Ängslighet

 

Ängslighet

Betraktelse utifrån Titus kap 1

Helsingborg 8 aug 2022

 

 

 

 

 

Jag hör ofta olika omdömen och etikettsättningar på apostel Paulus. Han bedöms på olika sätt och det gör att de ord som Paulus förmedlar mister sin kraft. Detta är mycket olyckligt i dess förlängning.

Vi får aldrig glömma bort att Paulus vände sig medvetet till hedningarna när judarna inte ville lyssna till honom. Paulus gjorde sin tjänst utifrån en profetisk gärning. Om han inte hade tagit de beslut som han gjorde, vore vi kanske idag utan evangeliet.

⁴⁴ Följande sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord. ⁴⁵ När judarna fick se allt folket, fylldes de av avund och hånade Paulus och sade emot honom när han predikade. ⁴⁶ Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna. Apg.13:44-46

Vände Paulus sig bort från judendomen? Aldrig någonsin! De hebreiska skrifterna (Hananch) var under hela hans liv grunden och i denna tro kom Jesus och förmedlade hela sammanhanget för honom i full kraft - evangeliet.

Vi ska se närmare på en av hans texter, inspirerade av den helige Ande. Jag tänker på Titus kap.1

Paulus börjar på följande sätt sitt brev till Titus.

Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan ² och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet. ³ Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på Guds, vår Frälsares, befallning. ⁴ Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare. Tit.1:1–4

Paulus levde i förvissningen om att det Jesus sa till honom, det skulle han förmedla vidare – sanningen förmedlad i stor kärlek. Hans liv hade förändrats radikalt efter kallelsen på Damaskusvägen. Ingen kunde rubba honom. Det fanns ingen ängslighet hos Paulus.

Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan ² och som ger hopp om evigt liv. Tit.1:1–2

Den trygghet Paulus levde i, uttrycker han i verserna ovan. Vi ska dela in verserna för att se sammanhanget tydligare.

·         Sänd av Gud

·         Ledd av Gud

·         Ge vidare till de utvalda

·         Till insikt om sanningen

·         Gudsfruktan som ger hopp om evigt liv

Vi ska komma ihåg att dessa verser inte ”bara” är till Titus och församlingen på Kreta. Orden är riktade även till alla oss som tror på Jesus idag. Därför är det på sin plats att ställa några frågor!

·         Varför finns det så mycket ängslighet bland Guds folk?

·         Varför har ängsligheten så stor plats i det andliga ledarskapet?

·         Vad blir resultatet av denna ängslighet?

Jag vill inte ge svar på alla dessa frågor i tvärsäkerhet utan visa på några faktorer som har stor inverkan på vårt kristna liv. Jag har själv under många år levt i ständig ängslan för både det ena och det andra och vill påstå att jag inte på något sätt är färdig med detta arbete.

Skriver man ”gudsfruktan” i Folkbibelns sökregister får man 20 träffar. Det kan verka märkligt att det är så få. Men för Israels folk var begreppet gudsfruktan något ”självklart” som alla visste innebörden av. Gamla testamentet berättar överallt vad som händer om Israel inte lever i gudsfruktan.

Paulus skriver:

¹⁵ Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. ¹⁶ Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet:

Han som^[d] blev uppenbarad i köttet,
bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, ^[e]
predikad bland folken, trodd i världen,
upptagen i härligheten. 1Tim.3:15-16

Innan jag blev frälst uppfattade jag ordet gudsfruktan som ett hot. När jag blev frälst levde det kvar tills jag noga läste Bibeln och bättre förstod vad det innebär. Jag tror det finns många kristna som har samma erfarenhet och som vänt det till att vara ”rädd för Gud!”

Vad innebär gudsfruktan? Vi tar hebreiskan till hjälp, en välsignad hjälp. Ordet står bland annat för vördnad och att inse och förstå Guds suveränitet.

 Den ogudaktige visar upp en trotsig min,
den rättsinnige går sin väg rakt fram.

³⁰ Ingen vishet, inget förstånd, inget råd
förmår något mot Herren.

³¹ Hästar rustas för stridens dag,
    men segern kommer från Herren. Ords.21:29-30

¹¹ I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, ¹² för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. ¹³ I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. ¹⁴ Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas. Ef.1:11-14

Gudsfruktan är alltså förutsättningen för att kunna leva det kristna livet fullt ut. Det innebär bland annat att ha full tillit till Guds ord och inte ”bara” det utan ”våga följa” vad Guds ord säger till oss i olika situationer.

Här tror jag vi har svaret på vår fråga angående vår tids ängslighet ibland Guds folk och det andliga ledarskapet. Det finns ett annat ord som ställer till det och det är ”anpassning.”

Så fort någon talar om genuin gudsfruktan blir personen i fråga anklagad för ”intolerans” och då väljer många att anpassa sig efter kulturen. Guds ord blir utvattnat i förkunnelsen. Det valet blir en katastrof. Evangeliet tappar sin kraft och följden blir bara tomma ord.

Allt detta blir aktuellt i dagens debatt angående stöd till trossamfund. Många upplever att det sätts en munkavle i förkunnelsen. Många förkunnare våndas i sin kammare över hur de ska leva i gudsfruktan. Talar de ut Ordet blir det konsekvenser.

Men frågan har egentligen en ”djupare” dimension. Hur har vi hamnat i denna rävsax? Ordet ”beroende” förklarar problemet. Många är idag mer eller mindre beroende av statsbidrag för att få verksamheten att gå runt. Statens pengar avgör och styr verksamheten, och skapar ett mycket sårbart system av beroende.

Anpassningen skapar ett beroende som inte borde vara där. Bibeln talar tydligt om detta och varnar på olika ställen för anpassning och felaktigt beroende.

 ²¹ De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg. Luk.20:21

Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst. ² Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. Rom.12:1–2

Bilden ovan är en av mina favoritbilder och texten säger så mycket till mig. Är det kanske detta vi bör titta närmare på – hur allt startade. Apostlarna hade inte mycket att röra sig med, utan det som de hade, var budskapet om försoningen, Jesu verk på korset för oss. De var inte beroende, de anpassade sig inte och brydde sig inte om intoleransens förbannelse.

Vad gjorde de i stället? De levde i gudsfruktan, de hade stor tillit och förtröstan till Guds ord, litade på den helige Andens vägledning. Deras exempel var så starkt att människor blev frälsta och villigt följde dem i deras fotspår. Budskapet de hade var så radikalt att hela världen blev påverkad till efterföljelse, trots att människor runt apostlarna såg vad som hände med apostlarna. De blev förföljda.

Jag tror att vi behöver göra oss oberoende av staten och leva i den frihet som Jesus gjort möjlig för oss. Beroende och anpassning skapar en falsk trygghet och den drar oss bort från friheten och troheten till Jesus.

 

¹² Då vi har ett sådant hopp, går vi helt öppet till väga ¹³ och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. ¹⁴ Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. ¹⁵ Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. ¹⁶ Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. ¹⁷ Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. ¹⁸ Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. 2Kor.3:12-18

Paulus och apostlarna vek sig inte en millimeter utan, var övertygade i sina hjärtan. Det fanns inga tendenser till anpassning eller beroende. Den enda anpassning och beroende de hade var till att predika Ordet, leva i det och frimodigt dela de goda nyheterna om Jesus Kristus.

En fråga på slutet:

En ärlig fråga? Har vi den frimodighet som apostlarna hade och levde i genom sitt budskap eller är vi fast i vår ängslighet.