Glädjen att vara inför Gud i bön

 

¹³ Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk, ¹⁴ men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. ^15 (J) Mina ögon ska nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som bes på denna plats. ¹⁶ Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn ska vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara där. ¹⁷ Om du vandrar inför mig så som din far David vandrade, så att du följer allt som jag har befallt dig och håller fast vid mina stadgar och föreskrifter, ^18 (K) då ska jag låta din kungatron bestå för evigt som jag lovade din far David, när jag sade: Aldrig ska det saknas en avkomling av dig som råder över Israel. 2Krön.7:13-18

 

Texten ovan har det refererats till i samband med alla Böneinitativ som gjorts under de senaste två åren. Olika böneledare har läst den och påmint oss om den och på olika sätt även förklarat den.

Men har vi fått klarhet i vilka texten är adresserad till? Jag tror att det råder ovisshet om detta! Jag har hört böneledare mena att texten är till världen och alla de ofrälsta, hedningarna. Jag har den bestämda åsikten att texten är till Guds folk och Israel, under kung Salomos regeringstid. Texten är även till Guds folk idag i västvärlden och  den innefattar även Sverige.

 ^22 (M) Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. ^23 (N) Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. ²⁴ För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd? Rom.11:22-24

 

Här målar Paulus bilden av oss hedningar som blivit inympade i det äkta olivträdet! Detta träd är en bild på Israel och Guds folk, Hans församling. När Gamla och Nya testamentet beskriver Guds folk och församlingen är vi kristna även där inympad i gemenskapen. Skillnaden mellan juden och oss kristna är synen på Jesus Kristus. Det gemensamma är att vi ber till samme Gud. Vi kristna kommer i bönen till Gud i Jesu namn. Juden kommer till Gud i bön med stor vördnad.

Hela texten i Rom.11 är en stor längtan från Paulus att judarna ska få insikten om Jesus Kristus som Guds son.

Detta blev en utvikning från det som jag egentligen skulle skriva om och det ska handlar om bön. Söker jag på ordet ”bön” får jag 170 träffar i Folkbibeln.

^11 (E) Men Mose bönföll inför Herren sin Gud och sade: ”Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? ^12 (F) Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. ^13 (G) Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag ska göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om ska jag ge åt era efterkommande. De ska få det till arvedel för evigt.” 2Mos.32:11-13

En av de första texterna i söklistan visar detta bibelställe. Det är Mose som är inför Herren i samband med guldkalven. Det som fångar mig är Mose stora frimodighet i bönen/samtalet. Han vågar resonera med Herren och han döljer inget av det som han har i sina tankar. Hur hade Mose fått denna frimodighet? Han umgicks med Herren utan fruktan och detta byggde på Mose stora kärlek till Herren. När Mose blev kallad i öknen genom den brinnande busken, hade han vaktat får i 40 år. Han var med all säkerhet helt nollställd och befriats från sitt ego.

Situationen liknar Petrus upprättelse efter förnekelsen vid stranden med Jesus. Herren ”väntade ut” dem båda för att de skulle kunna bli det redskap som hela tiden fanns vilande i dem. Det som låg i vägen var deras stora egon. Problemet med Mose och Petrus var att de hade gått ”före” Herren i början av sina liv.

Frågan blir nu given: ”Hur får jag denna frimodighet i bön/samtal med Herren?” Jag tror att vägen till denna typ av frimodighet har sin början i att lära känna Honom, ta reda på vem han är och framförallt se vilka egenskaper som finns i Gud.

Folkbibeln 2015 har en registerdel med en mängd olika information. På två sidor i registerdelen finns Guds egenskaper och dess namn, med hänvisning till bibeltexter. För mig har det blivit en riktig ”guldgruva” och som även har öppnat mina ”ögon.” Det har varit mycket välsignat att läsa alla dessa bibelställen för att ”se” vem Gud är och vad han säger till oss.

Det kommer snart ut en bok på Sjöbergs förlag med titeln ”Och Gud ändrade sig!” skriven av Broder Andrew, grundaren till Open Doors och bibelsmugglare bland annat.

Han skriver om Corrie ten Boom och kommenterar hennes böneliv med orden: ”Det här är en kvinna som Gud aldrig säger nej till!”

Denna bönekvinna hade en innerlig, nära och livgivande gemenskap med Herren och den var baserad på samma grund som Mose relation med Herren. Hemligheten är att ha en gemenskap, samtala och resonera och påminna sig själv om Herrens egenskaper och Hans olika namn.

Gud är inte intresserad av människor som sitter på piedestaler eller andra upphöjda platser. Gud är intresserad av enkla människor som du och jag. Det finns ett villkor och det är att vi lämnat egots alla tankebyggnader. Vi ska inte heller ”se upp till människor” och göra dem till idoler, för de är som Mose och Petrus innan de fick del av upprättelsen, förlåtelsen och förnyelsen.

^8 (H) Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter^[b] och inte på Kristus. ^9 (I) I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, ^10 (J) och i honom är ni uppfyllda^[c], han som är huvudet över alla härskare och makter. Kol.2:8–10

Handlar denna text om bön? Ja i allra högst grad. Hur tänker jag då? Det står att vi ska se upp för mänskliga traditioner. Hur ofta ”luras” vi inte in i att anta en högtidlig och tillgjord stämma när vi ska be. Vi gör oss till något annat som vi i verkligheten inte är, det kallas hyckleri.

För visst är det så, att om jag samtalar med en person så är det ingen god idé att förställa sig och göra sig till någon man inte är annars. Därför ska vi inte ”förställa oss” när vi kommer inför Herren i bön. Jag har själv ramlat i den gropen många gånger. Det är kanske därför Jesus säger följande:

Rätt bön

^5 (A) Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.

^6 (B) Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.

⁷ Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. ⁸ Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det. Matt.6:5-7

Allt som är religiöst påklistrat är ett stort hinder för att Guds glädje och sanning ska bo i våra hjärtan. Jag tror att all grund till bön ligger i hjärtats lyssnande.

Solen står stilla

¹² På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld talade Josua till Herren inför hela Israel:

”Sol, stå stilla i Gibeon,

    måne, i Ajalons dal!”

^13 (E) Och solen stod stilla

        och månen blev stående
    tills folket hade hämnats
        på sina fiender.

Detta står skrivet i ”Den redliges bok^[b]”. Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. ¹⁴ Aldrig har någon dag varit som denna, varken förr eller senare, då Herren lyssnade till en mans ord. Herren stred för Israel. Jos.10:12-14

Den gulmarkerade meningen är värd att lägga på ”minnet!” Är då detta en engångsföreteelse? Ja, det står så texten, men vägledningen är viktigare, just att vara inför Herren i frimodighet och ha all förtröstan och tillit till Honom.

 Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. ^2 (B) Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. ^3 (C) Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. ^4 (D) När Kristus träder fram, han som är vårt liv^[a], då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. Kol.3:1–4

Kolosserbrevets fjärde kapitel har rubriken ”Den gamla och den nya människan.” Gud ser oss som nya skapelser i Kristus, genom att Han ser ”genom” Kristus på oss. Genom den helige Andes närvaro i våra hjärtan finns möjligheten till att bli ”nya människor” och då skapas även möjlighet till ett välsignat böneliv. Denna process pågår hela livet, om vi tillåter.

^27 (R) Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. ^28 (S) Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag. ^29 (T) Nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni ska tro när det har skett.

^30 (U) Jag ska inte säga er mycket mer, för denna världens furste är på väg. Han har ingen makt över mig^[h], ^31 (V) men världen måste förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Res er så går vi härifrån^[i]. Joh.14:27-31