Herdarna som fick budskapet

 

Herdarna som fick budskapet

 

Helsingborg 24 december 2019

⁸ I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. ⁹ Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. ¹⁰ Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: ¹¹ I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren^[f]. ¹² Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

¹³ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

^14 (C) "Ära åt Gud i höjden,
        och frid på jorden
    bland människor
        som han älskar."^[g]   

Det vi kallar ”Julevangeliet” och som finns i Lukas kapitel 2 är för mig en av de mest fascinerade bibeltexterna. Anledningen är hur Gud presenterade budskapet om Jesu ankomst till vår jord. Vad gör han när han berättar världens största nyhet för oss? Jo, Han sänder en ängel till några herdar mitt ute i vildmarken som vaktar sina får!

Han gör tvärtemot allt som vi skulle gjort! Budskapet kommer först till några enkla människor, helt utan status eller andra attribut. Han väljer ut enkelheten framför kungar och storheter. Han kom inte heller först till den religiösa världen med nyheterna.

Vi ska komma ihåg att den profetiska rösten hade helt klingat av i Israel. Det hade varit ganska tyst ända sedan Malakis dagar.

⁴ Kom ihåg min tjänare Moses lag
        som jag gav honom på Horeb^[b],
    stadgar och föreskrifter
        för hela Israel.
⁵ Se, jag ska sända er profeten Elia.^[c]
    innan Herrens dag kommer,
        den stora och fruktansvärda
⁶ Han ska vända
    fädernas hjärtan till barnen
        och barnens hjärtan
            till deras fäder,
    så att jag inte kommer och viger
        landet åt förintelse^[d].  Mal.4:4-6

Detta är det sista profetord vi har i Gamla testamentet. Malaki var verksam under 400 talet f.Kr. Templet var helt uppbyggt, men folket hade tappat modet och började missköta gudstjänstlivet. Prästernas undervisning var undermålig, troheten i äktenskapet saknades. I denna trolösa tid framträder Malaki och profeterar om en messiansk tid. Han berättar att Elia som ska komma tillbaka.

Visst är det märkligt när vi läser Malakis beskrivning och även hans biografi. Vi kan sätta in vår aktuella situation för Sverige och Västvärlden i hans ord. Vi läser dagligen om ärkebiskopar, biskopar, präster/pastor och andligt ledarskap som tappat tron på Bibelns ord. Eller man kanske ska säga en strävan efter att förvanska Guds ord efter människotankar

Tillbaka till den mörka natten som fylldes med Guds härlighet och lovsång! Där står Herrens ängel och tillsammans med honom himmelens här av lovsångare. Mitt i den stora enkelheten kommer budskapet om Jesu födelse.

¹³ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

¹⁴ "Ära åt Gud i höjden,
        och frid på jorden
    bland människor
        som han älskar.”  Luk.2:13-14 

Herdarna mötte denna uppenbarelse med fruktan, bävan och säkert med stor undran. Vi kan undra vad de sa till varandra!

Frågan är nu vad vi ska tänka, lära och glädjas över i texten. Det finns säkert många olika teologiska uttolkningar. Jag tror att vi ska se något annorlunda på hela händelsen.

Under hela den Gamla testamentliga tiden bekräftade Gud sina profeter och budbärare på olika sätt. Ofta blev de smorda, kallade och bekräftade till att bära fram budskap från Herren. De hade alla olika sociala historier.

⁸ I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Luk.2:8

Här börjar en helt ny epok! Dessa enkla människor får del av budskapet först. De får också en tydlig anvisning om vad de ska göra och de gör som ängeln säger! De tvekade inte, utan begav sig genast till Betlehem. Det som händer här är att de lämnar sitt uppdrag som de fått av någon, för att bege sig ut på ett annat uppdrag. De begav sig ut på ett gudomligt uppdrag för att bekräfta Jesus liggande som ett nyfött barn. De hade gjort sig val. ”Vi måste göra som ängeln sa till oss!”

 

 

¹⁵ När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" ¹⁶ De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. ¹⁷ När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. ¹⁸ Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. ¹⁹ Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.  Luk.2:15-19

Historiskt vet vi att herdar på den tiden var en grupp människor av mycket olika karaktärer. Vi vet att de inte alltid var så högaktade, trots det vakade de över en rikedom. Trots detta, är det de som Herrens ängel kommer till med budskapet om Messias.

Hur ser Gud på dig och mig? Vi vet att vi är hans avbilder och han vet också allt om oss. Vi kämpar på med våra brister. Vi ramlar i våra synder. Vårt tal är inte alltid det vackraste. Det fantastiska är att Gud aldrig överger oss, Han är alltid där vid vår sida. Herdarna var säkert inte hellre Guds frommaste, men han valde ändå att uppenbara sin frälsningsplan för dessa enkla herdar!

²⁰ Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem. Luk.2:20

De vände hem. De prisade och lovade Gud. De var tacksamma för vad de hade fått se och höra, för det var precis som ängeln sagt. Hade de blivit förändrade, hade livet fått en ny riktning och vad betydde det för deras framtid? Vi har ingen aning, för historien slutar med v20. Vi kan så klart göra en spekulation, men jag avstår!

Däremot kan vi göra många reflektioner som kan vara vägvisande för oss!

·         Gud har ingen anseende till person

·         Han gör precis som han vill

·         Han har fullständig kontroll

·         Han är också allestädes närvarande

·         Han är helt enkelt Gud

Vi glömmer ofta dessa reflektioner och skådar in i oss själva istället! När vi gör så kommer vi förr eller senare att komma till vägs ände. Av den anledningen tror jag att texten om herdarna har kommit för att ha en central plats i Bibeln. Vi har så lätt att tappa bort allt det som tillhör enkelhetens oändliga skönhet. Vi förblindas lät av den vackra lokalen, flashiga presentationer, vackra märkeskläder och andra yttre faktorer.

Men fortfarande kvarstår budskapet i all sin enkelhet att Jesus föddes i krubba, omgiven av skattskrivningens stress och människomyller. Mitt i allt detta låg han inlindad omgiven av sin mors kärlek.

Jag tror att vi har lättast att möta Jesus i den stora enkelheten. Jag återkommer gärna till Paulus och hur han uttrycker enkelheten. Han visste vad han haft, men var medveten om vad han fått. Han hade ingen längtan tillbaka, utan såg bara Jesus.

⁷  Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. ⁸  Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus ⁹  och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. ¹⁰  Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, ¹¹  i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. Fil.3:7-11

Detta är också en återkommande text som jag gärna läser. Detta är Paulus lovsång till det nya livet i Kristus. Han vill att vi ska se, förstå och leva utifrån den. Paulus tackar Jesus för att han visade på enkelheten och glädjen. Jag vill koppla ihop dessa två texter för att livet aldrig ska återgå till det materiella. Livet med Jesus har allt som vi behöver.

 ¹⁶  Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. ¹⁷  Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. ¹⁸  Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Joh.3:16-18

 

Låt Guds frid i Kristus Jesus omfamna hela din varelse! Var också glad i enkelheten.

 

 

Jag vill

 

Jag vill

Psalm 9 av David

 

Gud har ”utrustat” oss med en fri vilja. Innebörden av denna fria vilja är, att Gud ger oss rätt att säga ja och nej. Han ger oss även rätten att välja väg, med Honom eller utan Honom. Vad den fria viljan har för betydelse i våra liv kan vi lätt se om vi kikar i ”backspegeln.”

Många beslut har blivit bra och många fler beslut har inte blivit till glädje och välsignelse. Nu ska vi inte titta för mycket i backspegeln, för då är risken stor att vi kör i diket. Har vi väl hamnat där är det lätt att bli kvar!

Jag vill tacka Herren
        av hela mitt hjärta,
    jag vill förkunna alla dina under.
³ Jag vill glädja mig och jubla i dig,
    jag vill lovsjunga ditt namn,
        du den Högste. Ps.9:2-3 

Kung David, fåraherden, stridsmannen, lovsångaren och ledaren, ledd av Herren. Samtidigt var han en mördare och otrogen. Han bekände och blev upprättad, förlåten och blev en ny människa. Han var den kung som förenade Nord och Syd riket – ett enat Israel.

Psalm 9 är en av hans många lovsånger som sjöngs i templet. Alla vi som älskar lovsång, har säkert önskat att få vara med! Temat för Psalm 9 är tacksamhet för seger över fiender. David hade många fiender, men han visste att segern fanns hos Herren, och ingen annanstans.

I vers 2 och 3 uttrycker David något viktigt – jag vill.

1.    Jag vill tacka Herren

2.    Jag vill förkunna/berätta

3.    Jag vill glädja mig och jubla i dig

4.    Jag vill lovsjunga ditt namn

David bars inte i första hand av en förväntan, utan han hade bestämt sig och i det beslutet fanns, att han ville.

När jag läser verserna ruskas jag om och de får mig att tänka efter extra mycket. Var har jag min egen vilja? Uttrycker denna vilja att vilja rätt beslut? Vill jag utifrån att någon annan vill eller kan jag helt styra min egen vilja till rätt beslut?

Ofta hamnar vi i situationer där vi viker oss för andras vilja och hamnar i den där bekanta ”återvändsgränden.” Varför sa jag ja till att göra detta, som jag innerst inne inte ville!

Vi återgår till de fyra punkterna där David sjunger om att vilja. Vad var orsaken till att David hade denna starka vilja att tacka, förkunna, glädjas och lovsjunga?

Relationen! Han hade en levande relation med Gud och i den fanns tillit, trofasthet och trohet. David hade sedan barnsben levt tillsammans med Gud i utsatthet och i segrar. Genom hela Davids livshistoria har Gud varit i centrum. Han insåg att han var en liten människa, men Gud var stor, ja, större än allt annat. Davids relation med Gud var levande och den bar igenom.

Gud, du är min Gud.
        Tidigt^[b] söker jag dig.
    Min själ törstar efter dig,
        min kropp längtar efter dig
    i^[c] ett torrt och törstigt^[d] land
        utan vatten.
³ Så söker jag dig^[e] i helgedomen
    för att se din makt och härlighet.
⁴ Din nåd är bättre än liv,
    därför ska mina läppar prisa dig.
⁵ Jag ska lova dig så länge jag lever,
    i ditt namn ska jag lyfta
        mina händer. Ps.63:2-5

En annan som kämpade med viljan var Paulus.

¹⁴ Vi vet att lagen är andlig. Men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. ¹⁵ Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. ¹⁶ Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.

¹⁷ Men då är det inte längre jag^[d] som gör det, utan synden som bor i mig. ¹⁸ Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. ¹⁹ Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. ²⁰ Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig. Rom.7:14-20

Paulus gör också en personlig reflektion över viljan.

Jesus säger följande angående Guds vilja.

³⁵ Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta. ³⁶ Men som jag sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte. ³⁷ Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. ³⁸ Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. ³⁹ Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen. ⁴⁰ Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen." Joh.6:35-40

Nu har vi läst om David och även tagit del av Paulus tankar, nu kommer vi till själva kärnan; Jesu egna ord till oss. Jesus säger: ”Ja, detta är min Fars vilja..”

Precis som alltid har Jesus svaren på våra frågor. Här träder det fram igen: Relationen. Det finns ingen tvekan om att budskapet till oss är att när vi är i Jesu närvaro kommer allt att hamna på rätt plats. Kanske inte så som vi har tänkt att det skulle se ut, men som var det bästa för oss, enligt det eviga perspektivet.

Vi har alla erfarenheter av olika relationer, bra och dåliga. Det finns många som lever ett liv med brutna relationer, som skapat bitterhet, ensamhet och förlorad livsglädje.

Relationen med Jesus är helt annorlunda än alla andra relationer. Han överger oss aldrig. Vi överger Honom ofta, men Han finns alltid där i närheten och längtar efter förnyad kontakt.

Den som vill läsa om hur relationer fungerar ska läsa Ruts bok.

Åter tillbaka till David och Psalm 9 och viljans betydelse. Hur mycket Gud än vill med oss kan vi aldrig få det, om vi inte själva vill. Han talar till oss på olika sätt och vi har möjligheten att ge gensvar närsomhelst och varsomhelst. Utan vårt ja från vårt hjärta kan aldrig någon relation skapas. Tyvärr.

Frågan är då hur gör vi för att komma in i Guds vilja? Hur gör vi med vår egen vilja?

¹⁷ Men om vi som söker rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, står Kristus då i syndens tjänst? Verkligen inte! ¹⁸ Bara om jag bygger upp igen det jag rev ner gör jag mig till överträdare. ¹⁹ Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, ²⁰ och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. ²¹ Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves. Gal.2:17-21

Vårt ego måste dö för att Jesu liv ska kunna ta över och leva i oss. Det finns ingen annan väg. Sanningen kommer att leda oss fram till Jesu härlighet. Men då har ju min egen vilja blivit förpassad från mig! Nej, den ”sam- vetar” tillsammans den helige Ande och allt får ett helt nytt perspektiv I stället för oro infinner sig Guds frid och då vill jag inget annat än att leva i Guds vilja, och livet får en ny mening. Aldrig mer ensam, alltid buren.

 En psalm av David.

Herren är min herde,
    mig ska inget fattas.
² Han låter mig vila på gröna ängar,
    han för mig till vatten
        där jag finner ro.
³ Han ger liv åt^[a] min själ,
    han leder mig på rätta vägar
        för sitt namns skull.

⁴ Även om jag vandrar
    i dödsskuggans dal
        fruktar jag inget ont,
    för du är med mig.
        Din käpp och stav^[b],
            de tröstar mig.
⁵ Du dukar för mig ett bord
        i mina fienders åsyn,
    du smörjer mitt huvud med olja^[c]
        och låter min bägare flöda över.
⁶ Ja, godhet och nåd ska följa mig
        i alla mina livsdagar,
    och jag ska bo i^[d] Herrens hus
        för alltid. Ps.23:1-6

 

 

 

 

Jesus och den rike mannen och den fria viljan

 

Jesus och den rike mannen

Den fria viljan

 

Helsingborg 20 november 2021

¹⁶ En man kom fram till Jesus och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?" ¹⁷ Jesus sade till honom: "Varför frågar du mig om det goda? Det finns bara en som är god. Och vill du gå in i livet, så håll buden." ¹⁸ Han frågade honom: "Vilka?" Jesus svarade: "Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. ¹⁹ Hedra din far och mor. Och du ska älska din nästa som dig själv."^[g]

²⁰ Då sade den unge mannen till Jesus: "Allt det har jag hållit. Vad är det då jag saknar?" ²¹  Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." ²² När den unge mannen hörde det svaret gick han bedrövad bort, för han ägde mycket. Matt.19:16-22

 

Bibeltexten ovan är en text som många av oss är bekanta med. Vi har hört den i söndagsskolan, den har predikats om många gånger och även undervisning har gått ut från texten.

Men….

Det finns en risk med alla välbekanta texter att de inte riktigt får grepp om oss. Jag menar att välbekanta texter blir enbart som ett konstaterande. De blir självklara och därför ska vi ta och ”gräva lite” i denna välbekanta text.

·         Det är den rike mannen som söker upp Jesus

·         Han har en viktig fråga till Jesus

·         Han vill ha reda på hur han får evigt liv

Vi kan se att mötet får en bra start och frågan fångar Jesu uppmärksamhet. Jesus svarar:

·         Varför frågar du mig om det goda

·         Vill du gå in i livet, så håll buden

Jesus svarar ganska allmänt. Jesus vet att den rike mannen är jude och är bekant med Skrifterna.

Den rike mannen ställer en fråga till:

·         Vilka bud?

När den rike mannen ställer frågan så kan vi uppfatta att han medvetet söker en ”genväg” för att så lätt som möjligt hitta vägen till det eviga livet, som är orsaken till hans fråga.

Jesus svarar med att räkna upp budorden. Mannen lyssnar och efter en stund svarar han:

·         Allt har jag hållit. Vad är det då som jag saknar?

Redan här kan vi se att han svar inte stämmer med hans situation. Sista budet som Jesu nämner, att älska sin nästa, hade han inte levt upp till.

Jesus ger honom ett svar som han inte hade räknat med i vers 21. När mannen får höra svaret inser han att det är kört för honom. Han kan inte skilja sig från sina rikedomar och annat han äger.

Men….

Den rike mannen tolkar Jesus på helt felaktigt sätt! Jesus ville inte att han skulle ge sig ut i fattigdom och tiggeri utan att han ska ändra på sitt fokus. Bort från egoismen, grundsynden, som handikappar alla människor.

Den rike mannen har blivit avslöjad och bedrövad. Han vänder ryggen till Jesus och går sin väg för han vet att han äger mycket och där ligger hans liv.

Jesus lät honom gå sin väg! Han gjorde inte som vi ibland kan lockas göra, nämligen att gå ifatt honom och börja med olika övertalningsförsök. ”Vi sätter oss och pratar om hur vi kan lösa problemet!”

De här övertalningsförsöken riskerar alltid att vi ”ruckar” på Guds ord för att ”få honom med oss!” Vi söker en medelväg som kan vara lättare! Pass på! Detta är inte enligt Guds ord.

Det Jesus säger gäller och Han är inte villig att ändra på sina ord. Vi har kommit in i en nedåtgående spiral för att få så många ”medlemmar” som möjligt. Vi har blivit villiga att ändra och förvanska Guds ord. Gör vi så får vi ingen del av välsignelsen. Vi ska följa Jesus.

Gud har gett oss den dyrbara gåvan av en fria vilja och den kommer Han aldrig att ändra på. Gud är allsmäktig, men Han kommer aldrig att tvinga oss till ett beslut som inte är vårt.

    Saliga är de som hungrar
            och törstar efter rättfärdighet,
        för de ska bli mättade. Matt.5:6

Den rike mannen hade ”missat” den här versen. Han hade varken hunger eller törst efter rättfärdighet (att tillåta sig att ständigt påverkas av Gud och hans rättfärdighet). Hela hans liv kretsade runt honom själv och allt som han ägde.

¹⁴ Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. ¹⁵ Han sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!" Mark.1:14-15

¹⁶När han gick längs Galileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁷ Jesus sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." ¹⁸ Genast lämnade de näten och följde honom. Mark.1:16-17

Vi ska se närmare på en annan sak som vi kan lära av texten vi började med om den rike mannen.

Låt mig ge ett exempel!

Du sitter i ett samtal med någon som har en jobbig situation som påverkar honom/henne negativt. Samtalet flyter på och ni har en fin stund. Plötsligt får du ett ord inom dig och delar ordet. Det blir en reaktion som du kanske inte räknat med. Villigheten att ta emot och pröva finns inte där! Behåll din frid och lyssna till den du samtalar med. Det är nu den fria viljan gör entré!

Den du samtalar med vill inte höra längre, utan värjer sig på olika sätt. Samtalet dör ut och tystnaden lägger sig tungt över er. Du som leder samtalet gör klokt i att förbli tyst och invänta den andre.

Här finns en risk att vi börjar ”övertyga” och det slutar alltid illa. Nu är tillfället för den som har det jobbigt att pröva, lyssna och ta ett beslut, utifrån den fria viljan. Du har gjort ditt och du kan vila i Herren.

Jag har varit på möten där predikanten har övertygat, argumenterat och på andra sätt manipulerat människor till att gå fram till bön om frälsning. Det blir ingen längtan, frid, glädje och beröring om vi gör så. Det skapar dåligt samvete!

Grunden i alla samtal ska alltid vara att hålla oss nära Guds närvaro, se på Jesus och vara känsliga för den helige Ande. När vi säger något utifrån detta synsätt skapas goda förutsättningar till förändring till det bättre.

Den som lyssnar och vill ha råd eller hjälp har vi inget ansvar för, utan hans eller hennes beslut är ”bara” deras egna. Den fria viljan.

 

Det är alltid en stor glädje att se någon bli befriad och förd ut på de gröna ängarna och till det friska vattnet. Vi har bara varit en kanal till att ”se” på ett annat sätt än det invanda/inlärda.

³⁷  På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon är törstig, kom till mig och drick!^[g] 38 Den som tror på mig, som Skriften säger^[h], ur hans innersta ska strömmar av levande vatten^[i] flyta fram." ³⁹  Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. Joh.7:37-39

Gud tvingar ingen, Jesus forcerar ingen till beslut, utan Han vill att vi ska komma frivilligt ur en längtan. Törsten driver oss till Honom som är det levande vattnet, från vilket ALLT LIV HÄRSTAMMAR FRÅN – Jesus är Herre.

Återigen är den fria viljan avgörande, samtidigt som vi är ansvariga för våra egna tagna beslut – i den fria viljan! Vad kan vi då lära oss av avsnitten om ”den rike mannen?”

Jag tror att det viktigaste är att var och en prövar sig själv och vågar vara ärlig inför texten och låta den läsa oss var och en.

En sak ska vi se och det var att han hade en längtan. Den var uppriktig. Han fick svaret av Jesus och det kunde han inte ta. Han valde att vända om på fel sätt – bort från Jesus. Hur det gick för honom sedan vet vi inte och ska inte spekulera i heller.

Men en sak bör vi påminna oss om och det är att mötet med Jesus lämnar oss aldrig oberörda. Det finns där alltid inom oss. Jag vet av egen erfarenhet!

⁷ Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. ⁸ Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus ⁹ och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. ¹⁰ Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, ¹¹ i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. Fil.3:7-11

 

 

 

Varför bar det inte hela vägen för Petrus?

 

Varför bar det inte hela vägen för Petrus?

 

 ²⁷ Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag^[g]. Var inte rädda."

²⁸ Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." ²⁹ Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. ^30 (H) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" ³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" ³² De steg i båten och vinden lade sig. ^33 (I) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"  Matt.14:27-33  

 

Varje gång som jag läser om Petrus fylls jag av stor tacksamhet. Petrus påminner mig på många sätt om min egen livsresa. Jag tror att Jesus valde ut Petrus av ett speciellt syfte och det ska vi försöka reda ut idag.

Vem var Petrus och hur såg hans historia ut? Genom de olika evangelierna vet vi en hel del om Petrus. Vi har också uppgifter om honom i Apostlagärningarna och hans egna brev. Låt oss titta lite närmare!

·         Petrus var fiskare

·         Han hade familj

·         Hans bror Andreas gjorde honom bekant med Jesus

·         Han var en skrävlare

·         Han var bekant med Johannes Döparen

Petrus var nog också som jag. Inte riktigt överens med sig själv. Han hade lätt att ”ta täten”. Det fungerade ibland, men oftast inte. Ena ögonblicket kunde han förmedla någon gudomlig, nästa stund ”suddade han ut allt” med sitt mänskliga sätt. Det är nog ingen överdrift att hans sätt överensstämmer med många av oss.

Sedan finns det två helt avgörande händelser som förvandlade Petrus till att bli den Petrus som Jesus såg när han blev kallad till tjänst. Vi kommer in på det lite senare, först ska vi gå på vattnet tillsammans med Petrus.

Vad var det egentligen som hände där ute på vattnet, mellan båten och Jesus, det avstånd som Petrus faktiskt gick på vattnet! När han såg Jesus och hur han vandrade på vattnet, fylldes han av en entusiastisk tro.

²⁸ Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." ²⁹ Han sade: "Kom!"

Petrus började sin vandring på vattnet till Jesus. Något händer och han börjar sjunka. Jesus griper tag i honom och räddar honom från att drunkna. Det finns många olika ”förklaringar” till varför han sjönk. Någon säger att det berodde på omständigheterna, andra att han blev rädd. Det finns säkert många fler förklaringar.

Jag tror, att så länge Petrus hade blicken, enbart på Jesus fungerade vandringen på vattnet. För ett ögonblick ändrades blickens fokus till något annat. Den mänskliga naturens tankar tog över! Tanken kan ha låtit ungefär så här: ”Vad har jag gett mig ut på, jag klarar inte detta, jag sjunker! Mycket riktigt, han sjönk!

Jag vill inte på något sätt ringakta omständigheternas och rädslans betydelse, den drabbar oss alla på ett eller annat sätt i vår livsvandring. Som kristen får man bli rädd av olika orsaker. Samma gäller för omständigheterna i våra liv. Det finns inga dåliga och bra kristna i frågan om rädsla och omständigheter!

Frågan är snarare hur vårt fokus ser ut och hur det är uppbyggt. Det kan vara så att vi vet vem Jesus är, men känner honom inte. Vi kan ha läst Bibeln hela livet, men inte släppt in Honom i våra liv. Han har knackat och knackat, men vi har inte öppnat dörren för Honom. Slutligen kan det vara så att traditionen vi lever i inte kan acceptera undrets kraft.

Ibland undrar jag hur Petrus kände sig när han dyngsur släpades ombord på båten igen. Det finns ingen berättelse om hur situationen avslutades för Petrus.

^30 (H) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" ³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" ³² De steg i båten och vinden lade sig. ^33 (I) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"  Matt.14:30-33

Det vi vet med säkerhet är att hela berättelsen blev en bekräftelse på vem Jesus är i orden: Du är verkligen Guds Son!”

Tillbaka till Petrus igen! Jag nämnde att Petrus gick på en entusiastisk tro! Vad menar jag med det? Denna tro bygger på fel grund och det beror på att vi vill ha en tro som bygger på hur man gör!

 

Det är något naturligt grundläggande att veta hur man gör, för att kunna göra något. Det är rätt, men i Guds rike gäller helt andra förutsättningar. I Guds rike gäller ett annat sätt. Grunden till denna undervisning vill föra oss fram till mognad, stabilitet och självständighet. Genom denna undervisning kan vi tillsammans med Jesus driva ut all typ av rädsla. Vi kan också tillsammans med honom ta tag i omständigheterna som kommer emot oss!

Häri ligger den stora skillnaden! Den entusiastiska tron, var för Petrus ständigt ett dilemma och detta har också varit mitt stora problem. När det händer något, blir resultatet ofta ett fall och detta har en benägenhet att hända om och om igen. Men tack och lov, det finns en väg ut ur detta ekorrhjul.

^4 (C) Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. ^5 (D) Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. ^6 (E) Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. ^7 (F) Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. ^8 (G) Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.  Joh.15:4-8 

Ytterligare ett välbekant bibelord som berättar hela hemligheten i ett fungerande kristet liv. Inympade i Honom. Här handlar det inte om spontanitet eller entusiasm utan bygger helt på tillit, trohet och förtröstan på honom som är Livet. Allt det andra är bara flyktig informationsbejakande som flyger iväg vid minsta motstånd.

Jesus berättar om rik frukt! För att vi ska kunna bära frukt ska vi vara inympade. Grenen får växa till, in i det heliga trädet. Efter hand får grenen blad och blommor. Sakta bildas frukten på grenen. Varför? Vårt inympade tillstånd blir permanentat och stabilt i trädet som vi blivit inympade i genom nåd.

Vi har lät att glömma att den kristna tron är en process som är ömsesidig! I den finns den livgivande dialogen i bön, lovsång och hur vi läser Guds ord. Vi är alltid på väg, inte på flykt, utan i sällskap med Jesus. Han var mästerlig på att röra sig i alla sorters miljöer. Han hade samma budskap till alla: ” Omvänd er, Guds rike är nära.” I den nära relationen med Jesus blir vi förvandlade till nya skapelser, det sker alltid genom Jesu ord till oss.

⁴ Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" ⁵ Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. ⁶ Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" ⁷ Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. ⁸ Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. ⁹ Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, ¹⁰ och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom.  Apg.3:4-10 

Här möter vi en helt annan Petrus! Skillnaden är att Petrus har gjort det livsavgörandet mötet med Jesus. Han har fått nåd och blivit given en ny sorts frimodighet. Han har lämnat allt det mänskliga och genom detta blivit en helt förvandlad person. Jag tror att det var denne Petrus som Jesus såg när han kallade honom vid sjöstranden, originalPetrus!

Alla som kände Petrus kunde känna igen honom, men samtidigt inte! Hans kropp och hans utseende var bekant, men orden och kraften i dem, kände omgivningen inte igen. När vi ser detta kan vi förstå att ordspråket: ”Du är bra och du duger!” blir en falsk förhoppning! Jesus ser dig och vet vem du är, men han längtar efter den inre förvandlingen. Där finns den stora förändringen. Den mänskliga naturen har inte herravälde längre utan vi har blivit en ny skapelse i Honom.

^5 (D) Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? ⁶ Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. ^7 (E) Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.  Joh.16:5-7 

För Petrus blev livet helt annorlunda efter att han lämnat spontaniteten och entusiasmen. Den helige Ande hade fått sin boning i honom istället. Han behövde inte längre leva i ovissheten. Nu hade han fått visshet och han visste att nu bar det hela vägen, oavsett vad som hände. Han hade fått en välsignad självinsikt.

Herren är min herde,
    mig ska inget fattas.
^2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
    han för mig till vatten
        där jag finner ro.
^3 (C) Han ger liv åt^[a] min själ,
    han leder mig på rätta vägar
        för sitt namns skull.  Ps.23:1-3

 

 

 

 

 

 

 

Trons vila

⁹ Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. ^10 (C) Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. ¹¹ Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

^12 (D) Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. ^13 (E) Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat^[f] för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.  Hebr.10:9-13 

Jag har läst undervisning som bygger på denna text och även hört förkunnelse om trons vila. Resultatet för min del blev, endast mer förvirring och även en känsla av mer stress. Idag kan jag se tillbaka och konstatera att texten har en stor hemlighet som vi inte inser förrän vi är där, i trons vila!

Har jag då blivit en specialist på begreppet ”trons vila!” Nej det hoppas jag verkligen inte. Det som jag kan göra är att berätta vad som blev trons vila i mitt liv. Det är inte heller meningen att någon ska ta min erfarenhet och lägga den som en mall att följa.

Poängen med oss människor är, att vi alla är unika, samtidigt är vi ALLA Guds skapelse och Hans avbilder. Jag har vandrat på mina stigar, ibland raka och lättframkomliga. Vid andra tillfällen har stigen inneburit hinder, dolda faror och många snubbelstenar. Här är jag inte unik, här är vi alla vandrare med liknande erfarenheter. Livet har fört oss alla på en vandring.

^(G) En banad väg ska gå där,
        en vandringsled,
    och den ska kallas
        "den heliga vägen".
    Ingen oren ska färdas på den,
        men den är till för dem.^[c]
    De som vandrar den vägen
        ska inte gå vilse,
            även om de är dårar.  Jes.35:8

Det är något alldeles speciellt med Jesaja. Han är den som det refereras mest till i Nya testamentet. Han är också den profet som profeterar mest om Messias. Han levde i en tid med yttre välgång och med stor religiös aktivitet i landet. Men folket levde samtidigt i oärlighet, avguderi och förakt för Herren.

 

Hans tid är alltså identisk med vår tid. I vers 8 berättar han om en banad väg, en vandringsled som kallas för ”den heliga vägen.”

Det finns en helig väg som vi ska vandra på och den ska vara förberedd för oss var och en. Den här vägen ska vara ”välskyltad” och det ska inte finnas möjlighet att gå vilse på denna väg. Samtidigt står det att ingen oren ska vandra på den! Men likväl så är vägen avsedd för även den som är oren.

Vad i all sina dagar mer Jesaja med denna kryptiska formulering? Nu ska vi komma ihåg att det inte är Jesajas ord utan det är Herren som talar genom Jesaja. Hur hittar vi då denna märkliga väg? Som jag nämnde tidigare finns det referenspunkter till Jesaja ord i Nya testamentet. Låt oss kika på ett av de mest välkända!

⁵ Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" ^6 (C) Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ⁷ Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far^[c]. Nu känner ni honom och har sett honom."  Joh.14:5-7

Det finns fler ställen som visar på en väg som vi inte alltid kanske ser.

^19 (K) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste ^20 (L) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. ^21 (M) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

^22 (N) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. ^23 (O) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. Hebr.10:19-23

När vi läser texten noga och låter den helige Ande uppenbara den för oss, kommer vi till en stor upptäckt. Texten beskriver en relation! Ordet relation kan sätta igång många reaktioner och tankar. Många av oss har dåliga erfarenheter av relationer, många har sår och andra hinder för att förstå den verkliga betydelsen av ordet relation.

När Jesus undervisar om relationer vill han att vi ska se relationer som något gott. Han har också ”receptet” på hur relationer helas och upprättas. Den relation som Jesus oftast talar om är hans relation till Fadern.

 ^24 (X) Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det ni hört från början förblir i er, kommer också ni att förbli i Sonen och i Fadern. ^25 (Y) Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.  1Joh.2:24-25 

Här vill Johannes att vi ska stanna till och begrunda hur viktigt det är att ha en relation med Jesus, för då förstår vi vem vår himmelske Fader är. Frågan är då; ”hur kommer vi till denna livsavgörande relation?”

 

Generellt kan jag inte svara på den frågan, för frågans svar är helt unik för var och en av oss. Varför? Den livsvandring som vi alla är ute på leder oss på många olika avvägar som skapar vår livserfarenhet. På ett eller annat sätt kommer vi till slut till den punkt där vägen tar slut. Orsakerna till att vägen tar slut är också unik för var och en av oss. Samtidigt är detta den bästa punkten på vår vandring. Det är då som vi vågar ställa oss de svåra frågorna eller frågan ”vad är meningen med livet?

Denna frågeställning är bekant för oss i olika livskeenden. Ibland får vi kraft att gå på djupet med frågan, andra gånger stöter vi bort den. Fast allt känns tungt och meningslöst är det just i detta ögonblick som livet kan få en ny början. Så var det för mig! Detta ögonblick är något som jag aldrig kommer att glömma!

^23 (F) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. ²⁴ Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. ^25 (G) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist^[h] i den här världen ska bevara det^[i] till evigt liv. ^26 (H) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom. Joh.12:23-26 

Jag vill påstå att v 24 slog ner som en bomb i hela min varelse. Många gånger har jag läst versen, men nu var det rätt tid för mig att få versen uppenbarad. Jag vill påstå att jag dog och fick en helt ny start i livet.

Vad var det då som egentligen hände? Jesu ord gjorde mig uppmärksam på att det mesta i mitt liv hade kretsat runt mig själv och vad som var bra för mig. Livet hade blivit som en stor bubbla! (Jag tänker på de där stora bollarna som man kan hoppa runt i på sommaren). Det var en befrielse när ordet skar sönder bubblan och jag fick känna den friska luften och hur livet strömmade tillbaka, in i mitt hjärta.

Denna händelse innebar många förändringar, prioriteringar och större livskvalité. Det mest radikala och bestående var att jag fick in en stor tacksamhet i mitt hjärta. Livet sattes på sparlåga genom att Guds frid intog den plats där egoismen tidigare regerat. Guds ord fick helt nytt liv och de texter som talade starkast till mig var alla med ordet ”i” och ”genom”.

Varför var det så revolutionerande?

^16 (P) Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. ^17 (Q) Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. ^18 (R) Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.  Ef.2:16-18

^17 (L) Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.  2Kor.5:17

 

 

 ^19 (J) Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, ^20 (K) och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. ^21 (L) Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.  Gal.2:19-21 

Ur dessa bibeltexter fann jag något som var helt obekant. Här fanns det som jag sökt och längtat efter hela mitt kristna liv och det var trons vila! Den stora upptäckten var att allt inte handlade om mig, utan att livet hade ett större syfte.

Alla mina försök och all min egen strävan i prestation fanns inte längre. Det kom något som var mycket större och det var att vila i Honom. Är då detta något som alla borde kopiera och bli fria människor. Nej, då hade det blivit enbart kopior. Att kopiera innebär bara en sorts genväg. Det håller ett tag, men bleknar sakta bort och försvinner.

Din väg och min väg är helt olika när man ytligt ser på våra vägar. Men Jesus ser på våra vägar på sitt sätt och vill nå oss på olika sätt. Däremot har vi alla något viktigt gemensamt och det är våra val när vägen tar slut. Vi kommer till samma vägg i återvändsgränden och det är där vi måste göra ett val.

Petrus kom till vägens slut genom sin förnekelse av Jesus. Han var råbarkad i sitt sätt och tvärsäker, men han föll! Jesus övergav honom inte utan var noga med hans upprättelse. Det berodde på det profetiska ordet han fått när han förstod vem Jesus var. Därför var Jesus noga med upprättelsen av Petrus.

Precis så är det med våra liv också för vi har alla en kallelse i Guds rike som hans barn. Trots att vi går en massa ”kringelkroksvägar” så längtar Jesus efter att vi ska komma tillbaka till vår bestämmelse. Det första han vill, är att vi ska komma in i trons vila, för där börjar allt. Där börjar vandringen tillsammans med Jesus.

^28 (N) Kom till mig, alla ni som arbetar^[k] och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. ^29 (O) Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, ^30 (P) för mitt ok är milt och min börda är lätt."  Matt.11:28-30

 

Trots allt detta

 

Trots allt detta

 

 

 

Fikonträdet blomstrar inte mer,
        och vinstocken ger ingen skörd.
    Olivträdets frukt slår fel,
        och fälten ger ingen föda.
    Fåren rycks bort ur fållorna,
        och ingen boskap finns i stallen.
¹⁸ Men jag vill jubla i Herren
    och glädja mig i min frälsnings Gud.

¹⁹ Herren Gud är min styrka.
    Han gör mina fötter som hjortens
        och låter mig gå fram
            över mina höjder. Hab.3:17-19

Profeten Habackuk namn betyder ”omfamning eller trädgårdsväxt” på hebreiska. Han var profet i Juda 640-609 f. Kr. Han går i dialog med Gud och undrar över Guds rättvisa. Han får en uppenbarelse över att Guds dom ska komma genom Babels ogudaktiga kaldéer.

Verserna ovan blir en sorts sammanfattning, där han börjar se livets viktigaste uppenbarelse. Han säger: ”Herren Gud är min styrka.” Samtidigt gör han ett krasst konstaterande över att allt det materiella har gått helt på tok! Det blir inga fikon, inga vinklasar och ingen olivolja. Även fåren är borta och stallet är tomt på all boskap.

Mitt i denna bedrövelse utropar han: ”Herren Gud är min styrka.” Det är lätt att vi uppfattar det som någon sorts självtröst i hopplösheten. Han säger även: ” Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder.”

Innan dessa ord utbrister han: ” Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud.”

Trots allt som hänt, har Habackuk sin grundtrygghet i Herren. Det verkar som om omständigheterna inte påverkar honom, utan han har all sin glädje i Herren.

På modernt språk skulle vi kunna kalla hans situation som en total konkurs eller bankrutt. Rent materiellt är han totalt utblottad. Genom tryggheten i tilliten till Herren vågar han tala ut inför Herren utan fruktan.

Vi ska ta och läsa några olika ställen i boken och försöka sätta in dem i ett perspektiv för vår egen tid. Här finns mycket att lära och förstå av Herrens vishet.

Habackuk är profet, Herrens profet och utvald av Herren. Profetens uppgift är att höra från Herren och förmedla detta till folket. Profetens ord var inte alltid uppskattade av folket. Oftast brydde sig inte profeten om folkets ohörsamhet. Hans uppdrag innebar endast att varna och berätta Herrens ord. Han hade gjort sitt, nu var det folkets egna val som gällde.

Finns det starka profetröster i Sverige idag? Både ja och nej. Problemet är att vi har svårt att ta profetrösterna i på allvar! Tankarna kretsar kring följande:

·         Har han något att säga? Han kommer inte från oss!

·         Är det inte han som springer runt i alla församlingarna i stan?

·         Har du sett hans kläder?

Frågorna är säkert ännu fler, men grunden är trots allt, tvivel, otro, misstro, jämförelse och ohörsamhet. Förhållandet är precis det samma som i Israel på profeternas tid. För hur ofta hamna de inte i brunnen för att bli tystade?

 Jag ska stå på min vaktpost

        och ställa mig i tornet.
    Jag vill spana för att se
        vad han ska tala till mig,
    vilket svar jag ska få
        på min klagan. Hab.2:1

Profeten Habackuk ville befinna sig på rätt plats, vid rätt tillfälle och alltid vara beredd på att höra från Herren. Hans val att alltid vara disponibel, är för honom att bekänna sin trohet, tillit och trofasthet till Herren. Hans uppdrag är bara att höra Herrens röst.

Tillbaka till texten vi började med!

När jag läser om texten smittas jag av den tillit Habackuk har inför Herren. Det finns en så stark förtrolighet och trygghet. Han säger vidare en sak som är grunden i kristen tro. Låt oss läsa!

 Se, hans själ är uppblåst
        och oärlig i honom.
    Men den rättfärdige ska leva
        genom sin tro. Hab.2:4

Dessa fantastiska ord som vi återkommer till ofta. ”Men den rättfärdige ska leva genom sin tro.” Jag uppfattar att vi ofta använder versen, men tyvärr inser vi kanske inte vad den betyder. Hur kan jag säga så? Jo, jag har missförstått den många gånger!

Men varför säger jag då att andra gjort som jag? Idag när jag äntligen har fått nåden att förstå versen, kan jag dra mig till minnes hur alltför många bara ”rycker versen ur sitt sammanhang.”

Låt oss gå igenom versen och kolla vad som egentligen står i den. Först och främst finns ordet genom vilket vi ofta bortser ifrån. Hur då? Vi har en benägenhet att bara läsa versen utan att se vad det står!

Låt mig få göra en parafrasering av versen och montera om den lite.

”Genom sin tro (det vill säga trohet, tillit och trofasthet till Herren) ska den rättfärdige ( den som är tillgänglig för ständig påverkan av Herren) leva. Det handlar överhuvudtaget inte om mig och mina gärningar eller min uppblåsta tro, utan mitt beroende av Herren.

  57 Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig. Joh.6:57

 9 Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd. Joh.10:9-10

5 Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" 6Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom." Joh.14:5-7

Här är tre olika bibelställen med samma budskap och nyckelordet är genom. Det är bara genom Fadern som vi kan få möjligheten att leva i Kristus. Allt annat är helt meningslös och utan kraft.

Detta är Habackuk mycket medveten om och lever följaktligen efter sin bekännelse utifrån rättfärdighet av tro. Därför kan han fästa blicken på eländet och trots detta veta att det finns en utväg. Han ser inte med mänskliga ögon utan de ögon Herren har utrustat honom med, Herrens helt unika glasögon som ser det vi inte alltid ser.

Det finns även en stor välsignad vila i att läsa Habackuk. I texten kan vi förnimma Herrens närvaro och kärlek. Habackuk blir inte rädd utan inväntar nästa tilltal från Herren.

Jag har varit en mycket rädd liten man, präglad av fruktan och oro. Fråga Monica! När jag fick uppleva vetekornets lag och döden där i jorden, förändrades allt till det bättre. Jag kan ta till mig Jesus underbara ord på ett annat sätt!

( Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut." Matt 28:20

Här hade jag ett problem! Tidens slut! Det lätt mycket obehagligt och att allt skulle sluta en dag. Men tack och lov att den känslan har lämnat mig.

Det var en lite parantes men ack så viktig.

Nu tillbaka till Habackuk igen och hans ord som inte bara är till Juda utan även till oss!)

Habackuk nämner tre olika träd, som är starka symboler för Israel. Fikonträdet, vinstocken och olivträdet. Det finns fyra till men vi kan ta det vid ett annat tillfälle. Habackuk prioriterar dessa tre. Fikonträdet berättar om maten, vinstocken om alla festligheter och olivträdet som ger olja till att smörja kungar, profeter och präster med.

Jag tror att allt pekar mot Uppenbarelseboken!

 ¹⁸ Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva^[d] att smörja dina ögon med så att du kan se.

¹⁹ Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! ²⁰ Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

²¹ Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron. ²² Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Herren har allt i sin hand och han vill bara att vi ska inse detta. Han tillåter oss att gå iväg på många omvägar men Hans tålmodighet är större än vår vilsenhet. Jesus uppmuntrar oss att ivrig vända om från att bara se på fikonen, vindruvorna och oliverna. Allt detta har inget värde på slutet, utan det som har något värde är hur vi har det med Herren.

¹² Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. ¹³ Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför ¹⁴ och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Fil.3:12-14

Vi är korsfästa med Kristus, vi har i dopet uppstått med honom. Vi är i himlen tillsammans med honom. Det är vår kropp, anden och själ som är kvar här nere. Låt oss då göra som Habackuk!

Jag ska stå på min vaktpost

        och ställa mig i tornet.
    Jag vill spana för att se
        vad han ska tala till mig,
    vilket svar jag ska få
        på min klagan. Hab.2:1