Del 36 2Tim.1:15-18

  

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 36

Bibelställe 2Tim.1:15-18
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

¹⁵ Som du vet, har alla i Asien^[b] vänt sig bort ifrån mig, bland dem är Fygelus och Hermogenes. ¹⁶ Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus familj, ty han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor. ¹⁷ Tvärtom, när han var i Rom sökte han ivrigt efter mig och fann mig också. ¹⁸ Ja, må Herren låta honom finna barmhärtighet från Herren på den dagen. Och hur mycket han hjälpte mig i Efesus, det vet du själv mycket väl. 2Tim.1:15-18

 

Det här är en annorlunda bön som övergår till ett resonemang om Paulus aktuella situation. Vi kan spåra att Paulus känner oro, ensamhet och övergivenhet. Han skäms inte för att berätta för oss om hur han har det i sin kammare.

Hans övergivenhet är baserad på mänskliga relationer som gått sönder och vi kan spåra en sorg i hans hjärta. Samtidigt kan vi också notera att hans Gudsrelation inte påverkats av att människor övergett honom.

Här tror jag att vi har mycket att lära av Paulus. Han befinner sig i två helt olika världar, den mänskliga och den andliga världen. Guds rike är det viktigaste för honom.

 ¹⁰ och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. ¹¹ Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare. ¹² Det är också därför jag får lida allt detta, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig. 2Tim.1:10-12

Allt det som Paulus varit med om och hur Gud har haft omsorg om honom, det kan ingen ta ifrån honom. Jesus är så verklig för honom, oberoende av hur han ”känner” eller uppfattar händelserna omkring sig. Hans relation med Jesus bär honom genom allt.

När jag läser bönen vi började med, går mina tankar till kung David. Från den stund han slungade sten som fällde jätten Goliat till marken var David trygg i sin Gudsbild och Gudsrelation. Han begick många misstag, men kom alltid tillbaka till Gud för att få full upprättelse igen.

Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
² Om jag sitter eller står, vet du det,
    du förstår mina tankar fjärran ifrån.
³ Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
⁴ Innan ett ord är på min tunga,
    vet du, Herre, allt om det.
⁵ Du omsluter mig på alla sidor
    och håller mig i din hand.
⁶ En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög att jag ej kan förstå den. Ps.139:1-6

Paulus och kung David är övertygade om Guds närvaro och har gjort erfarenheten av att inte hålla något ”hemligt” för Gud. De vet att det är lönlöst att ens försöka.

” Herre, du utrannsakar mig och känner mig.” v1f

Texten säger tydligt att Gud känner oss och vet hur vi har det! Frågan är då: ”hur väl känner vi HONOM?” Brevets som vi läser är till Timoteus, som han kallar sin son. I brevet vi läsa ut att det finns en påminnelse om att det kommer andra tider. Paulus vill påminna Timoteus till förberedelse inför detta.

Idag är de kristna den mest förföljda minoritetsgruppen. Alla kristna har en skyldighet att be för alla förföljda bröder och systrar runt vår värld. Vi vet att de lever under svåra förhållanden och därför ska vi ständigt be för dem.

Petrus skriver följande:

⁶ Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. ⁷ Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.

⁸ Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. ⁹ Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden. ¹⁰ All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. ¹¹ Hans är makten i evighet, amen. 1Petr.5:6-11

 

Ps/ Detta blir den sista bönen trots allt jag har som rubrik att det ska vara 45 böner. Detta beror på att det finns några som påminner om dem som jag redan skrivit. Guds frid till er alla som varit med under ”resan” med Paulus böner! /Ds