Filippus och den etiopiske hovmannen
En betraktelse kring Apg.8:26-40
Helsingborg 19 februari 2023
En av de svåraste saker att få i gång är evangelisation/mission i kristenheten.
Det finns en hel lista med orsaker, men den ska jag inte gå igenom.
Det finns en annan faktor som har betydelse, vilken jag
däremot ska se närmare på och som kanske skulle ta bort många punkter på listan
över orsaker till utebliven evangelisation/mission.
Någon kanske undrar över varför jag skriver evangelisation/mission
tillsammans som ett begrepp. Jag tror att vi ska försöka att mer koppla samman
dessa begrepp. Mission betyder uppdrag och vårt uppdrag som kristna är att
sprida Guds ord. Sverige idag är ett multikulturellt land. Vi har under olika
perioder haft flyktingströmmar, men aldrig så stora som idag.
Här finns stora möjligheter till att sprida Guds ord, men på
ett annat sätt än vad vi är vana vid. Till Sverige kommer människor med en
annan religion och med en stark övertygelse i sin religion. Vi är ofta onödigt
rädda för ”krockar” när vi ska berätta om Jesus. Min erfarenhet är att det är
enklare än man tror att berätta om Jesus för muslimer. De flesta vet vem han
är.
Därför ska vi studera ett bra exempel för all
evangelisation/mission. Mannen heter Filippus. I kap.6 står det berättat om anledningen
till att apostlarna utvalde 7 män, däribland Filippus, till att tjänstgöra vid
utdelandet av mat. De valdes ut för de var fyllda med den helige Ande och hade
vishet, det var ett villkor för att få tjänsten.
Stefanus, också en av de 7, blir fängslad och sedan stenad
till döds på falska anklagelser och i bakgrunden står Saulus och ser på och
instämmer i Stefanus dom. Efter Stefanus död utbryter en stor förföljelse av
församlingen och många blir utspridda i landet.
Filippus var en av dem som måste fly och han hamnade i
Samarien.
De som nu hade skingrats gick omkring
och predikade evangeliet. 5 Filippus[a] kom ner till staden
Samaria och predikade Kristus för folket. 6 Och de
höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de
tecken som han gjorde. 7 Ty under höga skrik for
orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades. 8 Och
det blev stor glädje i den staden. Apg.8:4-7
Guds ord hade framgång och många tog emot Jesus. Förföljelsen
i Jerusalem och flykten därifrån gjorde att Guds ord fick en snabb spridning. Inget
ont annat än det även har något gott med sig!
Nu ska vi se på hur Filippus fungerar i sitt evangelisation/mission
uppdrag.
26 En Herrens ängel talade till
Filippus: "Gå vid middagstiden[c] ut på vägen som leder
från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." Apg.8:26
Här är några saker att lägga märke till:
·
En Herrens ängel talade till Filippus
·
Gå vid middagstiden (12:00 ca)
·
Vägen ligger öde
Filippus är fylld av den helige Ande och har vishet och
förstår att det är Herrens ängel som talar till honom. Han blir personligen kallad
att utföra uppdraget. Därför tvekar han inte trots omständigheterna.
Han skulle gå ut vid middagstid, den hetaste tidpunkten på
dagen och vid den tid de flesta försökte
söka skugga. Ängeln säger även att vägen ligger öde! De flesta av oss hade nog haft
invändningar mot dessa faktorer. Men inte Filippus, han ger sig i väg.
27 Och Filippus stod upp och
gick. Och se, då kom en etiopisk hovman[d] som var eunuck[e] och hade uppsikt över
skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace.[f] Han hade kommit till
Jerusalem för att tillbe 28 och var nu på väg
tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. Apg.8:27-28
Den öde vägen är inte längre öde, utan här kommer ett
ekipage med en man som läser ur Jesaja bok. Denne etiopiske man kommer att bli
en välsignelse för sitt land och Guds ord kommer att få en ny plats att hamna
på. Vi läser vidare!
29 Då sade Anden till Filippus:
"Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den." 30 Filippus
skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han:
"Förstår du vad du läser?" Apg.8:29-30
Anden talar till Filippus och han lyder. Han skapar också en
kontakt genom att ställa en fråga till hovmannen. En enkel fråga, men ändå
djupgående som kommer att utvecklas till en givande dialog.
31 Mannen svarade: "Hur skulle
jag kunna det, om inte någon vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp
och sätta sig bredvid honom. Apg.8:31
Hovmannen ger respons direkt och ber Filippus hoppa upp i
vagnen. En god start till en fruktbärande relation.
32 Skriftstället som han läste var detta:
Liksom ett får som förs bort till att slaktas,
och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det,
öppnade han inte sin mun.[g]
33 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen.
Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden.
34 Hovmannen sade till Filippus:
"Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv
eller någon annan?" Apg.8:34
Hovmannens ärlighet och hans längtan att förstå texten ger
Filippus nästan ett ”dukat bord” av möjligheter. Ledd av den helige Ande börjar
Filippus att berätta om Jesus för hovmannen.
35 Då tog Filippus till orda och
började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom. Apg.8:35
Processen har börjat, bibelstudiet är i gång. Allt är
förberett och allt sker genom den helige Andes vägledning. Filippus är påläst
och vet hur han ska berätta på bästa sätt för att ge insikten i Guds ord om vem
Jesus är och vad han har gjort för oss alla.
Men, vem är då denne hovman från Etiopien? Vi kan ana att
han är en proselyt, en hedning som bejakar judendomen och allt det innebär.
36 När de nu färdades vägen
fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag
blir döpt?"[h] 38 Han
befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i
vattnet och Filippus döpte honom. Apg.8:36-38
Filippus har lyckats med sitt uppdrag beroende på lydnad,
lyssnandet och kunskap. Hovmannen blir döpt och en ny lärjunge till Jesus
Kristus är född. Jublet i himmelen stiger över ytterligare en medborgare i Guds
rike.
39 När de hade stigit upp ur vattnet,
ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa. Apg.8:39
Här ska vi stanna till och se vad det var som hände där på
vägen! Vi kan konstatera att Filippus blev ”borttagen” av den helige Ande. Det
verkar som om han inte ens han säga farväl. Hovmannen fortsatte sin resa och
var glad. Vad kan vi läsa ut av detta?
Låt mig påminna om en mycket vanlig reaktion efter att vi
berättat om Jesus för någon. Vi har bjudit in till hemgruppen eller till någon
typ av gudstjänst. Vi står där och väntar, men hon/han kommer inte. Ofta kommer
en känsla av besvikelse, tomhet och kanske även frustration!
Den här reaktionen tror jag kommer från den mänskliga
naturen! Jag bjöd ju in, vad gjorde jag för fel? Räckte inte min berättelse,
missade jag något? Jag har själv brottats med reaktionen både tankemässigt och
känslomässigt.
Därför är berättelsen om Filippus och hovmannen en
ögonöppnare för något viktigt. Min mentor Sven Reichmann berättade vid ett
tillfälle följande:
”Vi kristna ska se oss själva som ett äppelträd, översållade
med goda äpplen. Varje gång vi berättat om Jesus lämnar vi ett solvarmt, moget
äpple. När den vi pratat med tar emot vår berättelse tar han emot ”äpplet” och
går i väg. Vårt jobb är avklarat och nu, berättade Sven, tar den helige Ande
över.”
Den här bilden har blivit en ständig följeslagare för mig
och den ger en sådan djup frid. Jag kan i viss mån ”släppa” hela situationen
och veta att han/hon är i goda händer. Den helige Ande har tagit över och
börjat sitt verk.
Har jag då inget ansvar längre? Jo! Vårt största ansvar är
att be för personen och välsigna hans/hennes liv.
Om vi bytt adresser eller telefonnummer, avvakta och låt
inte skeendet störas. Plötsligt kommer maningen att skicka ett sms eller
kontakta, då är tiden mogen. Ligg inte på som en igel utan be om tålamod. Det
där äpplet du gav ska tuggas, smältas och göra sitt jobb. Den processen kan
vara olika från person till person.
Tålamod är en dyrbar gåva, be om den!
17 Helga dem i sanningen, ditt
ord är sanning. 18 Liksom du har sänt mig till
världen, så har jag sänt dem till världen. 19 Och
jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen. 20 Men inte
bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord[a] kommer att tro på mig. Joh.17:17-20
Jesus ber för oss och han ber för dem som vi delat Guds ord med.
Där vilar en trygghet, förvissning och glädje. Du kommer att få se dem förr
eller senare och det beror på att du gjort Guds vilja.
Du har gett en god frukt så att mottagaren kan smaka och
se att Gud är god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar