Den stora skillnaden Senapskornet

 

Den stora skillnaden

Senapskornet

 

^17 (F) Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta hit honom till mig." ¹⁸ Och Jesus talade strängt till den onda anden, och den^[f] for ut ur honom. Från den stunden var pojken botad.

^19 (G) När lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, kom de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut den?" ^20 (H) Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er.^[g]"  Matt.17:17-20 

 

Bibeln talar mycket om betydelsen av att tro. Vi läser och missuppfattar ofta hela budskapet om tro. Jag har själv stor erfarenhet av hur det blir när man missuppfattar eller på andra sätt inte kan ta till sig budskapet. För min del blev till slut en prestationsångest, upplevde att jag inte räckte till. Att leva i tro blev som ett krav! Hur kunde det bara bli så fel? Undervisningen, var orsaken, och hur jag tog den till mig. Jag var aldrig angelägen att själv ta reda på vad Bibelns budskap innebar!

När vi läser texten ovan kan se tre olika begrepp vad gäller tro.

·         Otro – jag väljer att inte tro

·         Svag tro – liten tro utifrån senapskornet, men ändå tro

·         Stark tro – en tro utifrån en fördjupad relation

För min del blandade jag ihop begreppen och då blev det ungefär så här: ”Svag tro var det samma som otro och stark tro skulle man ta ut i tro – prestera!” Jag tror inte att min upplevelse var och är ovanlig.

 ^(A) Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om^[a] ting som man inte ser. ² Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. ^3 (B) Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. Hebr.11:1-3 

Grunden för vår tro ligger i vår relation med Gud som i Jesus Kristus skapat allt, synlig och osynligt. Det som är synligt är lätt att ”förstå” det finns där! Det osynliga är det värre med! Men om vi kopplar ihop synligt osynligt framträder en annan verklighet – och ur detta skapas tro!

Bilden på senapskornet är en underbar bild Jesus gör levande. Bara kornet ner i jorden utvecklas fröet till en stor trädgårdsväxt – som ska användas. Varför inte ett stort pumpafrö eller solrosfrö? Bilden av senapsfröets storlek är poängen!

Hur får vi då en liten eller stor tro? Jag tror att frågan är felställd! Frågans svar blir helt annorlunda när vi upptäcker, att allt bygger på relationen med Jesus.

^14 (H) Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. ^15 (I) Han sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!” Mark.1:14-15 

Jesus ger oss nyckel i näst text:

^16 (J) När han gick längs Galileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁷ Jesus sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." ¹⁸ Genast lämnade de näten och följde honom. Mark.1:16-17

Hemligheten är att följa med Honom, umgås, tala med, lyssna och lära, precis som i alla andra relationer. Här finns möjligheten att bygga upp en levande tro – och den bygger på kvalité! När jag läser texter som beskriver Jesus, upptäcker jag att han inte är så intresserad av kvantitet, utan på kvalité.

Jesus hade de tolv, som han visste skulle föra Hans budskap vidare. Det som blev vändpunkten ser vi i Jesu uppståndelse. Lärjungarna blev helt enkelt överbevisade – Han är Messias. Uppståndelse kraften var så överbevisande att även hans bröder började tro på Jesus.

² Judarnas lövhyddohögtid^[a] närmade sig. ³ Hans bröder sade till honom: "Ge dig av härifrån och gå bort till Judeen, så att dina lärjungar också får se de gärningar du gör. ⁴ Man gör inte saker i hemlighet om man vill bli känd. Om du gör sådana gärningar, visa dig då öppet för världen!" ^5 (A) Inte ens hans bröder trodde på honom. Joh.7:2-5

Svag tro eller lite tro kan begränsa oss, därför är det vår längtan efter gemenskap med Jesus som förändrar allt. Det är Gud som är trons givare och i Jesus Kristus fördjupas vår tro. Vi ska se tron som en gåva från Gud som gjort det möjligt att ha full gemenskap med Hans son, Jesus Kristus. Trohet, tillit och förtröstan där finns ingen plats för egen prestation!

 

Del 36 2Tim.1:15-18

  

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 36

Bibelställe 2Tim.1:15-18
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

¹⁵ Som du vet, har alla i Asien^[b] vänt sig bort ifrån mig, bland dem är Fygelus och Hermogenes. ¹⁶ Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus familj, ty han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor. ¹⁷ Tvärtom, när han var i Rom sökte han ivrigt efter mig och fann mig också. ¹⁸ Ja, må Herren låta honom finna barmhärtighet från Herren på den dagen. Och hur mycket han hjälpte mig i Efesus, det vet du själv mycket väl. 2Tim.1:15-18

 

Det här är en annorlunda bön som övergår till ett resonemang om Paulus aktuella situation. Vi kan spåra att Paulus känner oro, ensamhet och övergivenhet. Han skäms inte för att berätta för oss om hur han har det i sin kammare.

Hans övergivenhet är baserad på mänskliga relationer som gått sönder och vi kan spåra en sorg i hans hjärta. Samtidigt kan vi också notera att hans Gudsrelation inte påverkats av att människor övergett honom.

Här tror jag att vi har mycket att lära av Paulus. Han befinner sig i två helt olika världar, den mänskliga och den andliga världen. Guds rike är det viktigaste för honom.

 ¹⁰ och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. ¹¹ Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare. ¹² Det är också därför jag får lida allt detta, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig. 2Tim.1:10-12

Allt det som Paulus varit med om och hur Gud har haft omsorg om honom, det kan ingen ta ifrån honom. Jesus är så verklig för honom, oberoende av hur han ”känner” eller uppfattar händelserna omkring sig. Hans relation med Jesus bär honom genom allt.

När jag läser bönen vi började med, går mina tankar till kung David. Från den stund han slungade sten som fällde jätten Goliat till marken var David trygg i sin Gudsbild och Gudsrelation. Han begick många misstag, men kom alltid tillbaka till Gud för att få full upprättelse igen.

Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
² Om jag sitter eller står, vet du det,
    du förstår mina tankar fjärran ifrån.
³ Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
⁴ Innan ett ord är på min tunga,
    vet du, Herre, allt om det.
⁵ Du omsluter mig på alla sidor
    och håller mig i din hand.
⁶ En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög att jag ej kan förstå den. Ps.139:1-6

Paulus och kung David är övertygade om Guds närvaro och har gjort erfarenheten av att inte hålla något ”hemligt” för Gud. De vet att det är lönlöst att ens försöka.

” Herre, du utrannsakar mig och känner mig.” v1f

Texten säger tydligt att Gud känner oss och vet hur vi har det! Frågan är då: ”hur väl känner vi HONOM?” Brevets som vi läser är till Timoteus, som han kallar sin son. I brevet vi läsa ut att det finns en påminnelse om att det kommer andra tider. Paulus vill påminna Timoteus till förberedelse inför detta.

Idag är de kristna den mest förföljda minoritetsgruppen. Alla kristna har en skyldighet att be för alla förföljda bröder och systrar runt vår värld. Vi vet att de lever under svåra förhållanden och därför ska vi ständigt be för dem.

Petrus skriver följande:

⁶ Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. ⁷ Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.

⁸ Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. ⁹ Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden. ¹⁰ All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. ¹¹ Hans är makten i evighet, amen. 1Petr.5:6-11

 

Ps/ Detta blir den sista bönen trots allt jag har som rubrik att det ska vara 45 böner. Detta beror på att det finns några som påminner om dem som jag redan skrivit. Guds frid till er alla som varit med under ”resan” med Paulus böner! /Ds

 

 

 

 

 

 

 

Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig Betraktelse utifrån Joh.7:1-24

 

Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig

Betraktelse utifrån Joh.7:1–24

 

Helsingborg 7 januari 2023

 

 

Här är en text som det inte predikas ofta över. Däremot förekommer texten i andra sammanhang. Den används ofta i debattartiklar och diskussioner på sociala media. När vi läser eller hör diskussionerna är det oftast ”lärorna” som berörs.

Jag vet inte hur du reagerar över alla dessa debattartiklar, men för egen del måste jag medge att jag är ganska uttråkad efter att ha läst dem. Alla ordväxlingar när det gäller lärorna är inte till välsignelse. Det blir bara att någon vill ”tydliggöra” sin lärosats.

¹⁴ När halva högtiden redan var förbi, gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. ¹⁵ Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?"^[c] 16 Jesus svarade: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. ¹⁷ Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. ¹⁸ Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom. Joh.7:14-18

Här proklamerar Jesus något som vi alla borde lära oss. Han säger till oss att det som han lär ut och som han vill att vi ska följa inte är hans egen utan något helt annorlunda! Han pekar inte bara med handen utan med hela sitt liv, att han lär ut bara det som Fadern säger till honom!

Jesus var helt beroende av sin Fader och den helige Ande under sin vandring på jorden. Han var 100% människa, men även 100% Gud. Ibland missar vi att Jesus gick runt såsom en människa. Han kunde bara vara på en plats, precis som en vanlig människa. Jesus gjorde detta val tillsammans med Gud och den helige Ande.

Jesus förtydligar:

 

⁵ Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? ⁶ Men eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. ⁷ Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.  Joh.16:5-7

Det Jesus säger här är att den helige Ande som hela tiden varit med honom nu kommer att kunna bli var och ens ständiga följeslagare – Jesu närvaro i oss. Förutsättningen är att vi överlämnar oss helt och fullt till Jesus och bekänner honom som vår Herre.

Jag läser gärna John Stott och orsaken är att han så starkt poängterar att vår första kallelse är att vi tillhör Jesus, men för att det ska kunna bli möjligt är att vi överlämnar oss till Honom.

Vi har alla bagage med oss beroende på vilken bakgrund vi har. Vad är det för bagage vi kommer till honom med? Jag tror och vet att det finns mycket bråte och då både sådant vi gillar och ogillar. Men en av de tyngsta är våra egna hopsnickrade läror!

För att se detta, låt mig ta ett exempel från Nya Testamentet och det är Paulus som säger följande:

⁶ Eftersom Paulus visste att en del av dem var sadduceer och en annan del fariseer, ropade han i Rådet: "Bröder, jag är farisé och son till fariseer. Och när jag nu står inför rätta, är det på grund av hoppet om de dödas uppståndelse." ⁷ Då han sade det, utbröt en strid mellan fariseerna och sadduceerna,^[b] och de församlade delade sig i två läger. ⁸ - Sadduceerna förnekar nämligen att det finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna bekänner sig till allt detta. - ⁹ Det blev ett väldigt skrikande, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: "Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat med honom." ¹⁰ Striden blev nu så häftig att befälhavaren fruktade att de skulle slita Paulus i stycken, och han gav order om att vaktstyrkan skulle gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen. Apg.23:6-10

Det bildades två läger, står det i texten. Vi kan lika gärna kalla det för två helt olika läror och dessa två kom alltid i strid med varandra. Här tänker jag stanna till lite och ge några exempel på det aktuella läget i kristenheten. Men först, vad handlade fariséns och sadducéns strid om?

 

I korta drag kan vi säga följande om farisén

·         De var män som tröttnade på Israels dåliga sätt att efterleva lagen. De bildade en grupp där renlärigheten och de dödas uppståndelse var det centrala. Detta i sin begynnelse var till en välsignelse tills de började överdriva i läran. De skapade en onödiga börda för människor genom detaljrikedomen i lagarna.

Följande gällde för sadducén

·         Det allra heligaste var templet och de trodde inte på de dödas uppståndelse.

Upplägget i de två lärorna var och blev en ständig strid i försvar av läran.

Hur vet vi då att Jesus kom med den välsignade läran?

Vi kan läsa om när Jesus blev döpt i Jordan floden och höra Gud, vår Fars bekräftelse av honom:

 Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes. ¹⁰ Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. ¹¹ Och en röst kom från himlen: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje."^[c] Mark.1:9-11

De här verserna är viktiga! Här ser vi den totala enigheten som vi finner i Fadern, Sonen och den helige Ande; treenigheten. Ordet manifesteras för oss i Faderns kärlek till Sonen och hur den helige Ande kommer till Jesus som en duva.

Om vi återvänder till ”kyrkans värld,” eller om vi benämner det församlingen, behöver vi inte lång tid på oss för att konstatera att det finns lika många riktningar i läror som taggar på en igelkott. Lärorna spretar åt alla håll och kanter. Varje lära har sin inriktning och har fullt fokus på att detta är den enda sanna läran.

Jag minns på 80, 90, 2000-talet när man träffade någon med en kristen tro. Då var det viktigt med varudeklarationen, alltså vilket samfund eller församling man tillhörde. Anledningen till denna fråga var att försäkra sig om att det inte var en ”Livetsordare” de hade framför sig. Mycket tragiskt och även världsligt beteende.

Men frågan kvarstår om hur vi ska förhålla oss till lärorna?

Det finns säkert ett flertal svar på det! Jag tänker inrikta mig på att leda oss in på vad Jesus undervisade om.  Hur det än är, Han är vår lärare i livets alla omständigheter. Han är den ende som kan ge oss svar på alla våra frågor, hur knepiga de än kan vara.

Frågan är då hur vi ska gå till väga?

 

För mig känns det ganska enkelt! Vi börjar på nytt att läsa evangelierna och då fästa blicken extra mycket på Johannes evangelium. Beroende av vilken översättning vi har ska vi alltid stanna till extra vid Jesu ord:

·         Amen amen säger jag er

·         Jag säger er Sanningen

Sedan har vi Joh.5:19-24

¹⁹ Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.

 ²⁰ Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna.

 ²¹ Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.

 ²² Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, 

²³ för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

²⁴ Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 

Jag har avsiktligt separerat verserna för att de ska framträdda tydligare och samtidigt blir det lättare att stanna till i texten. Jag tror inte att vi behöver mer lära än dessa ord sagda av Jesus till sin samtid. Texten är lika aktuell idag som den var för 2000 år sedan.

Med Jesu egna ord har vi lättare att navigera i denna trasiga värld och söka oss in i Guds rike där friden alltid finns för oss alla. Sedan finns en fråga som vi ska ha i förundran, förväntan och det är att fråga: Vem är du Jesus? För när vi ställer den frågan från hjärtats längtan kommer svaret till oss i frid och till glädje.

Till sist!

²⁷ Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill." ²⁸ De frågade honom: "Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?" ²⁹ Jesus svarade: "Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt."  Joh.6:27-29

Del 35 2Tim.1:3-7

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 35

Bibelställe 2Tim.1:3-7
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

³ Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. ⁴ När jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. ⁵ Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.

⁶ Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning. ^[a] 7 Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 2Tim.1:3-7

Det finns många olika passager i den här bönen! Här finns återigen uppmuntran, förmaning, tröst och längtan. Jag tror att många av oss känner igen oss i Paulus beskrivning av nådegåvans uppflammande och nedsläckande. De flesta av oss minns tillfället när någon la sin hand på oss. Plötsligt fanns det en ny dimension eller erfarenhet i vårt innersta. Stor glädje, förväntan och över att komma i funktion.

Plötsligt en dag är allt bara borta. Vi har inget minne om när eller hur, men borta var nådegåvan. Men sanningen är att Gud aldrig tar bort en gåva som är given till oss. Undantag finns, men löftet är att den eller de gåvor vi fått ska bo i oss – genom den helige Ande för att vara en välsignelse till församlingen.

Varför känns det då så tomt, när som nyss var där är borta. Orsakerna kan vara många, men det beror aldrig på Gud. Anledningen är ofta vi själva. Det kan vara vårt sätt att leva, att vi frivilligt gått ut ur friden eller att vårt böneliv har kraschat. Listan kan fyllas på med andra faktorer. När detta inträffar, att upplevelsen av att gåvan lämnat, gå då in i din kammare och fråga i bön.

^] 7 Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. V7

Paulus skriver också något viktigt i versen ovan! Gud har gett oss, den helige Ande, och han är en garant mot all typ av modlöshet. Han har också gett oss ett löfte om det är hans kraft som hjälper oss i kärlek och självbehärskning.

Paulus vill ännu en gång visa på att i oss själva finns ingen kraft, utan vi lever i ett beroende förhållande, ett gott sådant. All vår längtan att vara i funktion kommer genom pånyttfödelsen och ur den har vi fått del av uppståndelsekraften. Där bor all vår längtan och förväntan.

Självbehärskning, vad betyder det? Det förklaras oftast med en förmåga att behärska sina egna reaktioner. Det låter bra, men det finns något mer! Självbehärskning innebär också att behärska ”jaget” eller den mänskliga naturen. Desto mer ”jaget” kör på i full fart i oss, desto längre bort kommer vi från Gud.

 ¹ Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ² Ty livets Andes lag^[a] har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. ³ Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. ⁴ Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. Rom.8:1-4

Oberoende av hur vi ”känner” så kan vi läsa vad Paulus skriver till romarna. I verserna finns svar på många frågor och de ger oss också tröst i svåra beslut och omständigheter.

Det vi kan läsa ut från texten vi började med är att Timoteus var en ömtålig och ibland osäker person. Han saknade säkert Paulus som varit hans trygga famn i stormarna. Men Paulus uppmuntrar genom att berätta för honom om hans mor och mormor. Andliga fäder är en välsignelse och en gåva till oss. De har erfarenhet både från framgång, nederlag och annat som vi kommer att råka ut för.

Det är inte alltid svaren som ges som är det viktigaste, utan att det finns något bättre längre bort. Just då känns det svårt, men det finns en väg igenom, för att nå målet.

¹² Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. ¹³ Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför ¹⁴ och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. ¹⁵ Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. ¹⁶ Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till. Fil.3:12-16

Jag har många gånger reagerat på orden ”vi fullkomliga” och bävat, tappat modet när vi ser vår ofullkomlighet. Om vi tittar på grundtexten upptäcker vi att det egentligen ska stå ”vi mogna!” Det blir lite lättare att se hela sammanhanget!

Det allra viktigaste är att vi alltid kommer ihåg, att vi aldrig är ensamma i vår kamp. Det är bara den onde som ljuger i örat och för oss gäller det då att säga: ”tig!” Han som bor i oss är större än den som bor i världen.

²⁰ Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda, ²¹ han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. Och må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen. Hebr.13:20-21

 

 

 

 

Del 34 !Tim.2:1-4

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 34

Bibelställe 1Tim.2:1–4
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, ² för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. ³ Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, ⁴ som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 1Tim.2:1–4

Utan att överdriva kommer frågan ganska ofta bland oss kristna: ” Vad innebär det kristna livet egentligen?” Vi brottas med frågan och på något sätt gör vi den till något komplicerat! Vi ”brottas”, men hur är vår brottningskamp? Är det en ensam kamp, eller med en uppslagen bibel? Frågan kanske måste ställas om till en bön.

Bibeltexten ovan är svaret på mångas frågor i kampen om vad det kristna livet innebär. De flesta av breven Paulus skriver är till församlingar. Men de två breven till Timoteus är personliga brev. Jag tror att det är viktigt att vi läser dessa brev extra noga.

Vad jag förstår hade Paulus en speciell relation till Timoteus. Han betraktade honom som sin ”son.”

Vad är det då Paulus skriver till sin ”son” i bibeltexten ovan? Jag vill gärna benämna texten som BASIC; grundläggande över hur vi ska leva det kristna livet. Vi ser lite närmare på texten tillsammans!

 

·         Först av allt, tre ord med stor tyngd, en uppmaning, påminnelse och en förmaning till oss att vi ska be, åkalla och vara i förbön och tacksägelse för alla människor.

Redan här kan det skapas ”gnissel nr1l” över att vi ska be för alla människor. Det finns inga undantag, alla människor. Den mänskliga naturens tankar skenar iväg och bilder på människor passerar i vårt inre.

Ett personligt exempel!

Jag hade en arbetskamrat och han och jag gick inte riktigt ihop. Det blev krockar hela tiden. Ofta kom jag hem och klagade och till slut sa Monica: ”Be för honom!” Hmm, blev svaret men till slut började jag be för honom. Vad hände? Jo, han förändrades inte mycket, men min attityd till honom blev förändrad. En fin relation skapades.

·         Vi ska be för kungar och alla i ledande ställning!

Här infinner sig ”gnissel nr 2” och här blir det återigen ansikten som dyker upp, även här, utifrån vår mänskliga natur och hur vi bedömer dessa människor. Men Paulus ser alla människor som Guds skapelse och så ska också vi se på dem. Han ger också svaret på varför i v3

·         Sådant är rätt och behagar Gud!

Att börja protestera mot ett sådant påstående eller förmaning är lönlöst. Vi kan läsa vidare i texten och se varför!

·         Som vill att alla människor skall bli frälsta!

Varje dag behöver vi ha detta som en postitlapp, synlig, på en bra plats. Vår mission är att vara föredömen, inte för att bli beundrade, utan för att avvika från mängden. Nu kom ”gnissel nr3”! Avvika från mängden är inte alltid det enklaste, beroende på att vi inte vill avvika. Vi har en benägenhet att vilja smyga in i mängden.

⁴ Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. ⁵ Och hela Judeen och alla Jerusalems invånare kom ut till honom och bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. ⁶ Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. ⁷ Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar. ^[b] 8 Jag döper er med vatten, men han skall döpa er i den helige Ande." Mark.1:4-8

Jag tror inte att vi alla ska avvika så radikalt som Johannes Döparen gjorde när han predikade omvändelse vid Jordans strand. Men vi kan lära av honom.

 

·         Och komma till insikt om sanningen!

Alla människor uppskattar inte sanningen. Det beror ofta på att när sanningen förmedlas blir allt väldigt närgånget och skapar tankar som man inte kan hantera.

För oss som vill leva med Jesus är sanningen det som bär oss, orsaken till detta är att Jesus är Sanningen. Hans sanning förvandlar oss.

Vi har gått igenom bibeltexten och kommit fram till att det finns tre ”gnissel” och alla dessa härstammar från den mänskliga naturen. Dessa tre sätter käppar i hjulen och gör att vi stannar upp och inte kommer vidare i vårt kristna liv. Hur hanterar vi detta på bästa sätt?

 ¹⁹ Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, ²⁰ och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. ²¹ Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves. Gal.2:19-21

I Galaterbrevet, ett av Paulus viktigaste brev, är han är tydlig med att inte förvanska Guds ord och betonar hur viktigt det är att följa evangeliet. Här berättar Paulus också om betydelsen av att dö bort från sitt ”jag” och i stället låta Kristus leva i oss!

 Vi ska påminna varandra om att detta INTE är en quick fix utan en ständigt pågående process, som jag säger ja eller nej till. Vi har den fria viljan att välja. Samtidigt är Paulus noga med att berätta att detta är enda vägen till ett fungerade kristet liv.

Handen på hjärtat, visst är det hit vi innerst inne vill komma; att alltid vara i Guds närvaro!

¹⁹ Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. Joh.5:19

 

Relation

Del 33 1Tim.1:12-13

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 33

Bibelställe 1Tim.1:12-13
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

¹² Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, ¹³ fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. 1Tim.1:12-13 

…och tog mig i sin tjänst, skriver Paulus i sitt brev första till Timoteus. Han skriver också om sitt förflutna och om hur han fått förlåtelse och full upprättelse.

Jag tror anledningen till att Paulus fungerade så starkt i sin tjänst, var att han aldrig förnekade sitt förflutna. Det blev snarare en viktig berättelse som öppnade upp för samtal vart han än kom.

Vi uppfattar ofta Paulus som teologen, aposteln, men vi kanske missar det som också hade betydelse, nämligen Paulus inspiratören. Han visade med hela handen på evangeliet, men samtidigt levde han ett efterföljelseliv. Han mötte människor i olika miljöer vilket var berikande inte bara för honom själv, utan också för  omgivningen.

Sedan lämnade Paulus Athen och kom till Korint. ² Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Klaudius hade gett befallning om att alla judar skulle lämna Rom. Till dessa båda kom nu Paulus, ³ och då han hade samma yrke som de, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare. ⁴ Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker. Apg.18:1-4

Texten är ett litet exempel på hur Paulus sökte sig till människor, och skapade relationer och på så sätt berättade om Jesus. Jag tror också att det var viktigt för Paulus att ha ett yrke, där han kunde använde händerna. Genom arbete fick han säkert bilder, tankar och annat som han kunde använda i sin förkunnelse.

Församlingens första 300 år innebar bland annat att de andliga ledarna skulle försörja sig på ett ”vanligt” arbete. Det fanns undantag, men majoriteten av de andliga ledarna hade ett ”vanligt” arbete.

⁹ Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. ¹⁰ Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den ¹¹ och sätta en ära i att hålla er lugna och sköta ert och arbeta med era händer så som vi har befallt er. ¹² Lev på det sättet, så väcker ni respekt hos de utomstående och lider inte brist på något. 1Tess.4:9-12

Paulus talar om ett arbete med händer för sitt bröd för dagen och även ett arbete för Guds rikes utbredning. Han menar att det gav avtryck i den tidens samhälle. Finns det anledning att fundera över detta också i vår tid? Ja absolut. En pastor som är ute bland folket är en pastor med ett vardagsperspektiv, vilket kan vara till stor nytta även i den andliga tjänsten.

Vi ska komma ihåg att Paulus kom från en välbärgad familj, annars hade han inte fått möjlighet att få sin gedigna utbildning. Efter Damaskus-mötet med Jesus blev allt förändrat. Paulus blev en av oss, med unika gåvor, men han glömde aldrig sitt ursprung.

Vi återgår till dagens text. Där skriver Paulus om hur han förföljde församlingen på olika sätt. Han vill att vi ska se sambandet i vers 13.Han hade ingen tro på Jesus och hans mål var att få bort den första kristna församlingen. ”Jag gjorde det i otro och visste inte vad jag gjorde”, skriver Paulus.

Det finns ett kompakt hat mot enskilda kristna och mot den kristna församlingen i olika läger i vårt land och även i övriga världen. Det beror på att de inte lärt känna Jesus. Jag tror också att det finns en stor rädsla hos många. För innerst inne vet de flesta att det finns kraft i Jesu namn. Den rädslan kan man bara få bort genom att hata, tror man.

Jag minns vid ett tillfälle att jag närmade mig en man, som var narkotikapåverkad! När jag kom riktigt nära skrek han: ”kom inte nära mig, rör mig inte, för då dör jag!” Ja hur tänker man då? Jag gick i Jesu namn och la handen på honom och han bara rasade samman på golvet. Han blev en fri man full av tacksamhet.

Så visst finns det olika rädslor, men det finns ännu mer av Guds nåd och kraft.

En annan sak som Paulus skriver om i vers 12 är hur han tackar för den kraft som Jesus ger till honom. Det som Paulus fick vara med om var att den inte var hans. Kraften han hade kom från Jesus Kristus, vår Frälsare.

Inte ens Paulus fick alla sina böner besvarade!

 ⁷ Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. ⁸ Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, ⁹ men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. ¹⁰ Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark. 2Kor.12:7-10

Jag avslutar med denna text, för jag kan förnimma ett samband som är viktigt för oss att komma till insikt om, i vår vandring med Jesus.

Guds nåd är nog för oss, alltid.

 

Betraktelse över och kring Joh.7:52

Hur läste de egentligen och vad?

Betraktelse kring Joh.7:52

 

Helsingborg 8 januari 2023

 

⁵⁰ Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: ⁵¹ "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" ⁵² De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen." Joh.7:50-52

Nikodemus väcker en fråga som bygger på Mose lag. Den bygger på att var och en som anklagas för ett brott, har rätten att bli hörd. Översteprästerna och de samlade fariseerna verkar bortse från detta i deras hat mot Jesus, och de söker även efter ett tillfälle att gripa Jesus.

Det som är verkligt allvarligt är att de inte håller sig till sanningen! Fariseerna var renlärighetens väktare, men hur de själva efterlevde läran, verkar vara det si och så med. De påstår nämligen att det inte har kommit några profeter från Galileen. Men där har de helt fel! Profeterna Jona och Nahum kom båda från Galileen.

Är det inte bara att rycka på axlarna och gå vidare när man läser allt detta? Det är upp till var och en att ta beslut om texten ovan är viktig eller inte. Vi ska komma ihåg att all text i Skriften har ett syfte. För min egen del är det viktigt att se misstaget som den religiösa eliten begår här.

Det hebreiska ordet yirah är ett samlingsord för gudsfruktan eller vördnadens Ande.

Det är här det brister för de religiösa ledarna, som gjorde allt för att få bort Jesus. Samtidigt kan vi se att de inte var så pålästa som de påstod sig vara! Jesus är Guds son, vår Frälsare. Gud själv sände honom och den helige Ande bistod honom. det finns belägg för detta i hela dåtidens bibel, Gamla Testamentet.  Detta borde de ”skriftlärda” ha sett!

Paulus förklarar varför de inte kunde se:

¹² Då vi har ett sådant hopp, går vi helt öppet till väga ¹³ och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. ¹⁴ Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. ¹⁵ Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. ¹⁶ Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. ¹⁷ Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. ¹⁸ Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. 2Kor.3:12-18

Paulus skriver denna text med vånda, men han förmedlar sanningen och beskriver orsaken till den hårdnackade attityd som fanns och finns mot budskapet om Jesus Kristus. För många judar måste det varit jobbigt att läsa och ta del av Paulus text.

Jag ska nu komma in på anledningen till att jag skriver om detta idag!

Under 2022 och in på de få dagarna som gått av 2023 har tiden varit präglad av ordväxlingar i sociala medier, debatter i tidningar och även mellan olika församlingar. Det har varit olika ämnen och allt tar sitt bränsle utifrån Bibeltolkningar. Listan hade blivit lång om jag hade satt namn på alla ämnen i debatterna. Jag avstår från det.

Det hebreiska ordet yirah är ett samlingsord för gudsfruktan eller vördnadens Ande.

Jag har skrivit det som står ovan tidigare i min text, men jag blir tvungen att ännu en gång sätta dem på pränt. Varför? Jag vill alltid leva i gudsfruktan (vördnad för Gud). Samtidigt är jag fullt medveten om att jag brister. Det naturliga är att be om förlåtelse, ta emot nåden och gå vidare i frihet.

En fråga som ständigt återkommer i mitt inre är: ”Hur vågar man medvetet förändra och förvanska Guds eget ord till oss?

Det som gör mig bedrövad är hur skoningslöst man tolkar Bibelns ord och för egna syften. Jag kan utläsa en respektlöshet utan motstycke. Men vi ska komma ihåg att det inte är något nytt fenomen. Det räcker att vi åter läser texten vi började med.

Det finns ingen välsignelse, frid eller glädje i att frisinnat tolka bibeltexterna. Det föder bara splittring, osämja och tacksamheten dunstar som aceton. Det som blir kvar är ett tomt skal; utan innehåll.

 ³⁰ När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. Joh.19:30

I stor tacksamhet kan vi se hur Jesus fullbordade sin vandring här på jorden genom sin död på korset, han begravdes och uppstod på tredje dagen. Han klarade att leva helt syndfri, och därför kunde han ta på sig all vår skuld, skam och synd. Han höll också sitt löfte om den helige Ande, vår Hjälpare. Varför blev Jesu liv en sådan seger. Han levde i full yirah, det Fadern sa, det gjorde Jesus. Han protesterade aldrig. Han levde i konstant lydnad till Fadern.

När jag tänker på den progressiva utvecklingen bland kristna idag blir jag mycket fundersam! Hur kan man som människa sätta sig över Guds ord och samtidigt påstå att man vill förmedla Guds ord. Hur jag än tänker får jag inte ihop berättelsen de ger till oss. Men, nu börjar även jag att ge mig in i debatten, eller…..?

Jag vill nog hellre se det som en varningssignal till alla som lyssnar och till de som ger ut budskapet. Är det enligt Bibeln rätt att göra så? Vi läser vad Petrus skriver:

⁹ Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, ^[e] han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. ¹⁰ Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. 1Petr.2:9-10

Paulus skriver följande:

²² Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, ²³ trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. ^[c] 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. ²⁵ Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. ²⁶ Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra. Gal.5:22-26

En liten historiebeskrivning.

Vår värld har succesivt förändrats. Mycket har blivit bra, men ännu mer har blivit mycket sämre. Det finns ett namn på det; individualismen, som humanister menar är den enda vägen till total lycka. Man formar läran utifrån att allt är mätbart och att var och en ska leva för att tillfredsställa jaget där all sanning finns. TRAGISKT.

³⁴ Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. ³⁵ En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: ³⁶ "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" ³⁷ Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. ^[e] 38 Detta är det största och främsta budet. ³⁹ Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. ^[f] 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."^[g] Matt.22:34-40

 

 

Vart tog detta vägen när de skriftlärda och fariseerna smidde planer för att få bort Jesus. Var tog det dubbla kärleksbudet vägen i alla debatter och dagens ordstrider. Nästan alla debattartiklar jag läst 2022 har alltid börjat med en insmickrande, överslätande text som sedan har gått över till en skoningslös knock-out.

Jesus bemötte också skoningslöst de som förvanskade sanningen och han sparade inte på krutet. Men det finns en stor skillnad! Jesus var ALLTID noga att skilja på sak och person. Han älskade ALLA människor, men hatade all synd. Han SÅG människan, Guds avbild, och han visste hur vi skulle bli fria, och därför reagerade han så starkt på SYNDEN.

De levde i fångenskap och det var den som Jesus gjorde det möjligt att bli befriad ifrån och istället ville han föra alla oss människor in i Guds rike för att få del av himlen genom Jesus Kristus.

Paulus påminner oss om följande:

³ Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror ⁴ och befatta sig med myter^[a] och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. ⁵ Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. ⁶ Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. ⁷ De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 1Tim.1:3-7

Jag vet att lösningen finns i Guds ord. Problemet verkar vara att vi har svårt att följa och leva efter ordet. Men hur det än ser ut står Jesus där med sin öppna famn och säger till oss alla : ”Följ mig” Hela hans person är full av förlåtelse, förutsättningen är att vi medvetet och i sanning erkänner vår synd.

¹⁷ Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. ¹⁸ Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. ¹⁹ Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Joh.3:17-19