Del 2

 Här kommer Del 2 Rom.8:26-39

 ^32 (AB) Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom? V.32

 

Denna vers har något som vi alla behöver – hoppet som sammankopplas med ett livgivande löfte, som aldrig kan brytas. Orden är berikade med så mycket nåd och glädje. Allt bygger på att Gud lät offra sin Son. Genom denna gärning kan vi alla få frid och förlåtelse.

Låt inget ”skymma denna vers” utan be att den för evigt blir levande i den helige Ande. Vi behöver hoppet för att tron ska bli levande och verksam – gåvan från Gud. Sanningen är den att Gud vill ge oss allt och vi har det redan i Kristus.

^33 (AC) Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. V.33

Här läser vi om en stor hemlighet och den blir en uppenbarelse för alla Kristi efterföljare/lärjungar. Vi är utvalda av Gud och kallade in i Hans rike – och Han har personligen utvalt hos till att vara Hans barn. Är vi perfekta då? Nej sannerligen inte! Men vi är älskade av Honom. Hans rättvisa råder och därför är det bara Gud som kan frikänna oss.

Världen kan anklaga oss för hur mycket som helst. Finns det fog för en anklagelse, då är det i ett annat läge, vad gäller världens anklagelser mot oss. Gud har fortfarande kallat oss, oberoende på hur mycket ilska som riktas mot oss.

Hela tiden gäller samma förhållande i att vi lever i Kristus, Han son.

 ^5 (D) I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut,^[a] 6 (E) till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. Ef.1:5-6

Gud ser på oss genom Jesus Kristus och Jesus manar hela tiden gott för oss!

^34 (AD) Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Rom.8:34

Vi behöver ställa den frågan till oss själva: ”Vem är det som fördömer?” Vad vi kan se i texten är det inte Gud, Jesus gör det inte och inte den helige Ande, vår Hjälpare! Jag, du och vi tillsammans fördömer oss själva och även andra. Vem vädjar för oss? Det finns bara en och det är Jesus Kristus. Vi mår bra av att se detta i sin helhet, för då finns det en möjlighet till förändring. Frihet!

Utifrån Jesus död som möjliggjorde att vi skulle få liv, har Han sin fulla rätt att vädja för oss. Vi kan tryggt vila i denna förvissning, om att vi alltid kan komma till Jesus. Han överger oss aldrig eller lämnar oss i sticket – utan talar alltid gott för oss.

Alla typer av fördömelse kommer från mörkrets rike, vilket skapar frestelser och onödiga prövningar. ”Gud hjälp oss att bara lyssna till Din röst!”

 ³⁵ Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? V.35

Paulus ställer en grundläggande fråga till oss alla: ”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?” Vi hoppar till vid frågan! Tankarna far hit och ditt och de stannar i konstaterandet att det är bara jag som kan ta beslutet att inte ta emot Kristi kärlek! Älska Jesus eller inte, där finns själva valet. Jesus kommer aldrig någonsin att ”ta bort” sin kärlek till mig. Det är bara jag som kan säga upp kontakten.

Men Jesus stannar kvar trots mitt beslut och väntar tills jag kommer tillbaka och ber om nåd över min synd i att ha lämnat Honom. Alltså; det är bara jag som överger. Jesus lämnar inte mig!

Paulus tar upp några exempel som är påståenden. Alla är lika verkliga för oss var och en. Men Paulus undervisning vill visa på en trofast relation med Jesus förändrar allt. Jag kan ”skylla på olika faktorer” och efter en tid upptäcka att Jesus var där hela tiden och ville hjälpa mig igenom svårigheten.

Hans frid och kärlek var där precis hela tiden. Svaret är alltså: ”Nej, inget, absolut inget kan ta bort Jesu kärlek.” Amen.

 ^36 (AE) Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår. Rom.8:36

Paulus refererar till Ps.44:23:

^(M) Nej, för din skull
        dödas vi dagen lång,
    vi räknas som slaktfår.

Paulus vill att vi ska se att det är för vår skull! Han har blicken på Jesus och inte på sig själv. Allt utgår från ett offer för och till Gud. Här finns ingen plats för att ”berömma sig av sina egna gärningar.” Allt är till Guds ära och enbart till Hans syften.

^(C) Det var inte med sitt svärd
        som de intog landet,
    inte deras egen arm
        som frälste dem.
    Nej, det var din högra hand,
        din arm och ditt ansiktes ljus,
            för du älskade dem. Ps.44:4

Detta innebär att vi prövas av Gud, för i prövningens ögonblick, kan vi upptäcka om vi litar på Honom. Gud vill att vi ska stå fasta i Hans ord.

^37 (AF) Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Rom.8:37

Mycket av tillvaron kretsar kring olika former av ”segrar.” Ibland är det fotboll, debatter och många andra former där det finns en vinnare och en förlorare. Paulus beskriver en helt annorlunda seger! Den seger som Jesus vann på korset, för att vi också skulle kunna leva i Hans seger.

Idag görs det många olika försök att ogiltigförklara korset och uppståndelsens stora segrar. Men Sanningen står fortfarande fast som berget och ingen är kapabel att flytta på den.

Det är genom Jesu kärlek till oss som denna seger blev möjlig. Frivilligt tog Han på sig all vår bråte. Det som vi bör undvika är att börja leta upp bråten igen. De är borta, den är förlåten och kommer så att för evigt vara.

 ^38 (AG) För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, ³⁹ höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. Rom.8:38-39

Att börja kommentera verserna ovan är ingen idé. Gör jag det så tar jag bara bort välsignelsen i dem.

Här finns svaret på all längtan efter trosvisshet och frälsningsvisshet. Paulus lovsjunger i verserna. Hans beskrivning är mer än all vacker poesi vi kan tänka oss. Orden är inte Paulus egna utan inspirerade av Gud till honom. Verserna beskriver hur vår seger vinns genom Guds stora kärlek till oss.

Vi kan aldrig prestera detta i oss själv, utan det är något som vi bara kan ta emot. Allt är en gåva till oss! Inget skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek. Allt har sitt ursprung i Jesu villighet att offra sig själv för att vi skulle få Hans liv i oss.

När vi bekänner Jesus som Herre i våra liv, befriade från vårt ego, kan Jesu kärlek strömma fritt in i våra liv.

Tack Jesus