Del 9 2kor.1:3-7 TRÖST

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 9

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

³ Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, ⁴ han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. ⁵ Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. ⁶ Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. ⁷ Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får. 2Kor.1:3-7

 

Temat för denna bön är tröst. Paulus nämner ordet 8 gånger och därför finns det anledning att stanna till vid ”ordet tröst.”

” Tröst avser att ge styrka, hopp eller känslomässig lindring åt människor med existentiell smärta, sorg eller förlust. Ordet förekommer i fornsvenskan då det användes i betydelsen hugsvalelse, trygghet, hugnad och förtröstan.Wikipedia

V 4 är nyckelversen i Paulus bön:

 ⁴ han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.

Här finns själva kärnan i vad tröst innebär och som bär oss vidare. Förutsättningen är att vi själva har fått tröst i en svår situation eller lever våra liv så nära Jesus. I oss själva, vår mänskliga natur har vi inte mycket att ge som föder liv.

Paulus umgicks med många människor och fick därför stor livserfarenhet. Han var också noga med att inte själv bära andras bördor! Han visste till vem han skulle gå. Han visste också vilka människor som hade det som han själv saknade.

Jo, det är rätt att ordet säger till oss att vi ska bära varandras bördor, men inte på våra egna axlar utan att bära dem till Jesus.

Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. ² Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. ³ Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv. Gal.6:1-3

Att ge tröst är en välsignelse och att ta emot äkta tröst är en välsignelse. Förutsättningen är att vi inte försöker ge trösten i oss själva. När den helige Ande bor i oss får vi vägledning även i att ge tröst.

Tröst är ofta inte en massa ord – utan närvaro.

Jag tror att det har stor betydelse att läsa bönen vi började med som Paulus ber och då kanske inte en utan 7 gånger minst. Först då blir orden levande och vi kan se hela sammanhanget.

Jesus säger följande:

 ²⁸ Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, ^[i] så skall jag ge er vila. ²⁹ Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. ³⁰ Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt." Matt.11:28-30

Våga!