Jag sökte mina rötter, men fann mina vingar

 

Rötter och vingar...

 

”Jag sökte mina rötter, men fann mina vingar”!

 

Det är en stark formulering. Den bär både längtan och befrielse i sig.

Att söka sina rötter handlar ofta om att förstå:

ü  vem jag är,

ü  varför jag blivit som jag blivit,

ü  varifrån mina sår och styrkor kommer.

 

Men ibland händer något oväntat i sökandet.

Man hittar inte främst en plats att stanna i — utan en frihet att resa sig ur. Då blir vingarna viktigare än rötterna.

Det finns också en andlig ton i orden: Rötter ger identitet. Vingar ger riktning.

 

Bibeln håller faktiskt ihop båda:

vi ska vara rotade i Kristus,

men också kallade att lyfta, växa och sändas.

Som Paulus skriver i Kolosserbrevet 2:7 — att vara “rotade och uppbyggda i honom”. Rötterna är inte tänkta att binda oss vid marken utan ge näring åt ett liv som kan bära långt.

 

“Jag sökte mina rötter men fann mina vingar”.

Det jag trodde skulle hålla mig kvar blev istället det Gud använde för att föra mig vidare.”

Det finns mycket livserfarenhet i den meningen.