Den långa texten av Rom.8:26-39 Del 1

 

Här kommer första delen av den långa versionen av Rom.8:26-39, resten delar jag i morgon.

Romarbrevet 8:26-39

Helsingborg 3 november 2020

 

 

 

 

 

Att läsa Rom.8:26-39 fungerar som en landningsbana och som sedan leder till nya upptäckter genom den helige Ande. Detta ska inte läsas som en teologisk utläggning utan mer som en bibelutläggande undervisning. Den är inte fullkomlig på något sätt, utan är bara en nedskrivning av min inre upplevelse.

 

 ²⁶ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. V.26

Detta är ett löfte till oss alla. Vi är ofta och med fog medvetna om våra fel och brister. Men här skriver Paulus, att Anden alltid ska komma och vara till vår hjälp när vi ber. Det innebär att när vår bön är ”stupplig” och vi famlar oss fram, då vädjar den helige Ande för oss. Vi kan alltså tryggt vila i att vår bön når fram till Guds tron och närvaro, trots vår otillräcklighet. Min ande och den helige Ande samverkar. Vilken nåd och kärlek! Mitt hjärta fylls av stor tacksamhet.

^27 (W) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. V.27

Han som utforskar, måste vara Gud själv, för jag kan inte utforska mitt eget hjärta som Gud kan. Jag känner mig inte orolig över detta, utan snarare mycket trygg. Det är Guds vilja att Anden vädjar (ropar) för de heliga (avskilda) som är borttagna från världen, men ändå i världen! Jag uppfattar detta som ett stort löfte till oss.

^28 (X) Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. V.28 

Återigen ett starkt och underbart löfte! Gud kallar oss att komma till Honom, och detta är möjligt genom Jesus Kristus – till en livgivande evig relation. När vi älskar Gud kommer allt att samverka till det bästa, inte utifrån mig, utan hur Gud ser på sammanhanget.

Att älska Gud är inte något vi kan prestera i oss själva, utan allt bygger på relationen, som är en gåva till oss! Återigen är det Guds nåd vi får del av – genom Jesus Kristus.

(Noter till v28 1Mos.50:20, Ps.139:12, Jes.38:17, 2Kor.4:16, Fil.1:12)

. ^29 (Y) Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. V.29 

Den längtan som finns hos Gud är att vi ska formas efter Hans son, Jesus Kristus. Han är själva mönstret för våra liv. Det blir som en mall, på hur Gud vill att vi ska leva och hela den gudomliga förutbestämmelsen. Alltså har något funnits i Guds tankar för oss var en genom alla tider. Han bara väntar på att vi ska överlämna oss till Honom. Det är vi som ska formas till att bli som Jesus. Gud längtar efter lärjungar till Jesus – till att bli Jesu avbilder – en reflektion av Honom.

(noter till v29 Ef.1:15, v11, Fil.3:21)

 ^30 (Z) Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. V.30 

Här finns förklaringen! Det låter som bästa poesi. Detta har alltid funnits i Guds tankar. Förutbestämda – kallade och då kallade till – rättfärdighet, till ett förhärligande av Honom till evig tid. Dock sker inte detta annat än genom överlåtelse – efterföljelse – lydnad i kärlek till Jesus. Allt är möjligt genom Honom och i Honom.

Vi påminns om Jesu ord till oss:” Följ mig.”

²² Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: ^23 (R) jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig. Joh.17:22-23 

Jesus berättar här om betydelsen av enhet i Honom. Paulus vill att vi ska uppfatta detta på rätt sätt för att se hela sammanhanget i det som vi just nu läser.

Vi läser nästa vers!

^31 (AA) Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? V.31

Här gör Paulus en mäktig sammanfattning, samtidigt som det är ett påstående och en fråga! Han vill att vi ska stanna till lite och fundera över det som han tidigare har skrivit, annars är risken att vi tappar bort tråden. Paulus intention är att orden ska gå in i vårt innersta, och bli kvar där.

Det är alltid bra att ställa frågan till sig själv över vad jag läst – och vad det innebär för mig! Går vi vidare i texten upptäcker vi ett påstående som är tröst, trosstärkande och som skapar visshet i hjärtat. För om vi vet att Gud är för oss – vem kan då vara emot oss och påverka oss negativt! Ingen! Skulle det då ändå finnas någon som är emot oss, så är det av mindre betydelse.

Vi behöver ta in detta djupt i vårt hjärta att vår himmelske Fader alltid är för, oss när vi är i Kristus. Gud vill att det osynliga blir en verklighet för oss.