Del 33 1Tim.1:12-13

 

Paulus och de 45 bönerna i hans brev

Del 33

Bibelställe 1Tim.1:12-13
Vi kanske inte alltid tänker på vilken bönemänniska aposteln Paulus var. Vi ser honom ofta som aposteln som alltid förmedlade evangeliet var han än befann sig. Men förutsättningen för att detta skulle fungera var hans rika böneliv.

Låt oss lära av honom!

¹² Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, ¹³ fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. 1Tim.1:12-13 

…och tog mig i sin tjänst, skriver Paulus i sitt brev första till Timoteus. Han skriver också om sitt förflutna och om hur han fått förlåtelse och full upprättelse.

Jag tror anledningen till att Paulus fungerade så starkt i sin tjänst, var att han aldrig förnekade sitt förflutna. Det blev snarare en viktig berättelse som öppnade upp för samtal vart han än kom.

Vi uppfattar ofta Paulus som teologen, aposteln, men vi kanske missar det som också hade betydelse, nämligen Paulus inspiratören. Han visade med hela handen på evangeliet, men samtidigt levde han ett efterföljelseliv. Han mötte människor i olika miljöer vilket var berikande inte bara för honom själv, utan också för  omgivningen.

Sedan lämnade Paulus Athen och kom till Korint. ² Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Klaudius hade gett befallning om att alla judar skulle lämna Rom. Till dessa båda kom nu Paulus, ³ och då han hade samma yrke som de, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare. ⁴ Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker. Apg.18:1-4

Texten är ett litet exempel på hur Paulus sökte sig till människor, och skapade relationer och på så sätt berättade om Jesus. Jag tror också att det var viktigt för Paulus att ha ett yrke, där han kunde använde händerna. Genom arbete fick han säkert bilder, tankar och annat som han kunde använda i sin förkunnelse.

Församlingens första 300 år innebar bland annat att de andliga ledarna skulle försörja sig på ett ”vanligt” arbete. Det fanns undantag, men majoriteten av de andliga ledarna hade ett ”vanligt” arbete.

⁹ Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. ¹⁰ Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den ¹¹ och sätta en ära i att hålla er lugna och sköta ert och arbeta med era händer så som vi har befallt er. ¹² Lev på det sättet, så väcker ni respekt hos de utomstående och lider inte brist på något. 1Tess.4:9-12

Paulus talar om ett arbete med händer för sitt bröd för dagen och även ett arbete för Guds rikes utbredning. Han menar att det gav avtryck i den tidens samhälle. Finns det anledning att fundera över detta också i vår tid? Ja absolut. En pastor som är ute bland folket är en pastor med ett vardagsperspektiv, vilket kan vara till stor nytta även i den andliga tjänsten.

Vi ska komma ihåg att Paulus kom från en välbärgad familj, annars hade han inte fått möjlighet att få sin gedigna utbildning. Efter Damaskus-mötet med Jesus blev allt förändrat. Paulus blev en av oss, med unika gåvor, men han glömde aldrig sitt ursprung.

Vi återgår till dagens text. Där skriver Paulus om hur han förföljde församlingen på olika sätt. Han vill att vi ska se sambandet i vers 13.Han hade ingen tro på Jesus och hans mål var att få bort den första kristna församlingen. ”Jag gjorde det i otro och visste inte vad jag gjorde”, skriver Paulus.

Det finns ett kompakt hat mot enskilda kristna och mot den kristna församlingen i olika läger i vårt land och även i övriga världen. Det beror på att de inte lärt känna Jesus. Jag tror också att det finns en stor rädsla hos många. För innerst inne vet de flesta att det finns kraft i Jesu namn. Den rädslan kan man bara få bort genom att hata, tror man.

Jag minns vid ett tillfälle att jag närmade mig en man, som var narkotikapåverkad! När jag kom riktigt nära skrek han: ”kom inte nära mig, rör mig inte, för då dör jag!” Ja hur tänker man då? Jag gick i Jesu namn och la handen på honom och han bara rasade samman på golvet. Han blev en fri man full av tacksamhet.

Så visst finns det olika rädslor, men det finns ännu mer av Guds nåd och kraft.

En annan sak som Paulus skriver om i vers 12 är hur han tackar för den kraft som Jesus ger till honom. Det som Paulus fick vara med om var att den inte var hans. Kraften han hade kom från Jesus Kristus, vår Frälsare.

Inte ens Paulus fick alla sina böner besvarade!

 ⁷ Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. ⁸ Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, ⁹ men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. ¹⁰ Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark. 2Kor.12:7-10

Jag avslutar med denna text, för jag kan förnimma ett samband som är viktigt för oss att komma till insikt om, i vår vandring med Jesus.

Guds nåd är nog för oss, alltid.