Romarbrevet

Textavsnitt: Rom.11:11-15

 

Helsingborg 26 mars 2021

 

Paulus fortsätter att uttrycka sin sorg över att hans bröder, judarna vägrar att se Jesus som Messias. Samtidigt är hans glädje stor över hur hedningarna(vi) villigt tar emot Jesus i sina hjärtan.

Paulus titulerade sig som ”hedningarnas apostel” och detta var något som de övriga apostlarna var överens om och fullt ut bejakade. Men det är viktigt att komma ihåg att Paulus alltid vid besök på en för honom ny plats, alltid först sökte upp den lokala synagogan. Där undervisade han om Jesus Kristus. Ibland tog man emot, andra gånger blev han utslängd, slagen och förvisad från platsen.

När dessa besök var avklarade sökte han upp hedningarna och berättade evangeliet. Resultatet vet vi, för vi är en del av det.

^13 (I) Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, ¹⁴ i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. Rom.11:13-14

Vi kan lockas till att tro, att hedningarna var någon sorts förevändning att skapa konflikt eller hämnd. Detta är inte sant. Paulus hjärta brann för sina bröder och deras frälsning. Samtidigt var han överlycklig över att hedningarnas ja till Jesus.

 ¹⁵ För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda? V.15 

Det finns en dubbel välsignelse hos det judiska folket och det kommer att bestå i all evighet.

När vi får nåden att föra någon fram till att tro på Jesus, blir det jubel i församlingen. Personen i fråga blir frälst, döpt och inlemmade i församlingen. På någon märklig anledning dalar intresset för den nya personen. Varför? Nu söker församlingen efter fler nyfrälsta. Det numerära blir högsta prioritet.

Ett högt varningsrop till detta!

Efter dopet är det ”arbetet” som ska ta fart och då genom lärjungaträning/skola, om det nu finns någon sådan etablerad i församlingen.

Jag tror det borde finnas en checklista i alla församlingar för att nå hela vägen fram för den nyfrälst – till en mogen kristen, fullt utrustad att dela evangeliet vidare och vidare.

Vi kommer då att förstå Paulus ord i Ef.4:11-16. Här finns några ord vi ska lägga på minnet extra noga.

^11 (H) Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, ^12 (I) för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp ^13 (J) tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.

^14 (K) Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. ^15 (L) Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. ^16 (M) Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek. Ef.4:11-16

Det är alltså inte tjänsterna som ska utföra Guds verk – utan vi var och en! Ledarskapets uppgift är alltså att ge undervisning vilken leder till mognad och självständighet. Lärjungen ska själv kunna se skillnad på rätt och fel, falsk eller sant. Detta kan bara ske genom lärjungaträning. Här finns den stora tryggheten.