Del 6 Rom.15:30-33

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 6

Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

³⁰ Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden väcker, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig. ³¹ Be att jag blir räddad från dem i Judeen som inte tror och att den hjälp jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga. ³² Då skall jag komma till er med glädje, om Gud vill, för att vila ut tillsammans med er. ³³ Fridens Gud vare med er alla, amen. Rom.15:30-33

 

Paulus ber om förbön. Han är noga med att berätta varför.

Paulus nämner bönens drivfjäder – den helige Ande, och hur Anden kan verka i och genom Kärleken, Jesus Kristus i oss. Detta synsätt tror jag är en bra påminnelse i allt vad bön innebär. Utan dessa delar är bönen helt utan kraft och nästintill meningslös.

Paulus är också specifik utifrån varför han vill ha förbön. Han vill bli räddad från de religiösa ledarna i Judeen som förföljer och förlöjligar honom. Att samla ihop pengar till de kristna i Jerusalem sågs inte alls med blida ögon. Varför samla ihop pengar till en ”sekt” som kallades Vägen!

För Paulus var detta ett hedersuppdrag utöver det vanliga. Varför? Han hade förföljt så många judekristna som möjligt. I dagsläget är han en helt annorlunda person – Han är en del av denna, den välsignade Vägen, tillsammans med Jesus Kristus.

Han hoppas också att den hjälp han har med sig ska förändra de kristnas situation i

Jerusalem till det bättre. När han har sett resultatet med egna ögon kan han lättare fortsätta på sina missionsresor.

Paulus verkar längta till Rom, för att där vila ut ett tag. I texten innan, V24 och framåt kan vi läsa om att han vill ta sig till Spanien.

Spanien var ett område som ej hade blivit nått av evangeliet och det var till sådana områden som Paulus helst ville bege sig. Han säger på olika ställen i sina brev att han inte vill ”bygga på någon annans bygge!”

Många tolkar detta som högmod. Min tolkning är den pionjäranda som driver honom till dessa nya platser och områden. Paulus är vårt föredöme även i detta med pionjäranda som vi alla ska bejaka.

Paulus hade en stark längtan efter att sprida evangeliet. Det berodde på hans tidigare liv under lagen och det nya livet i Kristus. Allt hade hamnat på rätt plats utifrån hans stora kunskap i Skrifterna. Jesus själv hade uppenbarat sig för honom och kallat honom till tjänst för Honom.

Det finns ingen tveksamhet eller ängslighet i Paulus, varken i hans budskap eller i den väg han gick. Allt skulle vara till hans frälsares, Jesu Kristi ära. Han såg varje nyfrälst som en gåva och vårdade gåvorna på ett mjukt men bestämt sätt.

I vers 33 ser vi Paulus signum – fridens Gud, och att vi alla ska drabbas av denna frid.

¹¹ Till slut, bröder, var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då skall kärlekens och fridens Gud vara med er. ¹² Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er. ¹³ Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla. 2Kor.13:11-13