. Lev ur din nya identitet – inte din gamla roll

“Ni har iklätt er Kristus.” Det betyder: du bär hans karaktär i vardagen.

I vardagen: fråga dig ibland: “Hur skulle Kristus bemöta den här personen?” – och agera därefter, även när det är obekvämt.

5. Tänk familj, inte konkurrens

Om vi är ett i Kristus, då är kyrkan (och kristna relationer) tänkt som familj – inte tävling.

I vardagen: gläd dig över andras framgång i stället för att bli hotad av dem.

 

6. Ditt liv pekar på något större än dig själv

Du är inte bara “du” – du tillhör ett löfte, ett arv, en större berättelse.

I vardagen: när livet känns litet eller tungt, påminn dig: “Mitt liv är en del av Guds större plan.”

Kort vardagsregel:

Jag är accepterad → därför kan jag leva öppet, ödmjukt och modigt.