När
vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre
Jesus Kristus. 2 (B) Genom honom har
vi också tillträde[a] till den nåd som vi nu
står i, och vi gläder oss[b] i hoppet om Guds härlighet. 3 (C) Men inte bara
det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger
tålamod, 4 (D) tålamodet
fasthet och fastheten hopp. 5 (E) Och hoppet
sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige
Ande som han har gett oss. Rom.5:1-5
Tänk, vi har möjlighet att få frid med Gud! Den frid som bara
Gud kan ge! Då kan vi gå vidare i livet och ge friden vidare, förvandlade.
Jag minns när jag var nyfrälst, att det var många frågor och
tankar som vandrade runt i mitt inre. Men det som var verkligt stort för mig
var att Gud kunde, ville och skulle ge mig hans sorts frid. Det underbara var
att det inte bara gällde en viss stund utan för alltid. Periodvis uppfattade
och upplevde jag verkligen Guds stora frid i mitt hjärta. Men sedan dök problem
upp och friden försvann.
Jag tror inte att jag är ensam om denna erfarenhet, utan vi
är många som har gjort samma erfarenhet. Livet blev som en berg och dalbana,
friden kom och gick. Idag tror jag att det kanske ett svar på varför det blev
så här, med berg och dalbanan.
Om du gör en sökning på ordet ”känslor” får du inte en enda
träff. I Bibeln talas inte mycket om just ”känslor” och dess olika yttringar.
Däremot får du träffar på ordet ”medkänsla.”
Jag kan säga att mycket av mitt tidigare kristna liv byggde
på ”känslan eller känslor.” Om jag tänker tillbaka så fanns det mycket
undervisning då och den beskrev ofta att vi skulle känna oss fram. Kände man efter
noga så skulle man ”känna” Guds närvaro. Det verkade som om livet var ett enda
känslospröt som man ständigt skulle känna sig fram med. Jag kan konstatera att
detta blev en mycket osäker och en tvivelsfull vandring utan någon som helst
trygghet.
Söker jag på ordet ”trygg” får jag plötsligt över 100
träffar. Bibelorden som handlar om att vara trygg, visar på allt annat än
”känsla och känslor!”
18 (K) Så skulle vi, genom två
orubbliga uttalanden[d], där Gud omöjligt kan
ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast
vid det hopp vi har framför oss. 19 Detta hopp
har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget[e]. 20 (L) Dit gick Jesus
in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på
samma sätt som Melkisedek. Hebr.6:18-20
I de sammanhang som jag befann mig i fanns väldigt tydliga
lärosatser. I vår församling tror vi så här och vill du uppleva Guds väg för
dig så ta del av våra lärosatser. Detta innebar att man skulle veta vad
man trodde på – en lära! Idag kan jag säga att detta är absolut ingen väg
för att få frid med Gud.
Jesus är ingen lära, ej heller en religion. Jesus är en
person! Det Jesus vill är att, vi har en relation med Honom och med varandra –
målet är att veta vem du/jag tror på! Skillnader är som natt och dag.
3 (B) Hans gudomliga
makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om
honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet[a]. 4 (C) Genom dessa har
han gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni genom dem ska få del av
gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns
i världen. 2Petr.1:3-4
Dessa verser har ett mycket kraftfullt budskap till oss. Det
finns anledning att ofta stanna till vid dessa verser och se tryggheten,
friden och glädjen i Kristus. Här finns ingen plats för falska känslor
eller osäkerhet över vem Jesus är.
Paulus säger följande till oss:
12 (K) Det är därför
jag får lida allt detta.
Men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han
har makt att fram till den dagen[e] bevara det som anförtrotts
mig. 13 (L) Som mönster för
en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i
Kristus Jesus. 14 (M) Bevara det goda
som anförtrotts dig genom den helige Ande som bor i oss. 2Tim.1:12-14
Jag tror att vi i denna gulmarkerade text får en
fingervisning om vad Guds frid innebär och hur vi får del av den. Hur jag än
tänker över denna text, så står det klart att det finns några vägledande
faktorer för att grundlägga Guds frid i våra hjärtan. Låt oss spalta upp det:
·
Vi behöver veta vem vi tror på; Jesus
Kristus.
·
Gud är en god Gud, Han är vår Far och vi är Hans
barn.
·
Den Helige Ande bor i oss och ständigt manar
gott.
·
Allt ovan har inget med prestation eller 7 stegs
program att göra.
·
Vår Far, Jesus Kristus, den Helige Ande älskar
oss genom försoningen och har gett oss nåd.
När du/jag inser detta hamnar vi ett hav av frid och det
finns inget i denna värld som kan jämföras med detta tillstånd. Jag är villig
att erkänna att fridens närvaro kan skifta i styrka, men det beror inte på Gud
utan på oss.
6 (F) Bekymra
er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och
åkallan med tacksägelse. 7 (G) Då
ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i
Kristus Jesus.
8 (H) För övrigt,
bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska
och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt
sådant. 9 (I) Det ni har lärt
och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara
med er. Fil.4:6-9
Hur ofta har vi inte hört eller läst denna text. Vi har nog
även hört många predikningar över denna text också, men den har inte fått
insteg i oss till bevarad frid. Vad det beror på vet jag inte. Jag ska vara
personlig en stund och dela följande:
För mig blev det förändring genom ordet ”tacksamhet!” Jag
tror att ordet tacksamhet är ett ord som vi delar, predikar och undervisar om
alldeles för lite! Kan man undervisa någon till tacksamhet? Nej, det tror jag
inte, däremot kan vi visa på vad Jesus gjort för oss och ur detta växer
tacksamheten stillsamt i våra hjärtan.
Jag kan uttrycka det så här: ” Tacksamhet är inget som
man bara kan hämta, utan den kommer från bönens gemenskap med Gud!” När jag
är i bön, tillbedjan och lovsång och ger den till Gud föds glädjen över att
vara ett av Hans barn. Himmelens och jordens skapare kan jag kalla min Far som
lever i det eviga ljuset. När jag inser att Jesus gjort tillträdet möjlig till
Guds famn fylls mitt hjärta av stor tacksamhet. Jag behöver inte prestera
något, utan bara umgås och vara i Hans närvaro.
Jag minns mycket tydligt hur jag fick uppleva detta första
gången för tre år sedan, under äppelträdet, i trädgården. Det var inte något
som jag förstod med förståndet, utan det var något djup djupt inom mig. Det
hade landat i mitt hjärta eller min ande. Jag glömmer aldrig hur det alldeles
som ”rörde sig i magen!”
15 (O) Låt
Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och
samma kropp. Och var tacksamma. 16 (P) Låt
Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana
varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.[e] 17 (Q) Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i
Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom. Kol.3:15-17
Ibland kan det vara svårt att förstå vad Paulus skriver i
sina brev till de olika församlingarna och till oss enskilt. Här är ett stort
undantag, här står allt i klartext och det är mycket svårt att missuppfatta
eller inte se hela sammanhanget vad gäller Guds frid.
Guds frid är inget som finns i förståndet, utan Guds frid är
placerat i våra hjärtan. Guds frid är även kopplat till vår tacksamhet, även
det i våra hjärtan! Förståndet har problem med att förstå Guds frid och det
beror på att där finns ”jämförelsens dilemma!”
Förståndet resonerar och det kan vara en fördel vid många
tillfällen, men när det gäller Guds frid kan det bli problematiskt. Frågorna
och påståendena hopar sig i förståndet och utifrån den mänskliga aspekten: ”Hur
ska jag ha frid och vara tacksam när jag inte har något jobb!” Det är väl
en befogad och naturlig fråga. Men det finns en skillnad, och det är att frid
och tacksamhet har inget med mina omständigheter att göra.
Vi lyssnar på Paulus igen:
7 (E) Och för att jag
inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i
köttet[b], en ängel från Satan som
ska slå mig så att jag inte förhäver mig. 8 (F) Tre gånger har
jag bett Herren att den ska lämna mig, 9 (G) men han svarade mig: "Min
nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet." 2Kor.12:7-9
Förståndet vill att vi ska tolka allt efter det aktuella
skeendet. Paulus hade säkert det på samma sätt. Det som förändrade honom i
detta var att Gud hälsade honom att min nåd är nog för dig och att min kraft,
Guds kraft, fullkomnas i svaghet, Paulus situation.
Guds frid och vår tacksamhet är inte kopplad till någon form
av prestation, den är baserad av Guds nåd. Vi kan inte åberopa ”våra
rättigheter” för i Guds rike finns bara nåd och det är för vår överlevnad att
vi sätter riktmärket där. I Guds rike finns den fullkomliga segern, för där
regerar Jesus Kristus. Där finns inget mörker, utan där finns det eviga ljuset
och där finns Guds frid.
Låt oss komma överens om att det inte är staplade gärningar
som skapar frid med Gud, utan det är relationen med Honom i Hans Sons namn. Där
finns den frid som övergår allt förstånd!
Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus
Jesus. 2 (B) Livets Andes
lag har i Kristus Jesus[a] gjort mig fri från
syndens och dödens lag. 3 (C) Det som var
omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde
Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig
människa. I hans kropp fördömde Gud synden. 4 (D) Så skulle
lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter
Anden. Rom.8:1-4