Frid med Gud

 

(Eget foto Fredsrosen)

Frid med Gud

 

Helsingborg 9 augusti 2020

 

 

 När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ^2 (B) Genom honom har vi också tillträde^[a] till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss^[b] i hoppet om Guds härlighet. ^3 (C) Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, ^4 (D) tålamodet fasthet och fastheten hopp. ^5 (E) Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss. Rom.5:1-5    

Tänk, vi har möjlighet att få frid med Gud! Den frid som bara Gud kan ge! Då kan vi gå vidare i livet och ge friden vidare, förvandlade.

Jag minns när jag var nyfrälst, att det var många frågor och tankar som vandrade runt i mitt inre. Men det som var verkligt stort för mig var att Gud kunde, ville och skulle ge mig hans sorts frid. Det underbara var att det inte bara gällde en viss stund utan för alltid. Periodvis uppfattade och upplevde jag verkligen Guds stora frid i mitt hjärta. Men sedan dök problem upp och friden försvann.

Jag tror inte att jag är ensam om denna erfarenhet, utan vi är många som har gjort samma erfarenhet. Livet blev som en berg och dalbana, friden kom och gick. Idag tror jag att det kanske ett svar på varför det blev så här, med berg och dalbanan.

Om du gör en sökning på ordet ”känslor” får du inte en enda träff. I Bibeln talas inte mycket om just ”känslor” och dess olika yttringar. Däremot får du träffar på ordet ”medkänsla.”

Jag kan säga att mycket av mitt tidigare kristna liv byggde på ”känslan eller känslor.” Om jag tänker tillbaka så fanns det mycket undervisning då och den beskrev ofta att vi skulle känna oss fram. Kände man efter noga så skulle man ”känna” Guds närvaro. Det verkade som om livet var ett enda känslospröt som man ständigt skulle känna sig fram med. Jag kan konstatera att detta blev en mycket osäker och en tvivelsfull vandring utan någon som helst trygghet.

Söker jag på ordet ”trygg” får jag plötsligt över 100 träffar. Bibelorden som handlar om att vara trygg, visar på allt annat än ”känsla och känslor!”

^18 (K) Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden^[d], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. ¹⁹ Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget^[e]. ^20 (L) Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. Hebr.6:18-20

I de sammanhang som jag befann mig i fanns väldigt tydliga lärosatser. I vår församling tror vi så här och vill du uppleva Guds väg för dig så ta del av våra lärosatser. Detta innebar att man skulle veta vad man trodde på – en lära! Idag kan jag säga att detta är absolut ingen väg för att få frid med Gud.

Jesus är ingen lära, ej heller en religion. Jesus är en person! Det Jesus vill är att, vi har en relation med Honom och med varandra – målet är att veta vem du/jag tror på! Skillnader är som natt och dag.

^3 (B) Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet^[a]. ^4 (C) Genom dessa har han gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni genom dem ska få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. 2Petr.1:3-4  

Dessa verser har ett mycket kraftfullt budskap till oss. Det finns anledning att ofta stanna till vid dessa verser och se tryggheten, friden och glädjen i Kristus. Här finns ingen plats för falska känslor eller osäkerhet över vem Jesus är.

Paulus säger följande till oss:

^12 (K) Det är därför jag får lida allt detta. Men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att fram till den dagen^[e] bevara det som anförtrotts mig. ^13 (L) Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. ^14 (M) Bevara det goda som anförtrotts dig genom den helige Ande som bor i oss. 2Tim.1:12-14 

Jag tror att vi i denna gulmarkerade text får en fingervisning om vad Guds frid innebär och hur vi får del av den. Hur jag än tänker över denna text, så står det klart att det finns några vägledande faktorer för att grundlägga Guds frid i våra hjärtan. Låt oss spalta upp det:

·         Vi behöver veta vem vi tror på; Jesus Kristus.

·         Gud är en god Gud, Han är vår Far och vi är Hans barn.

·         Den Helige Ande bor i oss och ständigt manar gott.

·         Allt ovan har inget med prestation eller 7 stegs program att göra.

·         Vår Far, Jesus Kristus, den Helige Ande älskar oss genom försoningen och har gett oss nåd.

När du/jag inser detta hamnar vi ett hav av frid och det finns inget i denna värld som kan jämföras med detta tillstånd. Jag är villig att erkänna att fridens närvaro kan skifta i styrka, men det beror inte på Gud utan på oss.

^6 (F) Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. ^7 (G) Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

^8 (H) För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. ^9 (I) Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er. Fil.4:6-9 

Hur ofta har vi inte hört eller läst denna text. Vi har nog även hört många predikningar över denna text också, men den har inte fått insteg i oss till bevarad frid. Vad det beror på vet jag inte. Jag ska vara personlig en stund och dela följande:

För mig blev det förändring genom ordet ”tacksamhet!” Jag tror att ordet tacksamhet är ett ord som vi delar, predikar och undervisar om alldeles för lite! Kan man undervisa någon till tacksamhet? Nej, det tror jag inte, däremot kan vi visa på vad Jesus gjort för oss och ur detta växer tacksamheten stillsamt i våra hjärtan.

Jag kan uttrycka det så här: ” Tacksamhet är inget som man bara kan hämta, utan den kommer från bönens gemenskap med Gud!” När jag är i bön, tillbedjan och lovsång och ger den till Gud föds glädjen över att vara ett av Hans barn. Himmelens och jordens skapare kan jag kalla min Far som lever i det eviga ljuset. När jag inser att Jesus gjort tillträdet möjlig till Guds famn fylls mitt hjärta av stor tacksamhet. Jag behöver inte prestera något, utan bara umgås och vara i Hans närvaro.

Jag minns mycket tydligt hur jag fick uppleva detta första gången för tre år sedan, under äppelträdet, i trädgården. Det var inte något som jag förstod med förståndet, utan det var något djup djupt inom mig. Det hade landat i mitt hjärta eller min ande. Jag glömmer aldrig hur det alldeles som ”rörde sig i magen!”

^15 (O) Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. Och var tacksamma. ^16 (P) Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.^[e] 17 (Q) Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom. Kol.3:15-17 

Ibland kan det vara svårt att förstå vad Paulus skriver i sina brev till de olika församlingarna och till oss enskilt. Här är ett stort undantag, här står allt i klartext och det är mycket svårt att missuppfatta eller inte se hela sammanhanget vad gäller Guds frid.

Guds frid är inget som finns i förståndet, utan Guds frid är placerat i våra hjärtan. Guds frid är även kopplat till vår tacksamhet, även det i våra hjärtan! Förståndet har problem med att förstå Guds frid och det beror på att där finns ”jämförelsens dilemma!”

Förståndet resonerar och det kan vara en fördel vid många tillfällen, men när det gäller Guds frid kan det bli problematiskt. Frågorna och påståendena hopar sig i förståndet och utifrån den mänskliga aspekten: ”Hur ska jag ha frid och vara tacksam när jag inte har något jobb!” Det är väl en befogad och naturlig fråga. Men det finns en skillnad, och det är att frid och tacksamhet har inget med mina omständigheter att göra.

Vi lyssnar på Paulus igen:

^7 (E) Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet^[b], en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. ^8 (F) Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, ^9 (G) men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet." 2Kor.12:7-9

Förståndet vill att vi ska tolka allt efter det aktuella skeendet. Paulus hade säkert det på samma sätt. Det som förändrade honom i detta var att Gud hälsade honom att min nåd är nog för dig och att min kraft, Guds kraft, fullkomnas i svaghet, Paulus situation.

Guds frid och vår tacksamhet är inte kopplad till någon form av prestation, den är baserad av Guds nåd. Vi kan inte åberopa ”våra rättigheter” för i Guds rike finns bara nåd och det är för vår överlevnad att vi sätter riktmärket där. I Guds rike finns den fullkomliga segern, för där regerar Jesus Kristus. Där finns inget mörker, utan där finns det eviga ljuset och där finns Guds frid.

Låt oss komma överens om att det inte är staplade gärningar som skapar frid med Gud, utan det är relationen med Honom i Hans Sons namn. Där finns den frid som övergår allt förstånd!

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ^2 (B) Livets Andes lag har i Kristus Jesus^[a] gjort mig fri från syndens och dödens lag. ^3 (C) Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. ^4 (D) Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. Rom.8:1-4