Varför bar det inte hela vägen för Petrus?
27 Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag[g]. Var inte rädda."
28 Petrus
svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." 29 Han
sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram
till Jesus. 30 (H) Men när han såg
hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade:
"Herre, rädda mig!" 31 Genast räckte
Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför
tvivlade du?" 32 De steg i båten och vinden
lade sig. 33 (I) Och
de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds
Son!" Matt.14:27-33
Varje gång som jag läser om Petrus fylls jag av stor
tacksamhet. Petrus påminner mig på många sätt om min egen livsresa. Jag tror
att Jesus valde ut Petrus av ett speciellt syfte och det ska vi försöka reda ut
idag.
Vem var Petrus och hur såg hans historia ut? Genom de olika
evangelierna vet vi en hel del om Petrus. Vi har också uppgifter om honom i
Apostlagärningarna och hans egna brev. Låt oss titta lite närmare!
·
Petrus var fiskare
·
Han hade familj
·
Hans bror Andreas gjorde honom bekant med Jesus
·
Han var en skrävlare
·
Han var bekant med Johannes Döparen
Petrus var nog också som jag. Inte riktigt överens med sig
själv. Han hade lätt att ”ta täten”. Det fungerade ibland, men oftast inte. Ena
ögonblicket kunde han förmedla någon gudomlig, nästa stund ”suddade han ut
allt” med sitt mänskliga sätt. Det är nog ingen överdrift att hans sätt
överensstämmer med många av oss.
Sedan finns det två helt avgörande händelser som förvandlade
Petrus till att bli den Petrus som Jesus såg när han blev kallad till tjänst.
Vi kommer in på det lite senare, först ska vi gå på vattnet tillsammans med
Petrus.
Vad var det egentligen som hände där ute på vattnet, mellan
båten och Jesus, det avstånd som Petrus faktiskt gick på vattnet! När
han såg Jesus och hur han vandrade på vattnet, fylldes han av en
entusiastisk tro.
28 Petrus svarade: "Herre, om det
är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." 29 Han
sade: "Kom!"
Petrus började sin vandring på vattnet till Jesus. Något
händer och han börjar sjunka. Jesus griper tag i honom och räddar honom från
att drunkna. Det finns många olika ”förklaringar” till varför han sjönk.
Någon säger att det berodde på omständigheterna, andra att han blev rädd. Det
finns säkert många fler förklaringar.
Jag tror, att så länge Petrus hade blicken, enbart på
Jesus fungerade vandringen på vattnet. För ett ögonblick ändrades blickens
fokus till något annat. Den mänskliga naturens tankar tog över! Tanken kan ha
låtit ungefär så här: ”Vad har jag gett mig ut på, jag klarar
inte detta, jag sjunker! Mycket riktigt, han sjönk!
Jag vill inte på något sätt ringakta omständigheternas och
rädslans betydelse, den drabbar oss alla på ett eller annat sätt i vår
livsvandring. Som kristen får man bli rädd av olika orsaker. Samma gäller för
omständigheterna i våra liv. Det finns inga dåliga och bra kristna i frågan
om rädsla och omständigheter!
Frågan är snarare hur vårt fokus ser ut och hur det är
uppbyggt. Det kan vara så att vi vet vem Jesus är, men känner honom inte. Vi
kan ha läst Bibeln hela livet, men inte släppt in Honom i våra liv. Han har
knackat och knackat, men vi har inte öppnat dörren för Honom. Slutligen kan det
vara så att traditionen vi lever i inte kan acceptera undrets kraft.
Ibland undrar jag hur Petrus kände sig när han dyngsur
släpades ombord på båten igen. Det finns ingen berättelse om hur situationen
avslutades för Petrus.
30 (H) Men när han såg
hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade:
"Herre, rädda mig!" 31 Genast räckte
Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför
tvivlade du?" 32 De steg i båten och vinden
lade sig. 33 (I) Och de som var
i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!" Matt.14:30-33
Det vi vet med säkerhet är att hela berättelsen blev en
bekräftelse på vem Jesus är i orden: Du är verkligen Guds Son!”
Tillbaka till Petrus igen! Jag nämnde att Petrus gick på en entusiastisk
tro! Vad menar jag med det? Denna tro bygger på fel grund och det beror på
att vi vill ha en tro som bygger på hur man gör!
Det är något naturligt grundläggande att veta hur man gör,
för att kunna göra något. Det är rätt, men i Guds rike gäller helt andra
förutsättningar. I Guds rike gäller ett annat sätt. Grunden till denna
undervisning vill föra oss fram till mognad, stabilitet och självständighet.
Genom denna undervisning kan vi tillsammans med Jesus driva ut
all typ av rädsla. Vi kan också tillsammans med honom ta tag i
omständigheterna som kommer emot oss!
Häri ligger den stora skillnaden! Den entusiastiska tron,
var för Petrus ständigt ett dilemma och detta har också varit mitt stora
problem. När det händer något, blir resultatet ofta ett fall och detta har en
benägenhet att hända om och om igen. Men tack och lov, det finns en väg ut ur
detta ekorrhjul.
4 (C) Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom
grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så
kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. 5 (D) Jag är vinstocken, ni är
grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan
mig kan ni ingenting göra. 6 (E) Om någon inte
förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man
ihop och kastar i elden, och de bränns upp. 7 (F) Om ni förblir i
mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. 8 (G) Min Far förhärligas när ni bär
rik frukt och blir mina lärjungar.
Joh.15:4-8
Ytterligare ett välbekant bibelord som berättar hela
hemligheten i ett fungerande kristet liv. Inympade i Honom. Här handlar det
inte om spontanitet eller entusiasm utan bygger helt på tillit, trohet och
förtröstan på honom som är Livet. Allt det andra är bara flyktig
informationsbejakande som flyger iväg vid minsta motstånd.
Jesus berättar om rik frukt! För att vi ska kunna bära frukt
ska vi vara inympade. Grenen får växa till, in i det heliga trädet. Efter hand
får grenen blad och blommor. Sakta bildas frukten på grenen. Varför? Vårt
inympade tillstånd blir permanentat och stabilt i trädet som vi blivit inympade
i genom nåd.
Vi har lät att glömma att den kristna tron är en process som
är ömsesidig! I den finns den livgivande dialogen i bön, lovsång och hur vi
läser Guds ord. Vi är alltid på väg, inte på flykt, utan i sällskap med Jesus. Han
var mästerlig på att röra sig i alla sorters miljöer. Han hade samma budskap
till alla: ” Omvänd er, Guds rike är nära.” I den nära relationen med
Jesus blir vi förvandlade till nya skapelser, det sker alltid genom Jesu ord
till oss.
4 Då fäste de blicken på honom, och
Petrus sade: "Se på oss!" 5 Mannen såg
uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 6 Men
Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag
dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" 7 Han
grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i
fötter och vrister. 8 Han hoppade upp och stod
upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt
och hoppade och prisade Gud. 9 Allt folket såg hur
han gick omkring och prisade Gud, 10 och när de
kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten
utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med
honom. Apg.3:4-10
Här möter vi en helt annan Petrus! Skillnaden är att Petrus
har gjort det livsavgörandet mötet med Jesus. Han har fått nåd och blivit given
en ny sorts frimodighet. Han har lämnat allt det mänskliga och genom detta
blivit en helt förvandlad person. Jag tror att det var denne Petrus som
Jesus såg när han kallade honom vid sjöstranden, originalPetrus!
Alla som kände Petrus kunde känna igen honom, men samtidigt
inte! Hans kropp och hans utseende var bekant, men orden och kraften i dem,
kände omgivningen inte igen. När vi ser detta kan vi förstå att ordspråket: ”Du
är bra och du duger!” blir en falsk förhoppning! Jesus ser dig och vet vem
du är, men han längtar efter den inre förvandlingen. Där finns den stora förändringen.
Den mänskliga naturen har inte herravälde längre utan vi har blivit en ny
skapelse i Honom.
5 (D) Nu går jag till
honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? 6 Men
när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. 7 (E) Men jag säger
er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen
till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Joh.16:5-7
För Petrus blev livet helt annorlunda efter att han lämnat
spontaniteten och entusiasmen. Den helige Ande hade fått sin boning i honom
istället. Han behövde inte längre leva i ovissheten. Nu hade han fått visshet
och han visste att nu bar det hela vägen, oavsett vad som hände. Han hade fått
en välsignad självinsikt.
Herren är
min herde,
mig ska inget fattas.
2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
3 (C) Han ger liv åt[a] min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull. Ps.23:1-3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar