Vem jag är i Kristus

Del 6

Dagens ord: Gal.3:13-14

Tema: Friköpt från lagens förbannelse

Helsingborg 29 november 2023

Hänvisningstexter Rom.8:3, 1Tim.2:5–6

Vi börjar med att se närmare på vad Galaterbrevet har att berätta för oss. Tillsammans med Romarbrevet har Galaterbrevet haft den största betydelsen som ett protestantismens Magna Charta, eller frihetsbrev.

(Magna Charta, eller ”det stora frihetskontraktet”, som undertecknades av Englands kung år 1215, var en vändpunkt för de mänskliga rättigheterna.) Citat Wikipedia

Syftet med brevet var att galaterna hade ett lättrörligt temperament och blev lätt upprymda. De hade också lätt att bli förvirrade? Verka stämma rätt bra på oss alla idag.

¹³ Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. ^[g] 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden. Gal.3:13-14

Innan vi börjar se på dagens text måste vi reda ut och ta reda på varför Abraham nämns så ofta i texten!

När Abraham levde fanns inte lagen. Den gavs av Gud till Mose på Sinaiberg. Därför kan man enkelt uttrycka att Abraham banade vägen för oss hedningar att få del av rättfärdighet. Hans enda prestation han var att tro! På vad?

Han trodde på det som Gud sa till honom och resultatet blev att han kallades rättfärdig inför Gud. Jag tror det är viktigt att vi ser detta för att se Galaterbrevets betydelse för oss även idag.

Vi läser Gal.3:13 igen!

Det har gått många år från Abrahams liv till Galaterbrevets tillkomst. Under denna tid har Israels folk fått ”lagen” och Gud har ett instiftat förbund med dem. De riktigt stora händelserna är Jesu födelse. Hans vandring på jorden, Hans död på korset och Hans uppståndelse från döden. Messias har kommit till Israels folk.

Men tyvärr, känner de inte igen Honom, eller kanske snarare; de ville INTE känna igen Honom.

³ Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. ⁴ Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. Rom.8:3-4

Det finns bara en enda människa som klarat av att hålla hela lagen – människan Jesus.

För oss som följer, lever och bekänner Honom som vår Frälsare behöver vi bara leva efter de bud som Jesus gett oss:

 ²⁹ Jesus svarade: "Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, ^[g] 30 och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. ³¹ Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. ^[h] Inget annat bud är större än dessa." Mark.12:29-31

Allt detta försöker Paulus återigen förklara för församlingen i Galatien. Anledningen till att det blivit ”rörigt” är alla judianska villolärare, och falska profeter som försökte tillintetgöra allt Paulus tidigare hade undervisat om evangeliet.

Tyvärr verkade det som om de hade lyckats. Också det är en spegelbild in i vår tid. Det som dessa villolärare förkunnade var den fysiska omskärelsen Paulus predikade en annan omskärelse; hjärtats omskärelse. Denna omskärelse är den stora bekännelsen av att vara en Jesu lärjunge.

Vi läser några texter:

²⁹ Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. ^[b] En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud. Rom.2:9

 ³ Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting, Fil.3:3 (läs även texten efter)

 ¹¹ I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur ¹² och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, ^[a] han som har uppväckt honom från de döda. Kol.2:11-12

Jesus har friköpt oss till liv i Honom. Det behövs inte någon fysisk omskärelse eller krav på att följa lagen. Guds rike bygger på nåd, sanning och kärlek. Det som förväntas av oss är att följa Honom.

Den helige Ande är ett sigill som vi har fått när Jesus kom in i våra liv. Anden är vår Hjälpare i stället för lagens alla påminnelser. Vi behöver däremot göra ett livsavgörande byte och det läser vi tillsammans:

 ²³ Jesus svarade: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. ²⁴ Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. ²⁵ Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. ²⁶ Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom. Joh.12:23-26

Hemligheten är att dö bort från sig själv och leva i Jesus Kristus!

Men lagen då, vart tog den vägen?

Jag hörde en pastor berätta om ett besök i en församling. Efter genomgången av församlingens historia och hur den fungerade var hans förvåning var stor och han utbrast: ”Mose lag har många förordningar och regler, men här i din församling finns fler än hos Mose!”

En tragisk historia. Den pastorn fick nog inte fler kallelser till den församlingen. Berättelsen tydliggör även Paulus frustration över hur det var i församlingen i Galatien.

Paulus fortsätter med följande texter:

¹³ Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. ¹⁴ Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. ^[b] 15 Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.Gal.5:13-14

Vi är alla kallade till frihet  i Jesus Kristus och resultatet av den vandringen blir följande:

²² Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, ²³ trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. ^[c] 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. ²⁵ Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. ²⁶ Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra. Gal.5:22-26

 

 

Vem jag är i Kristus

Del 5

Dagens ord: Kol.1:13

Tema: Jag är räddad från mörkrets rike

Helsingborg 27 november 2023

Hänvisningstexter Ef.5:8, 1Petr.2:9

(läs även Kol.1:14 för att få hela sammanhanget)

Lite historik först

Kolosserbrevet kallas för ”Kristusbrevet” för att dess huvudtema är Kristi person och verk. Brevet delas upp i tre delar:

1)    Undervisande

2)    Polemisk, som innebär en retorisk teknik för att ge stöd till Guds ord bland annat

3)    Förmanande

Paulus och hans partner Epafras startade församlingen i Kolossé. Brevet är skrivit i början av Paulus fångenskap i Rom.

Paulus skriver:

¹³ Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. ¹⁴ I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Kol.1:13-14

Paulus börjar med två korta verser som berättar att det finns två olika riken. Mörkrets rike och Sonens rike och att dessa två riken har helt olika karaktärer.

I vårt sekulariserade Sverige vill vi inte erkänna att det finns ett mörkrets rike! För hade vi gjort det, hade vi varit tvungna att erkänna att det finns ett ljust välsignat rike också!

I det mörka riket finns ondskan; förtal, avund, ilska, hat ja listan kan göras mycket lång. Men här måste vi stanna till en stund! Det här stämmer även på oss människor.

För den som lever i Kristus är allt detta bekant på ett eller annat sätt. Vi kan benämna allt detta som vår ”gamla” natur som finns i vårt ego. Har vi blivit befriade från allt på listan ovan? NEJ! Synden har en förmåga att poppa upp då och då. Paulus förklarar:

 ¹⁹ Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. ²⁰ Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Rom.7:19-20

”Synden som bor i mig,” skriver Paulus. Denna mening är mycket provocerande för det sekulära samhället idag. ”Skulle det verkligen bo något ont i mig”, säger humanisten, som menar att människan att är allt igenom god!

Jesus säger något helt annorlunda till den rike mannen!

⁷ När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?" ¹⁸ Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. Mar.10:17-18

Jesus säger att den ende som är god är Gud. Därför håller jag inte med humanisten utan jag litar helt och tror på Gud, min Far.

Nästa fråga är: ” Vad är Sonens rike?” och hur kom det till oss?

⁹ Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes. ¹⁰ Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. ¹¹ Och en röst kom från himlen: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje." Mark.1:9-11

När Jesus döptes av Johannes Döparen i Jordanfloden kom Guds rike till vår värld. I detta rike är Jesus Kung. Det skedde när Jesus steg upp ur vattnet, den helige Ande kom över Honom och Gud bekräftat att Jesus är Hans Son. Det är också starten på den yttersta tiden, alltså tiden innan Jesus kommer tillbaka.

Paulus var medveten om allt detta. Det var grunden för hans undervisning, var han är befann sig i den då kända världen. Församlingen i Kolossé hade fått denna undervisning och de var därför bekanta med hans tankegångar i v13.

Vi läser Kol.1:13-14 igen

Här har vi polemikens centrum som gjorde alla villolärare och många andra rasande. Detta hände för 2000 år sedan och dessa ställningstaganden skapar samma debatt i vår tid. Det som är extra beklagligt idag är att stora delar av kristenheten har ställt sig på humanistens planhalva.

Där trivs man tillsammans i den progressiva gemenskapen. Jag läste i tidningen Dagen om en kvinnlig präst som uttryckte följande: ”Jag tror på Gud, men på Bibeln tror jag inte!” Hur hon kan få ihop det resonemanget är för mig en gåta.

Paulus skriver att vi är friköpta och genom det är vi rättfärdiggjorda. Betalningen för detta är Jesu död och uppståndelse. Han är den ende som kan betala vår skuld fullt ut. Det är alltså synden som skiljer oss från Gud och den största synden är, att inte tro på Honom.

Allt det andra som sker i våra liv, det har den helige Ande lovat att påminna oss om. Hela livet med Jesus är en omvändelsevandring. Vi kommer att göra fel, synda, men i bekännelsen av den finns alltid Jesu fulla förlåtelse.

Jesus säger:

 ⁷ Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. ⁸ Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: ⁹ om synd, ty de tror inte på mig, ¹⁰ om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, ¹¹ om dom, ty denna världens furste är dömd. ¹² Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Joh.16:7-11

Vi har läst och sett hur Paulus undervisar, hur han går i polemik och även kunnat se hur han förmanar. Därför avslutar jag med hans förmaningar. Vi läser följande:

 ²¹ Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, ²² också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, ²³ om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna. Kol.1:21-23

Bibeln är som en relationshandbok; tillbringa mycket tid i gemenskap med Fadern, Sonen och den helige Ande genom att läsa det skrivna ordet sänt till oss!

¹¹ Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare. ¹² Det är också därför jag får lida allt detta, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig. 2Tim.1:11-12