Del 18 Fil.1:3-7

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 18

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

³ Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. ⁴ Så ofta jag ber för er alla gör jag det alltid med glädje, ⁵ eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. ⁶ Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. ⁷ Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. Fil.1:3-7

För många är Paulus en orosstiftare, både i dåtid och nutid. För mig är det overkligt att använda det ordet för att beskriva Paulus karaktär. Bönen ovan är född ur en längtan om välgång, välbefinnande och kärlek till dem som han älskar och de var många.

Samtidigt kan vi aldrig förneka att hans ord ibland är skarpa. Vid de tillfällena fanns det fog för att förmana enskilda och församlingar. I vår tid finns bara gränsdragningen att ingen ska bli kränkt. Denna gränsdragning är, var och kommer att bli ett gissel. Sanningen är och förblir alltid sanning, kopplad till nåd, till omvändelse och kärlek.

Vad säger då Paulus i bönen?

·         Han tänker och ber i stor glädje för församlingen

·         Han uppskattar att församlingen varit med från början, i att sprida evangeliet

·         Han är övertygad om att det påbörjade verket kommer att ge stor frukt

·         Han uttrycker också att verket kommer utifrån Jesu Kristi dags tillkommelse

·         Han befäster och försvarar evangeliet, hur det än går för honom

Vi ska stanna till vid den sista punkten, att befästa och försvara evangeliet! Paulus var apologet och han kunde förklara och försvara evangeliet. Hans frimodighet vilade på att han var så ”påläst och kunnig i Skrifterna,” och fylld med den helige Ande.

Låt mig vara lite personlig!

Innan jag kom i kontakt med apologetiken var jag en osäker person. Jag undvek att prata i trosfrågor. Varför? Jag hade inga svar att komma med till frågorna jag fick. Jag tror att många känner så, och frimodigheten försvinner.

Stefan Gustavsson på Apologia med flera satte mig fri genom att ge kunskap om vad Bibeln vill berätta för oss. Jo, kunskap är en välsignelse, när den ligger tillgänglig i Guds hand och Gud kallar män/kvinnor till att vara apologeter.

Jag känner ingen fruktan idag över att dela evangeliet och skulle jag inte ha svar på alla frågor erkänner jag det. Det går alltid att återkomma när svar kan ges. Tror att det kan inge respekt.

Dagens bön är en lovsång i uppmuntran till församlingen i dåtid och nutid. Det är aldrig ”kört” utan den helige Ande är alltid med oss. Vi har många bärande löften som beskriver hur vi är burna av Gud.

När vi hamnar i trubbel, vad det än må vara, så har Jesus lovat att vara där tillsammans med oss.

¹³ Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. ¹⁴ Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. ¹⁵ Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er. Joh.16:13-15

Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom. ² När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. ³ Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. ⁴ Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 1Joh.5:1-4

Del 17 Ef.6:18-20

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 17

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

 ¹⁸ Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. ¹⁹ Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. ²⁰ För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör. Ef.6:18-20

Tidigare i texten ovan, beskriver Paulus om den andliga vapenrustning som Paulus uppmanar oss att alltid vara klädda i. Han talar inte om någon sorts egenkraft, utan att vi ska förlita oss Jesus.

Den här bönen är en vägledning över hur vi ska be! Han nämner ingenstans om att det ska vara en massa vackra, inlärda ord utan han menar att vi alltid ska be i Anden!

Hur går då det till, kan vi fråga oss! Det är aldrig fel att fråga, det är alltid rätt! När vi ställer frågor till någon bör vi vara beredda på att få många olika svar. Men vad säger Paulus som svar på våra frågor?

Lite av hemligheten finner vi följande text:

Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, ² gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. ³ Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. ⁴ Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Fil.2:1-4

När vi föds på nytt, och har sagt nej till jaget och fått det nya livet i Honom, då kan vi ha en livgivande gemenskap med den helige Ande. Det har vi löften på och på dessa kan vi alltid luta oss emot.

Det finns ingen form av prestation – utan allt handlar om att följa med Honom som sagt – FÖLJ MIG!

Som kristna har vi en enda kallelse och den är att tillhöra Jesus Sedan kommer det annat, som Jesus kommer att visa oss. Men en sak i sänder. Jesus vet precis när, var och hur! Det är bra att utrusta sig med tålamod i gudomlig längtan, tills Han säger: - Nu går vi!

I väntans tid är bönen en angenäm ”sysselsättning” och där i bönens härlighet kan vi nämna alla våra tankar och dela vår längtan, för den helige Ande vet allt.

Ett lämpligt böneämne är att be för våra andliga ledare om blodets beskydd och att de har en eldsmur som skydd. Varför inte be om andliga fäder! Paulus ber om förbön. Varför? ” . Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör.”

Det var ingen självklarhet för Paulus att bara ställa sig upp och ge ut evangeliets hemlighet för de som lyssnade. Att han hade Jesus som ”backup” vet vi, men han var även beroende av bön från de som älskade honom.

Hur ber vi då i Anden? Jag tror det beror mycket på person till person. Men det finns ett litet mönster att följa:

·         Lägg ner allt som varit under dagen

·         Låt stillheten få fäste

·         Har något gått fel under dagen som poppar upp – lämna det till Jesus

·         Lyssna

·         Lyssna igen

·         Plötsligt är det bara där och bönen flödar – du är inte ensam, ni är två

Men, så enkelt kan det inte vara säger någon. Jo, det enkla är det som tillhör Guds rike. Ju mer vi krånglar till det desto längre har vi till friden och närheten till härligheten.

 ¹⁶ Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. ¹⁷ Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. ¹⁸ Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. 2Kor.3:16-18

 

 

Betraktelse över Mark.8:1-9 Hur många bröd har ni?

 

Hur många bröd har ni?

Betraktelse över Mark.8:1-9

 

Helsingborg 17 november 2022

 

 

 

Återigen en text som många av oss läst många gånger. Jag har blivit extra observant när jag läser dessa texter. Varför? Jo, varje gång ser jag något nytt som jag inte sett tidigare. Eller rättare sagt, den helige Ande vill säga något!

Den här gången ”fastnade” jag i vers 5 där Jesus säger följande:

 ⁵ Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de. Mark.8:5

Ordet som jag fastnade i är ”ni”! Jesus frågar och han vill ha svar från lärjungarna. Svaret han får är att de har sju bröd. Vi är annars vana vid att Jesus talar i ”vi-form” och då utifrån enhet. Här har vi alltså en ny situation med ett ”ni-tilltal” och det är denna vers vi ska se närmare på!

Vad har hänt i texten innan v 5? Det har samlats mycket folk som det brukade göra där Jesus befann sig. Han har undervisat och folket lyssnar . Även denna gång är de samlade ute i ödemarken.

Människor har kommit till Jesus och som vanligt har de ingen matsäck med sig. De hade lämnat allt, bara för att få del av Jesu ord. Vad han undervisade om vid detta tillfälle berättar inte Markus för oss. Kanske undervisade han återigen om att han själv är Livets bröd.

⁴⁶ Inte så att någon skulle ha sett Fadern utom han som är från Gud. Han har sett Fadern. ⁴⁷ Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv. ⁴⁸ Jag är livets bröd. ⁴⁹ Era fäder åt manna i öknen, och de dog. ⁵⁰ Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. ⁵¹ Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva." Joh.6:46-51

Det är fullt möjligt att Jesus har varit inne på samma tema som beskrivs i Johannesevangeliet. Jesus vill att vi ska se att han är Livets bröd och den som äter av det har evigt liv.

Folkmassan har tagit emot Jesu undervisning och även Jesu lärjungar. Förmodligen snurrar det runt många tankar och frågor hos de som lyssnat. Mitt i allt detta kallar Jesus samman sina lärjungar och uttrycker sin omsorg om de samlade.

Gemensamt för dem alla är att de inte har något att äta! Jesus inte bara ser det, utan han vill göra något åt deras brist på mat.

² "Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta. ³ Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån." Mark.8:2-3

Jag bara undrar över varför han delar sina tankar med lärjungarna och bara kastar fram frågeställningen till dem. Det är något han vill att de ska se och även vi som läser texten.

Lärjungarna svarade honom:

 ⁴ Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?" Mark.8:4

De svarar ungefär som vi hade svarat om vi hade fått frågan: ”Var ska man få mat här i ödemarken?” Nu ska vi påminna varandra om att det inte var så länge sedan de var i samma situation (Mark6:30-44) men den stunden verkar vara borta ur minnet.

Men det är även något annat som fallit bort från lärjungarnas medvetande. Om vi tar det från början så gick Jesus personligen och kallade sina lärjungar till att följa honom. De hade alla svarat ja och de visste vad det innebar att vara en lärjunge.

Jesu längtan för sina lärjungar och för oss är att vi ska se och lära, för att sedan kunna göra som Jesus gör och gjorde!” I vår kallelse finns en sorts kreativitet och att tänka utanför ”boxen!” Denna box begränsar oss och Jesus vill att vi så fort som möjligt lämnar den och även stänger och tejpar igen den och lägger den ifrån oss.

Om vi går tillbaka till versen vi började läsa, kan vi konstatera att Jesus vill något när han frågar: ”Hur många bröd har ni”? Läser vi noga så finns det en sorts påminnelse, uppmuntran och även en förmaning i själva frågan.

Jesus vill att de drar sig till minnes om förra gången de var i samma situation. Jesus har självklart hela lösningen klart för sig, men han vill att lärjungarna ska se, att nu är det vår tur att föreslå ett nytt mat-under!”

Det finns också en sorts diplomati i Jesu fråga om antal bröd som han vill ska leda till egna tankar om själva situationens lösning. Han vill ”locka fram” något hos lärjungarna.

 

 

Sven Reichmann har skrivit följande:

^{Vårt uppdrag}

^11 (H) Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, ^12 (I) för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp ^13 (J) tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.

^14 (K) Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. ^15 (L) Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. ^16 (M) Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek.  Ef.4:11-16

 

Vad är Guds avsikt med Andens gåvor?

• Grunden för den kristnes mognad består i att lärjungen får den självständighet som gör att han på egen hand ska kunna skilja mellan rätt och fel. Vi fortsätter att leva i barnaskapet hos Gud men vi växer upp så att vi inte längre är barnsliga.
• Man får också mod till att gå den väg man känner glädje över om så ingen annan bekräftar ens vägval.
• Även om alla andra säger att gräset är blått kan du ha modet att ensam stå för att det är grönt. Självständighet kan dock lätt övergå i självsvåldighet om man håller sin självständighet så högt att man inte längre är villig att lyssna.
• I denna text (Ef.4:11-16) får vi veta att det övergripande målet för vår tjänst består i att vi får bygga upp Kristi kropp. Gåvorna ges för att det målet ska gå att förverkliga.

(Texten är hämtad från Sven Reichmanns bok ”Andliga gåvor” utgiven på XP Media Förlag)

Sven Reichmann har fångat något och gjort det lätt att förstå, för att sedan praktisera.

Vi går återigen tillbaka till vår vers!

Det som Jesus vill med sin fråga är alltså den kreativa tanken utifrån tidigare erfarenheter. Vi ska också komma ihåg att det är alltid ok att försöka i Guds rike, för här finns full förlåtelse om de blir galet.

Lärlingen som går bredvid mästaren har både möjligheten att lära och möjligheten att göra fel. Ofta är det felen som lär oss mest, men det förutsätter ett ödmjukt sinne!

Jesus är även mästare på ödmjukhet och den tar sig uttryck i omtanke och omsorg. Han ”vågar” göra sådant som ingen annan vågar göra, han visar vägen. Det skulle varit intressant att läsa vad som hänt om någon av lärjungarna hade föreslagit att göra som vid första mat-undret!

²⁵ Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. ²⁶ Ja, Fader, detta var din goda vilja. ²⁷ Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. ²⁸ Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, ^[i] så skall jag ge er vila. ²⁹ Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. ³⁰ Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt." Matt.11:25-30

Jesu längtan för oss är att vi alla ska se, lära och göra som han gör och gjorde. Men det förutsätter som jag nämnde innan, en ödmjukhet i våra hjärtan. Stoltheten kan inte se detta, utan är snarare ett berg till hinder för oss.

Tänk ändå så nära det var att någon av lärjungarna hade klivit fram. Så blev det inte, utan Jesus visade återigen vägen genom att bryta brödet!

Vår mänskliga natur behöver bli bruten och förminskad för det är vårt stora hinder för att fullt ut fungera i Guds rike. Vår kultur sätter krokben för vår kreativitet, men i Jesu namn ska vi inte tillåta det. Jesus ser oss, vet allt om oss, både bra och dåliga sidor.

Han vill uppmuntra allt gott i oss som vi fått av honom för att ”tränga bort” allt det andra.

Petrus fick full upprättelse och därför skriver han följande:

³ Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära. ⁴ Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. 2Petr.1:3-4

Långsimmarnas föreningsårsmöte

 

Långsimmarnas föreningsårsmöte

 

      Just nu pågår årsmötet för Långsimmarnas förening. Mötet har öppnat och många sitter där med förväntan. Det är en blandad skara människor som älskar att simma långa sträckor. De är också erfarna livräddare.

      Ordförande går igenom årets höjdpunkter och påminner om föreningens motto och stadgar. Nya medlemmar hälsas välkomna och presenteras på ett kärleksfullt sätt.

Nu är det dags att dela ut diplom av olika sorter som brukar vara föreningens höjdpunkt. Här belönas medlemmar utifrån prestation och gärningar. Nu blir det mycket hurrarop och applåder från de samlade medlemmarna.

Nu har mötet kommit till ekonomiska frågor och resultatet visar bra siffror. Extra bra siffror! Anledningen är att de fått ökat kommunaltbidrag på grund av ungdomsverksamheten. Även här blir det applåder.

Efter detta vill ordförande återigen påminna om klubbens motto och de gemensamma stadgarna. Han påminner om villkoren för att bli medlem. Att simma 1000 meter utan uppehåll, att stimulera till vattenvett och att alltid vara beredd livräddande åtgärder.

Sommarens volontärer till att vara badvakter påminns att anmäla sig.

Nu återstår bara övriga frågor!

Den första frågan som kommer upp är nya medlemmar. 4 ansöker om medlemskap, men det har blivit diskussioner. Det visar sig att en saknar simkunnighet, en får utslag efter har varit i vattnet vid bad. Någon kvinna vill inte vara med i räddningsteamet på grund av kontakt med män. s

Nu kommer diskussionerna i gång, eftersom de samlade inte förstår varför de vill komma med utifrån deras olika ”hinder.” De flesta vill bordlägga frågan och samtala med var och en, men 3 medlemmar vill ta in dem. Orsaken som de åberopar är att vi måste även tolerera dessa personer. Tänk om vi kan hjälpa dem till att bli kompisar med vattnet! Mötet kommer överens om att göra ett försök, trots stadgarna.

Första året går allt bra. De nya medlemmarna blir lite bättre i kontakten med vattnet. Andra året blir det strul. De nya medlemmarna vill ta bort delar ur de gemensamma stadgarna. De kräver det, för att fler ska kunna bli nya medlemmar.

Tredje året är det riktigt kaos. De nya medlemmarna har lyckats ta bort ännu fler stadgar. Gamla medlemmar börjar knorra högt och hotar att lämna och starta en ny Långsimmarnas förening. Det har blivit två läger med mycket starka viljor, på bägge sidor.

Tyvärr blir också årets Långsimmar mästerskap inställt. Många i föreningen tycker att loppet är för långt och det stänger ute de som inte kan simma så långt. Kommunen börjar också tycka att klubben är selektiv i ett elittänkande och drar in bidragen.

Till slut har allt kommit till vägs ände – klubben ombildas, och splittringen är total. Det bildas en ny klubb så som den var från början. Majoriteten av de gamla följer med till den nya klubben med de ursprungliga stadgarna.

Vad hände med de som blev kvar? Det dröjde inte länge förrän den klubben somnade in och försvann.

Den nya klubben växer och har framgång och de är noga med att leva enligt stadgarna. De har lärt sig något som de är tacksamma för – att hålla fast vid överenskommelserna!

”Att underordna sig reglerna leder till framgång. Uppror mot dessa leder till splittring och upplösning.”

Del 16 Ef.1:15-23

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 16

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

¹⁵ Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, ¹⁶ upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. ¹⁷ Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. ¹⁸ Jag ber att era hjärtan^[b] skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, ¹⁹ och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.

Från död till liv

²⁰ Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, ²¹ över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. ²² Allt lade han under hans fötter, ^[c] och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, ²³ som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla. Ef.1:15-23

Den här bönen Paulus ber, har jag utskriven och inklistrad i min Bibel. Anledningen är att den har så mycket av allt vi behöver i att läsa, se och kunna leva i vardagen. Här finns allt vad gäller tröst, hopp, motivation, delaktighet som föder tro i våra hjärtan till att följa Jesus.

När jag läser bönen fastnar jag i vers 17

¹⁷ Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. 

Paulus vill förmedla en hemlighet till oss och som han själv blivit medveten om. Från den stund Jesus uppenbarade sig på Damaskusvägen fick Paulus en helt ny inriktning för sitt liv.

Han var en av de mest pålästa vad gäller Skrifterna (G.T) och han kunde med uppenbarelsen från Jesus koppla ihop Skrifterna. Hans tro blev levande, det var inte längre teoretiskt. Allt sammankopplades med Jesus Kristus.

Därför ber han att vi ska få del av vishetens och uppenbarelsens Ande och det innefattar det viktigaste, Gudsfruktan, vördnaden för Gud vår Far. Genom att be och längta efter det som v 17 vill visa oss får vår relation med Jesus Kristus en ännu större och djupare dimension.

Här prövas även vår gemenskap med Honom! Vad är viktigast för oss och hur prioriterar vi våra liv. Om Paulus ser nödvändigheten i v17 måste vi göra det på samma sätt. Återigen kommer vi en valsituation, ett vägskäl, som kan betyda liv eller död. På de tankarna svarar Paulus i nästa vers.

¹⁸ Jag ber att era hjärtan^[b] skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga,

Hjärtat är platsen där allt rent och rätt ska samlas, för att tränga bort allt annat som vill ta oss bort från Jesus! Först när hjärtat blivit rent kan vi förstå hoppet Jesus skänkt oss. Vi står oss slätt om vi inte ser detta sammanhang.

Hoppet föder tro på Honom som i sin tur leder oss i Guds närvaro. Här föds också insikten i vad Hans arv till oss är, nämligen härligheten i Honom. Allt detta kan låta väldigt teoretiskt men verkligheten säger oss att detta ger oss möjlighet att sitta i Guds famn.

¹³ Men må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni har ett överflödande hopp genom den Helige Andes kraft. Rom.15:13 Reformationsbibeln

Vår innersta längtan är att få leva i glädje och frid i tro, vilket vi inte kan skapa i oss själva. Det är bara genom Jesus och att vi bejakar allt det som Han gjorde och gör för oss. Och allt som Han är!

Våga släppa taget och spring in i Jesu välkomnande famn för här startar Livet.

Del 15 Fil1:9-11

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 15

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

 ⁹ Och det är min bön att er kärlek mer och mer ska överflöda i kunskap och omdöme i allt, ¹⁰ så att ni kan bedöma vad som är bäst, så att ni kan vara rena och skuldfria på Kristi dag, ¹¹ uppfyllda med rättfärdighetens frukt som kommer genom Jesus Kristus, till Guds ära och pris. Fil.1:9-11 Reformationsbibeln 2016

Anledningen till att jag hämtat dagens text från Reformationsbibeln 2016 är att ordet ”kommer” är markerat kursivt.

Jag uppskattar att man gjort så, för det finns en anledning. Texten vill att vi stannar till och reflekterar. Vad är det då vi ska stanna till för att se? Paulus skriver och ber om bland annat kärlek, kunskap och omdöme. Allt detta ska utmynna att vi ska kunna bedöma vad som är bäst.

Paulus vill också att vi ska inse vår egen begränsning, även om det kan vara svårt att erkänna, men sanningen är så beskaffad. I oss själva kan vi mycket, men det räcker inte för att göra en helhetsbedömning, för vi har uppenbara brister och begränsningar.

Vi behöver låta Jesus ta herraväldet, för annars har vi svårt att vara rena och skuldfria. Här handlar det inte om vår ekonomi, utan hur vårt inre ser ut. Finns det en massa skrot kan vi inte bli uppfyllda med rättfärdighetens frukt!

När jag skriver så är risken stor att köttet skriker och protesterar. Men det hjälper inte, skrik bara.

Nu kommer vi till ordet ”kommer”!

Hur vi än vrider och vänder oss är det bara Jesus som kan ge och uppfylla oss med rättfärdighetens frukt och bara genom Honom. Hur mycket frukt det blir beror på hur mycket utrymme finns i oss, var och en. Det är inte heller något som vi förtjänar eller har rätt att ställa krav på att få från Honom. Lämna allt ditt eget till Gud och ta emot Hans rikedom i Kristus.

^(L) De rättfärdiga grönskar som palmer,
    de växer som cedrar på Libanon,
^14 (M) planterade i Herrens hus,
    grönskande på vår Guds förgårdar.
^15 (N) Även vid hög ålder bär de frukt^[c],
    de frodas och grönskar
^16 (O) för att förkunna att Herren,
    min klippa, är rättfärdig.
        Ingen orätt finns i honom. Ps92:13-16

 

Psalmisten visste vad det innebar med Guds nåd och han satte denna vetskap mycket högt. Paulus kände Skrifterna väl och förstod även han vad Guds nåd innebar för oss. Utifrån denna vetskap visste han hur viktigt det var med rättfärdighetens frukt.

Den kommer genom Jesus Kristus och att den skulle vara till Guds ära och pris!

Vi ska vara noga med att leva på ett sådant sätt att vi kan ge Gud äran. Risken finns alltid att världens olika riktmärken och erfarenheter tar över och styr oss kristna. Därför ska vi undvika världens värderingar och se på Jesus i stället, där har vi allt vi behöver.

Det är bara i Honom som vi kan överflöda i Hans kärlek, och Paulus hade stor erfarenhet av bristen på kärlek från sitt ”tidigare liv” utan Jesus. Kunskap hade han gott om, men den blev använd på fel sätt, både för egen del och i hans omgivning.

Vad var Paulus hemlighet? Vi läser följande:

^19 (J) Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, ^20 (K) och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. ^21 (L) Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves. Gal.2:19-21

 

Del 14 Ef.1:3-6

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 14

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

^3 (B) Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! ^4 (C) Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. ^5 (D) I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut,^[a] 6 (E) till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. Ef.1:3-6

Här måste vi stanna till och läsa inte bara en gång, utan flera gånger! Den här bönen är mästerlig och omfattar allt! Vi tar och delar upp den i mindre delar så att vi ser, förstår och fylls av tacksamhet.

·        ”som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen!”

Någon har räknat ut att Paulus använder det lilla ordet ”i” 164 gånger och kopplar ihop ”i” med Kristus i sina brev. Därför ska vi vara extra uppmärksamma på när Paulus använder ”i Kristus.” Han ger oss en signal om att detta är något av stor betydelse.

Ibland ”sveper vi in oss” i en massa ord så att den som lyssnar drunknar i dem. Paulus använder få ord, men med stor innehåll.

·         ^4 (C) Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. 

 

Hur ofta hör vi inte i förkunnelsen att Gud har en plan för oss eller att vi måste se Guds ”blueprint” för oss var och en. Ett underbart budskap, men det kan bli hur fel som helst. Risken är stor att vi får kramp i vår tro om inte påståendet förklaras.

Paulus refererar till Skriften om att vi är utvald. Han har kallat oss till sig först, för att vi ska lära känna Hans Son Jesus Kristus. När vi säger ja till Jesus och bekänner Honom som Herre, kommer den helige Ande att fylla oss med sin närvaro.

Då ges möjligheten att följa Jesus och det är Guds plan för oss! Samtidigt är det vårt ansvar att fråga: ”Vem är du Jesus?” Precis som lärjungarna gjorde när Jesus stillade stormen på Genesarets sjö!

·        efter sin goda viljas beslut,

Vi får del av barnaskapets välsignelse i och med vårt ja till Jesus Kristus och det är den största välsignelsen i hela planen för oss. Detta är förutbestämt och för att vi ska få del av välsignelsen behöver vi göra valet att säga ja.

·        den nåd som han har skänkt oss i den Älskade

Här ser vi betydelsen av vårt ja, i att vi får del av Guds nåd som är större än vi kan se och förstå. Skulle vi förstå, skulle det inte kunna vara Guds nåd. Ibland bör vi bara inse och ta emot i tacksamhet.

 

 ^13 (I) Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Rom.15:13

Del 13 Gal.6:18

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 13

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

¹⁸ Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er ande, bröder. Amen. Gal.6:18

Här har vi ytterligare en kort bön som avslutar brevet till galaterna. För att få klarhet i vad som Paulus menar i sin korta bön behöver vi läsa texterna före.

Paulus börjar sitt brev med att skälla ut församlingen. Detta beror på att det kommit ”lärare” som vill få dem att omskära sig vilket några även fullföljt. Paulus är förtvivlad.

¹¹ Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. ¹² Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. ¹³ Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, ¹⁴ och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar. Gal.1:11-14

Paulus vill påminna om att Jesus har fullbordat lagen och att vi kan leva i Honom i trygghet i vetskapen om den nåd Gud gett oss genom Jesu död och uppståndelse. Vi behöver inga extra tillägg, inte heller behöver något raderas från evangeliet.

Handen på hjärtat vänner! Hur har vi det med regler och förordningar i våra liv som på olika sätt drar oss bort från Jesu härlighet. Lever vi efter nåden eller lagen?

Johannes påminner oss om följande:

¹⁶ Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. ¹⁷ Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. ¹⁸ Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, ^[b] och är hos Fadern, har gjort honom känd. Joh.1:16-18

Församlingen i Galatien höll på att bli ”religiösa” i stället för att vandra i Anden. Det religiösa livet föds inte av Anden utan av lagen och det livet för oss bort från Jesus. Jesus var inte moralist.

⁵ Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" ⁶ Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Joh.14:5-6

Paulus nämner ”er ande” i sin bön. Det är här vi har vårt liv med den helige Ande som är vår Hjälpare och som uppmuntrar och förmanar. Är inte vår ande i liv, förtvinar resten av vår skapelse.

Jesus är större än våra begränsade tankar. Samma sak gäller våra känslor. Det finns inget som kan lura oss så mycket som våra känslor. De är försåtliga och det beror ofta på att de är styrda av världen runt oss och vår egen mänskliga natur. Alltså inte mycket att hålla i när stormen viner.

Jesus säger följande till oss:

 ³¹ Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? ³² Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. ³³ Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. ³⁴ Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matt.6:31-34

Paulus säger även följande:

¹⁷ Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. ¹⁸ Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. 2Kor.3:17-18

 Vad ville Paulus med sin bön? Jag uppfattar att Paulus vill att församlingen ska bli kvar i de första lärdomarna som han undervisade om när han startade församlingen. Paulus förmedlade då det fulla evangeliet rent och klart. Människor blev förvandlade och församlingen växte.

Precis samma budskap gäller i dag att leva och dela det fulla evangeliet.

 

 

Del 12 2Kor.13:7-9

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 12

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

 ⁷ Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet. ⁸ Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen. ⁹ Vi är glada, när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni skall nå fram till allt större mognad. 2Kor.13:7-9

Här berör Paulus ett aktuellt ämne: mognad!

Vad innebär mognad och hur får vi del av denna process. Framför allt, hur ska mognaden gestaltas i oss?

Paulus har svaren!

¹¹ Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. ¹² De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, ¹³ tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.

¹⁴ Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. Ef.4:11-14

Sven Reichmann skriver följande i sin bok ”Andliga gåvor utgiven av Xp Media!

• Grunden för den kristnes mognad består i att lärjungen får den självständighet som gör att han på egen hand ska kunna skilja mellan rätt och fel. Vi fortsätter att leva i barnaskapet hos Gud men vi växer upp så att vi inte längre är barnsliga.
• Man får också mod till att gå den väg man känner glädje över om så ingen annan bekräftar ens vägval.
• Även om alla andra säger att gräset är blått kan du ha modet att ensam stå för att det är grönt. Självständighet kan dock lätt övergå i självsvåldighet om man håller sin självständighet så högt att man inte längre är villig att lyssna.
• I denna text (Ef.4:11-16) får vi veta att det övergripande målet för vår tjänst består i att vi får bygga upp Kristi kropp. Gåvorna ges för att det målet ska gå att förverkliga.

Texten berättar för oss om målet, att vi alla ska nå en mognad till självständighet. Anledningen är att vi alla ska kunna pröva allt för att välja det ”goda!” Allt gott finns i den helige Andes fulla närvaro.

Varför är det viktigt att pröva allt? Guds ord, Bibeln är vårt livs uppslagsverk där finns sanningen. Desto mer tid vi tillbringar med att läsa Bibeln, desto mer kommer tryggheten att bli vår följeslagare.

Upplever du att undervisningen/predikan inte är enligt Guds ord så är det ditt ansvar att ifrågasätta/påpeka detta enskilt. För att vårt ifrågasättande ska vara trovärdigt ska det ske i nåd, kärlek och sanning.

Alla ”tyckare” gör sig inte besvär, det framkallar bara splittring.

Paulus säger något viktigt i v8

 ⁸ Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen.