Rom.9:10-29 Del 24

 

Romarbrevet

Textavsnitt: Rom.9:10-29

 

Helsingborg 21 mars 2021

 

Jag tänker ibland över hur svårt det är att göra val och framför allt att göra de rätta valen. När vi ställs inför olika val brukar vi rådfråga någon som är mer kunnig. Det kan handla om bil, dator eller något annat avancerat.

När Gud gör sina val vet Han redan både början och slutet, Alfa och Omega. Därför är Guds val alltid de rätta och dem ska vi också följa.

I vår postmoderna tid är valen som jag gör alltid de rätta – utifrån mig och jag ändrar mig inte, uttrycker den postmoderna människan. Detta är en mycket tragisk utveckling. Att lyssna till någon annan är inte ok, menar man.

^14 (J) Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! ¹⁵ Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.^[f] 16 (K) Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Rom.9:14-16 

Guds val är gjorda i barmhärtighet, annars hade det varit ute med oss. Vi strävar efter mycket som inte har med hur Gud ser på det, samtidigt gör vi hela tiden felaktiga val genom vår egen vilja.

 ^18 (L) Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.

¹⁹ Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? ^20 (M) Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Rom.9:18-20

Jag tror ifrågasättandet har en god sida som Gud uppskattar, men ifrågasättandet har också en mörk sida när den styrs av egosidan. Det finns risk att den onde får ett insteg och det slutar alltid illa. Återigen, det som passar mig är det rätta! En farlig väg med många stup.

^21 (N) Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?

^22 (O) Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit^[h] vredens kärl som var färdiga att förstöras? ²³ Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? Rom.9:21-23

Här återkopplar Paulus till Jeremia 18:6. Om vi är villiga att omformas av Guds hand i kärlek kommer våra liv att förändras och till det bättre. Om inte, kommer det ständigt vara en strid och till vilken nytta? Vi är mer formbara än vi tror, och Gud vill aldrig göra oss till någon som vi inte är. Detta är barmhärtighet.

²⁷ Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. ²⁸ Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.^[k] 29 (Q) Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot^[l] lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.^[m] Rom.9:27-29

Paulus refererar till Jesaja. Där gör Jesaja en summering av Israels vandring med Gud. Det är inte det lättaste att förstå denna dystra summering. Frågan hänger i luften: ”Varför så få?

Detta vill Paulus att vi Jesu efterföljare ska se tydligt och klart och ställa samma fråga! Varför är vi så få egentligen? Jag tror att den frågan har många svar, men jag tillåter mig att svara på en stor orsak. Splittringen! Vi har idag massor av olika läror och trosinriktningar som aldrig kan förenas, det bara splittrar.

För att få en bättre samlande faktor, är det viktigt, att det är evangeliet som i första hand predikas och fullt ut. Här finns inga tveksamheter, evangeliet är grundstenen för alla kristna och det bär ända in i evigheten.

 ^16 (K) Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för, det är ett måste för mig. Ve mig om jag inte predikar evangeliet! ¹⁷ Gör jag det frivilligt har jag lön, men gör jag det för att jag måste är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig. ¹⁸ Vad är då min lön? Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning och inte utnyttja den rättighet som evangeliet ger mig. 1Kor.9:16-18

Guds ord för alltid till seger. Tack Jesus.