Vem jag är i Kristus

Del 5

Dagens ord: Kol.1:13

Tema: Jag är räddad från mörkrets rike

Helsingborg 27 november 2023

Hänvisningstexter Ef.5:8, 1Petr.2:9

(läs även Kol.1:14 för att få hela sammanhanget)

Lite historik först

Kolosserbrevet kallas för ”Kristusbrevet” för att dess huvudtema är Kristi person och verk. Brevet delas upp i tre delar:

1)    Undervisande

2)    Polemisk, som innebär en retorisk teknik för att ge stöd till Guds ord bland annat

3)    Förmanande

Paulus och hans partner Epafras startade församlingen i Kolossé. Brevet är skrivit i början av Paulus fångenskap i Rom.

Paulus skriver:

¹³ Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. ¹⁴ I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Kol.1:13-14

Paulus börjar med två korta verser som berättar att det finns två olika riken. Mörkrets rike och Sonens rike och att dessa två riken har helt olika karaktärer.

I vårt sekulariserade Sverige vill vi inte erkänna att det finns ett mörkrets rike! För hade vi gjort det, hade vi varit tvungna att erkänna att det finns ett ljust välsignat rike också!

I det mörka riket finns ondskan; förtal, avund, ilska, hat ja listan kan göras mycket lång. Men här måste vi stanna till en stund! Det här stämmer även på oss människor.

För den som lever i Kristus är allt detta bekant på ett eller annat sätt. Vi kan benämna allt detta som vår ”gamla” natur som finns i vårt ego. Har vi blivit befriade från allt på listan ovan? NEJ! Synden har en förmåga att poppa upp då och då. Paulus förklarar:

 ¹⁹ Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. ²⁰ Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Rom.7:19-20

”Synden som bor i mig,” skriver Paulus. Denna mening är mycket provocerande för det sekulära samhället idag. ”Skulle det verkligen bo något ont i mig”, säger humanisten, som menar att människan att är allt igenom god!

Jesus säger något helt annorlunda till den rike mannen!

⁷ När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?" ¹⁸ Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. Mar.10:17-18

Jesus säger att den ende som är god är Gud. Därför håller jag inte med humanisten utan jag litar helt och tror på Gud, min Far.

Nästa fråga är: ” Vad är Sonens rike?” och hur kom det till oss?

⁹ Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes. ¹⁰ Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. ¹¹ Och en röst kom från himlen: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje." Mark.1:9-11

När Jesus döptes av Johannes Döparen i Jordanfloden kom Guds rike till vår värld. I detta rike är Jesus Kung. Det skedde när Jesus steg upp ur vattnet, den helige Ande kom över Honom och Gud bekräftat att Jesus är Hans Son. Det är också starten på den yttersta tiden, alltså tiden innan Jesus kommer tillbaka.

Paulus var medveten om allt detta. Det var grunden för hans undervisning, var han är befann sig i den då kända världen. Församlingen i Kolossé hade fått denna undervisning och de var därför bekanta med hans tankegångar i v13.

Vi läser Kol.1:13-14 igen

Här har vi polemikens centrum som gjorde alla villolärare och många andra rasande. Detta hände för 2000 år sedan och dessa ställningstaganden skapar samma debatt i vår tid. Det som är extra beklagligt idag är att stora delar av kristenheten har ställt sig på humanistens planhalva.

Där trivs man tillsammans i den progressiva gemenskapen. Jag läste i tidningen Dagen om en kvinnlig präst som uttryckte följande: ”Jag tror på Gud, men på Bibeln tror jag inte!” Hur hon kan få ihop det resonemanget är för mig en gåta.

Paulus skriver att vi är friköpta och genom det är vi rättfärdiggjorda. Betalningen för detta är Jesu död och uppståndelse. Han är den ende som kan betala vår skuld fullt ut. Det är alltså synden som skiljer oss från Gud och den största synden är, att inte tro på Honom.

Allt det andra som sker i våra liv, det har den helige Ande lovat att påminna oss om. Hela livet med Jesus är en omvändelsevandring. Vi kommer att göra fel, synda, men i bekännelsen av den finns alltid Jesu fulla förlåtelse.

Jesus säger:

 ⁷ Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. ⁸ Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: ⁹ om synd, ty de tror inte på mig, ¹⁰ om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, ¹¹ om dom, ty denna världens furste är dömd. ¹² Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Joh.16:7-11

Vi har läst och sett hur Paulus undervisar, hur han går i polemik och även kunnat se hur han förmanar. Därför avslutar jag med hans förmaningar. Vi läser följande:

 ²¹ Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, ²² också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, ²³ om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna. Kol.1:21-23

Bibeln är som en relationshandbok; tillbringa mycket tid i gemenskap med Fadern, Sonen och den helige Ande genom att läsa det skrivna ordet sänt till oss!

¹¹ Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare. ¹² Det är också därför jag får lida allt detta, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig. 2Tim.1:11-12