Hur många bröd har ni?
Betraktelse
över Mark.8:1-9
Helsingborg 17 november 2022
Återigen en text som många av oss läst många gånger. Jag har
blivit extra observant när jag läser dessa texter. Varför? Jo, varje gång ser
jag något nytt som jag inte sett tidigare. Eller rättare sagt, den helige Ande
vill säga något!
Den här gången ”fastnade” jag i vers 5 där Jesus säger
följande:
5 Han frågade dem: "Hur
många bröd har ni?" "Sju", svarade de. Mark.8:5
Ordet som jag fastnade i är ”ni”! Jesus frågar och han vill
ha svar från lärjungarna. Svaret han får är att de har sju bröd. Vi är annars
vana vid att Jesus talar i ”vi-form” och då utifrån enhet. Här har vi alltså en
ny situation med ett ”ni-tilltal” och det är denna vers vi ska se närmare på!
Vad har hänt i texten innan v 5? Det har samlats mycket folk
som det brukade göra där Jesus befann sig. Han har undervisat och folket
lyssnar . Även denna gång är de samlade ute i ödemarken.
Människor har kommit till Jesus och som vanligt har de ingen
matsäck med sig. De hade lämnat allt, bara för att få del av Jesu ord. Vad han
undervisade om vid detta tillfälle berättar inte Markus för oss. Kanske
undervisade han återigen om att han själv är Livets bröd.
46 Inte så att någon skulle ha sett
Fadern utom han som är från Gud. Han har sett Fadern. 47 Amen,
amen säger jag er: Den som tror har evigt liv. 48 Jag är livets bröd. 49 Era
fäder åt manna i öknen, och de dog. 50 Men det bröd
som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall
dö. 51 Jag är det bröd som ger liv, det
bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i
evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva."
Joh.6:46-51
Det är fullt möjligt att Jesus har varit inne på samma tema
som beskrivs i Johannesevangeliet. Jesus vill att vi ska se att han är Livets
bröd och den som äter av det har evigt liv.
Folkmassan har tagit emot Jesu undervisning och även Jesu
lärjungar. Förmodligen snurrar det runt många tankar och frågor hos de som
lyssnat. Mitt i allt detta kallar Jesus samman sina lärjungar och uttrycker sin
omsorg om de samlade.
Gemensamt för dem alla är att de inte har något att äta!
Jesus inte bara ser det, utan han vill göra något åt deras brist på mat.
2 "Det gör mig ont om dessa
människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att
äta. 3 Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de
att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån." Mark.8:2-3
Jag bara undrar över varför han delar sina tankar med
lärjungarna och bara kastar fram frågeställningen till dem. Det är något han
vill att de ska se och även vi som läser texten.
Lärjungarna svarade honom:
4 Hans lärjungar svarade honom:
"Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?" Mark.8:4
De svarar ungefär som vi hade svarat om vi hade fått frågan:
”Var ska man få mat här i ödemarken?” Nu ska vi påminna varandra om att
det inte var så länge sedan de var i samma situation (Mark6:30-44) men
den stunden verkar vara borta ur minnet.
Men det är även något annat som fallit bort från
lärjungarnas medvetande. Om vi tar det från början så gick Jesus personligen
och kallade sina lärjungar till att följa honom. De hade alla svarat ja och de
visste vad det innebar att vara en lärjunge.
Jesu längtan för sina lärjungar och för oss är att vi ska
se och lära, för att sedan kunna göra som Jesus gör och gjorde!” I vår
kallelse finns en sorts kreativitet och att tänka utanför ”boxen!” Denna box
begränsar oss och Jesus vill att vi så fort som möjligt lämnar den och även
stänger och tejpar igen den och lägger den ifrån oss.
Om vi går tillbaka till versen vi började läsa, kan vi
konstatera att Jesus vill något när han frågar: ”Hur många bröd har ni”?
Läser vi noga så finns det en sorts påminnelse, uppmuntran och även en
förmaning i själva frågan.
Jesus vill att de drar sig till minnes om förra gången de
var i samma situation. Jesus har självklart hela lösningen klart för sig, men
han vill att lärjungarna ska se, att nu är det vår tur att föreslå ett nytt
mat-under!”
Det finns också en sorts diplomati i Jesu fråga om antal
bröd som han vill ska leda till egna tankar om själva situationens lösning. Han
vill ”locka fram” något hos lärjungarna.
Sven Reichmann har skrivit följande:
Vårt uppdrag
11 (H) Och
han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och
andra till herdar och lärare, 12 (I) för
att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi
kropp 13 (J) tills
vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en
fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.
14 (K) Då är
vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i
läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till
villfarelse. 15 (L) Nej,
vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom
som är huvudet, Kristus. 16 (M) Av
honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led
ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin
tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek.
Ef.4:11-16
Vad är Guds avsikt med Andens gåvor?
- Grunden för den kristnes
mognad består i att lärjungen får den självständighet som gör att han på
egen hand ska kunna skilja mellan rätt och fel. Vi fortsätter att leva
i barnaskapet hos Gud men vi växer upp så att vi inte längre är barnsliga.
- Man får också mod till
att gå den väg man känner glädje över om så ingen annan bekräftar ens
vägval.
- Även om alla andra säger
att gräset är blått kan du ha modet att ensam stå för att det är grönt.
Självständighet kan dock lätt övergå i självsvåldighet om man håller sin
självständighet så högt att man inte längre är villig att lyssna.
- I denna text (Ef.4:11-16)
får vi veta att det övergripande målet för vår tjänst består i att vi får
bygga upp Kristi kropp. Gåvorna ges för att det målet ska gå att
förverkliga.
(Texten är hämtad från Sven Reichmanns bok ”Andliga gåvor”
utgiven på XP Media Förlag)
Sven Reichmann har fångat något och gjort det lätt att
förstå, för att sedan praktisera.
Vi går återigen tillbaka till vår vers!
Det som Jesus vill med sin fråga är alltså den kreativa
tanken utifrån tidigare erfarenheter. Vi ska också komma ihåg att det är alltid
ok att försöka i Guds rike, för här finns full förlåtelse om de blir galet.
Lärlingen som går bredvid mästaren har både möjligheten att
lära och möjligheten att göra fel. Ofta är det felen som lär oss mest, men det
förutsätter ett ödmjukt sinne!
Jesus är även mästare på ödmjukhet och den tar sig uttryck i
omtanke och omsorg. Han ”vågar” göra sådant som ingen annan vågar göra, han
visar vägen. Det skulle varit intressant att läsa vad som hänt om någon av
lärjungarna hade föreslagit att göra som vid första mat-undret!
25 Vid den tiden sade Jesus:
"Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt
detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26 Ja,
Fader, detta var din goda vilja. 27 Allt har min
Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner
någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. 28 Kom
till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, [i] så skall jag ge er
vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är
mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. 30 Ty
mitt ok är milt, och min börda är lätt." Matt.11:25-30
Jesu längtan för oss är att vi alla ska se, lära och göra
som han gör och gjorde. Men det förutsätter som jag nämnde innan, en ödmjukhet
i våra hjärtan. Stoltheten kan inte se detta, utan är snarare ett berg till
hinder för oss.
Tänk ändå så nära det var att någon av lärjungarna hade
klivit fram. Så blev det inte, utan Jesus visade återigen vägen genom att bryta
brödet!
Vår mänskliga natur behöver bli bruten och förminskad för
det är vårt stora hinder för att fullt ut fungera i Guds rike. Vår kultur
sätter krokben för vår kreativitet, men i Jesu namn ska vi inte tillåta det.
Jesus ser oss, vet allt om oss, både bra och dåliga sidor.
Han vill uppmuntra allt gott i oss som vi fått av honom för
att ”tränga bort” allt det andra.
Petrus fick full upprättelse och därför skriver han
följande:
3 Ty allt som hör till liv och
gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som
har kallat oss genom sin härlighet och ära. 4 Genom
dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft
av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på
grund av begäret finns i världen. 2Petr.1:3-4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar