Jesus och den rike mannen och den fria viljan

 

Jesus och den rike mannen

Den fria viljan

 

Helsingborg 20 november 2021

¹⁶ En man kom fram till Jesus och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?" ¹⁷ Jesus sade till honom: "Varför frågar du mig om det goda? Det finns bara en som är god. Och vill du gå in i livet, så håll buden." ¹⁸ Han frågade honom: "Vilka?" Jesus svarade: "Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. ¹⁹ Hedra din far och mor. Och du ska älska din nästa som dig själv."^[g]

²⁰ Då sade den unge mannen till Jesus: "Allt det har jag hållit. Vad är det då jag saknar?" ²¹  Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." ²² När den unge mannen hörde det svaret gick han bedrövad bort, för han ägde mycket. Matt.19:16-22

 

Bibeltexten ovan är en text som många av oss är bekanta med. Vi har hört den i söndagsskolan, den har predikats om många gånger och även undervisning har gått ut från texten.

Men….

Det finns en risk med alla välbekanta texter att de inte riktigt får grepp om oss. Jag menar att välbekanta texter blir enbart som ett konstaterande. De blir självklara och därför ska vi ta och ”gräva lite” i denna välbekanta text.

·         Det är den rike mannen som söker upp Jesus

·         Han har en viktig fråga till Jesus

·         Han vill ha reda på hur han får evigt liv

Vi kan se att mötet får en bra start och frågan fångar Jesu uppmärksamhet. Jesus svarar:

·         Varför frågar du mig om det goda

·         Vill du gå in i livet, så håll buden

Jesus svarar ganska allmänt. Jesus vet att den rike mannen är jude och är bekant med Skrifterna.

Den rike mannen ställer en fråga till:

·         Vilka bud?

När den rike mannen ställer frågan så kan vi uppfatta att han medvetet söker en ”genväg” för att så lätt som möjligt hitta vägen till det eviga livet, som är orsaken till hans fråga.

Jesus svarar med att räkna upp budorden. Mannen lyssnar och efter en stund svarar han:

·         Allt har jag hållit. Vad är det då som jag saknar?

Redan här kan vi se att han svar inte stämmer med hans situation. Sista budet som Jesu nämner, att älska sin nästa, hade han inte levt upp till.

Jesus ger honom ett svar som han inte hade räknat med i vers 21. När mannen får höra svaret inser han att det är kört för honom. Han kan inte skilja sig från sina rikedomar och annat han äger.

Men….

Den rike mannen tolkar Jesus på helt felaktigt sätt! Jesus ville inte att han skulle ge sig ut i fattigdom och tiggeri utan att han ska ändra på sitt fokus. Bort från egoismen, grundsynden, som handikappar alla människor.

Den rike mannen har blivit avslöjad och bedrövad. Han vänder ryggen till Jesus och går sin väg för han vet att han äger mycket och där ligger hans liv.

Jesus lät honom gå sin väg! Han gjorde inte som vi ibland kan lockas göra, nämligen att gå ifatt honom och börja med olika övertalningsförsök. ”Vi sätter oss och pratar om hur vi kan lösa problemet!”

De här övertalningsförsöken riskerar alltid att vi ”ruckar” på Guds ord för att ”få honom med oss!” Vi söker en medelväg som kan vara lättare! Pass på! Detta är inte enligt Guds ord.

Det Jesus säger gäller och Han är inte villig att ändra på sina ord. Vi har kommit in i en nedåtgående spiral för att få så många ”medlemmar” som möjligt. Vi har blivit villiga att ändra och förvanska Guds ord. Gör vi så får vi ingen del av välsignelsen. Vi ska följa Jesus.

Gud har gett oss den dyrbara gåvan av en fria vilja och den kommer Han aldrig att ändra på. Gud är allsmäktig, men Han kommer aldrig att tvinga oss till ett beslut som inte är vårt.

    Saliga är de som hungrar
            och törstar efter rättfärdighet,
        för de ska bli mättade. Matt.5:6

Den rike mannen hade ”missat” den här versen. Han hade varken hunger eller törst efter rättfärdighet (att tillåta sig att ständigt påverkas av Gud och hans rättfärdighet). Hela hans liv kretsade runt honom själv och allt som han ägde.

¹⁴ Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. ¹⁵ Han sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!" Mark.1:14-15

¹⁶När han gick längs Galileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁷ Jesus sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." ¹⁸ Genast lämnade de näten och följde honom. Mark.1:16-17

Vi ska se närmare på en annan sak som vi kan lära av texten vi började med om den rike mannen.

Låt mig ge ett exempel!

Du sitter i ett samtal med någon som har en jobbig situation som påverkar honom/henne negativt. Samtalet flyter på och ni har en fin stund. Plötsligt får du ett ord inom dig och delar ordet. Det blir en reaktion som du kanske inte räknat med. Villigheten att ta emot och pröva finns inte där! Behåll din frid och lyssna till den du samtalar med. Det är nu den fria viljan gör entré!

Den du samtalar med vill inte höra längre, utan värjer sig på olika sätt. Samtalet dör ut och tystnaden lägger sig tungt över er. Du som leder samtalet gör klokt i att förbli tyst och invänta den andre.

Här finns en risk att vi börjar ”övertyga” och det slutar alltid illa. Nu är tillfället för den som har det jobbigt att pröva, lyssna och ta ett beslut, utifrån den fria viljan. Du har gjort ditt och du kan vila i Herren.

Jag har varit på möten där predikanten har övertygat, argumenterat och på andra sätt manipulerat människor till att gå fram till bön om frälsning. Det blir ingen längtan, frid, glädje och beröring om vi gör så. Det skapar dåligt samvete!

Grunden i alla samtal ska alltid vara att hålla oss nära Guds närvaro, se på Jesus och vara känsliga för den helige Ande. När vi säger något utifrån detta synsätt skapas goda förutsättningar till förändring till det bättre.

Den som lyssnar och vill ha råd eller hjälp har vi inget ansvar för, utan hans eller hennes beslut är ”bara” deras egna. Den fria viljan.

 

Det är alltid en stor glädje att se någon bli befriad och förd ut på de gröna ängarna och till det friska vattnet. Vi har bara varit en kanal till att ”se” på ett annat sätt än det invanda/inlärda.

³⁷  På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon är törstig, kom till mig och drick!^[g] 38 Den som tror på mig, som Skriften säger^[h], ur hans innersta ska strömmar av levande vatten^[i] flyta fram." ³⁹  Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. Joh.7:37-39

Gud tvingar ingen, Jesus forcerar ingen till beslut, utan Han vill att vi ska komma frivilligt ur en längtan. Törsten driver oss till Honom som är det levande vattnet, från vilket ALLT LIV HÄRSTAMMAR FRÅN – Jesus är Herre.

Återigen är den fria viljan avgörande, samtidigt som vi är ansvariga för våra egna tagna beslut – i den fria viljan! Vad kan vi då lära oss av avsnitten om ”den rike mannen?”

Jag tror att det viktigaste är att var och en prövar sig själv och vågar vara ärlig inför texten och låta den läsa oss var och en.

En sak ska vi se och det var att han hade en längtan. Den var uppriktig. Han fick svaret av Jesus och det kunde han inte ta. Han valde att vända om på fel sätt – bort från Jesus. Hur det gick för honom sedan vet vi inte och ska inte spekulera i heller.

Men en sak bör vi påminna oss om och det är att mötet med Jesus lämnar oss aldrig oberörda. Det finns där alltid inom oss. Jag vet av egen erfarenhet!

⁷ Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. ⁸ Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus ⁹ och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. ¹⁰ Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, ¹¹ i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. Fil.3:7-11

 

 

 

Varför bar det inte hela vägen för Petrus?

 

Varför bar det inte hela vägen för Petrus?

 

 ²⁷ Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag^[g]. Var inte rädda."

²⁸ Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." ²⁹ Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. ^30 (H) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" ³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" ³² De steg i båten och vinden lade sig. ^33 (I) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"  Matt.14:27-33  

 

Varje gång som jag läser om Petrus fylls jag av stor tacksamhet. Petrus påminner mig på många sätt om min egen livsresa. Jag tror att Jesus valde ut Petrus av ett speciellt syfte och det ska vi försöka reda ut idag.

Vem var Petrus och hur såg hans historia ut? Genom de olika evangelierna vet vi en hel del om Petrus. Vi har också uppgifter om honom i Apostlagärningarna och hans egna brev. Låt oss titta lite närmare!

·         Petrus var fiskare

·         Han hade familj

·         Hans bror Andreas gjorde honom bekant med Jesus

·         Han var en skrävlare

·         Han var bekant med Johannes Döparen

Petrus var nog också som jag. Inte riktigt överens med sig själv. Han hade lätt att ”ta täten”. Det fungerade ibland, men oftast inte. Ena ögonblicket kunde han förmedla någon gudomlig, nästa stund ”suddade han ut allt” med sitt mänskliga sätt. Det är nog ingen överdrift att hans sätt överensstämmer med många av oss.

Sedan finns det två helt avgörande händelser som förvandlade Petrus till att bli den Petrus som Jesus såg när han blev kallad till tjänst. Vi kommer in på det lite senare, först ska vi gå på vattnet tillsammans med Petrus.

Vad var det egentligen som hände där ute på vattnet, mellan båten och Jesus, det avstånd som Petrus faktiskt gick på vattnet! När han såg Jesus och hur han vandrade på vattnet, fylldes han av en entusiastisk tro.

²⁸ Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." ²⁹ Han sade: "Kom!"

Petrus började sin vandring på vattnet till Jesus. Något händer och han börjar sjunka. Jesus griper tag i honom och räddar honom från att drunkna. Det finns många olika ”förklaringar” till varför han sjönk. Någon säger att det berodde på omständigheterna, andra att han blev rädd. Det finns säkert många fler förklaringar.

Jag tror, att så länge Petrus hade blicken, enbart på Jesus fungerade vandringen på vattnet. För ett ögonblick ändrades blickens fokus till något annat. Den mänskliga naturens tankar tog över! Tanken kan ha låtit ungefär så här: ”Vad har jag gett mig ut på, jag klarar inte detta, jag sjunker! Mycket riktigt, han sjönk!

Jag vill inte på något sätt ringakta omständigheternas och rädslans betydelse, den drabbar oss alla på ett eller annat sätt i vår livsvandring. Som kristen får man bli rädd av olika orsaker. Samma gäller för omständigheterna i våra liv. Det finns inga dåliga och bra kristna i frågan om rädsla och omständigheter!

Frågan är snarare hur vårt fokus ser ut och hur det är uppbyggt. Det kan vara så att vi vet vem Jesus är, men känner honom inte. Vi kan ha läst Bibeln hela livet, men inte släppt in Honom i våra liv. Han har knackat och knackat, men vi har inte öppnat dörren för Honom. Slutligen kan det vara så att traditionen vi lever i inte kan acceptera undrets kraft.

Ibland undrar jag hur Petrus kände sig när han dyngsur släpades ombord på båten igen. Det finns ingen berättelse om hur situationen avslutades för Petrus.

^30 (H) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" ³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" ³² De steg i båten och vinden lade sig. ^33 (I) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"  Matt.14:30-33

Det vi vet med säkerhet är att hela berättelsen blev en bekräftelse på vem Jesus är i orden: Du är verkligen Guds Son!”

Tillbaka till Petrus igen! Jag nämnde att Petrus gick på en entusiastisk tro! Vad menar jag med det? Denna tro bygger på fel grund och det beror på att vi vill ha en tro som bygger på hur man gör!

 

Det är något naturligt grundläggande att veta hur man gör, för att kunna göra något. Det är rätt, men i Guds rike gäller helt andra förutsättningar. I Guds rike gäller ett annat sätt. Grunden till denna undervisning vill föra oss fram till mognad, stabilitet och självständighet. Genom denna undervisning kan vi tillsammans med Jesus driva ut all typ av rädsla. Vi kan också tillsammans med honom ta tag i omständigheterna som kommer emot oss!

Häri ligger den stora skillnaden! Den entusiastiska tron, var för Petrus ständigt ett dilemma och detta har också varit mitt stora problem. När det händer något, blir resultatet ofta ett fall och detta har en benägenhet att hända om och om igen. Men tack och lov, det finns en väg ut ur detta ekorrhjul.

^4 (C) Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. ^5 (D) Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. ^6 (E) Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. ^7 (F) Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. ^8 (G) Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.  Joh.15:4-8 

Ytterligare ett välbekant bibelord som berättar hela hemligheten i ett fungerande kristet liv. Inympade i Honom. Här handlar det inte om spontanitet eller entusiasm utan bygger helt på tillit, trohet och förtröstan på honom som är Livet. Allt det andra är bara flyktig informationsbejakande som flyger iväg vid minsta motstånd.

Jesus berättar om rik frukt! För att vi ska kunna bära frukt ska vi vara inympade. Grenen får växa till, in i det heliga trädet. Efter hand får grenen blad och blommor. Sakta bildas frukten på grenen. Varför? Vårt inympade tillstånd blir permanentat och stabilt i trädet som vi blivit inympade i genom nåd.

Vi har lät att glömma att den kristna tron är en process som är ömsesidig! I den finns den livgivande dialogen i bön, lovsång och hur vi läser Guds ord. Vi är alltid på väg, inte på flykt, utan i sällskap med Jesus. Han var mästerlig på att röra sig i alla sorters miljöer. Han hade samma budskap till alla: ” Omvänd er, Guds rike är nära.” I den nära relationen med Jesus blir vi förvandlade till nya skapelser, det sker alltid genom Jesu ord till oss.

⁴ Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" ⁵ Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. ⁶ Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" ⁷ Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. ⁸ Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. ⁹ Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, ¹⁰ och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom.  Apg.3:4-10 

Här möter vi en helt annan Petrus! Skillnaden är att Petrus har gjort det livsavgörandet mötet med Jesus. Han har fått nåd och blivit given en ny sorts frimodighet. Han har lämnat allt det mänskliga och genom detta blivit en helt förvandlad person. Jag tror att det var denne Petrus som Jesus såg när han kallade honom vid sjöstranden, originalPetrus!

Alla som kände Petrus kunde känna igen honom, men samtidigt inte! Hans kropp och hans utseende var bekant, men orden och kraften i dem, kände omgivningen inte igen. När vi ser detta kan vi förstå att ordspråket: ”Du är bra och du duger!” blir en falsk förhoppning! Jesus ser dig och vet vem du är, men han längtar efter den inre förvandlingen. Där finns den stora förändringen. Den mänskliga naturen har inte herravälde längre utan vi har blivit en ny skapelse i Honom.

^5 (D) Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? ⁶ Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. ^7 (E) Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.  Joh.16:5-7 

För Petrus blev livet helt annorlunda efter att han lämnat spontaniteten och entusiasmen. Den helige Ande hade fått sin boning i honom istället. Han behövde inte längre leva i ovissheten. Nu hade han fått visshet och han visste att nu bar det hela vägen, oavsett vad som hände. Han hade fått en välsignad självinsikt.

Herren är min herde,
    mig ska inget fattas.
^2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
    han för mig till vatten
        där jag finner ro.
^3 (C) Han ger liv åt^[a] min själ,
    han leder mig på rätta vägar
        för sitt namns skull.  Ps.23:1-3

 

 

 

 

 

 

 

Trons vila

⁹ Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. ^10 (C) Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. ¹¹ Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

^12 (D) Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. ^13 (E) Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat^[f] för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.  Hebr.10:9-13 

Jag har läst undervisning som bygger på denna text och även hört förkunnelse om trons vila. Resultatet för min del blev, endast mer förvirring och även en känsla av mer stress. Idag kan jag se tillbaka och konstatera att texten har en stor hemlighet som vi inte inser förrän vi är där, i trons vila!

Har jag då blivit en specialist på begreppet ”trons vila!” Nej det hoppas jag verkligen inte. Det som jag kan göra är att berätta vad som blev trons vila i mitt liv. Det är inte heller meningen att någon ska ta min erfarenhet och lägga den som en mall att följa.

Poängen med oss människor är, att vi alla är unika, samtidigt är vi ALLA Guds skapelse och Hans avbilder. Jag har vandrat på mina stigar, ibland raka och lättframkomliga. Vid andra tillfällen har stigen inneburit hinder, dolda faror och många snubbelstenar. Här är jag inte unik, här är vi alla vandrare med liknande erfarenheter. Livet har fört oss alla på en vandring.

^(G) En banad väg ska gå där,
        en vandringsled,
    och den ska kallas
        "den heliga vägen".
    Ingen oren ska färdas på den,
        men den är till för dem.^[c]
    De som vandrar den vägen
        ska inte gå vilse,
            även om de är dårar.  Jes.35:8

Det är något alldeles speciellt med Jesaja. Han är den som det refereras mest till i Nya testamentet. Han är också den profet som profeterar mest om Messias. Han levde i en tid med yttre välgång och med stor religiös aktivitet i landet. Men folket levde samtidigt i oärlighet, avguderi och förakt för Herren.

 

Hans tid är alltså identisk med vår tid. I vers 8 berättar han om en banad väg, en vandringsled som kallas för ”den heliga vägen.”

Det finns en helig väg som vi ska vandra på och den ska vara förberedd för oss var och en. Den här vägen ska vara ”välskyltad” och det ska inte finnas möjlighet att gå vilse på denna väg. Samtidigt står det att ingen oren ska vandra på den! Men likväl så är vägen avsedd för även den som är oren.

Vad i all sina dagar mer Jesaja med denna kryptiska formulering? Nu ska vi komma ihåg att det inte är Jesajas ord utan det är Herren som talar genom Jesaja. Hur hittar vi då denna märkliga väg? Som jag nämnde tidigare finns det referenspunkter till Jesaja ord i Nya testamentet. Låt oss kika på ett av de mest välkända!

⁵ Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" ^6 (C) Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ⁷ Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far^[c]. Nu känner ni honom och har sett honom."  Joh.14:5-7

Det finns fler ställen som visar på en väg som vi inte alltid kanske ser.

^19 (K) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste ^20 (L) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. ^21 (M) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

^22 (N) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. ^23 (O) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. Hebr.10:19-23

När vi läser texten noga och låter den helige Ande uppenbara den för oss, kommer vi till en stor upptäckt. Texten beskriver en relation! Ordet relation kan sätta igång många reaktioner och tankar. Många av oss har dåliga erfarenheter av relationer, många har sår och andra hinder för att förstå den verkliga betydelsen av ordet relation.

När Jesus undervisar om relationer vill han att vi ska se relationer som något gott. Han har också ”receptet” på hur relationer helas och upprättas. Den relation som Jesus oftast talar om är hans relation till Fadern.

 ^24 (X) Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det ni hört från början förblir i er, kommer också ni att förbli i Sonen och i Fadern. ^25 (Y) Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.  1Joh.2:24-25 

Här vill Johannes att vi ska stanna till och begrunda hur viktigt det är att ha en relation med Jesus, för då förstår vi vem vår himmelske Fader är. Frågan är då; ”hur kommer vi till denna livsavgörande relation?”

 

Generellt kan jag inte svara på den frågan, för frågans svar är helt unik för var och en av oss. Varför? Den livsvandring som vi alla är ute på leder oss på många olika avvägar som skapar vår livserfarenhet. På ett eller annat sätt kommer vi till slut till den punkt där vägen tar slut. Orsakerna till att vägen tar slut är också unik för var och en av oss. Samtidigt är detta den bästa punkten på vår vandring. Det är då som vi vågar ställa oss de svåra frågorna eller frågan ”vad är meningen med livet?

Denna frågeställning är bekant för oss i olika livskeenden. Ibland får vi kraft att gå på djupet med frågan, andra gånger stöter vi bort den. Fast allt känns tungt och meningslöst är det just i detta ögonblick som livet kan få en ny början. Så var det för mig! Detta ögonblick är något som jag aldrig kommer att glömma!

^23 (F) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. ²⁴ Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. ^25 (G) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist^[h] i den här världen ska bevara det^[i] till evigt liv. ^26 (H) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom. Joh.12:23-26 

Jag vill påstå att v 24 slog ner som en bomb i hela min varelse. Många gånger har jag läst versen, men nu var det rätt tid för mig att få versen uppenbarad. Jag vill påstå att jag dog och fick en helt ny start i livet.

Vad var det då som egentligen hände? Jesu ord gjorde mig uppmärksam på att det mesta i mitt liv hade kretsat runt mig själv och vad som var bra för mig. Livet hade blivit som en stor bubbla! (Jag tänker på de där stora bollarna som man kan hoppa runt i på sommaren). Det var en befrielse när ordet skar sönder bubblan och jag fick känna den friska luften och hur livet strömmade tillbaka, in i mitt hjärta.

Denna händelse innebar många förändringar, prioriteringar och större livskvalité. Det mest radikala och bestående var att jag fick in en stor tacksamhet i mitt hjärta. Livet sattes på sparlåga genom att Guds frid intog den plats där egoismen tidigare regerat. Guds ord fick helt nytt liv och de texter som talade starkast till mig var alla med ordet ”i” och ”genom”.

Varför var det så revolutionerande?

^16 (P) Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. ^17 (Q) Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. ^18 (R) Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.  Ef.2:16-18

^17 (L) Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.  2Kor.5:17

 

 

 ^19 (J) Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, ^20 (K) och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. ^21 (L) Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.  Gal.2:19-21 

Ur dessa bibeltexter fann jag något som var helt obekant. Här fanns det som jag sökt och längtat efter hela mitt kristna liv och det var trons vila! Den stora upptäckten var att allt inte handlade om mig, utan att livet hade ett större syfte.

Alla mina försök och all min egen strävan i prestation fanns inte längre. Det kom något som var mycket större och det var att vila i Honom. Är då detta något som alla borde kopiera och bli fria människor. Nej, då hade det blivit enbart kopior. Att kopiera innebär bara en sorts genväg. Det håller ett tag, men bleknar sakta bort och försvinner.

Din väg och min väg är helt olika när man ytligt ser på våra vägar. Men Jesus ser på våra vägar på sitt sätt och vill nå oss på olika sätt. Däremot har vi alla något viktigt gemensamt och det är våra val när vägen tar slut. Vi kommer till samma vägg i återvändsgränden och det är där vi måste göra ett val.

Petrus kom till vägens slut genom sin förnekelse av Jesus. Han var råbarkad i sitt sätt och tvärsäker, men han föll! Jesus övergav honom inte utan var noga med hans upprättelse. Det berodde på det profetiska ordet han fått när han förstod vem Jesus var. Därför var Jesus noga med upprättelsen av Petrus.

Precis så är det med våra liv också för vi har alla en kallelse i Guds rike som hans barn. Trots att vi går en massa ”kringelkroksvägar” så längtar Jesus efter att vi ska komma tillbaka till vår bestämmelse. Det första han vill, är att vi ska komma in i trons vila, för där börjar allt. Där börjar vandringen tillsammans med Jesus.

^28 (N) Kom till mig, alla ni som arbetar^[k] och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. ^29 (O) Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, ^30 (P) för mitt ok är milt och min börda är lätt."  Matt.11:28-30