Den förlorade sonen som kom hem igen

 

 

 ³¹ Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. ³² Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

Förlåtelse – upprättelse är inte att sopa problem under mattan. Fortsätter vi att göra så kommer vi förr eller senare att snubbla på alla ojämnheterna i mattan.

I Guds rike finns inga sådana mattor. Där behöver allt komma upp i ljuset för att livet ska kunna fortsätta så som det är tänkt. Guds rike är platsen där Guds vilja råder och Han vill ge oss frihet i Hans son, Jesus.

Verserna ovan, de sista i Jesu liknelse om ”den förlorade sonen” är ett av många exempel Jesus visar oss hur förlåtelse till upprättelse fungerar. Vi kan se samma tanke i berättelsen vid Sykars brunn eller äktenskapsbryterskan ( Joh.4 och Joh.8)

Återigen, vill jag säga: det som vi lämnat i bekännelsen finns inte kvar, Jesus har tagit det en gång för alla. Vi är själva problemet genom att vi har svårt att släppa taget och gå vidare.

Den förlorade Sonen var död, men är nu återfunnen och fylld av liv. Vi bör påminna oss om att den sonen som ville ha sitt arv var det samma att ”önska sin fars död”. Ser man hela bilden kan vi lättare förstå även den äldre sonens reaktion.

Texten är inte BARA en text att läsa, utan vi ska använda den i det dagliga livet. Den fungerar utmärkt i ett själavårdsamtal eller under en förbönsstund för någon. Ja, även i vår brottningskamp i vår egen kammare.

Den hemmavarande sonen och hans sätt att utrycka sig var som att lägga ännu mer skuld/skam och synd på sin bror. Hans problem var att han inte kunde se allt som fanns för honom, därför påminner deras far honom med orden: ”Allt mitt är ditt”.

Nyckelpersonen i berättelsen är inte den förlorade sonen, eller den hemmavarande sonen. Det är DERAS FAR som är bärare av berättelsen. Varför är det viktigt att vi ser det? Det är en berättelse om vår himmelske Far och hur Han ser betydelsen av hela relationer.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Luk.15:20

 

 

Vi kan nästan ana att fadern gick och väntade på att han, den förlorade sonen skulle komma hem.

 ²¹ Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.

Sonen gör sin bekännelse och faderns svar och hans glädje går inte att ta miste på!

 ²² Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 

Jesu berättelse/liknelse är en kraftfull och välsignad vägledning för att våra liv ska få en helt ny inriktning. Framför allt ska vi se berättelsen i hur vi ska se på andra människor som kommer i vår väg på olika sätt.