Guds förlåtelse

 

Guds förlåtelse – en betraktelse

Del 7

Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. (Jes 1:18)

Jesus såg deras tro och sade till den lame: “Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: “Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud.” Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: “Varför tänker ni så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” Och han sade till den lame: “Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!” Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: “Något sådant har vi aldrig sett.”

(Mark 2:5-12)

Men Jesus sade: “Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
(Luk 23:34)

Omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
(Luk 24:47)

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.
(Rom 8:1)

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.
(Rom 8:33-34)

I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd
(Ef 1:7)

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
(1 Joh 1:9)

Det finns många välsignelser att läsa om i Bibeln, men den största av alla dessa är Guds förlåtelse. Till denna sanning kan vi återkomma hur ofta som helst och lika förunderligt är det varje gång. Vi fylls med tacksamhet!

Vi börjar med att titta lite i Gamla testamentet och berättelsen om Guds kärlek, barmhärtighet och nåd till sitt eget folk Israel. Här kan vi läsa om hur tjurskalliga de var och hur illa de lyssnade på Guds varningar genom alla profeterna.

Vi kan också se att när det gick dåligt för folket ropade de till Herren. När landet levde i välmående började de dyrka avgudar och glömde bort den levande Guden. De ropade ofta om nåd och de fick nåd.

Var de ovetande om att det skulle gå illa för Israel om de övergav Honom? Nej! De hade lagen! Problemet låg i att de inte ville lyssna.

¹⁸ Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren.
Om era synder än är blodröda,
    skall de bli snövita,
om de än är röda som scharlakan,
    skall de bli vita som ull.
¹⁹ Om ni är villiga att höra,
    skall ni få äta landets goda. Jes.1:18-19

Hela Jesu vandring här på jorden som en människa, var en vandring i förlåtelsens tecken. Hela Hans liv var en återspegling av Guds alla egenskaper. Inte heller nu ville Israels folk lyssna och bejaka det budskap som Jesus förmedlade.

 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. ⁸ Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. ⁹ Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 1Joh.1:7-9

Johannes, en av lärjungarna och apostel, men framför allt ett ögonvittne hade fått en tydlig bild om vad förlåtelse innebar. Johannes hade även sett i sin tjänst hur resultatet blev när förlåtelsen fullbordades genom Jesu namn.

Därför måste frågan ställas; hur hanterar och hur lever vi idag i förhållandet till Guds försoningsverk? Det finns många både bra och dåliga svar på den frågan. Guds nåd finns där hela tiden och Han väntar på oss för att vi ska bekänna inför Honom vår synd, skam och annat elände.

Guds längtan är följande:

²⁸ En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: "Vilket är det största av alla buden?" ²⁹ Jesus svarade: "Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en,^[g] 30 och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. ³¹ Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. ^[h] Inget annat bud är större än dessa." Mark.12:28-31

Detta är Jesu budskap till mig/dig och hela mänskligheten. När vi lever i dessa bud kan vi tryggt närma oss Gud och även varandra i full trygghet. Vi är omslutna i hans trygga famn.

När jag/du får denna insikt om Guds kärlek och när vi omfamnar den är vägen helt öppen. Hos Honom kan vi komma med allt, lämna och gå vidare i frid. Som jag skrivit innan har Han väntat på oss från ögonblicket jag felade. Han är alltid där!

När min relation med den levande Guden är hel finns det inga hinder längre, förlåtelsen ligger och väntar på att fullbordas. Här kan jag lämna alla oförrätter, bekänna och gå vidare.

 ¹ Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ² Ty livets Andes lag^[a] har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Rom.8:1-2

Frågan är då hur detta stämmer med Paulus ord! Här finns en nyckel och det är i Kristus. När vi är i Honom finns det ingen plats kvar för grämelse, oförlåtelse och annat ont!

Det är i Honom som vi kan lämna alla våra överviktiga ryggsäckar fyllda med allt bråte vi samlat på oss i vår vandring, utan Honom. När vi är på vandring kan mycket vara störande faktorer, skoskav till exempel. Att bli omplåstrad skapar möjlighet till fortsatt vandring, men Guds förlåtelse är mycket mer än ett plåster.

Aposteln Petrus är ett bra exempel på hur förlåtelsen fungerar och resultatet i förlängningen – upprättelse. Vi kommer säkert ihåg Petrus förnekelse på skärtorsdagen och Jesus samtal med honom efter uppståndelsen.

Vi repeterar det igen!

¹⁵ När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." ¹⁶ För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får." ¹⁷ För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. Joh.21:15-17