Paulus och
de 45 bönerna i hans brev
Del 25
Bibelställe
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser
honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig.
Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.
Låt
oss lära av honom!
9 Hur kan vi tacka Gud nog för er, för
all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? 10 (G) Natt och dag ber vi med stor
iver om att få se era ansikten och hjälpa er med det som brister i er tro.
11 Må vår Gud och Far själv och vår
Herre Jesus leda vår resväg till er. 12 (H) Och må Herren låta er växa och
överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till
er. 13 (I) Så ska han styrka era hjärtan
och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus
kommer med alla sina heliga. 1Tess.3:9-13
Paulus
riktigt flödar över i glädje över församlingen i Tessalonike och beskriver hur
han nämner dem i sina böner inför Gud. Han har en förmåga från Gud till att
uppmuntra, förmana i nåd, sanning och stor kärlek.
Efter att
han berättat om sin glädje skyggar han inte inför det faktum att det även
saknas något! Han nämner att det finns brister i deras tro. Vad dessa brister
består av berättar han inte.
Ibland kan
man uppfatta Paulus som en ”trädgårdsmästare” i hans iver att få ännu mer tillväxt!
Han beskriver kärlekens stora möjligheter och vad den betyder för en ständig
tillväxt.
Det är ingen
tillfällighet att Paulus skrivit 1Kor.13 – kärlekens lov. Kapitlet är
”insprängt mellan kap 12 och kap14 som handlar om församlingens gåvor, tjänster
och hur den utrustas.
Samma
budskap har han till församlingen i Tessalonike. Han vill att de ska se hur
kärlek, sanning och tro vävs till enhet. Han vill att de ska bli ”fläckfria och
fullkomliga!”
Det kan
verka som en omöjlighet, men det blir lättare om vi översätter fläckfria och
fullkomliga till andligt mogna kristna fulla av nåd.
Allt Paulus
skriver till församlingarna och till oss, är en strävan efter att ge mognad.
Här ser vi återigen Paulus som en trädgårdsmästare i att se till att frukten
mognar. Den som smakar på en mogen frukt är noga med att nästa gång få en
liknade frukt att äta.
Här finns en
grundtes. Allt andligt ledarskap har till uppgift att ge undervisning för att
församlingen kollektivt och enskilt ska mogna och i denna mognad skapa en
självständighet till att se skillnaden mellan gott och ont.
14 Vi skall då inte längre vara barn som
kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när
människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till
villfarelse. 15 Vi skall i stället i kärlek hålla
fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen
Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin
tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop
genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje
särskild del. Ef.4:14-16
Paulus vill
att vi alla ska se innebörden av att växa i Kristus. För att växten ska
fullbordas krävs att vi blir mindre i oss själva. Det är enda
möjligheten till tillväxt, jag blir mindre och Jesus större.
10 Ödmjuka er alltså inför Herren, så
skall han upphöja er. Jak.4:10
Att Paulus
kallar oss de heliga är rött skynke för många, men översätter vi ordet
rätt innebär det att vi är avskilda för tjänst i Hans rike.
”
Citat från
Studiebibeln angående Joh.18:36
” Hans rike
tillhör inte, är inte beroende av, utgår inte från och är inte förknippat med
den här välden.”
36 (M) Jesus
svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av
den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas
åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar