Aposteln Johannes, den förste som trodde

 

Betraktelse över Joh.20

 

Helsingborg 10 april 2023

För mig råder det ingen som helst tvekan om att aposteln Johannes är Johannesevangeliets författare. Hans evangelium skiljer sig från de tre andra, som kallas de synoptiska evangelierna. Jag tänker på Matteus, Markus och Lukas. Jag tror att vi är många som ofta och gärna kommer tillbaka och läser olika ”favoritställen” i Johannesevangeliet. Hans sätt att berätta fångar oss till eftertanke.

Vi ska tillsammans gå igenom kapitel 20 som jag kallar för ”Uppståndelsens kapitel”. Här finns beskrivs den stora saknaden efter långfredagens stora drama; förtvivlan, och en känsla av övergivenhet. Här finns även ilska och besvikelse. Plötsligt blir hela situationen förändrad. Allt övergår till hopp och till en livsbärande levande tro som kom att förändra hela vår värld ända in i vår tid.

Vi läser första texten:

⁸ Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. ⁹ Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. ¹⁰ Därefter vände lärjungarna tillbaka hem. Joh.20:8-10

Det är påskdagen idag och vi läser texten i de flesta kyrkor, församlingar och andra platser. Jag sitter på en mycket speciell plats och läser texten, när jag bara känner hur levande texten blir och särskilt den gulmarkerade ovan.

Jag läser den sakta igen och gör upptäckten att Johannes är den förste att tro på Jesus som Kristus eller Messias som uppstånden. Allt som Johannes har varit med om när han vandrade med Jesus, all undervisning alla Jesu ord och handlingar faller plötsligt på plats.

Då kommer frågan: ” Är Johannes den förste kristne?” Nu blir det lite svårare. Man kan svara både ja och nej på den frågan! Den korrekta beskrivningen är nog att Johannes blir den förste messiastroende juden och blir en del i den nya rörelsen som kallades ”Vägen!” Från och med nu är han Aposteln Johannes. Johannes var alltså den förste, men vem var den 2:e att tro på honom?

Maria Magdalena var den 2:e. Vi läser.

 ¹⁶ Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. ¹⁷ Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." ¹⁸ Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne. Joh.20:16-18 (läs även v11-15 för hela sammanhanget)

Vi kan nog inte riktigt greppa detta faktum att nummer 2 är en kvinna! Varför tänker jag så? På den tiden var kvinnorna lite på ”undantag” för männen hade all makt och använde den. Jesus hade en helt annan syn på detta och det kan vi läsa om i evangelierna. När vi fortsätter att läsa breven i N.T upptäcker vi att Jesu syn på kvinnorna har blivit ett mönster i berättelsen. För Jesus var det viktigt att se kvinnorna som en del av lärjungaskapet som levde sitt liv med honom.

Vi fortsätter med nästa text:

 ¹⁹ På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ²⁰ När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. ²¹ Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." ²² Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! ²³ Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden." Joh.20:19-23

Här har vi fem passager som vi ska se lite närmare på!

·         Lärjungarnas fruktan och rädsla

De har låst in sig och reglat dörren noga. De var livrädda för judarna i Jerusalem och det byggde på att de fruktade att gå samma plågsamma väg som Jesus – döden på ett kors.

Maria Magdalena hade en helt annan tanke och det var att hon ville veta mer om vad som hänt Jesus. Graven var ju tom. Vad hade hänt med honom? Lärjungarna hade inte den frimodigheten eller modet, utan de valde att låsa in sig.

Jesus såg detta och därför gick han rakt igenom dörrar och förskansningar. Han visste säkert att det skulle bli så här och hur lärjungarna reagerade.

·         Frid vare med er

Detta är det första han säger till dem där i det låsta rummet. Han använder den vanligaste hälsningen på, hebreiska-arameiska, som är en del av Shalom.

Hälsningens betydelse i detta sammanhang är att fånga lärjungarnas uppmärksamhet och få den tillbaka in i friden igen.

Vi läser vidare och noterar följande:

·         Jesus visar sina sår

Jesus identifierar sig med stor noggrannhet. Varför? För alla judar var det inte bra att träffa på andar, Det fanns en rädsla för detta, som skapade otrygghet. Jesus vet om denna rädsla och därför visar han sina sår. Han vill visa att det är han som står framför dem – uppstånden. De har Messias i rummet och i honom finns ingen fruktan.

Då bryts något och det står att lärjungarna blev glada och ett hopp börjar att flöda igen. För andra gången säger han till dem: ”Frid vare med er.” När han sagt detta säger han något mycket oväntat!

·         Han andas på dem och säger: ”Tag emot den helige Ande.”

Jesus har undervisat och talat om den helige Ande och nu blir undervisningen verklighet. Man kan kalla det ”ett skarpt läge” och de blir säkert mycket fundersamma över vad detta innebär för dem. Hur vi än ser på saken var inte den helige Ande något obekant för en jude, utifrån Gamla Testamentet. Men att det skulle ske så här är en överraskning för de samlade lärjungarna.

Samtidigt kan vi utläsa att det inte sker något i den stund som Jesus andas på dem. Innebörden av Jesu utandning kan vi läsa om när den helige Ande utgjuts på pingstdagen. Vi lämnar den punkten och läser vidare!

 ²³ Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden." Joh.20:23

·         Jesu undervisning om förlåtelse

Efter utandningen fortsätter Jesu med att återigen påminna om förlåtelsen. Jag får en känsla av att ta emot den helige Ande är kopplad till förlåtelsens välsignelse. För varför satt de inlåsta, jo av rädsla över att de skulle drabbas på samma sätt som Jesus. För att den helige Ande ska fungera måste vi leva i förlåtelsen.

En annan tanke är hur frälsningen fungerar. Vi bekänner vår synd, tar emot förlåtelsen och bekänner Jesus som vår Herre och blir döpta i den helige Ande.

Samtidigt verkar det som Jesus vill berätta att han har förlåtit alla som var inblandade i långfredagens drama och att deras uppdrag är att göra detsamma.

När Jesus träffar lärjungarna i det låsta rummet händer mycket, och många frågor föds. Lärjungarna får 40 bonusdagar med grundläggande undervisning för att de ska kunna gå ut i sitt missionsuppdrag. Jag undrar ibland hur det såg ut, hur det lät och vad Jesus undervisade om, för det måste varit världens bästa bibelskola.

Vi fortsätter att läsa Joh.20

²⁴ Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,^[a] hade inte varit med dem när Jesus kom. ²⁵ De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." Joh.20:24-25

Lärjungarna har nu kommit över sin rädsla, och de är nu uppfyllda av förväntan i glädje över att de återigen mött Jesus Kristus, Messias. De berättar med iver om detta för Thomas som inte var närvarande i det låsta rummet. Men var befann han sig? Det vet vi inte, men en sak vet vi och det är att han har rört sig i omgivningen? Frågan är då; var han inte lika rädd?

Thomas verkar fungera på ett annorlunda sätt. Det kan vi se i hans ifrågasättande och de villkor som han sätter för att tro lärjungarnas berättelse. Hade han hoppat av och börjat fiska eller jobba igen?

Jag tror snarare att denna berättelse ska bekräfta hela bilden av hur tro fungerar och olika vi reagerar på gudomliga händelser – det vi ibland kallar det övernaturliga. Thomas var annorlunda och vi kan se det i Joh.14:4-7. Detta bekräftar att vi är olika och att vi får lov att vara olika. Vi har mycket att lära av Thomas.

Vi kan läsa vad som skedde 8 dagar senare i mötet Thomas har med Jesus hur han får kärleksfullt sina ”krav” tillgodosedda. Jag tror att Thomas blev helt förändrad vid detta tillfälle, stärkt i sin tro. Vi ska se detta i ljuset av det inte är farligt eller syndigt att ställa frågor för att komma in i Guds närvaro till frid och välsignelse.

Kapitel 20 avslutas på följande sätt:

³⁰ Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. ³¹ Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn. Joh.20:30-31

Påskens budskap är inte något som vi bara firar just då. Jesus vill att vi ska ha berättelsen med oss hela livet, varje minut, timme, varje dag och året runt tills vi möter honom, och inte i ett låst rum utan i full frihet och glädje.

Jag lever ni ska också leva!