Del 7 1Kor.1:4-9

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 7

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

⁴ Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. ⁵ Ty i honom har ni blivit rika på allt, i fråga om allt tal och all insikt, ⁶ eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. ⁷ Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse. ⁸ Han skall också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. ⁹ Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. 1Kor.1:4-9

Återigen en innehållsrik bön skriven av Paulus. Här finns tacksamhet och ett stort mått av hopp. Paulus påminner också om Guds trofasthet och betydelsen av gemenskapen med Jesus Kristus.

Ett ständigt återkommande ord är ”nåd.” Här har Paulus funnit att Guds nåd alltid föregår förlåtelse, upprättelse och det nya livet. Nåden kommer alltid först och möjliggör den personliga relationen med Gud.

Om vi inte tagit emot nåden är det omöjligt att nalkas Gud och få del av alla de gudomliga gåvor som ligger i beredskap för oss. I Guds rike råder ordning och reda, var sak har sin plats och det får vi finna oss i. Här finns ingen plats för mänsklig stolthet eller åberopande av mänskliga rättigheter.

Paulus skriver också om att berättelsen (vittnesbördet) har fått starkt och stadigt fäste i var och en. Med andra ord, Guds eget ord är levande och verksamt i församlingen. Det är nyckeln till framgång och ur den glädjen sprids Ordet vidare.

Ett annat resultat är att det inte saknas några nådegåvor. Vilken församling idag kan ropa ut detta med glädje om hur nådegåvorna flödar? Hur fick de dessa gåvor? Ett starkt ledarskap som levde ut trons glädje i sina egna liv, det vi kallar föredöme!

Paulus avslutar med att påminna om Guds trofasthet utifrån Hans kallelse av var en. Jesus Kristus var centrum i församlingen, allt kretsade kring Jesus och hur den helige Ande var med var och en, den himmelska samspelsdansen!

Hur når vi hit idag?

Jag tror att en av grundstenarna är vår vilja att dö bort från oss själva för att Jesus ska större plats i oss individuellt. Någon har sagt att den viktigaste i församlingen är du och jag, men det förutsätter att vi tar det personliga ansvaret i bön, läsa Bibeln och framför allt att följa Jesus. Att se, höra vad Jesus gör, förändrar oss till att bli lika Honom.

Jesus älskar oss och längtar efter att vi ska bli lika Honom.

 ¹⁵ Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. ^[e] Omvänd er och tro evangelium!" Mark.1:15

 ⁸ Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger. ⁹ Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet ¹⁰ och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. 2Tim.1:8-10

Herren Herren har givit mig en tunga med lärdom,
så att jag förstår att med mina ord hjälpa den trötte.
Han väcker var morgon mitt öra,
    han väcker det till att höra på lärjungasätt.
⁵ Herren Herren har öppnat mitt öra,
och jag har inte varit upprorisk,
    jag har inte vikit tillbaka. Jes.50:4-5