Del 11 2Kor.9:12-15

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 11

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

 ¹² Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. ¹³ När ni nu består provet i denna tjänst, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med så gott hjärta delar gemenskapen med dem och med alla. ¹⁴ De kommer också själva att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. ¹⁵ Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva. 2Kor.9:12-15

Paulus har fått nöd för församlingen i Jerusalem utifrån de rapporter han fått därifrån. Han har inget dåligt samvete för något och han vill inte heller att någon annan ska få dåligt samvete.

Paulus uppdrag är att församlingarna ska känna igen sig i kampen och utifrån den kunna bidraga med det som är möjligt.

Jag kan med avsky komma ihåg, alla dessa kollekttal som jag har hört under årens lopp. Tyvärr har jag själv bidraget med sådana tal. Tack Gud att du har förlåtelse för denna okunnighet och okänslighet.

¹² Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. ¹³ Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. ¹⁴ Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge. Fil.4:12-13

 

I Filipperbrevets text kan vi utläsa Paulus karaktär och hur välsignat han tänker, lever och uppmuntrar. Han är även här ett föredöme genom i att visa på den levande vägen att vara givande. När han föddes på nytt fick han en helt annat insikt och inriktning i livet.

Därför ”pressar” han ingen att ge över sin förmåga utan uppmuntrar till det som är möjligt för var och en. Han vill inte på något sätt ta bort någons glädje. Han ville leva ut sin glädje för andra och den glädjen hade sitt ursprung i Jesus Kristus.

Vad vi vet, blev insamlingen till församlingen i Jerusalem en stor framgång och som senare blev ett mönster för andra insamlingar.

 ⁸ Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. ^[b] 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. ^[c] 10 Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd.  2Kor.9:8-10

Gud har gett oss löften och alla dessa löften har fått sitt amen i Jesus Kristus. Att lita på någon är en stor glädje, men vi människor har våra brister och svagheter. Men Jesus är den trofaste i allt och det Han sagt kommer för eller senare att ske.

Att offra är inte ”bara” att ge pengar i kollekten, utan att ge oss själva till Honom som är Kungars kung. Att offra kan vara att ge i lovsången, i bönen, ge ett uppmuntrande ord och till och med ge ett förmaningens ord i kärlek.

Vi behöver får ett större perspektiv över vad ordet ge innebär för oss.

Del 10 2Kor.2:14-16

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 10

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

 ¹⁴ Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft. ^[a] 15 Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, ¹⁶ för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv. Vem räcker till för detta? 2Kor.2:14-16

Här ber Paulus annorlunda än vi är vana vid och han använder några fraser som vi kan uppfatta på olika sätt. Det beror på var vi befinner oss på vägen tillsammans med Jesus.

Det är ett bra sätt att ha punkterna som frågor till oss själv idag. ”Är jag med i segertåget. Har jag fått del av kunskapen? Hur ser mitt liv ut?” Och så vidare!

·         Kristi segertåg

·         Kunskapens rökelse

·         Förtappade

·         Doft

·         Död till död

·         Liv till liv

Han avslutar med en märklig fråga!

Vem räcker till för detta? 

Svaret kommer i nästa verser.

 

17 Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud. 2Kor.2:17

Vi har alla tendensen att dras med i världens rasande fart. Här finns ingen plats för vare sig reflektion eller en stund av stillhet. Allt rusar på i en takt som den onde vill att vi ska dansa med i.

Det finns goda dofter och även andra mindre angenäma dofter. Jag gillar Lagerfelt och hela min familj kopplar samman doften av Lagerfelt med mig. De säger att det doftar pappa.

Vi som tror på Jesus går också omkring med ”en doft” och den påminner världen om liv eller död, precis som Paulus säger. Vad doftar vi då, kan man fråga sig? Jag tror det handlar om hur vi lever våra liv i ord och handling, om vi är trovärdiga eller om vi bär på en ”fasad.”

Kunskapens rökelse, skriver Paulus. Vad innebär det? Jag har inget givet svar på det, men tolkar det som något positivt. Kunskap är bra och kunskap om vad Bibeln säger är också bra. Många kristna fryner på näsan när det gäller kunskap. Jag tror att det är viktigt att skilja på kunskap och kunskap.

Jag kan läsa Bibeln från pärm till pärm och bocka av det som en prestation. Jag har lagt ner tid på att läsa men den typen av läsning ger väldigt liten möjlighet till någon förändring. Den läsningen skapar bara ”kunskap” till huvudet!

Att läsa Bibeln tillsammans med den helige Ande ger också kunskap, men på ett helt annat sätt. Bibeltexten hamnar i min ande och ger mig liv. Min ande kan samverka med mitt huvuds kunskap till att dela Ordet, Jesus, vidare med en helt annan kraft.

Kan det vara det som Paulus menar med Kunskapens rökelse? Kanske!

¹² Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. ¹³ Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. ¹⁴ Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. ¹⁵ Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er. Joh.16:12-15

 

Del 9 2kor.1:3-7 TRÖST

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 9

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

³ Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, ⁴ han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. ⁵ Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. ⁶ Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. ⁷ Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får. 2Kor.1:3-7

 

Temat för denna bön är tröst. Paulus nämner ordet 8 gånger och därför finns det anledning att stanna till vid ”ordet tröst.”

” Tröst avser att ge styrka, hopp eller känslomässig lindring åt människor med existentiell smärta, sorg eller förlust. Ordet förekommer i fornsvenskan då det användes i betydelsen hugsvalelse, trygghet, hugnad och förtröstan.Wikipedia

V 4 är nyckelversen i Paulus bön:

 ⁴ han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.

Här finns själva kärnan i vad tröst innebär och som bär oss vidare. Förutsättningen är att vi själva har fått tröst i en svår situation eller lever våra liv så nära Jesus. I oss själva, vår mänskliga natur har vi inte mycket att ge som föder liv.

Paulus umgicks med många människor och fick därför stor livserfarenhet. Han var också noga med att inte själv bära andras bördor! Han visste till vem han skulle gå. Han visste också vilka människor som hade det som han själv saknade.

Jo, det är rätt att ordet säger till oss att vi ska bära varandras bördor, men inte på våra egna axlar utan att bära dem till Jesus.

Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. ² Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. ³ Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv. Gal.6:1-3

Att ge tröst är en välsignelse och att ta emot äkta tröst är en välsignelse. Förutsättningen är att vi inte försöker ge trösten i oss själva. När den helige Ande bor i oss får vi vägledning även i att ge tröst.

Tröst är ofta inte en massa ord – utan närvaro.

Jag tror att det har stor betydelse att läsa bönen vi började med som Paulus ber och då kanske inte en utan 7 gånger minst. Först då blir orden levande och vi kan se hela sammanhanget.

Jesus säger följande:

 ²⁸ Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, ^[i] så skall jag ge er vila. ²⁹ Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. ³⁰ Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt." Matt.11:28-30

Våga!

Del 8 1Kor.16:23

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 8

Bibelställe 1Kor.16:23
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

 ²³ Herren Jesu nåd vare med er. 1Kor.16:23

Variationen i Paulus böner är berikande för oss. Här bekräftar Paulus att det finns korta, intensiva och långa, omfångsrika böner. Samtidigt vill Paulus att vi ska se, att Gud alltid lyssnar på våra böner när vi ber i Hans Sons namn. Bönen innebär inte ett statiskt läge genom att göra lika varje gång när man ber.

Denna bön som är dagens bön, är bland de kortaste vi kan läsa i hans brev. Samtidigt är den full av kraft.  Anledningen kan vara att han berör ordet nåd som är ett centralt ord i hela skriften. Paulus vill att vi ska stanna till i denna korta bön.

Det finns en stor tacksamhet i att komma underfund med vad nåden innebär. Här hemma har vi en bild som vi ofta återkommer till. Låt mig få dela den.

Tänk dig två stabila träd som vi kan benämna som ”nåd och sanning”. Mellan dessa två träd spänner Gud upp en hängmatta. När vi ligger där i hängmattan påminns vi om Guds godhet, glädje och frid. Vi gungas av vinden och placeras i Hans härlighets närvaro.

För Paulus betydde nåden något mycket stort och viktigt. Han hade en tvivelaktig bakgrund med förföljelse av den tidiga församlingen. Men Jesus hade andra planer för honom. Paulus kunde bara komma in i denna plan genom Guds nåd i omvändelsen. Nåden gjorde det möjligt för Paulus att bli en ny människa i Kristus.

Därför tror jag att vi ”inte ska slarva med nåden” genom att ta den för självklar. Nåden kommer till oss i bekännelsen och den medvetna omvändelsen i 180 grader, helt om. Vi vänder ryggen till det gamla livet.

Det fanns en period på 90-talet när nåden predikades på längden och tvären. Till sist blev budskapet om nåden fullständigt neutraliserat och urvattnat. Vi ska vara ödmjuka med Bibelns ord som förmedlar sanning. Viktigt att sammanhanget blir till förkrosselse, omvändelse och tacksamhet.

Söker man på ordet NÅD i Svenska Folkbibelns register får man ca 500 träffar. För mig innebär det att nåd har stor betydelse för alla som följer Jesus.

Innebär också att vi ska vara villiga att ge vidare av den nåd vi själva fått ta emot.

Del 7 1Kor.1:4-9

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 7

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

⁴ Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. ⁵ Ty i honom har ni blivit rika på allt, i fråga om allt tal och all insikt, ⁶ eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. ⁷ Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse. ⁸ Han skall också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. ⁹ Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. 1Kor.1:4-9

Återigen en innehållsrik bön skriven av Paulus. Här finns tacksamhet och ett stort mått av hopp. Paulus påminner också om Guds trofasthet och betydelsen av gemenskapen med Jesus Kristus.

Ett ständigt återkommande ord är ”nåd.” Här har Paulus funnit att Guds nåd alltid föregår förlåtelse, upprättelse och det nya livet. Nåden kommer alltid först och möjliggör den personliga relationen med Gud.

Om vi inte tagit emot nåden är det omöjligt att nalkas Gud och få del av alla de gudomliga gåvor som ligger i beredskap för oss. I Guds rike råder ordning och reda, var sak har sin plats och det får vi finna oss i. Här finns ingen plats för mänsklig stolthet eller åberopande av mänskliga rättigheter.

Paulus skriver också om att berättelsen (vittnesbördet) har fått starkt och stadigt fäste i var och en. Med andra ord, Guds eget ord är levande och verksamt i församlingen. Det är nyckeln till framgång och ur den glädjen sprids Ordet vidare.

Ett annat resultat är att det inte saknas några nådegåvor. Vilken församling idag kan ropa ut detta med glädje om hur nådegåvorna flödar? Hur fick de dessa gåvor? Ett starkt ledarskap som levde ut trons glädje i sina egna liv, det vi kallar föredöme!

Paulus avslutar med att påminna om Guds trofasthet utifrån Hans kallelse av var en. Jesus Kristus var centrum i församlingen, allt kretsade kring Jesus och hur den helige Ande var med var och en, den himmelska samspelsdansen!

Hur når vi hit idag?

Jag tror att en av grundstenarna är vår vilja att dö bort från oss själva för att Jesus ska större plats i oss individuellt. Någon har sagt att den viktigaste i församlingen är du och jag, men det förutsätter att vi tar det personliga ansvaret i bön, läsa Bibeln och framför allt att följa Jesus. Att se, höra vad Jesus gör, förändrar oss till att bli lika Honom.

Jesus älskar oss och längtar efter att vi ska bli lika Honom.

 ¹⁵ Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. ^[e] Omvänd er och tro evangelium!" Mark.1:15

 ⁸ Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger. ⁹ Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet ¹⁰ och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. 2Tim.1:8-10

Herren Herren har givit mig en tunga med lärdom,
så att jag förstår att med mina ord hjälpa den trötte.
Han väcker var morgon mitt öra,
    han väcker det till att höra på lärjungasätt.
⁵ Herren Herren har öppnat mitt öra,
och jag har inte varit upprorisk,
    jag har inte vikit tillbaka. Jes.50:4-5

Del 6 Rom.15:30-33

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 6

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

³⁰ Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden väcker, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig. ³¹ Be att jag blir räddad från dem i Judeen som inte tror och att den hjälp jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga. ³² Då skall jag komma till er med glädje, om Gud vill, för att vila ut tillsammans med er. ³³ Fridens Gud vare med er alla, amen. Rom.15:30-33

 

Paulus ber om förbön. Han är noga med att berätta varför.

Paulus nämner bönens drivfjäder – den helige Ande, och hur Anden kan verka i och genom Kärleken, Jesus Kristus i oss. Detta synsätt tror jag är en bra påminnelse i allt vad bön innebär. Utan dessa delar är bönen helt utan kraft och nästintill meningslös.

Paulus är också specifik utifrån varför han vill ha förbön. Han vill bli räddad från de religiösa ledarna i Judeen som förföljer och förlöjligar honom. Att samla ihop pengar till de kristna i Jerusalem sågs inte alls med blida ögon. Varför samla ihop pengar till en ”sekt” som kallades Vägen!

För Paulus var detta ett hedersuppdrag utöver det vanliga. Varför? Han hade förföljt så många judekristna som möjligt. I dagsläget är han en helt annorlunda person – Han är en del av denna, den välsignade Vägen, tillsammans med Jesus Kristus.

Han hoppas också att den hjälp han har med sig ska förändra de kristnas situation i

Jerusalem till det bättre. När han har sett resultatet med egna ögon kan han lättare fortsätta på sina missionsresor.

Paulus verkar längta till Rom, för att där vila ut ett tag. I texten innan, V24 och framåt kan vi läsa om att han vill ta sig till Spanien.

Spanien var ett område som ej hade blivit nått av evangeliet och det var till sådana områden som Paulus helst ville bege sig. Han säger på olika ställen i sina brev att han inte vill ”bygga på någon annans bygge!”

Många tolkar detta som högmod. Min tolkning är den pionjäranda som driver honom till dessa nya platser och områden. Paulus är vårt föredöme även i detta med pionjäranda som vi alla ska bejaka.

Paulus hade en stark längtan efter att sprida evangeliet. Det berodde på hans tidigare liv under lagen och det nya livet i Kristus. Allt hade hamnat på rätt plats utifrån hans stora kunskap i Skrifterna. Jesus själv hade uppenbarat sig för honom och kallat honom till tjänst för Honom.

Det finns ingen tveksamhet eller ängslighet i Paulus, varken i hans budskap eller i den väg han gick. Allt skulle vara till hans frälsares, Jesu Kristi ära. Han såg varje nyfrälst som en gåva och vårdade gåvorna på ett mjukt men bestämt sätt.

I vers 33 ser vi Paulus signum – fridens Gud, och att vi alla ska drabbas av denna frid.

¹¹ Till slut, bröder, var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då skall kärlekens och fridens Gud vara med er. ¹² Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er. ¹³ Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla. 2Kor.13:11-13

Del 5 Rom.15:13

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 5

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

 ¹³ Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Rom.15:13

En mästerlig text, full av hopp, glädje och frid. Paulus har sammanfattat mycket i denna korta men intensiva text som är formad till en bön. Texten är inte bara till den romerska församlingen, utan till oss alla, i alla tider.

Lägg märke till sista strofen ”genom den helige Ande,” här har vi källan. Där, i den helige Ande kan vi dricka, vila i längtan, få vägledning, uppmuntran och förmaning. Samtidigt skriver Paulus att det är Gud som uppfyller oss.

Var finns vår prestation? Den är bortkopplad. Anledningen är att vi inte kan tillföra något i oss själva utan allt ligger i Guds nåd, genom Anden som bor i oss.

Det finns en faktor som vi kan bidra med och det är vår vilja! Men den bör trots allt vara underställd Guds vilja. Det bör finnas en ömsesidig vilja som lever i samspel med Gud.

Mycket handlar också om att våga ta emot trots ”att det verkar för bra för att vara sant.” Jag tror att vi har ett problem här som vi bör be över. Ofta är det lätt att ge, men att ta emot är svårare.

Gud älskar att ge sina barn goda gåvor, bara vi har frimodighet att våga ta emot, utan förbehåll.

Någon sa till mig när jag berättade om Jesus att det där låter alldeles för enkelt för att vara sant. Men, det är sant och kommer aldrig att förändras. Gud är Hoppets Gud.