Visionens brister

 

Visionens brister

 

Bilden är tagen vid Degeberga /egen bild)

 

En märklig rubrik och en vacker bild. Jag börjar med att berätta om bilden. Jag minns när jag tog den. Vi hade varit och tittat på Ale stenar. Behållning av vandringen var att se alla som seglade runt i sina glidskärmar. De bars av vinden. Skickligheten att bemästra vindarna var spännande att se. Några behärskade vinden mer, andra hade uppenbara problem.

På väg ner mot Degeberga tog jag bilden. Där stod jag länge och njöt av utsikten. Himmel och hav möts i horisonten, som skapar en vacker förening. I horisonten finns inga mellanting, utan allt är himmel och hav. Färgerna bildar en fond och berättar om Guds skaparglädje!

^(A) Herre, vår Herre,
    hur härligt är inte ditt namn
        över hela jorden,
    du som satt ditt majestät
        på himlen!
^3 (B) Av barns och spädbarns mun
    har du berett en makt^[b]
        för dina fienders skull,
    för att förgöra fiende och hämnare.^[c]

^4 (C) När jag ser din himmel,
        dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna
        som du har skapat –
^5 (D) vad är då en människa
        att du tänker på henne,
    en människoson
        att du tar hand om honom?  Ps.8:2-5

 

Glidflygarna var beroende av vinden för att kunna flyga och manövrera. Utan vinden hade inte flygningen varit möjlig. Jag kunde förnimma en stor glädje bland glidflygarna, över att få uppleva den friheten.

 

^13 (J) Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. ¹⁴ Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv.^[c] 15 (K) Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.  Gal.5:13-15

Paulus skriver till galaterna och påminner dem om att de är kallade till frihet. Han är också noga med att berätta att friheten kan föra oss i fel riktning. För att friheten ska bestå, är den beroende av att vi är ledda av den helige Ande. Friheten är bland de dyrbaraste gåvor Gud vill ge oss.

Nu ska vi komma in på rubriken som kan verka kryptisk! Min fråga är: ”Kan frihet, mognad, självständighet och vision gå hand i hand?” Det är med bävan som jag svarar: ”Nej!”

Jag tror att visionsbeskrivningar kan vara ett stort hinder i församlingar/gemenskaper. Mitt svar bygger jag på att visionerna oftast är skrivna ur ett mänskligt perspektiv. Visionen blir en ständig längtan att nå fram till ett mål, och då begränsar vi Guds handlande med oss. Jag tror inte att Gud handlar i våra visioner, utan han vill att vi ska förstå hans väg för oss. Visioner skapar en situation av jämförelse och prestation detta ha en tendens att skapa fördömelse. Hindret ligger också i att det saknas en bekännelse. Skillnad på mänsklig vision och hjärtats bekännelse är stor.

^9 (G) Från den dag vi hörde det har vi därför inte upphört att be för er. Vi ber att ni ska bli fyllda av kunskapen om hans vilja, med all andlig vishet och insikt. ^10 (H) Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud. ^11 (I) Då ska hans härlighets makt styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. ^12 (J) Med glädje ska ni då tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som de heliga har i ljuset.  Kol.1:9-12 

Texten ovan är ingen vision, utan är baserad på Sanningen. Paulus vill att vi ska inse betydelsen av kunskapen om hans vilja, att vi ska få en andlig vishet och insikt och att vi ska bli fyllda av denna välsignelse. Vi kan alltså inte ta oss detta i oss själva. Vi är beroende av att den helige Ande ständigt korrigerar oss i rätt riktning i vår vardag.

Vi kan skriva en vision med 32 punkter, men är det så vi ska uppfylla lärjungaskapet? Jag blir mer och mer tveksam till detta. Som jag skrev tidigare kan detta leda till en inre jämförelse, som i sin tur skapar stor förvirring.

Vad är det då som bygger församlingens/gemenskapens liv och verksamhet? För mig är det bara bekännelsen som kan förena oss till att förmedla Guds kärlek. Den gemensamma bekännelsen har mycket större kraft än alla visionens punkter. Vad är då bekännelsen?

^22 (N) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. ^23 (O) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. ^24 (P) Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Hebr.10:22-24

^(F) Nu ser vi en gåtfull spegelbild^[c],
    men då ska vi se
        ansikte mot ansikte.
    Nu förstår jag bara till en del,
        men då ska jag
            känna fullkomligt,
    så som jag själv blivit
        fullkomligt känd.
^13 (G) Så består nu tro, hopp och kärlek,
        dessa tre,
    och störst av dem är kärleken. 1Kor.13:12-13 

Bekännelsen bygger på att det finns ett hopp. Detta hopp ska vi ge till alla människor. Hoppet skapar en längtan till att söka efter innebörden av livets mening. När vi har fått del av Guds kärlek dras vi in i en helt ny livssituation med mening och innehåll. Alla människor är mer eller mindre ”religiösa” men få har hittat fram till Jesus, av olika skäl. När vi som församling/gemenskap kan berätta i kärlek och sanning om att det finns hopp, då föds en längtan.

¹⁴ Kristi kärlek driver oss^[b], för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. ^15 (K) Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

¹⁶ Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt^[c] sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre. 2Kor.5:14-16 

Här har vi mycket av det som skiljer ”visionen” från bekännelsen! Det blir lättare att upptäcka den sanna ”varudeklarationen” hos den bekännande gemenskapen! Här finns ett annat mål och det är att ge hopp till människor och berätta om Jesus. Visionen kan vara hur vacker och välskriven som helst, men den saknar hopp och allt bygger på prestation. Jag tror inte människor längtar efter de stora orden, utan efter människor som berättar om hoppet; Jesus Kristus.

Det finns så mycket ”flashighet” och stora scener med stora ord. Frågan är hur det ser ut bakom kulisserna? Är det liv, hopp, kärlek och sanning eller är det bara ett stort tomrum. Vi får nog av allt det flashiga i världens nöjesformer. Jag tror att människor längtar efter enkelheten. Det är förvisso sant att vi söker upplevelser. Men när de bleknat bort måste vi söka efter en ny. Till slut blir det en ond cirkel och ett tvång efter nya upplevelser

^16 (K) Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. ^17 (L) Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. ^18 (M) Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser^[d] Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.  2Kor.3:16-18

Att leva i frihet och ta eget ansvar, blir ett starkt vittnesbörd och genom denna kamp synliggör vi hoppet. Det handlar hela tiden om trovärdighet. Människor vi möter och som vi pratar med ska uppleva oss som sanna. Våra ord ska stämma med vår person. Precis på samma sätt ska det vara med församlingen/gemenskapen. Mindre av visioner och mer av bekännelsen. Att vara helt beroende av Jesus är den starkaste bekännelse som vi kan avge till oss själva och vår omgivning. Det skapar trovärdighet och trygghet, även här finns en kamp som också skapar hopp.

En församling/gemenskap som säger sig veta allt, lever ett farligt och respektlöst liv. Den församling/gemenskap som lever i bekännelsen och längtar efter mer av Jesus behöver ingen vision.

⁵ Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" ^6 (C) Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ⁷ Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far^[c]. Nu känner ni honom och har sett honom."  Joh.14:5-7

Med verserna ovan ständigt framför sitt hjärtas ögon blir alla stora ord och visioner helt onödiga. Risken finns att visionen blir det bärande i församlingen/gemenskapen och de består av mänskliga ord. Det ord som bär är Guds ord till oss genom Hans Ande.

 

Följ mig, säger Jesus!

När vi sagt ja, blir vi samtidigt utrustade

 

När vi säger vårt ja blir vi samtidigt utrustade

”Hur ska detta fungera” är en tanke som vi ofta brottas med. Det gäller oss alla, nykristna eller kristen sedan många år tillbaka! Vi ställs hela tiden i olika valsituationer och periodvis kan det bli hur rörigt som helst. Hur det än är eller hur det än ser ut så har vi tydliga löften i Guds ord om att inte bekymra oss. Trots detta med löftena hamnar vi i tvivlets återvändsgränd!

Där i denna återvändsgränd finns det perfekta tillfället att göra helt om. Jag påstår att omvändelsen är ett resultat av återvändsgrändens barska uttryck. Här är det bara jag som kan göra det rätta valet och det finns bara två att välja på! Försöka klättra över muren eller göra helt om. Försöket med att klättra över muren är dömt att misslyckas!

Varje gång vi hamnar i återvändsgränden är det något Gud vill att vi ska korrigera i våra liv. Jag tror att det är den enda möjligheten att få stopp på oss och att vi kommer in i lyssnandets välsignelse. Allting går alldeles för fort idag och det finns för lite plats till eftertanke.

Därför har jag tagit fram några bibelställen som kan vara som en ”ögonöppnare!”

Först en liten grundläggande återblick! Gud vill att alla människor ska bli frälsta.

 Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, ^2 (B) för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. ^3 (C) Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, ^4 (D) som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 1Tim.2:1-4

Gud kallar oss till sig på olika sätt och vi har hela tiden möjligheten att säga ja eller nej!

^19 (Q) Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! ^20 (R) Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.  Uppb.3:19-20

Jesus knackar och knackar på vår dörr och vill att vi ska öppna och släppa in honom. Han vill ha gemenskap med oss och dela måltid med oss. Tyvärr är vi inte alltid hemma, men Jesus fortsätter att knacka på vårt hjärtas dörr!

Till slut öppnar vi och livet börjar!

⁸ Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. ^9 (G) För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren^[c] och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. ¹⁰ Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. ^11 (H) Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam.^[d] 12 (I) Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. ^13 (J) Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Rom.10:8-13

Det står alltså helt klart att Gud vill att vi ska bli frälsta och lära känna Honom och att vi ska vara hans barn. Allt detta vet vi, men hamnar ändå i återvändsgränder, svåra val och andra störande moment.

En märklig känsla av övergivenhet infinner sig som skapar tvivel, otro och missmod. Men handen på hjärtat, vem har skapat förutsättningar för detta? Den onde ropar vi alla i kör! Nej och åter nej! Situationen har vi själva sett till att hamna i genom att lyssna på ”fel information!” Vi har inte bara lyssnat utan ”tillåtit” informationen att landa i oss. Lögnen!

Har då Gud övergett oss? Nej och åter nej! När Gud kallade på oss genom Jesus Kristus lovade han att vara med oss alla våra dagar. Har han kallat oss, kommer han också att ”utrusta oss.”

Lukas skriver så här:

 ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, ^47 (P) och att omvändelse och syndernas förlåtelse^[i] ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ^48 (Q) Ni är vittnen om detta. ^49 (R) Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden." Luk.24:45-49

Jesus öppnade deras sinnen så de förstod Skrifterna. Lukas skriver också att Jesus ger oss ett löfte till. Jesus ska sända vad hans Far har lovat! Han syftar här på den helige Ande. Här har vi två konkreta exempel på att vi ska bli utrustade till att vandra med Jesus. Detta innefattar att förstå Guds ord och att bli döpa i den helige Ande.

Petrus skriver:

^3 (B) Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet^[a]. ^4 (C) Genom dessa har han gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni genom dem ska få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. 2Petr.1:3-4

De verserna behöver inte gulmarkeras. De talar också om att, när vi är kallade kommer vi att bli rustade. När vi läser detta skapas en gemenskap och en trygghet som övergår vårt förstånd. Läs noga och känn strömmar av Guds härliga omsorg om oss.

Hebreerbrevets författare skriver på samma ämne:

^10 (H) Nej, detta är det förbund
        som jag efter denna tid
    ska sluta med Israels hus,
        säger Herren:
    Jag ska lägga mina lagar i deras sinne
        och skriva dem i deras hjärtan.
    Jag ska vara deras Gud,
        och de ska vara mitt folk  Hebr.8:10. 

Gud säger till oss återigen att Han ska ha ett nytt förbund med oss som enskilda och församling. Guds ord, Jesus ska läggas i våra sinnen. Ordet, Jesus, ska också vara skrivit och fast i våra hjärtan genom den helige Ande. Det finns alltid en förberedelse i Guds rike för oss. Genom bön och närvaro i Guds rike förs vi in i Guds förberedda gärningar. Det handlar inte om vad jag kan göra för Gud och hans rike. I Kristus finns hela vår ”utrustning,” därför har han kallat oss att i Honom ta stegen tillsammans.

Efesier brevet säger detta till oss genom Paulus:

 ^7 (F) I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd ^8 (G) som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. ^9 (H) Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus,^[b] 10 (I) den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus. Ef.1:7-10 

Vi är friköpta, förlåtna och vi har fått all vishet och insikt, tack vare Jesu blod på korset. Vi har även fått del av hans viljas hemligheter som sammanfattades i Jesus Kristus. Man kan påstå att den onde blev totalt lurad, genom den planen Gud hade för världen. Nämligen att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus. När Jesus blir en verklighet för oss och vi får ”bo” i Honom, har vi den bästa utrustning vi kan ha.

Matteus skriver så här:

³¹ Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? ³² Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. ^33 (L) Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. ³⁴ Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matt.6:31-34

 

Underbara ord från Jesus till oss alla. Jesus sammanfattar allt i dessa verser. Har han sänt ut oss, så kommer han även att utrusta oss med allt vi behöver för att genomföra uppdraget vi fått av honom.

Jag har skrivit mycket angående prestation och dess förbannelse! Vi behöver se att detta med prestation inte har något med Guds rike att göra. Prestations tanken kommer från mörkret när den onde viskar till oss: ”Du duger inte, se så dåligt det går för dej!” Den rösten ska vi inte lyssna till, den för oss bara tillbaka till själviskhetens träsk, där vi söker bekräftelse och beröm! Bort det!

Men hur det än är så hamnar vi i misslyckanden i vår vandring med Jesus. Det är då vi upptäcker nåden och dess betydelse. Tänk bara på ”starke Petrus” och hans misslyckande, men se Jesus kärlek, nåd och sanning i hur han blir upprättad. Varför ska vi då bekymra oss om det blir fel?

Märk väl att om vi skadar en människa ska vi omedelbar be om förlåtelse och till upprättelse.

Paulus skriver i Romarbrevet:

 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ^2 (B) Livets Andes lag har i Kristus Jesus^[a] gjort mig fri från syndens och dödens lag. ^3 (C) Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. ^4 (D) Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. Rom.8:1-4 

Detta är inte bara ”vackra ord” det är sanningen och det vill Jesus att det blir för oss också.

 

 

”Sanningen ska göra er fria….”

 

 

 

Livets källa

   

Livets källa

 

Ps.27:1, Jes.9:2, Jer.2:13, 17:13. Joh.1:4

Ty hos dig är livets källa,
    i ditt ljus ser vi ljus. Ps.36:10

 

Människors ord har en tendens att bli enbart plattityder utan mening och innehåll. När jag däremot läser den korta versen från Psaltaren i Gamla Testamentet, händer något i mig. Mitt inre ”förstår” att orden är skapande. Orden har liv och skapar hopp och de är utandade av Gud.

Alla ”stora ord” från politiker, makthavare, filosofer faller till marken som vissna löv på hösten och förvandlas till intet.

Jag har personligen fått göra upptäckten av Ordets betydelse. Jag känner så väl igen mig i Petrus, en av lärjungarna. Han var den ”naturlige ledaren” med massor av idéer och uppslag. Han var en riktig skrävlare. När det sedan drog ihop sig till skarpt läge föll han.

⁷⁵ Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert. Matt.26:75

Petrus hade säkert läst versen ovan många gånger, men ur ett religiöst perspektiv. Han tolkade den ur det mänskliga inomvärldsliga. Han hade ingen möjlighet att omfamna orden och göra dem till sina egna! Han saknade den helige Andes uppenbarelse över ordens betydelse.

För att förtydliga detta måste jag använda en bild! Det finns många som kallar sig ”finsmakare.” Det gemensamma med dessa är att de kan urskilja smaker som vi andra inte kan urskilja. När de beskriver en smak i kaffe, te, vin eller maträtter blir beskrivningen som poesi. De beskriver något som vi andra inte har upplevt eller kunnat urskilja.

Samma upplevelse, förståelse och samförstånd inträffar när jag träffar någon som också älskar Guds ord. Det skapar frimodighet i samtalet som för oss framåt till samma glädje. Det finns ett syskonskap och en möjlighet till en gemensam vandring, vi bor i Guds rike, tillsammans i evighet.

Denna gemenskap i glädje med Guds ord är något vi alla kristna vill dela med alla människor. Gud har gett oss välsignelsen av en egen vilja och i den finns även våra val. Herren tvingar aldrig någon in i Hans rike, valet är alltid bara vårt!

Om vi återgår till versen vi började med.

Jesus lyser fram så tydligt i hela versen, trots de få orden. Texten vittnar om att Jesus är livets källa och genom hans ljus får vi också del av det eviga ljuset. Förutsättningen för att få uppleva allt detta är bekännelsen, om att Jesus är min Herre, alltid är vårt eget val.

Vi ska se hur sammanhanget ser ut i texten, där versen är så central.

^(D) Herre, till himlen räcker din nåd,
    din trofasthet ända till skyarna.
^7 (E) Din rättfärdighet
        är som väldiga berg,
    dina domar
        som det stora havsdjupet.
    Både människor och djur
        räddar du, Herre.
^8 (F) Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!
    Människors barn har sin tillflykt
        i dina vingars skugga.
^9 (G) De mättas av rika gåvor i ditt hus,
    av din ljuvlighets ström
        ger du dem att dricka.
^10 (H) Hos dig är livets källa,
    i ditt ljus ser vi ljus.

¹¹ Låt din nåd bli kvar
        över dem som känner dig,
    din rättfärdighet över dem
        som har ärliga hjärtan.
¹² Låt inte de stoltas fot
        trampa på mig
    eller de gudlösas hand
        driva bort mig.

^13 (I) Där ligger förbrytarna fallna,
    nerslagna så att de inte kan resa sig. Ps.36:6-13

 

 

David skriver i vers 8: ”Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!” Min fråga är: ”Är vi alltid medvetna om vad Guds nåd innebär?” Som svar kan jag säga, att jag har fått del av Hans nåd. Samtidigt har jag svårt att omfatta att Gud kan vara så god genom att ge nåden till oss. Men jag behöver inte alltid förstå allt fullt ut, utan det viktigaste är att ta emot den i frimodighet.

Paulus är kanske den i Nya Testamentet som ”brottas” mest av alla med olika frågor med stor intensitet i olika ämnen. Han vänder och vrider på olika frågeställningar. Vi ska komma ihåg att han var skriftlärd och mycket kunnig i dessa. Trots detta ”brottas” han, och han längtar efter att finna svaren. Samtidigt vet jag att Herren vill ge oss insikt i olika trosfrågor i vandringen med honom.

^21 (K) Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, ^22 (L) en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. ^23 (M) Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, ^24 (N) och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. ^25 (O) Honom har Gud ställt fram som en nådastolgenom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. ²⁶ I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.  Rom3:21-26

Romarbrevet har beskrivits som en bergsbestigning, från kap1 till kap 7 och Romarbrevet 8 är toppen på berget. Härifrån kan vi se att Jesus Kristus är källan till allt liv och i honom finns allt ljus. Genom hela Romarbrevet träder Jesus fram och vi kommer till insikt om vilken gåva han är till oss. Paulus vill också göra oss uppmärksamma på att Moseböckerna är en parallell till Romarbrevet. Varför?

Romarbrevet vill visa på omöjligheten av att hålla lagen. Därför kom Jesus till oss för att visa på en helt annan väg. Jesus visar att han ÄR livets Källa och allt ljus vi behöver på vår väg kommer från honom. Det finns INGEN ANNAN VÄG som är framkomlig. Jesus ÄR FULLSTÄNDIG och FULLKOMLIG.

⁵ Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" ^6 (C) Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ⁷ Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom." Joh.14:5-7

Tomas framställs ofta som en misslyckad lärjunge som saknade tro. Jag kan inte hålla med om den bilden av honom. Han var kanske den mest ärlige av alla lärjungarna. Han VÅGADE ställa de olika frågorna, kanske obekväma, men de frågor som vi inte alla gånger våga ställa.

Om vi läser frågan, inser vi vidden av svaret Jesus ger honom. Samma sak hände efter uppståndelsen, han ville se hålen och såret. Här kan vi om igen se nåden i att ge Tomas det svar han behövde för den fortsatta vandringen med Jesus.

Vad bygger dagens förkunnelse/undervisning på som förmedlas från alla talarstolar i våra kyrkor idag?

Är det:

·         Mänskliga tankar

·         Religiösa filosofier

·         Ämnen som är ”inne” just nu

Eller bygger förkunnelsen på ”Tomas frågeställningar” där vederbörande struntar i alla innetrender, utan frågan är född ur en kamp tillsammans med den helige Ande, för att få svaren. Samtidigt har vi ett stort ansvar att själva söka efter svaren på våra egna frågor. Det är ingen mänsklig rättighet att få alla svar i Guds ord. Gud har i sin NÅD gett oss den helige Ande till vår hjälp i livets alla förhållande.

Det räcker inte med talang för att en hockeyspelare ska lyckas. Det krävs massor av träning för att lyckas. Allt sammanfaller i att vara trogen sitt uppdrag!

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ^2 (B)Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. ^3 (C) Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. ^4 (D) Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.Rom.8.1:4

Paulus ända uppdrag var att predika Kristus och honom som korsfäst. Han var så välsignat övertygad om detta budskap var svaret på alla frågorna. Jag tror att han också hade läst Davids vers i Ps 36. Allt träder fram på ett gudomligt sätt i den versen.

Ty hos dig är livets källa,
    i ditt ljus ser vi ljus. Ps.36:10

 

 

 

 

 

 

 

 

Kasta er bekymmer

 

Kasta alla era bekymmer

 

Utgår från 1Petr5:7 och följer hänvisningsverserna.

 

Helsingborg 14 juli 2021

 

 

 ^6 (F) Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. ^7 (G) Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.  1Petr.5:6-7

 

Vår glädje att referera till bibeltexter är ett signum för oss kristna. Det är en stor välsignelse att det finns bibelverser till alla livets dagar och tillfällen. Men, det finns alltid ett men. Har vi låtit den helige Ande uppenbara texten för oss, har vi läst texten innan och efter. Min fråga är: ”Har vi sammanhanget” helt klart för oss?

Kan man då inte dela en bibelvers till någon utan dessa förutsättningar? Givetvis, Guds ord är Guds ord. Min tanke är att om vi ser och lyssnar får texten ännu större verkan och då till stor välsignelse.

Gud älskar relationer, Han är relationernas Gud. Att Jesus kom till jorden från sin härlighet har ett syfte och det är att visa på vem Gud är och hur en sann relation fungerar.

Paulus skriver:

^17 (L) Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. ^18 (M) Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. ^19 (N) Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord. 2Kor.5:17

En underbar text över relationernas härlighet. Allt blir en verklighet när vår relation med Jesus är levande och ständigt närvarande i den helige Ande.

 

Låt oss titta närmare på Petrus ord till oss i 1Petr.5:6–7

Avsnittet som bibelversen är hämtad ifrån har rubriken ”förmaningar” och avslutas med vers 7 om att kasta våra bekymmer. Petrus är i texten inne på relationer både vad gäller med Gud och människor. Ett samlingsord för hela textavsnittet finner vi i ödmjuka er!

Ödmjukhet^[1] är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar. (Wikipedia)

 

Detta är en Guds gåva. Att ödmjukt se bort från sig själv för att kunna se verkligheten med Guds ögon är att leva i lärjungaskapet.

För att få hela bilden ska vi följa v7 och hänvisningsverserna.

^(K) Kasta din börda på Herren,
        han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig
        den rättfärdige vackla.Ps.55:23

^(C) Anförtro din väg åt Herren
        och lita på honom.
    Han ska göra det.
^6 (D) Han ska låta din rättfärdighet
        gå fram som ljuset,
    din rätt som middagssolen. Ps.37:5

^[b]Min hjälp kommer från Herren,
    som har gjort himmel och jord.
^3 [c]Inte låter han din fot vackla,
    inte slumrar han som bevarar dig.
⁴ Nej, han som bevarar Israel,
    han slumrar inte, han sover inte. Ps.121:3

Hos Gud är min frälsning
        och min ära,
    i Gud är min starka klippa,
        min tillflykt.
^9 (F) Lita alltid på honom, du folk,
    utgjut era hjärtan för honom.
        Gud är vår tillflykt. Sela Ps.62:9

Om inte Herren bygger huset
    bygger arbetarna förgäves.
Om inte Herren vaktar staden
    vakar väktaren förgäves.
^2 [b]Förgäves går ni tidigt upp
    och sent till vila,
        ni som äter mödans bröd.
    Detsamma ger han sina vänner
        när de sover.^[c] Ps.127:1

 ⁷ Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. ^8 (F) Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. ^9 (G) Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad. 1Kor.3:7

^25 (I) Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? ^26 (J) Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? ²⁷ Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln^[j] till sin livslängd? Matt.6:25

^6 (F) Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. ^7 (G) Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. Fil.4:6

 ^5 (E) Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig. ^[c] 6 Därför kan vi frimodigt säga:

Herren är min hjälpare,
    jag ska inte vara rädd.
Vad kan en människa göra mig? Hebr.13:5-6

 

När vi har frid med Gud, har vi också frid med oss själv. Samspelet som kommer i rörelse gör att vi lättare kan närma oss andra människor och lyssna in vad Gud vill säga i samtalet.

Relationen med Gud och att vi har fått lära känna Honom gör också att det är ”lättare” att kasta våra bekymmer på Honom. Vi känner mottagaren och är trygga i relationen. Givetvis, som jag skrivit ovan, kan vi oberoende av situationen med frimodighet kasta bekymmer till Gud.

2 Och anpassa er inte efter den här världen✱, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom. Rom.12:2

 

 

Bollmottagare!

 

Bollmottagare!

 

^24 (N) Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan. ²⁵ Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan. Matt.7:24-25

 

En bra bollmottagare är en nyckelspelare i alla bollsporter. Han tar emot bollen, skaffar sig en överblick och skickar bollen till den spelare som har den bästa positionen. En bollmottagare ska känna sina medspelare utifrån de roller de är tilldelade. Bollmottagaren har alltid god balans och ser hela tiden möjligheter.

Det här är en bild vi kan överföra till ”församlingslivet.” Ledarskapet ska vara en bra mottagare av Guds ord och ta del av medlemmarnas samtal. Hur då? En god ledare rör sig bland människor, lyssnar mycket och fångar olika signaler. Ledarskapets absolut viktigaste uppgift är att skapa närhet och mognad i församlingen.

I församlingens mognadsprocess syns tydligt vilka som har gåvor som ledarskapet kan vägleda in i någon form av tjänst. Detta kallar vi lärjungaskap! Ledaren fångar upp Guds ord, ger vidare och uppmuntrar. Bollmottagare och bollfördelare.

Men frågan är om det finns tid, kraft, uthållighet och motivation till detta gedigna arbete.

^6 (E) Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning.^[c] 7 (F) Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. ^8 (G) Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft. 2Tim.1:6-8 

I Paulus omsorg och uppmuntran till Timoteus lyser en stor kärlek igenom. Paulus vet som ledare att det är viktigt att gåvorna fungerar och är i full kraft. Han visste av egen erfarenhet hur allt blev trovärdigt när gåvorna fungerade i församlingarna.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen! Det är förödande med församlingar som har mottot att ”volym” är det avgörande för församlingen. Alla medlemmar som kommer behöver tid, undervisning och omtanke. Detta kräver massor av tid. Herden klarar inte detta ensam, han måste ha möjlighet att fördela bollar.

Man har inte börjat detta arbete i tid och lyssnat in; ”var finns Guds gåvor i församlingen?” Vi människor är unika och reagerar olika på detta med gåvor! En del ”kräver” gåvor, andra är tveksamma utifrån falsk ödmjukhet. Men det finns även hos den enskilde en längtan att flöda i gåvan.

^4 (D) Detta säger jag för att ingen ska bedra er med övertalningsknep. ^5 (E) För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. ^6 (F) Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, ^7 (G) rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått. Och låt er tacksamhet flöda över. Kol.2:4-7

Evangelium betyder glädjebudskap! Därför skriver Paulus att vi ska flöda över i tacksamhet, inte över Paulus, utan över det budskap han för fram till oss; Jesus Kristus. I tacksamheten kommer allt det andra hamna på rätt plats och som förmerar sig till omgivningen. Tacksamheten är det största vittnesbörd vi kan ge våra syskon och även till världen. Bollmottagare som blir bollfördelare!

Den allvarsamma ”kyrkans” bärare behöver komma tillbaka till tacksamheten för att bli trovärdig. Evangeliet kan vara ett allvarligt budskap med frälsning, omvändelse och pånyttfödelse, men alltid förmedlat i kärlek och sanning. Blir det bara ett allmänt kärleksbudskap har det ingen bärkraft. Likadant med bara sanningen som kan bli onödigt hårt och kantigt.

^6 (F) Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord. ⁷ Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig, ^8 (G) för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig. Joh.17:6-8 

Jesus är alltså den sanna ”bollmottagaren” genom att han lyssnar på Fadern och ger det vidare. Jesus har alltid ”bollen i rörelse.” Sedan blir det vår tur att bli mottagare av bollen, Hans eviga Ord, som Jesus vill att vi ska skicka vidare i hans förberedda gärningar. Här finns ingen prestation, utan bara ett utgivande och då utifrån vår unika personlighet.

^24 (S) Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. ^25 (T) Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. ^26 (U) Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem."  Joh17:24-26

Här presenterar Jesus sitt kärleksbudskap mellan honom och sin Fader. Detta budskap bär upp hela skapelsen och det är här vi kommer in. Vi har varit med hela tiden i Guds tanke om oss. Han vet både vår dåtid, nutid och framtid.

Därför kan det bli lite tokigt när vi ber om att komma in i hans plan. Vi är ständigt i hans plan, problemet är att vi har en benägenhet att krångla till saker för oss. Här kommer ordet ”tro” igen och sanningen om ”barnaskapet!” Allt sammanförs i detta med tro, barnaskap och rättfärdighet. Hur då? När vi upptäcker och förstår ordens betydelse upptäcker vi att gemenskapen med Fadern är hela grunden till vår evighetsplan.

Får man skicka tillbaka bollen till Jesus om vi inte förstår något som kommer med bollen? Ja, verkligen och det fina är att vi får tillbaka en riktig ”smörpassning” som Du/jag lätt kan skicka vidare. Samspel är förutsättningen till framgång i en ”match!”

Frimodigheten har stor lön genom att våga skicka ”bollar” till Jesus!

 ^21 (T) Mina älskade, om hjärtat inte fördömer oss har vi frimodighet inför Gud, ^22 (U) och vad vi än ber om, det får vi av honom eftersom vi håller hans bud och gör det som gläder honom. ^23 (V) Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss. ^24 (W) Den som håller fast vid hans bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gett oss. 1Joh.3:21-24 

Vad är då dessa bud som Johannes skriver om?

³⁴ Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna^[g] svarslösa och samlades runt honom. ^35 (K) En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade: ³⁶ "Mästare, vilket är det stör-sta budet i lagen?" ³⁷ Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.^[h] 38 Det är det största och första budet. ^39 (L) Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.^[i] 40 (M) På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."  Matt.22:34-40

Jesus sammanfattar och preciserar hela Gamla Testamentes undervisning och tillägger ”Du ska älska din nästa som dig själv.” Det sista kan låta lite svårt, men det beror på att vi lägger till saker som Jesus inte säger i sitt svar till den laglärde. Jesus säger ingenting om att vi älska det min nästa gör! Vi ska älska honom/henne som person och se det bästa i var och en, inte deras handlingar. Där kommer bönen in i att be att även handlingarna hamnar i Guds vilja.

^15 (O) Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. Och var tacksamma. ^16 (P) Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.^[e] 17 (Q) Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom. Kol.3:15-17 

 

 

Anledningen till att Paulus skriver brevet till Kolosse, en stad i nuvarande sydvästra Turkiet, var att det smugit sig in villolärare. De hade ett annat budskap som skapade förvirring. Paulus ville återigen påminna om att Kristus är grunden. Den grunden började villolärarna att försöka rasera. Denna varning är lika aktuell idag. Dessa villolärare är med i motståndarlaget och ditt ska vi inte passa några bollar.

När Jesus skickar bollen till oss, vill han att vi är noggranna i passningsgivandet. Hur då? Varje felaktig passning öppnar för att bli överspelad. Vi ska vårda bollen och skicka den vidare till rätt medspelare för att få bollen i mål!

^(K) Min son,
        ta vara på vad jag säger,
    vänd ditt öra till mina ord.
^21 (L) Låt dem inte vika från din blick,
        bevara dem i ditt hjärtas djup,
²² för de är liv för den som finner dem
    och läkedom för hela hans kropp.
²³ Mer än allt som ska bevaras,
        bevara ditt hjärta^[b],
    för därifrån utgår livet.
²⁴ Gör dig fri från munnens falskhet,
    låt läpparnas svek
        vara fjärran från dig.
²⁵ Låt dina ögon se rakt fram,
    rikta din blick rakt framför dig.
^26 (M) Tänk på^[c] stigen
        där din fot går fram,
    låt alla dina vägar vara rätta.
^27 (N) Vik inte av åt höger eller vänster,
    håll din fot borta från det onda.  Ords.4:20-27