Varför bar det inte hela vägen för Petrus?

 

Varför bar det inte hela vägen för Petrus?

 

 ²⁷ Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag^[g]. Var inte rädda."

²⁸ Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." ²⁹ Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. ^30 (H) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" ³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" ³² De steg i båten och vinden lade sig. ^33 (I) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"  Matt.14:27-33  

 

Varje gång som jag läser om Petrus fylls jag av stor tacksamhet. Petrus påminner mig på många sätt om min egen livsresa. Jag tror att Jesus valde ut Petrus av ett speciellt syfte och det ska vi försöka reda ut idag.

Vem var Petrus och hur såg hans historia ut? Genom de olika evangelierna vet vi en hel del om Petrus. Vi har också uppgifter om honom i Apostlagärningarna och hans egna brev. Låt oss titta lite närmare!

·         Petrus var fiskare

·         Han hade familj

·         Hans bror Andreas gjorde honom bekant med Jesus

·         Han var en skrävlare

·         Han var bekant med Johannes Döparen

Petrus var nog också som jag. Inte riktigt överens med sig själv. Han hade lätt att ”ta täten”. Det fungerade ibland, men oftast inte. Ena ögonblicket kunde han förmedla någon gudomlig, nästa stund ”suddade han ut allt” med sitt mänskliga sätt. Det är nog ingen överdrift att hans sätt överensstämmer med många av oss.

Sedan finns det två helt avgörande händelser som förvandlade Petrus till att bli den Petrus som Jesus såg när han blev kallad till tjänst. Vi kommer in på det lite senare, först ska vi gå på vattnet tillsammans med Petrus.

Vad var det egentligen som hände där ute på vattnet, mellan båten och Jesus, det avstånd som Petrus faktiskt gick på vattnet! När han såg Jesus och hur han vandrade på vattnet, fylldes han av en entusiastisk tro.

²⁸ Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." ²⁹ Han sade: "Kom!"

Petrus började sin vandring på vattnet till Jesus. Något händer och han börjar sjunka. Jesus griper tag i honom och räddar honom från att drunkna. Det finns många olika ”förklaringar” till varför han sjönk. Någon säger att det berodde på omständigheterna, andra att han blev rädd. Det finns säkert många fler förklaringar.

Jag tror, att så länge Petrus hade blicken, enbart på Jesus fungerade vandringen på vattnet. För ett ögonblick ändrades blickens fokus till något annat. Den mänskliga naturens tankar tog över! Tanken kan ha låtit ungefär så här: ”Vad har jag gett mig ut på, jag klarar inte detta, jag sjunker! Mycket riktigt, han sjönk!

Jag vill inte på något sätt ringakta omständigheternas och rädslans betydelse, den drabbar oss alla på ett eller annat sätt i vår livsvandring. Som kristen får man bli rädd av olika orsaker. Samma gäller för omständigheterna i våra liv. Det finns inga dåliga och bra kristna i frågan om rädsla och omständigheter!

Frågan är snarare hur vårt fokus ser ut och hur det är uppbyggt. Det kan vara så att vi vet vem Jesus är, men känner honom inte. Vi kan ha läst Bibeln hela livet, men inte släppt in Honom i våra liv. Han har knackat och knackat, men vi har inte öppnat dörren för Honom. Slutligen kan det vara så att traditionen vi lever i inte kan acceptera undrets kraft.

Ibland undrar jag hur Petrus kände sig när han dyngsur släpades ombord på båten igen. Det finns ingen berättelse om hur situationen avslutades för Petrus.

^30 (H) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" ³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" ³² De steg i båten och vinden lade sig. ^33 (I) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"  Matt.14:30-33

Det vi vet med säkerhet är att hela berättelsen blev en bekräftelse på vem Jesus är i orden: Du är verkligen Guds Son!”

Tillbaka till Petrus igen! Jag nämnde att Petrus gick på en entusiastisk tro! Vad menar jag med det? Denna tro bygger på fel grund och det beror på att vi vill ha en tro som bygger på hur man gör!

 

Det är något naturligt grundläggande att veta hur man gör, för att kunna göra något. Det är rätt, men i Guds rike gäller helt andra förutsättningar. I Guds rike gäller ett annat sätt. Grunden till denna undervisning vill föra oss fram till mognad, stabilitet och självständighet. Genom denna undervisning kan vi tillsammans med Jesus driva ut all typ av rädsla. Vi kan också tillsammans med honom ta tag i omständigheterna som kommer emot oss!

Häri ligger den stora skillnaden! Den entusiastiska tron, var för Petrus ständigt ett dilemma och detta har också varit mitt stora problem. När det händer något, blir resultatet ofta ett fall och detta har en benägenhet att hända om och om igen. Men tack och lov, det finns en väg ut ur detta ekorrhjul.

^4 (C) Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. ^5 (D) Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. ^6 (E) Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. ^7 (F) Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. ^8 (G) Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.  Joh.15:4-8 

Ytterligare ett välbekant bibelord som berättar hela hemligheten i ett fungerande kristet liv. Inympade i Honom. Här handlar det inte om spontanitet eller entusiasm utan bygger helt på tillit, trohet och förtröstan på honom som är Livet. Allt det andra är bara flyktig informationsbejakande som flyger iväg vid minsta motstånd.

Jesus berättar om rik frukt! För att vi ska kunna bära frukt ska vi vara inympade. Grenen får växa till, in i det heliga trädet. Efter hand får grenen blad och blommor. Sakta bildas frukten på grenen. Varför? Vårt inympade tillstånd blir permanentat och stabilt i trädet som vi blivit inympade i genom nåd.

Vi har lät att glömma att den kristna tron är en process som är ömsesidig! I den finns den livgivande dialogen i bön, lovsång och hur vi läser Guds ord. Vi är alltid på väg, inte på flykt, utan i sällskap med Jesus. Han var mästerlig på att röra sig i alla sorters miljöer. Han hade samma budskap till alla: ” Omvänd er, Guds rike är nära.” I den nära relationen med Jesus blir vi förvandlade till nya skapelser, det sker alltid genom Jesu ord till oss.

⁴ Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" ⁵ Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. ⁶ Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" ⁷ Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. ⁸ Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. ⁹ Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, ¹⁰ och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom.  Apg.3:4-10 

Här möter vi en helt annan Petrus! Skillnaden är att Petrus har gjort det livsavgörandet mötet med Jesus. Han har fått nåd och blivit given en ny sorts frimodighet. Han har lämnat allt det mänskliga och genom detta blivit en helt förvandlad person. Jag tror att det var denne Petrus som Jesus såg när han kallade honom vid sjöstranden, originalPetrus!

Alla som kände Petrus kunde känna igen honom, men samtidigt inte! Hans kropp och hans utseende var bekant, men orden och kraften i dem, kände omgivningen inte igen. När vi ser detta kan vi förstå att ordspråket: ”Du är bra och du duger!” blir en falsk förhoppning! Jesus ser dig och vet vem du är, men han längtar efter den inre förvandlingen. Där finns den stora förändringen. Den mänskliga naturen har inte herravälde längre utan vi har blivit en ny skapelse i Honom.

^5 (D) Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? ⁶ Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. ^7 (E) Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.  Joh.16:5-7 

För Petrus blev livet helt annorlunda efter att han lämnat spontaniteten och entusiasmen. Den helige Ande hade fått sin boning i honom istället. Han behövde inte längre leva i ovissheten. Nu hade han fått visshet och han visste att nu bar det hela vägen, oavsett vad som hände. Han hade fått en välsignad självinsikt.

Herren är min herde,
    mig ska inget fattas.
^2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
    han för mig till vatten
        där jag finner ro.
^3 (C) Han ger liv åt^[a] min själ,
    han leder mig på rätta vägar
        för sitt namns skull.  Ps.23:1-3

 

 

 

 

 

 

 

Trons vila

⁹ Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. ^10 (C) Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. ¹¹ Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

^12 (D) Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. ^13 (E) Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat^[f] för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.  Hebr.10:9-13 

Jag har läst undervisning som bygger på denna text och även hört förkunnelse om trons vila. Resultatet för min del blev, endast mer förvirring och även en känsla av mer stress. Idag kan jag se tillbaka och konstatera att texten har en stor hemlighet som vi inte inser förrän vi är där, i trons vila!

Har jag då blivit en specialist på begreppet ”trons vila!” Nej det hoppas jag verkligen inte. Det som jag kan göra är att berätta vad som blev trons vila i mitt liv. Det är inte heller meningen att någon ska ta min erfarenhet och lägga den som en mall att följa.

Poängen med oss människor är, att vi alla är unika, samtidigt är vi ALLA Guds skapelse och Hans avbilder. Jag har vandrat på mina stigar, ibland raka och lättframkomliga. Vid andra tillfällen har stigen inneburit hinder, dolda faror och många snubbelstenar. Här är jag inte unik, här är vi alla vandrare med liknande erfarenheter. Livet har fört oss alla på en vandring.

^(G) En banad väg ska gå där,
        en vandringsled,
    och den ska kallas
        "den heliga vägen".
    Ingen oren ska färdas på den,
        men den är till för dem.^[c]
    De som vandrar den vägen
        ska inte gå vilse,
            även om de är dårar.  Jes.35:8

Det är något alldeles speciellt med Jesaja. Han är den som det refereras mest till i Nya testamentet. Han är också den profet som profeterar mest om Messias. Han levde i en tid med yttre välgång och med stor religiös aktivitet i landet. Men folket levde samtidigt i oärlighet, avguderi och förakt för Herren.

 

Hans tid är alltså identisk med vår tid. I vers 8 berättar han om en banad väg, en vandringsled som kallas för ”den heliga vägen.”

Det finns en helig väg som vi ska vandra på och den ska vara förberedd för oss var och en. Den här vägen ska vara ”välskyltad” och det ska inte finnas möjlighet att gå vilse på denna väg. Samtidigt står det att ingen oren ska vandra på den! Men likväl så är vägen avsedd för även den som är oren.

Vad i all sina dagar mer Jesaja med denna kryptiska formulering? Nu ska vi komma ihåg att det inte är Jesajas ord utan det är Herren som talar genom Jesaja. Hur hittar vi då denna märkliga väg? Som jag nämnde tidigare finns det referenspunkter till Jesaja ord i Nya testamentet. Låt oss kika på ett av de mest välkända!

⁵ Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" ^6 (C) Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ⁷ Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far^[c]. Nu känner ni honom och har sett honom."  Joh.14:5-7

Det finns fler ställen som visar på en väg som vi inte alltid kanske ser.

^19 (K) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste ^20 (L) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. ^21 (M) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

^22 (N) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. ^23 (O) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. Hebr.10:19-23

När vi läser texten noga och låter den helige Ande uppenbara den för oss, kommer vi till en stor upptäckt. Texten beskriver en relation! Ordet relation kan sätta igång många reaktioner och tankar. Många av oss har dåliga erfarenheter av relationer, många har sår och andra hinder för att förstå den verkliga betydelsen av ordet relation.

När Jesus undervisar om relationer vill han att vi ska se relationer som något gott. Han har också ”receptet” på hur relationer helas och upprättas. Den relation som Jesus oftast talar om är hans relation till Fadern.

 ^24 (X) Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det ni hört från början förblir i er, kommer också ni att förbli i Sonen och i Fadern. ^25 (Y) Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.  1Joh.2:24-25 

Här vill Johannes att vi ska stanna till och begrunda hur viktigt det är att ha en relation med Jesus, för då förstår vi vem vår himmelske Fader är. Frågan är då; ”hur kommer vi till denna livsavgörande relation?”

 

Generellt kan jag inte svara på den frågan, för frågans svar är helt unik för var och en av oss. Varför? Den livsvandring som vi alla är ute på leder oss på många olika avvägar som skapar vår livserfarenhet. På ett eller annat sätt kommer vi till slut till den punkt där vägen tar slut. Orsakerna till att vägen tar slut är också unik för var och en av oss. Samtidigt är detta den bästa punkten på vår vandring. Det är då som vi vågar ställa oss de svåra frågorna eller frågan ”vad är meningen med livet?

Denna frågeställning är bekant för oss i olika livskeenden. Ibland får vi kraft att gå på djupet med frågan, andra gånger stöter vi bort den. Fast allt känns tungt och meningslöst är det just i detta ögonblick som livet kan få en ny början. Så var det för mig! Detta ögonblick är något som jag aldrig kommer att glömma!

^23 (F) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. ²⁴ Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. ^25 (G) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist^[h] i den här världen ska bevara det^[i] till evigt liv. ^26 (H) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom. Joh.12:23-26 

Jag vill påstå att v 24 slog ner som en bomb i hela min varelse. Många gånger har jag läst versen, men nu var det rätt tid för mig att få versen uppenbarad. Jag vill påstå att jag dog och fick en helt ny start i livet.

Vad var det då som egentligen hände? Jesu ord gjorde mig uppmärksam på att det mesta i mitt liv hade kretsat runt mig själv och vad som var bra för mig. Livet hade blivit som en stor bubbla! (Jag tänker på de där stora bollarna som man kan hoppa runt i på sommaren). Det var en befrielse när ordet skar sönder bubblan och jag fick känna den friska luften och hur livet strömmade tillbaka, in i mitt hjärta.

Denna händelse innebar många förändringar, prioriteringar och större livskvalité. Det mest radikala och bestående var att jag fick in en stor tacksamhet i mitt hjärta. Livet sattes på sparlåga genom att Guds frid intog den plats där egoismen tidigare regerat. Guds ord fick helt nytt liv och de texter som talade starkast till mig var alla med ordet ”i” och ”genom”.

Varför var det så revolutionerande?

^16 (P) Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. ^17 (Q) Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. ^18 (R) Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.  Ef.2:16-18

^17 (L) Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.  2Kor.5:17

 

 

 ^19 (J) Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, ^20 (K) och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. ^21 (L) Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.  Gal.2:19-21 

Ur dessa bibeltexter fann jag något som var helt obekant. Här fanns det som jag sökt och längtat efter hela mitt kristna liv och det var trons vila! Den stora upptäckten var att allt inte handlade om mig, utan att livet hade ett större syfte.

Alla mina försök och all min egen strävan i prestation fanns inte längre. Det kom något som var mycket större och det var att vila i Honom. Är då detta något som alla borde kopiera och bli fria människor. Nej, då hade det blivit enbart kopior. Att kopiera innebär bara en sorts genväg. Det håller ett tag, men bleknar sakta bort och försvinner.

Din väg och min väg är helt olika när man ytligt ser på våra vägar. Men Jesus ser på våra vägar på sitt sätt och vill nå oss på olika sätt. Däremot har vi alla något viktigt gemensamt och det är våra val när vägen tar slut. Vi kommer till samma vägg i återvändsgränden och det är där vi måste göra ett val.

Petrus kom till vägens slut genom sin förnekelse av Jesus. Han var råbarkad i sitt sätt och tvärsäker, men han föll! Jesus övergav honom inte utan var noga med hans upprättelse. Det berodde på det profetiska ordet han fått när han förstod vem Jesus var. Därför var Jesus noga med upprättelsen av Petrus.

Precis så är det med våra liv också för vi har alla en kallelse i Guds rike som hans barn. Trots att vi går en massa ”kringelkroksvägar” så längtar Jesus efter att vi ska komma tillbaka till vår bestämmelse. Det första han vill, är att vi ska komma in i trons vila, för där börjar allt. Där börjar vandringen tillsammans med Jesus.

^28 (N) Kom till mig, alla ni som arbetar^[k] och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. ^29 (O) Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, ^30 (P) för mitt ok är milt och min börda är lätt."  Matt.11:28-30

 

Trots allt detta

 

Trots allt detta

 

 

 

Fikonträdet blomstrar inte mer,
        och vinstocken ger ingen skörd.
    Olivträdets frukt slår fel,
        och fälten ger ingen föda.
    Fåren rycks bort ur fållorna,
        och ingen boskap finns i stallen.
¹⁸ Men jag vill jubla i Herren
    och glädja mig i min frälsnings Gud.

¹⁹ Herren Gud är min styrka.
    Han gör mina fötter som hjortens
        och låter mig gå fram
            över mina höjder. Hab.3:17-19

Profeten Habackuk namn betyder ”omfamning eller trädgårdsväxt” på hebreiska. Han var profet i Juda 640-609 f. Kr. Han går i dialog med Gud och undrar över Guds rättvisa. Han får en uppenbarelse över att Guds dom ska komma genom Babels ogudaktiga kaldéer.

Verserna ovan blir en sorts sammanfattning, där han börjar se livets viktigaste uppenbarelse. Han säger: ”Herren Gud är min styrka.” Samtidigt gör han ett krasst konstaterande över att allt det materiella har gått helt på tok! Det blir inga fikon, inga vinklasar och ingen olivolja. Även fåren är borta och stallet är tomt på all boskap.

Mitt i denna bedrövelse utropar han: ”Herren Gud är min styrka.” Det är lätt att vi uppfattar det som någon sorts självtröst i hopplösheten. Han säger även: ” Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder.”

Innan dessa ord utbrister han: ” Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud.”

Trots allt som hänt, har Habackuk sin grundtrygghet i Herren. Det verkar som om omständigheterna inte påverkar honom, utan han har all sin glädje i Herren.

På modernt språk skulle vi kunna kalla hans situation som en total konkurs eller bankrutt. Rent materiellt är han totalt utblottad. Genom tryggheten i tilliten till Herren vågar han tala ut inför Herren utan fruktan.

Vi ska ta och läsa några olika ställen i boken och försöka sätta in dem i ett perspektiv för vår egen tid. Här finns mycket att lära och förstå av Herrens vishet.

Habackuk är profet, Herrens profet och utvald av Herren. Profetens uppgift är att höra från Herren och förmedla detta till folket. Profetens ord var inte alltid uppskattade av folket. Oftast brydde sig inte profeten om folkets ohörsamhet. Hans uppdrag innebar endast att varna och berätta Herrens ord. Han hade gjort sitt, nu var det folkets egna val som gällde.

Finns det starka profetröster i Sverige idag? Både ja och nej. Problemet är att vi har svårt att ta profetrösterna i på allvar! Tankarna kretsar kring följande:

·         Har han något att säga? Han kommer inte från oss!

·         Är det inte han som springer runt i alla församlingarna i stan?

·         Har du sett hans kläder?

Frågorna är säkert ännu fler, men grunden är trots allt, tvivel, otro, misstro, jämförelse och ohörsamhet. Förhållandet är precis det samma som i Israel på profeternas tid. För hur ofta hamna de inte i brunnen för att bli tystade?

 Jag ska stå på min vaktpost

        och ställa mig i tornet.
    Jag vill spana för att se
        vad han ska tala till mig,
    vilket svar jag ska få
        på min klagan. Hab.2:1

Profeten Habackuk ville befinna sig på rätt plats, vid rätt tillfälle och alltid vara beredd på att höra från Herren. Hans val att alltid vara disponibel, är för honom att bekänna sin trohet, tillit och trofasthet till Herren. Hans uppdrag är bara att höra Herrens röst.

Tillbaka till texten vi började med!

När jag läser om texten smittas jag av den tillit Habackuk har inför Herren. Det finns en så stark förtrolighet och trygghet. Han säger vidare en sak som är grunden i kristen tro. Låt oss läsa!

 Se, hans själ är uppblåst
        och oärlig i honom.
    Men den rättfärdige ska leva
        genom sin tro. Hab.2:4

Dessa fantastiska ord som vi återkommer till ofta. ”Men den rättfärdige ska leva genom sin tro.” Jag uppfattar att vi ofta använder versen, men tyvärr inser vi kanske inte vad den betyder. Hur kan jag säga så? Jo, jag har missförstått den många gånger!

Men varför säger jag då att andra gjort som jag? Idag när jag äntligen har fått nåden att förstå versen, kan jag dra mig till minnes hur alltför många bara ”rycker versen ur sitt sammanhang.”

Låt oss gå igenom versen och kolla vad som egentligen står i den. Först och främst finns ordet genom vilket vi ofta bortser ifrån. Hur då? Vi har en benägenhet att bara läsa versen utan att se vad det står!

Låt mig få göra en parafrasering av versen och montera om den lite.

”Genom sin tro (det vill säga trohet, tillit och trofasthet till Herren) ska den rättfärdige ( den som är tillgänglig för ständig påverkan av Herren) leva. Det handlar överhuvudtaget inte om mig och mina gärningar eller min uppblåsta tro, utan mitt beroende av Herren.

  57 Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig. Joh.6:57

 9 Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd. Joh.10:9-10

5 Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" 6Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom." Joh.14:5-7

Här är tre olika bibelställen med samma budskap och nyckelordet är genom. Det är bara genom Fadern som vi kan få möjligheten att leva i Kristus. Allt annat är helt meningslös och utan kraft.

Detta är Habackuk mycket medveten om och lever följaktligen efter sin bekännelse utifrån rättfärdighet av tro. Därför kan han fästa blicken på eländet och trots detta veta att det finns en utväg. Han ser inte med mänskliga ögon utan de ögon Herren har utrustat honom med, Herrens helt unika glasögon som ser det vi inte alltid ser.

Det finns även en stor välsignad vila i att läsa Habackuk. I texten kan vi förnimma Herrens närvaro och kärlek. Habackuk blir inte rädd utan inväntar nästa tilltal från Herren.

Jag har varit en mycket rädd liten man, präglad av fruktan och oro. Fråga Monica! När jag fick uppleva vetekornets lag och döden där i jorden, förändrades allt till det bättre. Jag kan ta till mig Jesus underbara ord på ett annat sätt!

( Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut." Matt 28:20

Här hade jag ett problem! Tidens slut! Det lätt mycket obehagligt och att allt skulle sluta en dag. Men tack och lov att den känslan har lämnat mig.

Det var en lite parantes men ack så viktig.

Nu tillbaka till Habackuk igen och hans ord som inte bara är till Juda utan även till oss!)

Habackuk nämner tre olika träd, som är starka symboler för Israel. Fikonträdet, vinstocken och olivträdet. Det finns fyra till men vi kan ta det vid ett annat tillfälle. Habackuk prioriterar dessa tre. Fikonträdet berättar om maten, vinstocken om alla festligheter och olivträdet som ger olja till att smörja kungar, profeter och präster med.

Jag tror att allt pekar mot Uppenbarelseboken!

 ¹⁸ Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva^[d] att smörja dina ögon med så att du kan se.

¹⁹ Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! ²⁰ Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

²¹ Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron. ²² Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Herren har allt i sin hand och han vill bara att vi ska inse detta. Han tillåter oss att gå iväg på många omvägar men Hans tålmodighet är större än vår vilsenhet. Jesus uppmuntrar oss att ivrig vända om från att bara se på fikonen, vindruvorna och oliverna. Allt detta har inget värde på slutet, utan det som har något värde är hur vi har det med Herren.

¹² Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. ¹³ Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför ¹⁴ och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Fil.3:12-14

Vi är korsfästa med Kristus, vi har i dopet uppstått med honom. Vi är i himlen tillsammans med honom. Det är vår kropp, anden och själ som är kvar här nere. Låt oss då göra som Habackuk!

Jag ska stå på min vaktpost

        och ställa mig i tornet.
    Jag vill spana för att se
        vad han ska tala till mig,
    vilket svar jag ska få
        på min klagan. Hab.2:1

 

 

Frid med Gud

 

 

Frid med Gud

 

 

 När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ^2 (B) Genom honom har vi också tillträde^[a] till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss^[b] i hoppet om Guds härlighet. ^3 (C) Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, ^4 (D) tålamodet fasthet och fastheten hopp. ^5 (E) Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss. Rom.5:1-5    

Tänk, vi har möjlighet att få frid med Gud! Den frid som bara Gud kan ge! Då kan vi gå vidare i livet och ge friden vidare, förvandlade.

Jag minns när jag var nyfrälst, att det var många frågor och tankar som vandrade runt i mitt inre. Men det som var verkligt stort för mig var att Gud kunde, ville och skulle ge mig hans sorts frid. Det underbara var att det inte bara gällde en viss stund utan för alltid. Periodvis uppfattade och upplevde jag verkligen Guds stora frid i mitt hjärta. Men sedan dök problem upp och friden försvann.

Jag tror inte att jag är ensam om denna erfarenhet, utan vi är många som har gjort samma erfarenhet. Livet blev som en berg och dalbana, friden kom och gick. Idag tror jag att det kanske ett svar på varför det blev så här, med berg och dalbanan.

Om du gör en sökning på ordet ”känslor” får du inte en enda träff. I Bibeln talas inte mycket om just ”känslor” och dess olika yttringar. Däremot får du träffar på ordet ”medkänsla.”

Jag kan säga att mycket av mitt tidigare kristna liv byggde på ”känslan eller känslor.” Om jag tänker tillbaka så fanns det mycket undervisning då och den beskrev ofta att vi skulle känna oss fram. Kände man efter noga så skulle man ”känna” Guds närvaro. Det verkade som om livet var ett enda känslospröt som man ständigt skulle känna sig fram med. Jag kan konstatera att detta blev en mycket osäker och en tvivelsfull vandring utan någon som helst trygghet.

Söker jag på ordet ”trygg” får jag plötsligt över 100 träffar. Bibelorden som handlar om att vara trygg, visar på allt annat än ”känsla och känslor!”

^18 (K) Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden^[d], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. ¹⁹ Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget^[e]. ^20 (L) Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. Hebr.6:18-20

I de sammanhang som jag befann mig i fanns väldigt tydliga lärosatser. I vår församling tror vi så här och vill du uppleva Guds väg för dig så ta del av våra lärosatser. Detta innebar att man skulle veta vad man trodde på – en lära! Idag kan jag säga att detta är absolut ingen väg för att få frid med Gud.

Jesus är ingen lära, ej heller en religion. Jesus är en person! Det Jesus vill är att, vi har en relation med Honom och med varandra – målet är att veta vem du/jag tror på! Skillnader är som natt och dag.

^3 (B) Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet^[a]. ^4 (C) Genom dessa har han gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni genom dem ska få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. 2Petr.1:3-4  

Dessa verser har ett mycket kraftfullt budskap till oss. Det finns anledning att ofta stanna till vid dessa verser och se tryggheten, friden och glädjen i Kristus. Här finns ingen plats för falska känslor eller osäkerhet över vem Jesus är.

Paulus säger följande till oss:

^12 (K) Det är därför jag får lida allt detta. Men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att fram till den dagen^[e] bevara det som anförtrotts mig. ^13 (L) Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. ^14 (M) Bevara det goda som anförtrotts dig genom den helige Ande som bor i oss. 2Tim.1:12-14 

Jag tror att vi i denna gulmarkerade text får en fingervisning om vad Guds frid innebär och hur vi får del av den. Hur jag än tänker över denna text, så står det klart att det finns några vägledande faktorer för att grundlägga Guds frid i våra hjärtan. Låt oss spalta upp det:

·         Vi behöver veta vem vi tror på; Jesus Kristus.

·         Gud är en god Gud, Han är vår Far och vi är Hans barn.

·         Den Helige Ande bor i oss och ständigt manar gott.

·         Allt ovan har inget med prestation eller 7 stegs program att göra.

·         Vår Far, Jesus Kristus, den Helige Ande älskar oss genom försoningen och har gett oss nåd.

När du/jag inser detta hamnar vi ett hav av frid och det finns inget i denna värld som kan jämföras med detta tillstånd. Jag är villig att erkänna att fridens närvaro kan skifta i styrka, men det beror inte på Gud utan på oss.

^6 (F) Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. ^7 (G) Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

^8 (H) För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. ^9 (I) Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er. Fil.4:6-9 

Hur ofta har vi inte hört eller läst denna text. Vi har nog även hört många predikningar över denna text också, men den har inte fått insteg i oss till bevarad frid. Vad det beror på vet jag inte. Jag ska vara personlig en stund och dela följande:

För mig blev det förändring genom ordet ”tacksamhet!” Jag tror att ordet tacksamhet är ett ord som vi delar, predikar och undervisar om alldeles för lite! Kan man undervisa någon till tacksamhet? Nej, det tror jag inte, däremot kan vi visa på vad Jesus gjort för oss och ur detta växer tacksamheten stillsamt i våra hjärtan.

Jag kan uttrycka det så här: ” Tacksamhet är inget som man bara kan hämta, utan den kommer från bönens gemenskap med Gud!” När jag är i bön, tillbedjan och lovsång och ger den till Gud föds glädjen över att vara ett av Hans barn. Himmelens och jordens skapare kan jag kalla min Far som lever i det eviga ljuset. När jag inser att Jesus gjort tillträdet möjlig till Guds famn fylls mitt hjärta av stor tacksamhet. Jag behöver inte prestera något, utan bara umgås och vara i Hans närvaro.

Jag minns mycket tydligt hur jag fick uppleva detta första gången för tre år sedan, under äppelträdet, i trädgården. Det var inte något som jag förstod med förståndet, utan det var något djup djupt inom mig. Det hade landat i mitt hjärta eller min ande. Jag glömmer aldrig hur det alldeles som ”rörde sig i magen!”

^15 (O) Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. Och var tacksamma. ^16 (P) Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.^[e] 17 (Q) Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom. Kol.3:15-17 

Ibland kan det vara svårt att förstå vad Paulus skriver i sina brev till de olika församlingarna och till oss enskilt. Här är ett stort undantag, här står allt i klartext och det är mycket svårt att missuppfatta eller inte se hela sammanhanget vad gäller Guds frid.

Guds frid är inget som finns i förståndet, utan Guds frid är placerat i våra hjärtan. Guds frid är även kopplat till vår tacksamhet, även det i våra hjärtan! Förståndet har problem med att förstå Guds frid och det beror på att där finns ”jämförelsens dilemma!”

Förståndet resonerar och det kan vara en fördel vid många tillfällen, men när det gäller Guds frid kan det bli problematiskt. Frågorna och påståendena hopar sig i förståndet och utifrån den mänskliga aspekten: ”Hur ska jag ha frid och vara tacksam när jag inte har något jobb!” Det är väl en befogad och naturlig fråga. Men det finns en skillnad, och det är att frid och tacksamhet har inget med mina omständigheter att göra.

Vi lyssnar på Paulus igen:

^7 (E) Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet^[b], en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. ^8 (F) Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, ^9 (G) men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet." 2Kor.12:7-9

Förståndet vill att vi ska tolka allt efter det aktuella skeendet. Paulus hade säkert det på samma sätt. Det som förändrade honom i detta var att Gud hälsade honom att min nåd är nog för dig och att min kraft, Guds kraft, fullkomnas i svaghet, Paulus situation.

Guds frid och vår tacksamhet är inte kopplad till någon form av prestation, den är baserad av Guds nåd. Vi kan inte åberopa ”våra rättigheter” för i Guds rike finns bara nåd och det är för vår överlevnad att vi sätter riktmärket där. I Guds rike finns den fullkomliga segern, för där regerar Jesus Kristus. Där finns inget mörker, utan där finns det eviga ljuset och där finns Guds frid.

Låt oss komma överens om att det inte är staplade gärningar som skapar frid med Gud, utan det är relationen med Honom i Hans Sons namn. Där finns den frid som övergår allt förstånd!

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ^2 (B) Livets Andes lag har i Kristus Jesus^[a] gjort mig fri från syndens och dödens lag. ^3 (C) Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. ^4 (D) Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. Rom.8:1-4

 

 

 

Låt Guds tala in i ditt hjärta

 

Psaltaren 19

Uppenbarelsen i Ordet

 

^(C) Herrens undervisning är fullkomlig,
        den ger nytt liv åt själen.
    Herrens vittnesbörd är sant,
        det ger vishet åt enkla människor.
^9 (D) Herrens befallningar är rätta,
        de ger glädje åt hjärtat.
    Herrens bud är klart,
        det ger ljus åt ögonen.
¹⁰ Herrens vördnad är ren,
        den består för evigt.
    Herrens domar är sanna,
        de är alla rättfärdiga.

^11 (E) De är mer värda än guld,
        än mängder av fint guld.
    De är sötare än honung,
        än renaste honung.
^12 (F) Genom dem blir din tjänare varnad.
    Den som följer dem får stor lön.

^13 (G) Vem märker hur ofta han felar?
    Förlåt mig mina hemliga brister.
^14 (H) Bevara också din tjänare
        från de fräcka,
    låt dem inte få makt över mig,
        så blir jag fullkomlig
            och fri från svår synd. Ps.19:8-14

Psalm 19 i Psaltaren, en psalm jag läst flera gånger, men först idag har jag ”upptäckt den.” Rättare sagt; ”den helige Ande uppenbarade den för mig när jag var färdig att ta emot den.”

Är det rätt och riktigt att uttrycka sig så? Jag har frimodighet att säga ja till mitt eget påstående! Det finns ingen anledning att ”linda i det i religiösa termer.” Jag kan från mitt hjärta säga, att verserna blev en uppenbarelse för mig.

Men, rent intellektuellt sett skulle det kunna vara fullt möjligt att förklara? Tankemässigt kan man förklara både det ena och det andra, skillnaden är att det skapar inget liv!

^(A) Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. ² Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom."

³ Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." ⁴ Nikodemus sade: "Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" ⁵ Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. ⁶ Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. ⁷ Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. ⁸ Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden." Joh.3:1-7

Här är svaret på mitt resonemang! Nikodemus representerar den tankemässiga religiositeten som bara omfattar världens och huvudets väg. Den ska förespegla en andlig verklighet. Här finns det bara en massa ord, helt utan liv.

Jesus vill visa Nikodemus en helt annan väg, genom att beskriva den andliga pånyttfödelsen: ”Att lämna det gamla livet och ta emot det nya livet och få del av Guds Ande.”

^16 (M) Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, ^17 (N)så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. 2Tim.3:16-17

Paulus förtydligar begreppet om den andliga pånyttfödelsen.

Åter till upplevelsen av Psalm 19 och framförallt uppenbarelsen av den samma. Vers 1 till 7 beskriver skapelsen på ett underbart sätt. Jag riktigt rycks med och dansar ut på de gröna ängarna, färdas på vattnet och ser upp mot himmelens under.

Vers 8-14 blir en ”påfyllning” av skapelsens under. Här hittar vi sju punkter till förståelsen av Guds ord och innebörden av det kristna livet. Följ med och låt mig visa på dessa punkter.

Punkt nr 1

” Herrens undervisning är fullkomlig,
        den ger nytt liv åt själen.

(Svenska Folkbibeln har översatt ”lagen eller Torah” med undervisning, vilket är den korrekta översättningen från den hebreiska texten.)

Herrens undervisning är till för att vi ska få ett nytt liv, ny inriktning och ny förståelse. Den helige Ande vill visa och tala till oss genom Ordet för här finns fullkomlighet och alltings förklaring. Lever vi i detta finns det mindre risk att vi hamnar fel i vår vandring med Jesus. Det blir svårare för villoläror att få fäste i oss.

Punkt nr 2

” Herrens vittnesbörd är sant,
        det ger vishet åt enkla människor.”

Sanningen finns i Herrens vittnesbörd och det ger oss en vishet. Detta är evangelium för oss enkla människor. I visheten finns den stora möjligheten till eftertankens välsignelse. Det betyder att om vi lyssnar till den helige Ande har vi möjlighet att ge svar i kärlek till alla människor. Det finns ingen plats för att döma i visheten som kommer från Herren.

Punkt nr 3

” Herrens befallningar är rätta,
        de ger glädje åt hjärtat.”

Att känna glädjen i hjärtat gör att man ”lyfts upp ifrån omständigheterna” och detta infinner sig när vi hör och gör det Herren säger till oss att göra. Allting blir mycket enklare och till och med ”självklart” i positiv bemärkelse.

Punkt nr 4

”     Herrens bud är klart,
        det ger ljus åt ögonen.”

Jag är som många andra beroende av glasögon. Har jag inte glasögonen på mig blir det mesta bara sudd. På samma sätt är det med Herrens bud. När vi ser dem klart ger det ljus genom ögonen. Givetvis räcker det inte att bara se dessa, utan glädjen att göra det de säger. Herren skapar ingen börda utan han lyfter av dem genom lydnaden.

Punkt nr 5

” Herrens vördnad är ren,
        den består för evigt.”

(Svenska Folkbibeln översätter ”fruktan” med vördnad som är korrekt enligt hebreiskan)

Ordet ”vördnad” ger en helt annan innebörd än ordet ”fruktan” som har missbrukats i många kyrkliga sammanhang. Hur? Det har predikats på ett sätt som skapat rädsla för Gud. Den typen av budskap är inte sanningen! Guds stora längtan är att vi ska förstå att vi är hans älskade barn.

Punkt nr 6

”    Herrens domar är sanna,
        de är alla rättfärdiga.

^11 (E) De är mer värda än guld,
        än mängder av fint guld.
    De är sötare än honung,
        än renaste honung.”

Allt Herren gör och säger är rent och rättfärdigt. Därför kan David uttrycka och beskriva det så vackert. Han har själv upplevt hur det blev när han handlade i orättfärdighet. Han fick sin dom och blev upprättad och kunde utifrån detta fortsätta sin vandring med Herren. Allt var förlåtet! David säger: ” att det var bättre än guld och sötare än den sötaste honung!”

Punkt nr 7

” ^(F)” Genom dem blir din tjänare varnad.
    Den som följer dem får stor lön.”

Genom att leva i dessa punkter kan vi förvänta oss ”stor lön!” Här handlar det inte om ett tjockt lönebesked! Utan denna lön är förborgad för evigheten. För att detta ska fungera har vi fått den helige Ande som Hjälparen. Jag tänker på de stillsamma tilltalen som vi får som varning, uppmuntran och annan vägledning. När vi är i Kristus befinner vi oss i livets centrum, utifrån detta kan vi leva i sanningen och även se vägen!

 "Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. ^13 (L) Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden.  Uppb.22:12-13

^24 (K) Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. ²⁵ Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. Apg.17:24-25

 

Den sista versen i Psalm 19 säger följande till oss:

^(I) Låt min muns ord
    och mitt hjärtas tankar behaga dig,
        Herre, min klippa och återlösare. V15