Trons vila
9 Alltså
kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. 10 (C) Den som går in
i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från
sina. 11 Låt oss därför sträva efter att komma in i
den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
12 (D) Guds ord är levande och verksamt. Det är
skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och
ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. 13 (E) Inget skapat är
dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat[f] för hans ögon. Och
inför honom måste vi stå till svars. Hebr.10:9-13
Jag har läst undervisning som bygger på denna text och även
hört förkunnelse om trons vila. Resultatet för min del blev, endast mer
förvirring och även en känsla av mer stress. Idag kan jag se tillbaka och
konstatera att texten har en stor hemlighet som vi inte inser förrän vi är där,
i trons vila!
Har jag då blivit en specialist på begreppet ”trons vila!”
Nej det hoppas jag verkligen inte. Det som jag kan göra är att berätta vad som
blev trons vila i mitt liv. Det är inte heller meningen att någon ska ta min
erfarenhet och lägga den som en mall att följa.
Poängen med oss människor är, att vi alla är unika,
samtidigt är vi ALLA Guds skapelse och Hans avbilder. Jag har vandrat på mina
stigar, ibland raka och lättframkomliga. Vid andra tillfällen har stigen
inneburit hinder, dolda faror och många snubbelstenar. Här är jag inte unik,
här är vi alla vandrare med liknande erfarenheter. Livet har fört oss alla på
en vandring.
(G) En banad väg
ska gå där,
en vandringsled,
och den ska kallas
"den heliga vägen".
Ingen oren ska färdas på den,
men den är till för dem.[c]
De som vandrar den vägen
ska inte gå vilse,
även om
de är dårar. Jes.35:8
Det är något alldeles speciellt med Jesaja. Han är den som
det refereras mest till i Nya testamentet. Han är också den profet som
profeterar mest om Messias. Han levde i en tid med yttre välgång och med stor
religiös aktivitet i landet. Men folket levde samtidigt i oärlighet, avguderi
och förakt för Herren.
Hans tid är alltså identisk med vår tid. I vers 8 berättar
han om en banad väg, en vandringsled som kallas för ”den heliga vägen.”
Det finns en helig väg som vi ska vandra på och den ska vara
förberedd för oss var och en. Den här vägen ska vara ”välskyltad” och det ska
inte finnas möjlighet att gå vilse på denna väg. Samtidigt står det att ingen
oren ska vandra på den! Men likväl så är vägen avsedd för även den som är oren.
Vad i all sina dagar mer Jesaja med denna kryptiska
formulering? Nu ska vi komma ihåg att det inte är Jesajas ord utan det är
Herren som talar genom Jesaja. Hur hittar vi då denna märkliga väg?
Som jag nämnde tidigare finns det referenspunkter till Jesaja ord i Nya
testamentet. Låt oss kika på ett av de mest välkända!
5 Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan
vi då känna vägen?" 6 (C) Jesus sade till
honom: "Jag är vägen,
sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har
ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far[c]. Nu känner ni honom och har
sett honom." Joh.14:5-7
Det finns fler ställen som visar på en väg som vi inte
alltid kanske ser.
19 (K) Bröder, i kraft
av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 (L) på den nya och levande väg som han öppnat för oss
genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 (M) Vi har en stor
överstepräst över Guds hus.
22 (N) Låt oss därför
gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont
samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 (O) Låt oss
orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. Hebr.10:19-23
När vi läser texten noga och låter den helige Ande uppenbara
den för oss, kommer vi till en stor upptäckt. Texten beskriver en relation! Ordet
relation kan sätta igång många reaktioner och tankar. Många av oss har dåliga
erfarenheter av relationer, många har sår och andra hinder för att förstå den
verkliga betydelsen av ordet relation.
När Jesus undervisar om relationer vill han att vi ska se relationer
som något gott. Han har också ”receptet” på hur relationer helas och upprättas.
Den relation som Jesus oftast talar om är hans relation till Fadern.
24 (X) Låt det ni har
hört från början förbli i er. Om det ni hört från början förblir i er, kommer också ni att förbli i
Sonen och i Fadern. 25 (Y) Och detta är
vad han själv har lovat oss: det eviga livet.
1Joh.2:24-25
Här vill Johannes att vi ska stanna till och begrunda hur
viktigt det är att ha en relation med Jesus, för då förstår vi vem vår
himmelske Fader är. Frågan är då; ”hur kommer vi till denna livsavgörande
relation?”
Generellt kan jag inte svara på den frågan, för frågans svar
är helt unik för var och en av oss. Varför? Den livsvandring som vi alla är ute
på leder oss på många olika avvägar som skapar vår livserfarenhet. På ett eller
annat sätt kommer vi till slut till den punkt där vägen tar slut. Orsakerna
till att vägen tar slut är också unik för var och en av oss. Samtidigt är detta
den bästa punkten på vår vandring. Det är då som vi vågar ställa oss de
svåra frågorna eller frågan ”vad är meningen med livet?
Denna frågeställning är bekant för oss i olika livskeenden.
Ibland får vi kraft att gå på djupet med frågan, andra gånger stöter vi bort
den. Fast allt känns tungt och meningslöst är det just i detta ögonblick som
livet kan få en ny början. Så var det för mig! Detta ögonblick är något som jag
aldrig kommer att glömma!
23 (F) Jesus svarade:
"Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. 24 Jag
säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett
ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. 25 (G) Den som älskar
sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist[h] i den här världen ska
bevara det[i] till evigt liv. 26 (H) Om någon vill
tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om
någon tjänar mig ska Fadern ära honom. Joh.12:23-26
Jag vill påstå att v 24 slog ner som en bomb i hela min
varelse. Många gånger har jag läst versen, men nu var det rätt tid för mig att
få versen uppenbarad. Jag vill påstå att jag dog och fick en helt ny start i
livet.
Vad var det då som egentligen hände? Jesu ord gjorde mig
uppmärksam på att det mesta i mitt liv hade kretsat runt mig själv och vad som
var bra för mig. Livet hade blivit som en stor bubbla! (Jag tänker på de där
stora bollarna som man kan hoppa runt i på sommaren). Det var en befrielse när
ordet skar sönder bubblan och jag fick känna den friska luften och hur livet
strömmade tillbaka, in i mitt hjärta.
Denna händelse innebar många förändringar, prioriteringar
och större livskvalité. Det mest radikala och bestående var att jag fick in en
stor tacksamhet i mitt hjärta. Livet sattes på sparlåga genom att Guds
frid intog den plats där egoismen tidigare regerat. Guds ord fick helt nytt
liv och de texter som talade starkast till mig var alla med ordet ”i” och ”genom”.
Varför var det så revolutionerande?
16 (P) Så skulle han
försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade
fiendskapen. 17 (Q) Han har kommit
och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var
nära. 18 (R) Genom honom har vi båda i en och samme Ande
tillträde till Fadern. Ef.2:16-18
17 (L) Om någon är i
Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har
kommit. 2Kor.5:17
19 (J) Jag har genom
lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med
Kristus, 20 (K) och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i
mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds
Son som har älskat mig och utgett sig för mig. 21 (L) Jag förkastar
inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött
förgäves. Gal.2:19-21
Ur dessa bibeltexter fann jag något som var helt obekant.
Här fanns det som jag sökt och längtat efter hela mitt kristna liv och det var trons
vila! Den stora upptäckten var att allt inte handlade om mig, utan att
livet hade ett större syfte.
Alla mina försök och all min egen strävan i prestation fanns
inte längre. Det kom något som var mycket större och det var att vila i
Honom. Är då detta något som alla borde kopiera och bli fria människor.
Nej, då hade det blivit enbart kopior. Att kopiera innebär bara en sorts
genväg. Det håller ett tag, men bleknar sakta bort och försvinner.
Din väg och min väg är helt olika när man ytligt ser på våra
vägar. Men Jesus ser på våra vägar på sitt sätt och vill nå oss på olika sätt.
Däremot har vi alla något viktigt gemensamt och det är våra val när
vägen tar slut. Vi kommer till samma vägg i återvändsgränden och det är där vi måste
göra ett val.
Petrus kom till vägens slut genom sin förnekelse av Jesus.
Han var råbarkad i sitt sätt och tvärsäker, men han föll! Jesus övergav honom
inte utan var noga med hans upprättelse. Det berodde på det profetiska ordet
han fått när han förstod vem Jesus var. Därför var Jesus noga med upprättelsen av
Petrus.
Precis så är det med våra liv också för vi har alla en
kallelse i Guds rike som hans barn. Trots att vi går en massa ”kringelkroksvägar”
så längtar Jesus efter att vi ska komma tillbaka till vår bestämmelse. Det
första han vill, är att vi ska komma in i trons vila, för där börjar allt. Där
börjar vandringen tillsammans med Jesus.
28 (N) Kom till mig,
alla ni som arbetar[k] och är tyngda av
bördor, så ska jag ge er vila. 29 (O) Ta på er mitt
ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för
era själar, 30 (P) för mitt ok är
milt och min börda är lätt." Matt.11:28-30
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar